Jag ringde en professor och blev paff. Bakgrund: På Skånegatan i Stockholm finns en butik som heter Nästan Äkta. Där kan man köpa jättefina tavlor, riktiga oljemålningar som ser ut som "äkta". Ibland i samma stil som olika gamla mästare, ibland i stort sett kopior efter vad jag förstår. Fast de kostar ett par tusenlappar och målas av kinesiska konststudenter. Det är inga förfalskningar alltså. Man säger vad det är: En studenttavla som ser ut som en äkta.
Upphovsrätten ger ju en målare ensamrätt på sin målning. Det tänker vi kanske inte på när det gäller just tavlor. De är ju unika. Målande konstnärer mångfaldigar inte sina verk. Men även ett foto eller en affisch med ett tryck som ser ut som tavlan "tillhör" alltså upphovsmannen.
När studenterna målar gamla mästare är det inget problem: Upphovsrätten har löpt ut. Vi kan alla publicera vår egen Mona Lisa-kopia.
Men nu hade kineserna målat av en Fernando Botero-tavla.
Sveriges förmodligen främste immaterialrättsprofessor, Marianne Levin, anser att studenterna (och kanske butiken) borde betala uppåt tio miljoner i skadestånd till Fernando Botero. Orsaken är att hon anser att hans original nu har blivit värdelöst. Jag ringde och frågade.
Jag skriver en krönika i Comupter Sweden om det idag.
Läs den och kommentera gärna här på bloggen om ni tycker att hennes resonemang stämmer. Professorer är ju kloka, sägs det. Levin sitter med i de flesta statliga utredningar vad gäller immaterialrätt.
Recent Comments