Så tycks Göran Persson utse sin efterträdare. Det är vad man tror efter Dagens Industris intervju där han betygsätter sina ministrar.
– Jag är väldigt nöjd med Thomas Bodström. han har överraskat väldigt starkt som justitieminister. Han var en helt okänd politisk person när jag plockade in honom och det var på många sätt en chansning. Det har gått väldigt bra för Thomas Bodström. Jag är mycket nöjd med hans insatser.
Säger Göran Perssson. Intervjun verkar inte finnas på nätet. Folk undrar om jag bedriver partipolitik med min Bodströmrapport. Egentligen inte. Men Bodström är justitieminister och den som drivit frågorna väldigt aktivt. Folkpartiets Johan Pehrson har varit en supporter. Men det finns en skillnad, som inte har med parti att göra. Det är mer en fråga om person: Bodström har inte varit ärlig, vilket jag visar i min rapport. Han framstår som en oskyldig buspojke trots att han driver riktigt läskiga förslag. Han försöker konsekvent dölja och vilseleda om sina verkliga motiv. Han drar sig inte för att ljuga och mörka. Johan Pehrson verkar i alla fall ärlig i sin hisklighet.
Politiker använder statistik på sätt som passar dem. Arbetslöshetssiffror kan definieras och tolkas på olika sätt. Sånt vet vi och vi tolkar deras uttalanden i enlighet med detta.
Men när riksdagsledamöter upprepade gånger frågar justitieministern under vilka omständigheter som lagrade trafikdata kan bli åtkomliga för myndigheterna och han fem gånger under ett års tid svarar att det bara är för utredning av allvarliga brott som kan ge minst två års fängelse när det i själva verket är 6 månaders fängelse och i många fall mycket mindre än så - ja då handlar det ju om lögner och inte tolkningar. Lagar är lagar! Det handlar om ren faktaupplysning. Och Thomas Bodström ljuger! Sorry, en sådan statsminister borde ingen vilja ha - oavsett partifärg. Tag Nuder eller någon annan. Men inte Bodström! Tvärtom borde han ju KU-granskas.
Och idag vill han öka den lagliga nedladdningen och tillsätter en utredare som skall undersöka vilka alternativ som finns och "förhandla" med upphovsrättsindustrin. Jag måste ju hålla med IFPI för en gångs skull som säger att skivindustrin ju faktiskt har funderat mycket på de här frågorna själv och att det egentligen inte är regeringens sak.
Nix, det är inte en teknisk eller afffärsmässig fråga i grunden. Det är en politisk fråga: När person A överför en fil på internet till person B, skall då en betalning automatiskt utgå till person eller företag C? Allt fler nätanvändare säger nej. Bodströms initiativ är ett försök att avpolitisera frågan men ändå vinna politiska poänger.
Jag måste också tipsa om ett öppenhetstest som avser Bodström: Jag åt middag med en integritetsintresserad journalist som på fritiden börjat bygga och driva sajten Frendo. Han har gjort ett par öppenhetstester. Bland annat försökte han få tillgång till de senaste 25 mailen i Bodströms brevlåda, eller rättare sagt rubrikerna som visade till och från vem han mailade och vid vilka klockslag. Samt hans egen e-mailadress förstås. Dvs, delar av det som skall lagras enligt EU-direktivet och bli åtkomligt för myndigheterna. Han fick avslag förstås, med hänvisning till rikets säkerhet.
Jag kommer här att tänka på en mycket intressant artikel av Nicklas Lundblad som publicerades på Magasinet Neos webbsajt 2005-12-15. Jag kanske är oduglig men jag lyckades inte hitta artikeln annat än i cachad form så jag kan inte ge någon riktig länk. Lundblad utgår från en bok av David Brin, The Transparent Society, där författaren hävdar att den personliga integriteten är död. Men om den är död borde vi alla kräva alla data om alla. Vi skall inte i så fall ha en informationselit i form av ministrar eller myndigheter, som får del av våra men själva hemlighåller sina egna data. Låt i så fall alla ta del av allt! Intressant tanke, va?
Recent Comments