Jag tänkte här addera ett "okänt" dokument till den fantastiska tidslinje över händelserna i the Pirate Bay-affären som Rasmus Fleischer gjort. En intressant detalj är ju den PM som Håkan Roswall skrev [PDF], daterad den 30 november (Rasmus slant nog på datumet i själva listan, men i texten var det rätt) där han ansåg att man inte lagligen kunde komma åt The Pirate Bay (mer om detta nedan).
Denna PM skickade kammaråklagare Håkan Roswall till kammaråklagare Göran Hellstrand, på Åklagarmyndighetens Utvecklingscenter i Malmö. Hellstrand tjänade som sekreterare i en grupp som redan den 17 mars 2005 fått i uppdrag (Ju2005/2660/L3) att göra en "Översyn av den brottsbekämpande verksamheten på immaterialrättens område". Uppdraget gavs gemensamt till Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. De redovisade denna översyn den 31 augusti 2005 (Ju2005/7332/L3) och det var alltså denna rapport som skulle utgöra grunden för det ruschjobb som Bodström beställde den 2 mars 2006 (att redovisas den 15 juni i år) och som han framställt som bevis gentemot USA på att man tar frågorna på stort allvar och att de är prioriterade.
Av handläggaren på justitiedepartementet verkade det som om jag är den förste som begärt ut översynen/rapporten. För att författa den hade man begärt in synpunkter från myndigheter samt IFPI och Antipiratbyrån. Dessa två organisationers synpunkter ges ungefär lika stort utrymme som de samlade synpunkterna från Åklagare, Polis och Ekobrottsmyndighet. Antipiratbyrån hävdar att Sverige utmärker sig genom att ha fler fildelarsajter och fildelare per capita än andra länder. Dessutom nämner Antipiratbyrån specifikt som en egen punkt: "Världens största BitTorrent-tracker "The Pirate Bay" finns i Sverige och drivs helt öppet". Och redan här hävdar Svenska Antipiratbyrån (som alltså är MPA:s och Hollywoods förlängda arm i Sverige) att "Sverige uppfyller därmed inte sina internationella åtaganden", dvs det argument vi senare hört från den amerikanska staten.
Tre månader senare redovisade Håkan Roswall till just kammaråklagare Göran Hellstrand (sekreterare för ovanstående rapport alltså) sin PM om The Pirate Bay, där han konstaterar: "Personerna bakom sajten är inga dumskallar. Trots att branschföreträdarna ofta hävdar motsatsen har man enligt min mening uppenbarligen studerat den svenska upphovsrättslagstifningen och utnyttjar dess möjligheter att försvåra lagföring.". Han drog slutsatsen att personerna bakom TPB kanske kunde göra sig skyldiga till medhjälp till intrång i upphovsrätt men att detta förutsätter att man först bevisar att ett huvudbrott begåtts, dvs att man tar fast en fildelare som har delat ut eller laddat ned ett helt verk. Forskaren Daniel Westman är av samma uppfattning när han för IDG förklarar att "Hur som helst måste åklagaren bevisa att det förekommit upphovsrättsintrång i varje fall som Pirate Bay kan dömas till medhjälp till. Därmed måste alltså åklagaren ha konkreta bevis på varje enskild kopiering, det går inte att generalisera brotten och döma männen bakom Pirate Bay för den omfattande kvantiteten av kopieringar som skett.".
Håkan Roswall förde även ganska avancerade upphovsrättsliga resonemang om varför han tidigare valt att inte inleda förundersökningar mot The Pirate Bay, trots att den amerikanska filmindustrin har gjort polisanmälningar. Han hävdar att dessa filmbolag enligt svensk lag överhuvudtaget inte har något upphovsrättsskydd i Sverige! Upphovsrätten, säger han, tillkommer enligt svensk rätt inte filmproducenter som befinner sig utanför EES-området, såvida inte dessa explicit har fått upphovsrätten överlåten från de ursprungliga upphovsrättshavarna och han exemplifierar med "regissören, manusförfattaren, kameramannen, den som tar upp ljudet och den som svarar för dekoren och såvitt avser animerad film, tecknare och dataanimatörer". Och i USA görs inte detta eftersom man där accepterar s.k. "work for hire", dvs om en anställd utför arbete för en arbetsgivare tillkommer upphovsrätten automatiskt denne. Roswall påpekar att detta i svensk lagstifning endast gäller datorprogram. Så Roswall säger alltså: det är upphovsmannen som skall anmäla intrång i upphovsrätt. Hollywoodbolagen är inte upphovsmän enligt svensk rätt. Kom tillbaks med polisanmälan signerad av alla ensklida personer som varit med om att producera filmen, eller visa mig explicita överlåtelseavtal av rättigheterna från de anställde till filmbolaget.
Jag kollade Marianne Lewins & Mogens Koktvedgaards "Lärobok i Immaterialrätt", Åttonde Upplagan, ISBN 9139203727, p. 115-21 där de redogör för skillnaden mellan den anglo-amerikanska traditionen och den kontinentaleuropeiska på just den här punkten. Och Roswall tycks ju ha torrt på fötterna i princip i alla fall. Det juridiska finliret i praktisk rätt är jag dock inte kapabel att bedöma, detta är på en hög nivå där nationella lagar krockar och internationella konventioner kanske löser några knutar.
(Fast om det verkligen är så där: kan jag då visa en Hollywoodrulle på en biograf utan att betala licens och sedan säga att alla enskilda upphovsmän måste stämma, inte filmbolaget eller distributören eller vad som nu skulle hända normalt? Intressant tanke.)
I varje fall, i höstas ansåg Roswall att han inte kunde göra något mot The Pirate Bay av juridiska skäl. På dagen 6 månader senare slog han till med 65 polismän med husrannsakningar mot 12 platser (enligt SvT:s Rapport; Gottfrid tror att vissa "smärre" platser kanske inte räknats i de initiala uppgifterna som sade 10 platser och 50 poliser, en sådan smärre plats kan t.ex. vara TPB:s postbox). Dessförinnan hade USA legat på, kolla den förra Rasmuslänken för sammanfattning.
Tillbaks till "den okända" översynen/rapporten som alltså redovisades den 31 augusti och där APB explicit nämnde The Pirate Bay som ett problem. Två intressanta punkter:
1) Myndigheterna säger explicit att immaterialrättsliga brott inte är prioriterade och man för ganska kloka resonemang om varför de inte bör vara det: Det rör sig i grunden om att upphovsrättshavarnas ekonomiska rättigheter möjligen i kläm och därför är det inte i första hand straff som bör vara förstahandsåtgärd. Istället "bör det kunna ställas krav på rättighetshavarna att de genom att t.ex. bygga in kontrollfunktioner i systemen för tillhandahållande och användning av rättigheterna sjjälva kan komma tillrätta med i vart fall mindre allvarliga intrång utan att de brottsbekämpande myndigheternas begränsade resurser ska behöva tas i anspråk.". Man säger också att det är "oundvikligt att den brottsbekämpande verksamheten på det immaterialrättsliga området får stå tillbaka i förhållande till t.ex. vålds- och narkotikabrott samt kvinnofridsbrott och att insatserna inom immaterialrätten bör förbehållas och koncentreras till flagranta och påtagligt samhällsskadliga förfaranden, där fråga är om stora ekonomiska värden.". Hmm, varför säger Bodström några månader senare att det hela är så prioriterat nu då. Svassar han för USA månntro ...?
2) IFPI vill ha rätt att själv få ut uppgifter som gör att de kan para ihop IP-nummer med fysisk person. Idag måste de ju vända sig till polis och åklagare som sedan kan tvinga ut uppgifterna från internetoperatörer om de misstänker brott som ger mer än böter i straff (förutsatt att operatörerna alltså har lagrat IP-uppgifterna, något de i princip inte får göra idag, förutom för vissa specificerade syften; något dock datalagringsdirektivet i EU tar hand om - de blir tvingade att lagra). IFPI vill ha ut uppgifterna för att göra som i USA får man förmoda: stämma tonåringar på hiskliga belopp för att lära dem en läxa. IFPI upprepade kravet i sitt remissvar på Bodströms favoritutredning, SOU 2005:38, Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar. Så om detta kommer i en senare proposition vet ni vem Bodström tar order från.
P.S. Jag hittade den där "okända" översynen/rapporten på nätet idag. Det finns för nedladdning från Ekobrottsmyndigheten men ej från Justitiedepartementet.
Utredningen SOU 2005:38 väger f.ö. tungt i den rapport jag själv presenterar tillsammans med Timbro på onsdag: Marschen mot Bodströmsamhället: Hur justitieministerns dubbelspel hotar våra grundlagsfästa fri- och rättigheter. Mer om den senare men här är omslaget:
Kanske en "tyngre" postning men den som tycker att de fick något ut av researchen för gärna ge dricks till bloggaren genom att skicka ett SMS till nummer 72550 med texten
"swatex 20060626" (utan citationstecken). Du debiteras 10 kr + din egen operatörs SMS-taxa. Du får ett svars-SMS tillbaks med en liten talande snutt information som ansluter till texten ovan. (Jo, jag skall återinföra PayPal-möjlighet, det verkar på gång att jag skall få en Micropayment-avgift som är mycket lägre än den ordinarie. Nästa postning kanske!)
Recent Comments