Oscar Swartz :: Texplorer

Om Sokol, Tjeckisk natur och historia

Det finns så mycket så nära. Egentligen. I Prag hyrde vi bil. Efter knappt 20 mil var vi i Špindlerův Mlýn, huvudorten i Krkonoše nationalpark (uttalas med betoning på första stavelse som alltid i tjeckiskan, dvs rrrrrr:et ! š = sje-ljud ). Inte världens mäktigaste nationalpark. Men full av vandringsleder, linbanor och god turistinfrastruktur. Det hela är även ett stort vintersportområde, där alpina världscupen körts också.

Karl Andersson och Oscar Swartz funderar i Špindlerův Mlýn på vilket det bästa sättet att betvinga Tjeckiens högsta berg är! (Foto: Kristian Thorin)

Det bästa sättet att betvinga Tjeckiens högsta berg visade sig vara att med bilen åka till Pec pod Sněžkou för att sedan stå i en liftkö i en timme och åka stollift upp till toppen av Sněžka (1602 m.ö.h.).

Oscar när han bestiger Tjeckiens högsta berg! (mobilfoto: Oscar Swartz)

Gränsen mot Polen skar rakt över toppen och var utmärkt med gränsposter. Både Tjeckerna och Polackerna har byggt anläggningar. Så man kan skicka vykort från Tjeckien i deras poststuga för att sedan gå över gränsen och skicka ett från Polen. Att gå de 8,5 kilomterna nedför kändes dock i benen så berget betvingades med mankraft trots allt.

Den polska "toppstugan". (Foto: Karl Andersson)

Det var kul att se stora folkskaror, hela familjer med ungar och en del äldre också som faktiskt verkar gå hyfsat strapatsrika och långa sträckor i bergen. Tjeckerna är väldigt slanka och attraktiva trots världens högsta ölkonsumtion per capita och lär ha en lång tradition av friluftsliv. Organisationen Sokol, som sysslar med fysisk och andlig fostran, har spelat stor roll i den tjeckiska historien. Förbjuden tidvis av både Habsburgarna, tyskarna och ryssarna, har den alltid kommit tillbaks. Under mellankrigstiden hade man en miljon medlemmar. Jag vet inte om jag är helt bekväm med det jag läser om Sokols filosofi och dess blandning av motton från Sparta (en sund själ i en sund kropp), Franska Revolutionen (jämlikhet, frihet, brödraskap) och dess starka betoning av nationalpatriotism och kamratskap i en mix av sport och folkkultur. Det skulle ju lätt kunna bli så att den starka normativiteten slår över i auktoritärt tänkande runt hur alla andra bör leva sina liv och hur man bygger en sund folksjäl i en sund folkkropp. Hu! Säger jag som bott i New York i fem år och tänder på olikhet.

En simhall tillhörande Sokol i Prag. (Mobilfoto: Oscar Swartz)

Tjeckoslovakien var en självständig demokrati bara 1918-1939, alltså mellan Habsburgimperiets fall och Tysklands ockupation, samt mellan 1945 och 1948, då man blev införlivade i Sovjetimperiet. Tomáš Garrigue Masaryk var en beundrad filosofiprofessor som blev landets förste president, omvald två gånger och dog 1937. Hans filosofi var tydligen nästan asketisk med betoning på dygder. Han var mycket riktigt Sokolit men dunderdemokrat. 1989 föll muren och 1 januari 1993 delade man landet i Tjeckien och Slovakien, helt utan våld eller osämja. 2004 blev båda medlemmar av EU.

Vi betvingade ett berg till, denna gång med lift där alla tre resenärerna fick plats (Foto: Karl Andersson)

Efter fem kilometers vandring kom vi fram till ett jättehotell med världens förmodligen mest okommersiella läge. Till Labská bouda finns det inga vägar och man undrar vem som tar in där egentligen. På sommaren måste man knalla över bergen i minst 2,5 km. På vintern kan man visst bli upphämtad i vessla och körd över bergen. Men det finns inga liftar eller annat där. Det bara ligger därute med fin utsikt. Ett bygge från kommunisttiden även om där visst fanns ett äldre hotell tidigare. Kan det ha varit avskild semesterlodge för partifolk oh belönade arbetarhjältar månntro??

Labská bouda på avstånd (Foto: Karl Andersson).

Det nordiska var frapperande. Fjällikt med samma flora och ganska rundade berg. Granar, sedan låga tallar dock bara någon enstaka björk, sedan kalfjäll. Bäckar och vattefall med dansande insekter kantade av svenska fjällväxter som Fjälltolta (=Torta) och Vitsippsranunkel samt något som måste vara en nära släkting till vår Nordiska stormhatt. Jungfru Marie Nycklar (eller kanske åt fuchsii-hållet, orkidéerna är ju som bekant snåriga i sin systematik och jag hade ingen flora utan går bara på mina gamla fältbiologkunskaper). Samt den ståtliga Nysroten, Veratrum album, en liljeväxt som har en konstig utbredning: I nordligaste Norge, där jag själv sett den på Varangerhalvön vid Norra Ishavet. Samt i centraleuropas berg. I Krkonoše var den en karaktärsväxt. Överallt. Den har tydligen "invaderat" Europa från Sibirien.

Och fåglarna var strikt "svenska" på höjderna med granskog: Gransångare och svarthätta karaktärsfåglar som sjöng överallt. Dessutom trädpiplärka, järnsparv, gärdsmyg, korsnäbb, hämpling. Litet oväntat kändes det att se två domherrar på sommaren i Tjeckien. Tydligen har man även svenska skogs- och fjällkändisar som orre och blåhake. Den enda mer centraleuropeiska fågeln på höjderna var svart rödstjärt som ju här nere är en bergsfågel och i Sverige är en ganska ovanlig "industrifågel", som verkar tycka att en silo i en industrihamn är bergslikt nog.

Snart lär väl de forna östeuropeiska länderna med sin tillväxt ha kommit upp till västeuropeisk standard - och därmed prisnivå. Tills dess är det schysst att kunna ta in på ett enkelt pensionat i en turisthuvudort i en nationalpark i Tjeckien och betala knappt 100 kronor per man för ett tremansrum inklusive förvånansvärt stor frukostbuffet som den vänliga damen gjorde i ordning själv på morgonen. Sådana pensionat doftar i och för sig långkok och gruppresa fär äldre damer: Dessa spelade kort hela kvällen. Men so what? När man hajkar med vänner i bergen hela dagen är det bara en sovplats man behöver.

Bodströmiana - i Prag också

Jag har ju hoppats att min Bodströmrapport skulle kunna få traditionella media att haka på och sätta in större researchresurser och därmed få igång den politiska debatten på allvar. Edvard Unsgaard på Ekot har, som en konsekvens av rapporten tror jag, rotat i Bodströms iver att kontrollera och övervaka. Han har gjort några Ekoinslag, bland annat ett med mig som bandades via mobiltelefon härifrån Prag. Jag har inte hört inslaget och på mitt internetcafé spelas musik så jag kan inte riktigt lyssna nu. Men det sändes/sänds visst idag. Han har även gjort en sammanräkning av alla Bodströms lagar och visar att han infört "hårdare tag" på en mängd punkter - trots att brottsligheten inte ökat. Mer om Ekots arbete här.

Jag diskuterade också med Unsgaard (inte i den bandade intervjun om jag minns rätt utan som hjälp för att göra reportaget och jag utvecklade inte just detta i min egen rapport) att man i utredningen SOU 2005:38 vill kunna använda statliga hackers till att kapa folks datorer om en person misstänks för ett brott som kan ge så lågt straff som böter: nämligen dataintrång. Vi minns ju att Håkan Roswall drev fallet mot Reuters om dataintrång när nyhetsbyrån chansade på en URL och lyckades komma åt en finansiell rapport från ett företag innan dessa hade tänkt lägga ut den på webben. Och vi minns ju också att Roswall har anklagat ägarna av webbhotellet PRQ för dataintrång, vilket Gottfrid Svartholm kommenterade här på bloggen i länken. Unsgaard frågar Bodström om just dataintrång här, men ministern vägrar kommentera. Tänk vad Roswall skulle ha älskat att kunnat säga åt en statlig hacker att kapa Reuters och Gottfrids datorer! Tror inte de hade lyckats med den senares i alla fall.

Och så var det ETC. Blenda skrev i en kommentar att hon var mäkta förvånad att ETC skulle låta en Timbroskribent skriva ledare. Men det gjorde de och här är resultatet. Tja, jag vill ju hävda att i de här frågorna bör man inte låta åsiktsskillnader på andra plan förblinda en. Jag kan ju avslöja att Johan Ehrenberg fabulerade ca 1995 om mig i ETC. I sin iver att brännmärka alla som inte tycker att porr är fel diktade han ihop en story om att hela Bahnhof var en fasad bakom vilken jag drev ett porrimperum och att jag var den digitala världens "Hugh Hefner". I wish! Det hade verkligen varit kul. Dessvärre var jag bara en kämpande IT-entreprenör som dock var frihetlig nog att säga ja till att vara teknisk leverantör till världens första adulta betalsajt på nätet. Det ironiska var att sajten vi skötte hostingen för nätt och jämnt var porr. Mer som en humoristisk herrtidning som drev med Sveriges sexrykte sedan Vilgot Sjöman-tiden. Visst fanns det naket men det var otroligt beskedligt. Och den drog så satans mycket trafik att nettot på affären inte blev så lyckat för Bahnhof. Det där med avtal och prissättning i Internetbranschen hade inte mognat fram ännu och vi var en smula naiva. Men man får inte vara långsynt så jag har inga problem att skriva för ETC.

Sprang förresten på ett konstverk i Prag idag som är en kommentar till Bodströmsamhället. Ja, alltså inte Bodström specifikt men den våg av övervakningsförslag som läggs fram i världen. Prag har jätteskulpturer på gatorna just nu, Sculpture Grande, en STOR satsning.

Detta verk heter Kontrolle macht frei! (Kontroll bringar frihet, kontroll gör dig fri) och det är ju nästan det argumentet Bodström faktiskt använder. Titeln parafraserar alltså Arbeit Macht Frei, som stod vid ingången till tyskarnas koncentrationsläger, även det i Tjeckien,
Terezín - eller Theresienstadt som vi enklare känner igen det som. Kanske har folk som växt upp i totalitära system lättare att se farorna. Killarna bakom detta är från Tjeckien och Slovakien.

Här är mina mobilbilder på konstverket (klickbara):

P.S. The Pirate Bay har förresten förklarat krig mot Ladonia, det lilla självutnämnda riket på Kullaberg.

Radiotips om Bodström och Pragimpressionism

Jag har blivit kontaktad av Ekot i Sveriges Radio som idag börjar med en reportageserie om Bodströms unika pionjärarbete för att vrida lagstiftningen i repressiv riktning. Övervakning av kommunikation är bara en del av det hela, det som jag tog upp i min Bodströmrapport. Jag bör förekomma i någon intervju i serien litet senare. Dessvärre vet jag inte vilka ekosändningar det gäller men hoppas att de lägger ut programmen under ett samlat Bodströmtema på Ekots hemsida. Om detta vet jag dock inget.

Jag blev också ombedd att skriva Veckans ledare i Dagens ETC och lämnade just en grej om Bodströmsamhället. Vet ej när den läggs ut men ni kan ju hålla utkik.

Och så litet Pragimpressionism fångad med 640x480 mobilfoto. Bilderna är klickbara:

Bloggaren i den hatt som gjorde sådan succé i tidigare postning.

Mirek, som översätter svensk skönlitteratur till tjeckiska. Han hade problem med ordet "bysthög" men vi hjälpte honom.

Värmerekord i Prag. På Staromestské námestí (Gamla Stans torg) körde man ut vattenbilar och sprayade turisterna för att förhindra värmeslag.

Bahnhofs Kristian Thorin svalkar sig med två öl i taget.

Utpumpad bloggare.

Oidentifierat nattdjur i Prag, men troligen det första exemplaret av en för vetenskapen ny art.

Bebisarna är ovanligt storvuxna i Prag och kan krypa vertikalt.

Hmm, Internetcaféräkningarna börjar bli höga ... Känner någon för att skicka ett SMS för att ge dricks åt bloggaren går det bra att skicka ett SMS till 72550 med texten "swatex 20060725" (utan citationstecken förstås). Du debiteras 10 kr + din operatörs avgift. Du får också ytterligare en bild av nattdjuret som tack.

Swartz raderar

Med tungt hjärta har jag idag vidtagit åtgärder på min blogg som jag helst skulle undvika.

En alltmer hotfull man som nog börjar bli välkänd i fildelningskretsar för sitt hat mot dem som med sakargument kommer fram till att "Pirater" och fildelning i grunden är positiva och framtidspositiva företeelser och en logisk följd av det digitala samhället. Han driver konspirationsteorier om att alla som står på en viss sida i piratdebatten egentligen är styrda av andra makter.

Och när han inte får gehör för teorierna har han börjat använda min blogg till att dra upp en blandning av missuppfattade, falska eller irrelevanta detaljer ur en mycket tragisk personlig skilsmässa jag går igenom till att tokspekulera.

Han verkar inte ha någon tanke på att sluta utan skickar i stället mail som jag skulle karaktärisera som hotbrev och han trappar upp sin illvilja successivt. Jag vill inte bara radera enskilda inlägg så jag valde att radera alla kommentarerna på bloggen under diverse nicks. Jag tycker att han har kvalificerat sig för det.

Min blogg är inte till för att försöka såra innehavaren av bloggen och röra till en situation där två parter måste gå olika vägar i livet och där en utomstående omöjligt kan veta något om ett förhållande som pågått i åratal. Skilsmässor är oerhört smärtsamma och jag tycker det här kommentartrollet borde skämmas.

Vissa kommentartrådar kan se litet konstiga ut nu tyvärr.

Jan Saudek - Tjeckiens store fotograf

Den som är i Prag skall inte missa den stora utställningen av Jan Saudeks foto. Saudek är en fotograf och konstnär med en helt egen vision. Visst, alla kreatörer är inspirerade av en mängd andra kreatörer och intryck. Nicklas Lundblad skriver i sin oerhört välgjorda genomgång (och kritik av) argumenten för upphovsrätt att: "Synen på upphovsmannen som romantiskt geni, som en Beethoven som grymtar, våndas, plågas och sedan föder ett verk är inte längre representativ." Men vissa har helt enkelt en mer egen bild av världen och känns mer unika. Kanske för att de samtidigt är monomana och ständigt upprepar sin egen igenkännbara men udda stil. Som Saudek.

Han var faktiskt 48 år när han blev fotograf på heltid. Innan dess plåtade han vid sidan av tryckerijobbet. Nu skulle jag kanske inte kalla Saudek "fotograf". Snarare konstnär som arbetar med fototeknik. Han gör ju motsatsen till dokumentärfoto. Allt är väldigt regisserat, konstruerat och utstuderat. Han kolorerar bilderna, gör fotomontage ibland och får allt att se åldrat ut och daterar bilderna som om de vara gjorda på 1800-talet. Saudek erotiserar alla: Feta, unga, barn, gamla, mest tjejer och kvinnor men även killar och män.

I inledningen till utställningsboken säger han: "I want people to like my photos, people of my country, beardless adolescents, mothers with two children, grown men sucked dry by industry, the young girl who is always looking in the mirror ... I just want to tell them that they are beautiful ..."

Även om han också påstår att han inte vet vad bilderna innebär utan att han bara gör dem av tvång, skulle jag nog säga att han har en politiskt inkorrekt och intressant syn på maktförhållanden mellan könen. Jag känner igen visionen från Camille Paglia. Som Karl Andersson säger: Det finns två sätt att se på världen - pre-Paglia och post-Paglia. Så är det. När man läst Paglia blir inget sig likt. Själv skrev jag ett antal artiklar om henne och intervjuade henne också för kvalitetsglammagasinet Intrig 1993-94 när han var som hetast. I love her!

Kvinnan har också makt. Massor av makt. Femme fatale är en arketypisk manifestation av denna makt i Paglias tankevärld. Hon förekommer rikligt i Saudeks foton som jag läser dem: Kvinnan som genom att använda sin sexuella attraktion får mannen dit hon vill. Temat förekommer hela tiden men nästan övertydligt blir detta serien av fyra foton som Saudek döpt till "Pornographer". Mannen på bilden är Saudek själv, naken. Två "skökor" tillfredsställer honom. De tycks ganska ointresserade av honom men mer intresserade av kvinnlig samvaro och verkar samtala och kommunicera medan han håller på. De märker honom knappt. På slutet ligger han där som en rykande, spenderad hög medan skökorna bara knallar iväg obekymrat. Omvända världen mot svensk könsköpsretorik alltså. Omvänt tycks han också anse att mannen i stället har emotionell makt över kvinnan.

Här på Google kan man hitta massor av Saudekbilder.

Saudek drar sig inte heller för att visa på erotisk makt och självmedvetenhet om skönhet hos barn och unga, vilket väl kan provocera en del. Dock ej i Tjeckien tycks det. Kolla t.ex. in Jakub.

Förresten äter jag vildsvin på bilden nedan. Äppel- och valnötsfylld vildsvinsstek med plommonsås på Hlučná samota

Prag och kinesiska konstkopior

I Tjeckien connectar jag till mobiloperatören Oskar. De hade tydligen en fantastisk slogan som sa ungefär att "Vi har INTE den senaste tekniken och alla de nya tjänsterna - men vi har de lägsta priserna". Som prismedveten frilansbohem hade Karl Andersson Oskar som favorit förstås. De blev dock köpta av Vodafone, konstigt nog och trist nog. Lågprissegmentet utan finesser är ju inte riktigt deras grej.

Men nu har de bytt namn till Vodafone och den som har det otacksamma (?) uppdraget att inordna dem i den internationella fållan och marknadsföringen är underbarnet David Erixon. Ja, numera kanske inte är ett barn men han grundade Hyperisland School of Design i Karlskrona som 22-åring (eller dyl, ung var han). Ett energiknippe i klass med Bodström och Pagrotsky. Han har numera flyttat till London och är global reklamchef för hela Vodafone och flyger och flyger och flyger.

I helgen angjorde han Prag för jobb och hans pojkvän/make flög in från Stockholm. (David finns förresten intervjuad i senaste Att:ention om hur det är att vara bög och höjdardirektör i multinationellt företag). Det är befriande med globala marknadsdirektörer som dyker upp i slitna shorts, sneakers och t-shirt i lobbyn på Four Seasons och drar ut med kompisarna på stan. Så jag och publicisten Karl Andersson och Kristian Thorin (teknisk säljare på Bahnhof) åt middag och drack mojitos med David och T.

Under vår treminutersväntan på Four Seasons slogs jag av alla klassiska tavlor. Oljor i guldramar. Med stor sannolikhet har de målats av kineser i något som kan liknas vid ett löpande band.

Affärslustan och arbetsviljan är fullkomligt fenomal i Kina nu. The Economist hade just en artikel om Dafen "painting village", tvärs över gränsen från Hong Kong. Man kan beställa en kopia av vilken målning som helst och få den handmålad med "förbluffande exakthet", som The Economist uttrycker det. Och alla kostar några få dollar. För ramen betalar man 50 cent extra.

30.000 "målare" jobbar i området och det hela sker på ett närmast Tayloristiskt vis. Ibland fyller de i tavlor som printats ut från digitala förlagor på en målarduk. En del målare jobbar på ett antal identiska kopior och fyller i exakt samma fält på samma vis på alla tavlorna för att sedan börja om och fylla i nästa fält. I andra fall är varje målare specialiserad på sin detalj och efter att ha målat sina öron kan han skicka tavlan nedströms till ögonmålaren. Dessa kinesiska målare anser sig tjäna bra med pengar på sina knappt 200 dollar på en månad när de får ur sig 200 (!) tavlor.

The Economist tar inte upp det där med upphovsrätt i artikeln men i princip har ju även en konstnär som lever på att sälja svindyra original ensamrätt till bilden under hela sin livstid plus 70 år efter sin död. Det var ju detta som ledde till kontroversen på Södermalm när en butik sålde "fejkade" Botero-tavlor som målats i Kina.

Artikeln blir riktigt intressant när de hävdar att "fejkad" och "äkta" konst börjar flyta ihop. Moderna kinesiska konstnärer sägs nu hyra de allt duktigare målarna från löpande bandet till att producera deras verk för att senare i stort sett bara signera. Och de duktigare industrimålarna börjar göra originalgrejer eftersom de märker att de kan få mer betalt då.

Detta är ju inget nytt i konstvärlden i och för sig: De stora mästarna hade ju lärlingar och assistenter som kan ha målat större delen av verk som signerats av exempelvis Rembrandt. Och i modern tid har vi ju Mark Kostabi som på 1980-talets New York blev ökänd när han började annonsera efter konststudenter som för 5 dollar i timmen skulle vara "creative assistants", dvs komma med själva idéerna för konsten, inte bara det tekniska genomförandet (som han redan utförde genom en kader av 5-dollarsstudenter).

Och till sist några bilder från Prag (tagna med skräpig mobilkamera ...) och litterära restaurangen/caféet Velryba.

Oscar Swartz - productive outsider

Kristian Thorin - Bahnhof

Karl Andersson - frilansbohem

Den här postningen gjordes förresten från en pensionatslobby härintill där man även har internetcafé. En anställd och en gäst satt och rökte gräs ett par bord från mig. Tjeckien är dunderskönt i sin frånvaro av moralism. Återvände f.ö. just från Krkonoše. Rapport kommer.

Piratpartiet största parti på QX Qruiser!

En av Sveriges största nätcommunities heter Qruiser och drivs av gaytidningen QX. En community för HBQT-människor (homo bi queer trans). De genomför vad de kallar ett Regnbågsval och intervjuar dessutom alla partiledare i tidningen. Med fokus på homofrågor förstås.

Nu har ju jag själv aldrig ansett att de rena homofrågorna är de viktigaste för HBQT-gruppen, som ju är lika splittrad i politiska frågor som andra. Sure, bort med diskriminering och likställ alla förhållanden. Områden där f.ö. Silicon Valley och hi-tech-företag alltid legat längre fram än "progressiva" europeiska länder. Dvs man har länge haft gaygrupper på exempelvis Apple och precis samma anställningförmåner till partners av samma kön (exempelvis sjukförsäkringar som i USA är viktigt). Om detta skrev jag en artikel i Finanstidningen för kanske tio år sedan.

I min Bodströmrapport tar jag upp det där med övervakning av communities som kan ske på ett oanat vis om diverse lagar som förbereds går igenom. Jag nämner faktiskt QX på ett ställe. Nätet, dess frihet och dess möjlighet att bygga community och global horisontell kommunikation har jag alltid ansett vara en stor fråga för HBQT och andra nischade grupper som kanske i procent räknat inte är så stora. Bodströmsamhället borde vara extra oönskat av dem.

Thomas Bodström blev ju utsedd till Årets Hetero på QX Gaygala för några år sedan eftersom han har visat sig ställa upp för de traditionella homofrågorna. Nu är det dags att beröva Bodström den titeln. QX bör dra tillbaks priset!

På QX Qruiser som har nästan 100.000 aktiva medlemmar (eller konton) kan man lägga upp en partilogga på sin medlemssida genom att klicka i en konfigureringsruta som visar vad man ämnar rösta på. Qruisers webbmaster räknade loggor idag och skriver:

"Igår räknade vi alla partiloggor som medlemmar på Qruiser lagt upp på sina sidor. Resultatet blev som ni ser på bilden.

Vi räknar bara medlemssidor som är skapade före 20/6 i år, för att minimera fusk.
10.20 2006-07-12"

Ingen har alltså vetat att loggor skulle räknas och jag själv har inte vetat att man kunde konfigurera in dem.

Kolla resultatet! Piratpartiet störst! (Skärmdump från Qruiser):

Man kan ju ha många tankar runt resultatet. Men jag tror ju att folk som är aktiva på communities har en grundläggande förståelse för nätet och dess potential och fördelen med informationsfrihet: Att kunna kommunicera och skicka vilken fil man vill till någon annan utan att tredje man (staten eller upphovsrättsindustrin) skall komma in och kika över axeln eller kräva betalning. Jag ber att få citera mig själv från en tidigare bloggpostning: "... egentligen skulle piratpartiet kunna heta "Det framtidspositiva informations- och internetpartiet". Eller varför inte "Fritt nät!", "Infomanerna" eller "Nätofilerna"?"

Myndigheternas Pirate Bay-resa, robotsex m.m.

En kortis från Prag bara:

Tack till Wassbo Örtagårdar som skickat en fråga till justitiedepartementet om vilka som deltog i den beryktade resan till USA när upphovsrätt - och The Pirate Bay enligt SvT Rapport - diskuterades. Rolf på Wassbo vidarebefordrade svaret till mig.

Fråga: "Vilka for över till USA för samtal om upphovsrätt och vad kostade resan". Svaret kom häromdagen"

"Från svensk sida deltog: Hovrättsassessorn Christoffer Démery (Justitiedepartementet), Ämnessakkunnige/kriminalkommissarien Stellan Söderman (Justitiedepartementet), Hovrättsassessorn Peter Grym (Justitiedepartementet), Polisöverintendenten Erik Lagerholm (Rikspolisstyrelsen), Kriminalinspektören Michael Ögren (Rikspolisstyrelsen), Kriminalinspektören Anders Bäckström (Polismyndigheten i Uppsala Län), Kriminalkommissarien Mats Hjelmgren (Rikspolisstyrelsen), Överåklagaren Sven-Erik Alhem (Åklagarmyndigheten), Kammaråklagaren Göran Hellstrand (Åklagarmyndigheten), Kammaråklagaren Ewa Korpi (Åklagarmyndigheten)

Justitiedepartementet täckte endast kostnaden för sina egna medarbetare, dvs för Christoffer Demery, Peter Grym och Stellan Söderman. Resan kostade för var och en av dessa ca 7 000 kr och boendekostnaden uppgick till ca 8 000 kr. Härutöver tillkom traktamente om ca 5 000 kr för var och en. Detta ger vid handen ett samlat belopp om ca 60 000 kr. Till detta belopp tillkom utlägg med ett samlat belopp om knappa 4 000 kr.

Resan förankrades på sedvanligt sätt i Justitiedepartementet, vilket innebär att den bereddes med rättschefen Agneta Bäcklund och statssekreteraren Dan Eliasson."

En not: Peter Grym är f.ö. ansvarig för beredningen av SOU 2005:38, alltså den utredning som jag i min Bodströmrapport beskriver i kapitlet med namnet "När dammluckorna öppnades". Övervakning är relaterad till fildelning och digital upphovsrätt i allra högsta grad. Christoffer Démery har jag skrivit om förut här. Göran Hellstrand har jag också skrivit om här.

Skulle förresten vilja ge en länk till en intervju som Realtid.se gjorde med mig. Förvånansvärt komprimerad och bra intervju faktiskt. Jörgen Löwenfeldt lyckades sammanfatta ett telefonsamtal mitt i lunchen med Copyriot och Piratpartiet i Almedalen på ett mycket adekvat vis.

En fråga som diskuteras i robotkretsar enligt The Economist Technology Quarterly är sexrobotarna som lär bli byxmyndiga inom fem år. Den känsliga frågan är hur samhället skall ställa sig till barnrobotar avsedda för sex. Sedär en fråga för Barnombudsmannen! Så kanske hon kunde lämna Karl Andersson i fred! Jag skall ut och äta middag med honom nu. Han pratar flytande Tjeckiska och bor i Prag och ger ut en fullkomligt egenhändigt producerade tidskrift. Han anser nämligen att tonårspojkar är det vackraste på jorden, vilket inte är en gångbar åsikt i alla läger. Aftonbladet skrev story och han själv skrev debattartikel i AB och intervjuades i P1 Morgon och P3 Flipper. Han är i sin fulla rätt att ha de åsikter han har. Den som vill se kontroversen kan ju gå till sajten för hans tidskrift Destroyer.

Hej hej, nu ut i den kletiga Prag-värmen igen för middagen. Frihetshälsningar både till höger och vänster!

Swartz i Almedalen 2: Wadsted

Advokat Monique Wadsted, MPA:s juridiska ombud i Sverige, har polisanmält The Pirate Bay ett antal gånger. I onsdags möttes Monique Wadsted och Rasmus Fleischer i en fildelningsdebatt arrangerad av Liberala Ungdomsförbundet i Visby under Almedalsveckan.

Wadsted avslöjade detaljer om sitt användande av privatdetektiver i jakten på TPB: "När två av de misstänkta aldrig går att hitta på sina mantalsskrivningsadresser måste man tillgripa metoder för att ta reda på var de egentligen bor, detta är fullkomligt normalt utredningsarbete". Polisen hade dock inga resurser att bistå med så hon ringde Gothia Protection som skuggade killarna.

"Dessutom var vi tvungna att utröna var servrarna egentligen stod". Tja, vad gäller det senare var de väl inte så framgångsrika? Av ett par hundra servrar som beslagtogs hade ju endast ett fåtal med TPB att göra. Centrum för Rättvisa, representerar nu ett antal av de kunder till ISP:n PRQ, vars servrar sveptes med när Roswall kommenderade in 65 poliser på 12 platser. Desssutom togs ju Piratbyråns server. Rasmus kommenterade detta själv i debatten på ett rappt vis. Hans ord blåstes upp på stort vis i Resumé [PDF] (sid. 10 längst ned) dagen efter: "Vi driver nyhetsverksamhet när inte Moniques polisanmälningar leder till att servrarna ligger nere". (På samma sida finns f.ö. undertecknad på en mingelbild tillsammans med min gamle vän Christian Gergils, Frihetsfrontens grundare i början på 90-talet).

Jag tyckte nog Rasmus och Monique talade förbi varandra. Wadsted talar mycket om det fullkomligt naturliga i att någon som plöjer in en massa pengar i dyra produktioner måste kunna få dessa tillbaks och detta är en naturlig del av marknadsekonomin. När någon i publiken påpekade att Hollywood verkar göra jättevinster trots fildelningen ansåg hon att fildelare i alla fall stjäl eftersom de kanske hade kunnat tjäna ännu mer pengar. Hennes hopp är att ungarna skall lära sig skilja mellan rätt och fel och inte vara så egoistiska. Rasmus anförde argumentet att det hela inte går att stoppa, like it or not.

För en ekonom är hennes argument att Hollywood måste kunna tjäna igen pengarna på sina enorma miljardprojekt irrelevant. Det är ju det statliga utdelade monopolet (upphovsrätten) som driver fram dessa investeringar. De mycket marknadsliberala Law and Economics-professorerna (alltså den akademiska juridiska "skola" som analyserar lagstiftning utifrån ekonomiska modeller och anser att rationella lagar borde baseras på sådant tänkande) William M. Landes och Richard A. Posner avfärdar i sin The Economic Structure of Intellectual Property Law just Wadsteds argument som rappakalja. Investeringarna finns på grund av den upphovsrättsliga regleringen och kan inte användas för att motivera att den skall se ut som den gör.

Musik kostar exempelvis väldigt lite att producera idag. Den kan göras på en dator. För att samhället skall få ett flöde av musik behövs ingen stark upphovsrätt. Men, säger då upphovsrättsstraditionalister, det kostar ju enorma summor att marknadsföra musik och för att få igen de pengarna kan man ju inte låta folk stjäla. Pyttsan! Skala tillbaks upphovsrätten och marknadsföringsbudgetarna kommer att sjunka och man behöver inte alls tjäna igen så mycket pengar. Skillnaden blir att dominansen av superproducerade, superstajlade och konceptmarknadsförda massproduktioner skulle bli lidande, medan musik som handlar om musikalisk kvalitet förmodligen skulle vinna på det. Den skulle ha lättare att konkurrera med de industriellt framtagna musikprodukterna som pushas på oss. Inkomstfördelningen bland folk i musikbranschen skulle bli jämnare och detta hotar etablerade affärmän inom branschen, vare sig affärsmännen är kända popgrupper eller skivbolagsdirektörer. Och det skulle hota framtagna produkter som Britney Spears eller där produkten handlar mer om koncept, hype, marknadsföring än musik. Men skulle världen få mindre eller sämre musik? Knappast. (För mer om inkomstfördelningen i kreativa yrken och hur stor andel som kommer från upphovsrätten, tag del av Ulf Petterssons gedigna uppsats på Uppsala Universitet, det är ett pionjärarbete.)

Liknande resonemang kan föras runt film även om det är dyrare att producera bra film. Men Wadsteds kamp handlar ju egentligen om att bevara Hollywoods dominans av filmvärlden och den inkomstfördelning och branschstruktur som uppstår när staten delar ut upphovsrättsliga monopol där man kan exploatera verk under väldigt väldigt lång tid. Detta driver upp produktionskostnaderna. De enorma marknadsföringsbbudgetar som Hollywood och filmbranschen nu kan kosta på sig gör att vi får ett fåtal megaproduktioner som drar till sig konsumenternas begränsade pengar. Och mindre blir kvar till andra produktioner. När jag växte upp fanns en rik europeisk filmtradition med Tati, Bertolucci, Fellini, Pasolini, Fassbinder, Truffaut, Tarkowskij och en massa mindre kända namn. Nu är det mest Spindelmannen, Läderlappen och Stålmannen som gäller även om asiaterna kommer starkt. Utvecklingen kanske inte är orelaterad till upphovsrätten. Det spekuleras förresten i om inte produktplacering kommer att bli den viktigaste finansieringsformen för megafilm. Och då borde filmerna spridas i stort sett gratis för att få ut reklamen.

Jag tror själv att Wadsted, som tycks vara en traditionell upphovsrättsmaximalist, bör bemötas med mer ekonomiska och affärsmässiga argument med marknadsliberalt språk från Handelshögskolan. Upphovsrättsregleringen producerar en viss typ av kultur som vi kommer att se som "naturlig" när den i själva verket är specifik och producerad av de lagar och regler vi råkar ha. Dessa lagar är bra för dem som har lyckats exploatera dem idag. Men är de "bra" i någon vidare bemärkelse för samhället och kulturen. Att folk skall ha någon "rätt" att få igen de pengar de lägger ned på en produktion är som sagt ren s.k. "bullshit", eftersom de investeringarna drivs av upphovsrätten. I ett vidare affärs- och kulturperspektiv borde marknadsliberaler vara för den typ av "creative destruction" som kan bli resultatet av en mer marknadsanpassad immaterialrätt, dvs en radikalt tillbakaskalad sådan.

Förresten satt Wadsted längst fram när jag och Timbros chefsekonom Fredrik Erixon debatterade immaterialrätt i våras. Jag lade fram en liberal immaterialrättskritik. Erixon förstår förstås som ekonom att intellektuella "äganderätter" är fundamentalt skilt från fysiska äganderätter. Men Wadsted var den första som begärde ordet och tyckte att "det blir så konstigt när icke-jurister diskuterar immaterialrätt". Nix! Det blir tvärtom så konstigt när jurister som okritiskt anammar grunderna för immaterialrätten ("det är klart att vi äger det vi tänker ut"). De måste börja ifrågasätta grunderna i hela regleringen, vilket juridikprofessorer i USA nu gör allt mer.

Wadsted kontrade förresten Rasmus klagan över att polisen stängt ned den opinionsbildande organisationen Piratbyrån servrar med att "man kanske bör tänka sig för var man placerar sina servrar". Hon tycktes anse att alla som hade servrar hos PRQ fick skylla sig själva helt enkelt eftersom det drevs av Gottfrid Svartholm och Fredrik Neij och dessa var skummisar som höll på med The Pirate Bay. Piratbyrån fick inte tillbaks sina servrar i den beslagsförhandling som hölls i Stockholms Tingsrätt i fredags. Men det vet väl alla. Mindre uppmärksammat är att Journalistförbundet tycks ha begärt möte med allas vår favorit Thomas Bodström för att dikutera Rosvalls nedstängning av nyhetsbyrån Kavkazcenter.com. (Stockholms Fria Tidning hade en artikel om det men jag kan inte komma åt servern och ge en exakt länk just nu).

Är det inte underbart att kunna stå på ett internetkafé i Prag och slänga upp sin laptop, direkt ansluta till WiFi, leta reda på information och länkar, konfigurera SMS-meddelande som skall skickas ut till folk enligt nedan? Du sköna nya värld, som möjliggörs av nätet! Tänkte gå på världscupen i Skateboard idag på en ö i Voltava.

Vill du veta vad Monique Wadsted sa till gamle Frihetsfrontaren Christian Gergils på kvällen den 5 juli i Almedalen när vi alla tre stod bredvid varandra och (inte) lyssnade till Fredrik Reinfeldts partiledartal? Om du gillar vad jag skriver och vill stödja arbetet bakom bloggen kan du skicka ett SMS till nummer 72550 med texten "swatex 20060709" (utan citationstecken förstås). Du debiteras 10 kronor + din operatörs avgift för att sända ett SMS. I retur får du ett SMS som berättar just vad Wadsted sa till Gergils.

Swartz i Almedalen nr 1

Det blev en kortis i Almedalen. När man bokar sent blir det jobbigt. Upp kl 04:59 onsdag morgon, hemma igen kl 05.20 efter tre timmar i vilstol på nattfärja mellan 00:55 och 04:10.

Jag såg förstås debatten mellan Thomas Bodström och journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén om farorna för journalistiskt arbete med Bodströms samlade övervaknings- och avlyssningsförslag. Bodström är enormt retoriskt skicklig och smidig. En man som med ett leende skulle kunna avkunna en dödsdom och säga att det är för den avrättades eget bästa. Trots journalistordförandens berättigade kritik och farhågor lyckas han hela tiden ta udden av allt genom att på ett bergsäkert sätt säga ungefär så här: "Du har fullkomligt rätt! Detta skall man vara oroad för. Men med regeringens förslag finns inte den minsta fara. Tvärtom stärker vi rättssäkerheten samtidigt som vi får medel att övervaka MC-gängen.". Här kan ni läsa journalistförbundets egen rapport om debatten.

Det blev tid för frågor från publiken och jag stegade fram och tog mikrofonen och vände mig till publiken i stället för Bodström och började avslöja de partiella sanningar om datalagringen han spred från scenen. Jag berättade att information om vår e-post och våra uppkoplingar på nätet skall lagras, att han drivit linjen att information om allt webbsurfande, chattande och fildelning skulle lagras men att nästan alla andra länder i EU sa nej. Moderatorn avbröt mig och bad mig formulera en fråga så jag lade fram det hela i frågeform.

Bodströms svar? Ja, jag tror faktiskt jag fick publiken på min sida på grund av det aggresssiva personangrepp han svarade med medan han i stort sett undvek sakfrågan (och delvis fortsatte mörka på ett tvärsäkert vis): "Han där arbetar för Timbro, han är inte oberoende, han är inte forskare, lyssna inte på honom, han är inte forskare!" Ungefär så. Vaddå inte forskare? Är det bara professorer som får framställa kritik och kan tas på allvar? Tja, som jag visar i min rapport har han ju avfärdat professorer på samma oförskämda vis också medan han undviker sakfrågorna. För övrigt har en ledamot av lagrådet per e-mail meddelat att Marschen mot Bodströmsamhället var lysande. Inte för att Lagrådet står så högt i kurs hos Bodström. Regeringen har ignorerat 55 % av Lagrådets varningar om bristande rättssäkerhet i lagförslagen.

Mannen är läskig och avslöjade sig faktiskt. I publiken fanns t.ex. fildelningsbloggande Centerextremisten och mangapojken (gå till bloggen och ni ser själva, han redogör för dagen här) Erik Hultgren samt en vän från justitiedepartementet som blev upprörd över Bodströms dåliga stil.

Efter en lunch med Piratbyråns Rasmus Fleischer och Piratpartiets Rick Falkvinge och Christian Engström samt en integritetsälskande serieentreprenör i IT-branschen gick jag och Rasmus och tittade på Martin Borgs film 1200 Miljarder, den Michael Moore-insiprerade filmen om vart skattepengarna går (finansierad av Skattebetalarna skall väl påpekas). Han gav oss DVD:er och uttryckte en önskan om att den läggs upp på The Pirate Bay! Filmen är klart kul och sevärd. (Innan vänsterläsarna går i taket vill jag påpeka att jag tycker Moore och Spurlock är kul och klart sevärda också även om alla borde hålla med om kritik mot en del av de dråpliga exempel på offentligt finansierad verksamhet Martin Borgs drar fram. Själv tycker jag i motsats till Borgs att trängselskatten i Stockholm är förträfflig som idé, även om Pär Ström påpekar att möjligheten att följa folks bilåkande kan missbrukas)

Rapport från fildelningsdebatten mellan Rasmus och Monique Wadsted kommer i nästa bloggpostning.

Rick Falkvinge skriver om samma dag här.