Fick just ett SMS från Piratpartiets Rick Falkvinge där han säger att franska parlamentet just förbjöd P2P-programvara helt och hållet med röstetalen 283 mot 183. Det verkar nästan vara korrekt. Jag hittar inget på svenska nyheter ännu men gick till Le Monde.
Ett förslag har röstats igenom med 296 för och 193 mot enligt Le Monde. Min franska är rostig men jag tror att följande mening
"Les sanctions graduées vont d'une simple amende de 38 euros pour l'internaute téléchargeant illégalement à une peine de 3 ans de prison et 300 000 euros d'amende pour la personne qui diffuse un logiciel destiné au piratage. "
betyder
"Straffskalan går från böter på 38 euro för den internetanvändare som laddar ned illegalt till ett straff på 3 års fängelse och 300 000 euro i böter för den som sprider programvara avsedd för pirateri".
Man kan undra vad sprida program innebär förstås. Man bör ju inte förlägga en server med DC- eller BitTorrentklienter i Frankrike i alla fall.
Debatten i Frankrike har böljat på ett väldigt märkligt vis, läs gärna Copyriots djuplodande artiklar om det hela här och här.
Lagen måste klubbas av senaten innan den börjar gälla förresten.
Förresten, jag blev en smula förvånad på Stanfordkonferensen över den enorma antipati de amerikanska immaterialrättskritiska juridikprofessorerna hade mot den franska traditionen på området. Men jag förstår varför och håller med.
Numera är ju lagstiftningen i hela världen väldigt lik pga diverse internationella fördrag och WIPOs arbete. Men grunden för det amerikanska systemet är förstås väldigt annorlunda jämfört med det franska.
Intellektuellt har vi att göra med en pragmatisk syn på t.ex. upphovsrätt. Den amerikansk kongressen kan enligt konstitutionen stifta lagar och dela ut immaterialrättsliga monopol men endast för att "promote the Progress of Science and useful Arts" enligt konstitutionen. (Undrar vad "useful arts" innebär förresten, att en dansbandslåt inte borde ha copyright ...?).
Den franska traditionen handlar om den unike skaparens geni och hans ägande av det som kommer ut ur huvudet. Väldigt fransk näsan-i-vädret-attityd förstås.
Professorerna tycks anse att USA:s undertecknande av Bernkonventionen så sent som 1989 var en katastrofal underkastelse, med Frankrike som domptör. USA hade ju tidigare registreringsplikt för copyright, dvs för att få copyright måste man skicka in ett exemplar av grejen till Library of Congress med 10 dollar (el dyl) och sedan märka sitt verk med ©-symbolen. Man var också tvungen att registrera om verket när man ville förlänga sin rätt.
Enligt Bernkonventionen får man inte kräva sådan registrering. Rätten uppstår automatiskt i och med skaparen. Ditt telefonklotter kan vara upphovsrättsskyddat om det är ett resultat av din egen skapande insats och är ett uttryck för din personlighet (franskt franskt ... det där med "verkshöjd" finns inte längre förresten). Detta leder till oerhörda problem: Man kan aldrig veta vem som har upphovsrätt till något och det finns inga register och man kan inte veta om rätten löpt ut etc.
P.S. Jag tar tillbaka undringen om dansbandslåtar. De är ju väldigt funktionella och "useful" och underlättar för massor av svenskar att nå sexuell gratifikation på helger - och speciellt somrar i folkparkerna.
Recent Comments