Uppdatering 2006-06-06: Nedanstående är ett historiskt dokument där jag kritiserade Piratpartiets från början ganska extrema inställning. "Partiet" fanns knappt vid tidpunkten och deras ståndpunkt ändrades till en realistisk upphovsrättskritik, se min rapport om när omsvängningen kom. För nu gällande partiprogram ("principdeklaration") se här.
Avskaffa all upphovsrätt immaterialrätt [ändrat 060104 14:18] är Piratpartiets huvudkrav. Detta är radikalt! Det vore det ett vansinnigt intressant experiment. Men jag hoppas alla inser vad det innebär.
Att vem som helst kan klistra varumärket Philips eller Ericsson på vad som helst. Varumärket har inget skydd. Så fort någon skrivit en bok och skickat in den till en förläggare skulle förläggaren kunna ge ut den utan att pröjsa författaren något. Vilket nog skulle leda till att förläggare i den världen inte fanns. Man kan tänka sig en amerikansk legalistisk värld där man kräver undertecknande av tiosidiga kontrakt innan man visar upp vad man skapat för någon evetuell affärspartner. Fast sådana kontrakt vill partiet också förbjuda.
Världen som vi känner den skulle falla ihop och något annat skulle uppstå. Om upphovsrätten och all annan immaterialrätt togs bort över en natt skulle vi få totalt kaos. Men kaos är inte bara av ondo, det kan vara upphetsande och bädda för något nytt. Mänskligheten skulle överleva. Fast det är nog mer realistiskt - och förmodligen mer "samhällsnyttigt" - att tänka sig reformering av immaterialrätten, dvs upphovsrätt, patent m.m.
Om man ser Piratpartiets krav som traditionella politiska målsättningar får man problem. De är inte realistiska eller ens önskvärda. Och visst kan man hålla med om att Bodström skulle passa bättre som korvgubbe utanför Rosenbad än minister innanför men det blir ju en smula studentikost i ett partiprogram. Om man bortser från detta och tittar på partiets begränsade mål blir det mer intressant: Att få minst 4 % av rösterna, ta sig in i Riksdagen och bli vågmästarparti. Man skulle då kunna ställa krav i en riktning som försvagar immaterialrätten i stället för att förstärka den, vilket fortlöpande sker nu. Varför, kan man fråga sig? Ulf Pettersson har en bra förklaring. Han har läst Mancur Olsons lilla klenod The Logic of Collective Action där denne förklarar hur särintressen har lättare att organisera sig än allmänintressen.
Enfrågepartier är inte speciellt tilltalande ur ideologisk synvinkel. Man om man ser det hela ur praktisk synvinkel blir det intressant. Vad får man för en röst på Piratpartiet? Jo, uppenbarligen ett parti som tänker ta strid för en uppluckrad immaterialrätt och fri fildelning. Men detta är ju bara en liten del av livet, kan man invända. Visst, men låt säga att man har starka åsikter om föräldraförsäkring eller dagis eller villkor för företagande eller bistånd eller något annat. Skillnaden mellan sossar och alliansen är väldigt liten nuförtiden. Några procent i ersättningsnivåer, det är väl ungefär så. Kanske viss skillnad i synen på friskolor och privat sjukvård. Men realistiskt sett spelar ens lilla röst ingen roll där vilket block man än röstar på. Man får hela det svenska paketet i alla fall med någon liten variation.
Man ger egentligen inte upp något genom en röst på Piratpartiet men man får kanske något: Chansen att idka utpressningspolitik. Regeringskriser, parlamentariskt kaos och hot om nyval - ingredienser i en vågmästarsituation - vore en adekvat väg för folket att göra sin röst hörd.
Jag har ju flera gånger tidigare varit inne på att fildelnings- och immaterialrättsfrågan kommer att politiseras. Nu verkar det hända. Kanske är det bara ett första steg. Ett scenario är ju att de traditionella partierna försöker "kidnappa" frågan om de ser att den har sprängkraft. Jag tror att vi då skulle få betydligt mer urvattnad upphovsrättsdebatt än om man har en radikal part som hela tiden föser dem framför sig med eldgaffeln. Så även om jag tycker Piratpartiets program är helt orealistiskt och kanske borde tonas ned är jag positiv till deras uppdykande.
Skulle jag själv kunna kandidera för dem? Oavsett den radikala plattformen har jag en känsla av att det där partiprogrammet inte är hugget i sten och att ingen Göran Persson-liknande pirathövding kommer att uppträda som en bully och kräva fundamentalism från alla som svarar på deras platsannons att bli riksdagskandidat. Vilket jag dock inte gjort. Men visst skulle det vara mäkta kul att vågmästarförhandla med Bodström. Piratpartiet är ju motståndare till Bodströmsamhället.
Fast frågan är väl om 4 % verkligen skulle rösta på dem med det rent utopiska program de har presenterat hittills, oavsett de där praktiska/taktiska resonemangen jag fört ovan. Folk känner sig nog bättre till mods om de kan rösta på något de faktiskt kan hålla med om, inte bara se som en politisk ploj.
Några Piratpartilänkar på Intressant.se, där temat Piratpartiet uppstått.
Tillägg 060104 14:19:
Waldemar Ingdahl från tankesmedjan Eudoxa gör som vanligt en sansad analys på sin blogg Techne: "Piratpartiet - litet mer än spex".
Recent Comments