Oscar Swartz :: Texplorer

Pirate Bay och Gandhi

The Pirate Bay blev raidat idag som väl alla vet av ett 50-tal poliser som slog till på olika ställen i Sverige. I både hem, serverhallar och kontor. Det hela initierades av samma kammaråklagare som stängde ned Kavkazcenter nyss, dvs Håkan Roswall. Man förhör just nu tre personer, ett par av dem förhördes även i samband med Kavkazhostingen. Egentligen är det tveksamt om det finns någon berättigad misstanke. Antipiratbyråns Henrik Pontén låg bakom polisanmälan och säger att man vill "testa" om det är lagligt att driva en sajt som har länkar till s.k. torrenttrackers. The Pirate Bay har ju aldrig lagrat något upphovsrättsskyddat material. Men Roswall vill nu se om det hela kan betraktas som "medhjälp till intrång i upphovsrätt" eller kanske rentav som "intrång i upphovsrätt", även om det senare verkar långsökt.

Makten, vare sig den heter Hollywood eller Åklagarämbetet eller Bodström, gillar inte att bli hånad och utmanad. Kavkazcenter kom ju upp efter några dagar igen, trots beslag av servrarna. Och Pirate Bays Anakata har skrivit de mest fantastiska svar på advokatbyråernas hotbrev som helt enkelt kunde sammanfattas som "Fuck you!".

Själv hade jag just landat i Köpenhamn när Rasmus Fleischers SMS om nyheten dök upp. Han skrev att Piratbyråns server åkte med i bara farten när man plockade ned ett helt rackskåp hos Port80/Rix Telecom. Jag testade ett telefonnummer som går till Anakata, den mest legendariske Pirate Bay-piraten av alla. Inget svar. Däremot fick jag tag i Den Fjärde Mannen. Han försäkrar alla Pirate Bay-fans att backuper finns och att de skall försöka få upp sajten igen men att de ju då måste ordna nya maskiner. Och det blir förmodligen i något annat land. Det lär knappast vara en medlem i EU. Han säger också att andra kundsajter åkte med i razzian, sajter som inte har något som helst med Pirate Bay att göra, men som hostades på samma ställe.

Jag ringde också Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge: "Ur ett rent politiskt perspektiv kunde det ju inte vara bättre. Det rasar in medlemmar och nu har vi verkligen chansen att komma över 4 procentsspärren. Vi har en miljon uppretade människor därute nu.", säger han.

Själv kommer jag att tänka på Mahathma Gandhis saltmarsch, en akt av Satyagraha, civil olydnad. Britterna hade ju skapat ett artificiellt monopol på salt för att kunna beskatta indiska folket och finansiera sitt imperium. Endast brittiska staten fick producera och sälja salt. Detta ledde till att hundratusentals människor blev sjuka av saltbrist. De hade inte råd med monopolets skatter och prissättning. Folk som bodde vid havet hade traditionellt tagit vad havet bjöd, dvs salt som låg där utan att utnyttjas. Nu blev de bötfällda och kastade i fängelse om de försökte ta vara på saltet. Gandhi vandrade i tre veckor med en växande skara anhängare tills en mångtusenhövdad skara nådde havet. Där utmanade de monopolet och i en symbolisk handling sålde Gandhi en nypa från stranden själv.

Det finns starka likheter med immateriella rättigheter här. Man delar ut monopol på något som när det väl finns där borde spridas så mycket som möjligt till allas glädje: Kultur. Visst, saltet prouduceras med automatik av naturen. "Verk" produceras av människor och ett visst monopol ansågs från början vara av värde eftersom produktionen av verk skulle bli högre då. Den synen borde vi gå tillbaks till. Även om vi rullade tillbaks immaterialrätten rejält skulle vi ha en fantastisk massa verk. Kulturens "problem" är ju snarast överproduktion och underkonsumtion. Och det finns utbredd civil olydnad. Folk skördar sitt salt själva.

Kanske The Pirate Bay i framtiden kommer att ses som en saltmarsch av fildelare med anarko-hackers som Gandhifigurerna?

Förresten: Jag är i Köpenhamn för att vara med på Reboot, en konferens / socialt event, där framåttänkande nätfolk samlas. Inte bakåtsträvare. Rasmus Fleischer skall snacka i morgon t.ex. Skall iväg på preparty ikväll, någon ölbåt med DJ.

Bodström och Bahnhof: Tvinga fram det förbjudna

Hallå igen. Jag tänkte reda ut några punkter i det här med att Bahnhof lanserar en Integritetsmärkning för internetoperatörer och webbhotell. Ursäkta att jag varit offline alldeles för länge, förresten. Har avslutat en tung fas i ett jobb - som jag hoppas kommer att märkas senare! - men dessutom haft personliga tristheter.

Häromdagen presenterade Bahnhof en intressant idé: En integritetsmärkning av operatörstjänster som garanterar yttrandefrihet och integritet så långt lagligt möjligt.

Idén är fin och stämmer med den ursprungliga anda som rådde på nätet, där man såg internet som en ny arena där alla faktiskt skulle kunna framföra sitt budskap utan att behöva investera i egna tryckpressar eller bli hindrade av en redaktör med rödpenna och (kanske) den politiska korrektheten som ledstjärna. Och för att garantera denna nya frihet är integritet viktig. Vad spelar det för roll om en kinesisk journalist kan presentera åsikter och fakta som inte stämmer överens med makthavarnas om Yahoo direkt lämnar över hans mailkonversation till regimen? (Läs gärna mer om denna frihets framtid i denna utmärkta understreckare i SvD av Nicklas Lundblad).

Punkt 3 i Bahnhofs Integritetsmärkning är en smula problematisk så som den är formulerad:

"3. Aldrig vidta andra åtgärder för övervakning eller informationslagring än vad som krävs av svensk lag."

Det är ju så i Sverige att operatörer enligt Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation är förbjudna att lagra innehåll i kommunikation mellan kunderna men även information om denna kommunikation. Man får i princip inte lagra information om vem som ringer vem eller innehållet i ett e-mail, såvida man inte har skrivit in detta i villkoren. Men det finns ett undantag i lagen: Om operatören behöver lagra vissa av de där uppgifterna för sin fakturering, ja då får de lagra. Telefonioperatörerna lagrar alltså information om vem som ringer vart och hur länge samtalet pågick. Dock måste de förstöra eller avidentifiera uppgifterna så fort de kan (t.ex. när de inte längre behövs för att exempelvis kunna lösa kundtvister).

Så egentligen säger punkt 3 att man inte skall lagra någonting, eftersom lagen idag inte kräver någonting. Fast jag tror ju att integritetsmärkta operatörer lagrar mer än det som krävs för fakturering ändå. De lagrar kanske det de får lagra och de anser absolut nödvändigt?

Man får enligt lagen lagra uppgifter för att "förhindra och avslöja obehörig använding av ett elektroniskt kommunikationsnät elller en elektronisk kommunikationstjänst" (6 kap. 8 §. 3 pkt.). Och det är väl egentligen här lagring av IP-adresser som tilldelats abonnenterna kommer in. Egentligen behövs ju inte dessa för att fakturera. Men operatören kan vilja ha dem för att kontrollera abuse, både på det egna nätet och på andras nät. Om en annan operatör skulle höra av sig och säga att en mästerspammare sitter på ett visst IP-nummer kan man vilja veta vem det är. Denna förståeliga lagring öppnar samtidigt för myndigheter att få ut uppgifter, t.ex. i fildelningsmål.

Det intressanta vore ju verkligen om en operatör inte lagrade vilka IP-nummer de tilldelar abonnenterna vid olika tidpunkter. Men jag inser problemet: Man skulle kunna dra till sig en massa kunder som bara har som syfte att begå dumheter på andra nät. Vilket skulle kunna äventyra det egna nätets existens till slut. Kan man inte få bukt med abuse kan ju hela operatören bli svartlistad av andra operatörer och interkonnektiviteten mellan näten brytas. Det är varken önskvärt för kunderna eller lönsamt.

Det optimala (om man skiter i lagen) vore såvitt jag kan se att gentemot kunder och myndigheter hävda att man inte lagrar någonting alls. Men göra det i alla fall, kanske i krypterad form. Och endast använda dessa data om det verkligen behövs för abuse. Andra förslag?

I övrigt låter väl punkterna OK.

Svaret på en fråga i Bahnhofs FAQ om Integrity-initiativet är en smula långtgående dock. Från sajten:

Fråga: Vad innebär bodströmdirektivet?
Svar: I mycket korta ordalag innebär det att alla operatörer tvingas långtidslagra all e-post som passerar genom företagets mejlservrar. Dessutom ska kundernas "surfvanor" sparas, det vill säga vilka sidor som besökts. Exakt vilka uppgifter som ska sparas är inte klart ännu, inte hur länge de ska sparas heller. Men det rör sig åtminstone om tio år. Ett av kraven är att "lagvårdande myndigheter" ska kunna söka bland uppgifterna och att de därför måste lagras på ett sätt som medger enkel avläsning. En annan punkt i lagförslaget är att polisen själva ska ta över tillsynsrollen över landets operatörer, en uppgift som Post & Telestyrelsen tidigare haft. Polisen kommer alltså själva att kunna se till så att operatörerna är så behjälpliga som möjligt mot dem. Så fungerar det på en del andra håll i världen också - i Kina och på Kuba till exempel. Det kan tilläggas att Datainspektionen har uttalat mycket kraftig kritik mot lagförslaget i sin helhet.

Jodå, det är ett passionerat försvar för ett fritt nät. Men sanningen är att det inte finns några krav på att lagra innehållet i e-post. Tvärtom skulle detta vara fortsatt förbjudet. Däremot finns krav i det EU-direktiv som blev resultatet av Bodström initiativ och kamp i EU att information om e-posten skall lagras: Vem som mailade vem vid vilken tidpunkt. Fysiska namn och adresser. Och varifrån de kopplade upp sig rent fysiskt för att maila. Operatörer gör inte detta idag. Det finns ingen anledning. Detta är genuint nytt påfund i Bodströmsamhället. Det är illa nog.

Och det där med "åtminstone .. tio år" är en överdrift. EU-direktivet kräver lagring av minst 6-24 månader. Enskilda länder kan få lagra längre men det kräver motivering till EU, som man kan misstänka mest blir en formalitet. Det talas om Polens 15-åriga lagring.

Regeringen och Bodström har nyss givit i uppdrag till byråkraten Viveka Andebratt (Oops! jag menade Gudrun Antemar), generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten, att utreda exakt hur EU-direktivet skall implementeras i svensk lag. I hennes uppdrag ingår att föreslå lagringstid men hon skall utgå från att den minst skall vara 1 år, alltså längre än EU.s minimikrav. Detta är inte förvånande. Bodströms ursprungliga krav i EU var mycket mer långtgående: 12-48 månader samt att trafikdata om allt man gör på nätet skulle lagras. Inklusive all fildelningstrafik.

Jag har mailats med Bahnhofs VD (och min förre affärspartner alltså) Jon Karlung. Han säger att man skall tolka den där FAQ:en som att detta är "andemeningen i Bodströms samlade förslag, inklusive SOU 2005:38", inte bara EU-direktivet. Tja, jo, detta vore Bodströms våta dröm, det är helt klart. Och SOU 2005:38 ("Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar") är en infernalisk utredning, gjord av förre Säpochefen Anders Eriksson. Jag har nämnt den förut men återkommer i detalj senare. Notera förresten det radikala i Bodströms datalagringsdirektiv: Från att ha förbjudit lagring av trafikdata gör Bodström det nu obligatoriskt.

P.S. Jag skrev förresten en krönika i Computer Sweden idag om hur världen revolutioneras av "social produktion" på nätet. Läsvärd som vanligt ;-)

Och läs Piratpartiets Rick Falkvinges måndagsmail från förra veckan där han bl a tar upp värdet av integritet.

Det där med Viveka Andebratt förresten, ni som inte lyssnat på P3 Roll On fattar ingenting.

Tack ni som hört av er! Ja, det är folk som frågar om man är OK, om något hänt, eftersom jag inte skrivit på så länge. Det värmer.

SÄPO: När ulven vaktar fåren.

"Regeringen har i dag beslutat att generaldirektören vid Kammarkollegiet Anders Eriksson ska bli ordförande i Registernämnden". Tre för allmänheten tämligen okända storheter väcker inte uppmärksamhet i justitiedepartementets pressmeddelande från den 4 maj. Vem vet ens vad Kammarkollegiet och Registernämnden gör? Och namnet på generaldirektören sticker inte ut. Maria Abrahamsson uppmärksammar i en blänkare på SvD:s ledarsida [OBS! endast som PDF] den 10 maj att Eriksson är f.d. chef för Säpo samt att Registernämnden prövar "frågor om utlämnande av integritetskänsliga uppgifter ur polisens olika register".

Själv tänkte jag tanken "Nu går väl ändå Bodström för långt!" när jag såg meddelandet. Här kan man verkligen tala om att sätta ulven att vakta fåren. Om nu Säpo är får.

Registernämnden har nämligen ett annat uppdrag också, nämligen att övervaka Säpo: "Nämnden skall vidare granska Säkerhetspolisens behandling av uppgifter enligt polisdatalagen (1998:622), särskilt med avseende på 5 § polisdatalagen.", dvs den paragraf som i princip säger att Säpo inte får ägna sig åt åsiktsregistrering m.m.: "§ 5. Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.".

Inte nog med att den f.d. Säpo-chefen skall övervaka Säpo och en del av sina gamla kollegor. Det är Säpo själv som förser Registernämnden med markservicen: "Säkerhetspolisen tillhandahåller nämnden kanslifunktioner, sammanträdeslokaler och föredragande. Förordning (2002:1053).".

I sammanhanget är det relevant att påminna om att Thomas Bodström som ett av sina första beslut som Justitieminster den 7 december 2000 förordnade Anders Eriksson att leda den utredning han presenterades som SOU 2005:38, "Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar". Utredningen bereds f.n. i departementet för att leda till proposition under 2006/07, förutsatt att (s) sitter kvar i regeringsställning. Den har kritiserats våldsamt eftersom den skulle utöka säkerhetspolisens och den öppna polisens rätt att avlyssna, övervaka och registrera på sätt som många ansett vara häpnadsväckande och bryta med svensk rättstradition. Samt ge polisen mycket enklare tillgång till uppgifter som kopplar ihop abonnent med IP-nummer på internet, något jag nämnde i oktober i min rapport från Internetdagarna.

Anders Eriksson är alltså inte ett får, även om han just nu pysslar med utbetalningar från Allmäna Arvsfonden, auktorisation av tolkar och resegarantier för paketresor (= några av den märkliga statliga myndigheten Kammarkollegiets uppgifter). Han är en ulv.

Intervju! Tjetjenienrebellernas serverägare

Jag har talat och mailats med Tjetjenienrebellernas serverägare. Han som fick sina maskiner beslagtagna av Rikskriminalen i fredags. Han är inte en islamist med skägg och turban. Nej, Mikael Storsjö är en finlandssvensk ekonom och affärsman som driver kontorshotell i Helsingfors och beskriver sig själv som i grunden konservativ. I studentpolitiken höll han på med motsvarigheten till moderaterna. Jag sammanfattade det hela i en komprimerad intervju för Computer Sweden idag. Se till att kolla in fotot av honom där. Ingen anarkistlook direkt!

Vadd gäller Tjetjenien vill jag inte ge mig in i någon diskussion om sakfrågan. Bilder från Groznyj visar en stad som är helt sönderskjuten av ryska trupper. Samtidigt utför muslimska separatister de mest hemska dåd runt om i Ryssland, inklusive gisslantagande av skolor fyllda av barn. Videosnuttar av tjetjenska rebeller som skär halsen av ryska soldater så att det gurglar sprids på nätet. Att rysk media är ofri torde stå klart. Att nätet då används för att sprida alternativa analyser, nyheter, perspektiv och propaganda är naturligt. En del sidor hos kavkazcenter.com skall ha uppmanat till terrorism enligt Ryssland, som i månader lär ha pepprat svenska Säpo, Riksåklagaren och UD med översättningar av ryska sidor från de nu nedstängda servrarna. Min intervju handlar inte heller om Tjetjenien utan om vad som hänt och hur Storsjö ämnar agera.

På bloggen har man mer utrymme än i traditionella media. Och kanske läsare med längre attention span eftersom de kan vara specialintresserade av ämnet. Så här kommer en längre e-mailkonversation jag hade med Mikael Storsjö (fast trots att artikeln i Computer Sweden är mycket kortare finns där viss info som inte finns här eftersom jag även lade in saker i CS som jag fick från telefonsamtal med honom):

Oscar: Sajten har funnits i Sverige sedan november 2004. Har svenska Säpo/Polisen varit i kontakt med dig tidigare eller var detta första "problemet"? Blev du förhörd nu? (Jag hörde att de förhörde Gottfrid på prq)

MS: Nej, ingen har varit i kontakt. Jag är förvånad att kammaråklagaren kunde konfiskera min egendom utan att alls kontakta mig. Det låter helt enkelt inte rimligt. Jag tror att åklagaren gjort ett par missar helt juridiskt sett, jag tänker föra beslagtagandet till Stockholms tingsrätt. Politiskt sett har ju kammaråklagaren (och hans chefer?) gjort en dundertabbe. Med tanke på det otroligt repressiva mediaklimatet i Ryssland idag är det nog chockerande att svenska myndighetsperoner vill förverkliga ryssarnas mediasyn på svensk mark.

Oscar: Jag hör av Gottfrid på prq att sajten kommer upp strax igen fast utan tre sidor. Var detta Forum-sidor och kommer du i så fall att övervaka forumen på ett annat sätt i framtiden?

MS: Jag har ju inte alls blivit tillfrågad av de svenska myndigheterna, jag vet inte vad de retar sig på. Kammaråklagaren Roswall beslagtog mina servrar på fredag, sedan gick han hem för att fira veckoslut en god stund före kl. 15. Jag fick kontakt till honom först efter 7 telefonsamtal till hans kolleger. Min förlorade rättstrygghet imponerade alls inte på åklagarkammaren, men de blev mer beskedliga när jag gormade om TT och Aftonbladet.

Det finns inga omodererade debattforum på sidan, dem tog vi bort när skyddspolisen (vårt SÄPO) började använda mitt kontor som ett kafé (dom droppade in allt som oftast, diskussionerna gällde mest vädret och hur det går för HIFK i ishockeyligan, jag tror att det var kaffeserveringen dom var ute efter).

Jag kan ryska på en mycket låg nivå, jag kan närmast bara fula ord som i och för sig gett riklig utdelnuíng under mina bilresor genom Ryssland. Tro det eller inte, men jag tycker faktiskt mycket om Ryssland och dess folk. Det är helt utanför min förmåga att följa debattforum på ryska. Men tidigare, när det fanns ett sådant forum på Kavkazcenter, så var det helt värdelöst. En massa idioter från vardera sidan kastade ur sig okvädingsord, vem har något nöje att läsa sådant?

Av kammaråklagaren och Gottfrid fick jag idén att söka om utgivningsbevis. Jag har läst in mig på den svenska lagen idag, vi skall egentligen nog bara göra en databasanmälan. Undrar just hur kammaråklagaren harklar sig, när jag ringer honom och frågar om hur han tänker förverkliga yttrandefrihetsgrundlagen idag då? Jag kom in på detta, för en omodererad chat kan inte finnas på en grundlagsskyddad databas (hehe, så kallar faktiskt era politker vad vi vanliga dödliga kallar webbsajt.).

Oscar: Jag spårar kavkazcenter.net till Litauen. En uppgift säger att ni blev nedstängda i Litauen också. Men en uppgift säger att högsta domstolen i Litauen har beslutat att webben är laglig. Är det så och gäller det forum och alla delar i så fall?

MS: Jo, det har funnits i livet en massa motgångar som manar till eftertanke. Själv kom jag faktiskt med i "spelet" när SÄPO i Litauen stängde kavkazcenter.com. Jag skickade då ett majl, helt utan att tänka på någonting, att välkomna till Finland, vi har yttrandefrihet. Sedan kom SÄPO, jag fick hjälp av journalistförbundet, det blev ett mediaståhej, jag var 13 gånger i TV, det blev en ansvarsfråga för regeringen i riksdagen, jag blev utsedd till "the man of the year" i en trendig blaska .... Huh, det gick faktiskt på tok för hastigt. Allt startade från det att jag kände mig arg och övergiven efter SÄPO:s tredje besök hemma hos mig under samma veckoslut, jag köpte ett sixpack och satte mig inför datorn och började skriva pressreleaser och insändare.

Det var ryska utrikesministern Lavrov som tog kontakt till Litauen och genom påtryckning fick dem att stänga sidan (vem tog kontakt till åklagarmyndigheten i Stockholm månntro?). Servern beslagtogs, men ärendet fördes upp till högsta domstolen. Litauen är ju nog post-sovietiskt till upplägget, men då det stod klart för Högsta Domstolen att ärendet förs vidare till europeiska mänskorättsdomstolen gav man vika och konstaterade att webbsidan till sitt innehåll är helt laglig.

Vi har servern i Litauen, också tidvis en server i Finland. Vi har också köpt utrymme i en tysk server. Vi har nog inte uppdateringssystemet helt under kontroll (olika upplägg på olika maskiner), så det är inte helt rena mirrors. Servern i Sverige är helt klart den allra viktigaste. Bandbredden är exempelvis utmärkt och webbhotellets kunnande stort.

Oscar: Är den svenska sajten en spegel av den Litauiska eller är de olika?

MS: Åhå, jag svarade redan på frågan. Olikheten i sajterna är mera språkbetonat. Den engelska sidan är riktad mot västerlandet, den turkiska sidan är helt islamistisk, och den ryska sidan är otroligt hatisk gentemot ryssarna och vad de håller på med.

Oscar: Driver du några andra sajter eller är detta den enda "free-speech"-sajten?

MS: Jag hamnade ju av misstag in i detta ståhej. Jag kommer från Österbotten, och i Finland är det välkänt att mänskor därifrån är helt omöjliga när de upplever sin rätt ha blivit sårad. Det här är den enda sajten tillsvidare. Men ..... jag är med i vår Effi-organisation.

Jag är faktiskt inte ute efter att provocera myndigheter, att vara en besvärlig person. De flesta jag känner tycker väl nog att jag är en helt balanserad, väluppfostrad, välutbildad, salongsfähig etc. som person. Men jag blir bara så förbannad när någon trampar på mina tår, jag tror det är genetiskt belagt det hela. Eller kanske miljön? Det svenska Österbotten är ju en samling av de mest självständiga mänskorna som Gud har skapat!

Rikskrim beslagtar webbserver

Jag blev nyss kontaktad av DN. De sa att Rikskriminalpolisen idag har gjort husrannsakan hos webbhotellet PRQ och beslagtagit en server och undrade om jag kände till några liknande fall i Sverige eller om jag visste något om webbhotellet samt om jag kände till en finsk man som de säger förknippas med själva sajten det gäller. DN hade slagit i domänregister och sånt. Webbhotellt har tydligen huserat en server som sägs vara ett centrum för Tjetjenska "rebeller", en sajt som gör sig skyldig till uppvigling. Tydligen en välkänd sajt. Här är DN:s story.

Jag är alltid road av saker som inte har någon effekt när det gäller internet. Ni kan ju gå själva till http://www.kavkazcenter.com/ och kika, sajten vars server togs av polisen. Ett meddelande från den som driver sajten att polisen tagit servern men att man jobbar på att sätta upp ny hårdvara (någon annanstans i världen antar jag, de har visst hostats i ett par länder redan) och att man tills dess vidarelänkas till .net-sajten i stället. Jag vet inte om det är en spegelsajt eller om den bara är nära relaterad. Kanske innehöll den sajt som låg i Sverige de mer kontroversiella delarna. Det gäller enligt DN ett par sidor på ryska. Polisen ansåg att den gjorde sig skyldig till uppvigling. Jag antar att Ryssland har kommit med någon form av begäran till svenska polisen att agera om det hela strider mot svensk lag.

Den fungerande vidarelänkningen kavkazcenter.net ligger i Litauen om man gör en s.k. traceroute och sedan slår upp IP-numret hos RIPE. Eller snarare, det IP-nummer som sajten ligger på har allokerats till ett företag i Litauen. Och tracerouten pekar på att det rent fysiskt rör sig om Litauen också även om detta egentligen är svårt att veta till 100 %. Men DN påstår att Litauensajten stängts ned tidigare. Kanske är det så att vissa sidor endast fanns i Sverige nu då.

Hur som helst, vad gäller hostingföretag vet jag att hängivna internettekniker ofta brukar vara trogna nätets grundläggande frihetsidé och alltså inte själva har några synpunkter på vad andra publicerar på nätet. Tvärtom tycker de ofta att det i princip är bra och gott att all form av information kan utbytas på nätet och att deras roll är att underlätta för andra att kommunicera men att de i allmänhet inte har något som helst med innehåll att göra. Undantaget skulle väl vara Crossnet då, dit Livets Ord flyttade från Bahnhof 1996. Som hörs av namnet tar de bara hand om hosting åt kyrkor. Det var rätt kul att Bahnhof vid tidpunkten samtidigt som Livets Ord huserade RFSL, delvis på samma server. Fast även om grundinstinkten hos webbhotell ofta är att husera allt som är lagligt kan de välja att ha villkor som gör att de själva kan avsluta abonnemang av olika slag ganska lätt om de vill, något jag framhöll i Levonlineaffären tidigare.

Finländare som har kontakt med tjetjener har jag ingen aning om. Jag måste dock erkänna att jag har träffat och diskuterat projekt med finske internetlegendaren Johan "Julf" Helsingius, kanske våren 1996, han som drev den globalt beryktade anonymiseringsservern med adressen anon.penet.fi (som senare stängdes ned efter legala hot från speciellt Scientologerna). Vi diskuterade hur vi kunde använda Åland. Vilket vi aldrig gjorde. Men jag/Bahnhof reggade själv den humoristiska internetdomänen anonpenetfi.org för att eventuellt ta över stafettpinnen när Julf lade ned. Men med tanke på att EFF hade kämpat som djur för Julf med internationella donationskampanjer för att täcka hans advokatkostnader kändes det inte så uppmuntrande just då. (Denna lilla anekdot ur internethistorien inlagd eftersom Blenda i kommentarerna brukar efterlysa grävande i minnesbanken).

Jag kan faktiskt inte erinra mig något fall där polisen gjort husrannsakan hos en operatör eller ett webbhotell och plockat med sig servrar i Sverige tidigare.

I Bahnhof-fallet i mars 2005 var det inte polisen. Det var Kronofogden som gjorde en s.k. "intrångsundersökning" på begäran av bl.a. Antipiratbyrån som hävdade att servrar som delade ut upphosvrättsskyddat material huserades i Bahnhofs serverhall. Vilket inte var så konstigt, eftersom Bahnhof kom fram till att Antipiratbyrån själva hade varit med om att finansiera och sätta upp servrarna! Antipiratbyrån blev polisanmälda för detta av Piratbyrån, men hallå polisen händer något?

Men känner någon till fall där Polisen gjort husrannsakan och plockat med sig servrar? Och då menar jag inte i privata hem som i Sollentuna där Antipiratbyrån lyckades få Polisen att stövla in och plocka med sig hemdatorn när en film misstänktes ha delats ut via fildelning från datorn. Det kan hända dig också! Men en operatör eller webbhotell?

Maila gärna tipsaoscar kanelbulle phreaker.net om ni har exempel. Jag tar hellre det på mail än i kommentarer iofs.

Piratbyrån hjärta Piratpartiet

Nu i helgen möttes de två, Piratbyrån och Piratpartiet. Först den 29 april på en Piratbyråarrangerad fest- och seminariekväll på Café Edenborg i Gamla Stan i Stockholm, där internationella gäster talade.

Och sedan på den numera traditionella parkmanifestationen på 1 maj för pirater - som dock inte är specifikt vänsterinriktad. Fildelare och kritiker mot dagens lagar runt patent och upphovsrätt finns i hela spektrumet från ultraliberaler till långt ut åt vänsterkanten.

Jag tog litet foton och skrev mer om det hela här i detta fotoalbum.

P.S: Om fler fotografer lägger upp album kan ni gärna skriva in dem i kommentarerna (använd htmllänkar där i så fall).