Advokat Monique Wadsted, MPA:s juridiska ombud i Sverige, har polisanmält The Pirate Bay ett antal gånger. I onsdags möttes Monique Wadsted och Rasmus Fleischer i en fildelningsdebatt arrangerad av Liberala Ungdomsförbundet i Visby under Almedalsveckan.
Wadsted avslöjade detaljer om sitt användande av privatdetektiver i jakten på TPB: "När två av de misstänkta aldrig går att hitta på sina mantalsskrivningsadresser måste man tillgripa metoder för att ta reda på var de egentligen bor, detta är fullkomligt normalt utredningsarbete". Polisen hade dock inga resurser att bistå med så hon ringde Gothia Protection som skuggade killarna.
"Dessutom var vi tvungna att utröna var servrarna egentligen stod". Tja, vad gäller det senare var de väl inte så framgångsrika? Av ett par hundra servrar som beslagtogs hade ju endast ett fåtal med TPB att göra. Centrum för Rättvisa, representerar nu ett antal av de kunder till ISP:n PRQ, vars servrar sveptes med när Roswall kommenderade in 65 poliser på 12 platser. Desssutom togs ju Piratbyråns server. Rasmus kommenterade detta själv i debatten på ett rappt vis. Hans ord blåstes upp på stort vis i Resumé [PDF] (sid. 10 längst ned) dagen efter: "Vi driver nyhetsverksamhet när inte Moniques polisanmälningar leder till att servrarna ligger nere". (På samma sida finns f.ö. undertecknad på en mingelbild tillsammans med min gamle vän Christian Gergils, Frihetsfrontens grundare i början på 90-talet).
Jag tyckte nog Rasmus och Monique talade förbi varandra. Wadsted talar mycket om det fullkomligt naturliga i att någon som plöjer in en massa pengar i dyra produktioner måste kunna få dessa tillbaks och detta är en naturlig del av marknadsekonomin. När någon i publiken påpekade att Hollywood verkar göra jättevinster trots fildelningen ansåg hon att fildelare i alla fall stjäl eftersom de kanske hade kunnat tjäna ännu mer pengar. Hennes hopp är att ungarna skall lära sig skilja mellan rätt och fel och inte vara så egoistiska. Rasmus anförde argumentet att det hela inte går att stoppa, like it or not.
För en ekonom är hennes argument att Hollywood måste kunna tjäna igen pengarna på sina enorma miljardprojekt irrelevant. Det är ju det statliga utdelade monopolet (upphovsrätten) som driver fram dessa investeringar. De mycket marknadsliberala Law and Economics-professorerna (alltså den akademiska juridiska "skola" som analyserar lagstiftning utifrån ekonomiska modeller och anser att rationella lagar borde baseras på sådant tänkande) William M. Landes och Richard A. Posner avfärdar i sin The Economic Structure of Intellectual Property Law just Wadsteds argument som rappakalja. Investeringarna finns på grund av den upphovsrättsliga regleringen och kan inte användas för att motivera att den skall se ut som den gör.
Musik kostar exempelvis väldigt lite att producera idag. Den kan göras på en dator. För att samhället skall få ett flöde av musik behövs ingen stark upphovsrätt. Men, säger då upphovsrättsstraditionalister, det kostar ju enorma summor att marknadsföra musik och för att få igen de pengarna kan man ju inte låta folk stjäla. Pyttsan! Skala tillbaks upphovsrätten och marknadsföringsbudgetarna kommer att sjunka och man behöver inte alls tjäna igen så mycket pengar. Skillnaden blir att dominansen av superproducerade, superstajlade och konceptmarknadsförda massproduktioner skulle bli lidande, medan musik som handlar om musikalisk kvalitet förmodligen skulle vinna på det. Den skulle ha lättare att konkurrera med de industriellt framtagna musikprodukterna som pushas på oss. Inkomstfördelningen bland folk i musikbranschen skulle bli jämnare och detta hotar etablerade affärmän inom branschen, vare sig affärsmännen är kända popgrupper eller skivbolagsdirektörer. Och det skulle hota framtagna produkter som Britney Spears eller där produkten handlar mer om koncept, hype, marknadsföring än musik. Men skulle världen få mindre eller sämre musik? Knappast. (För mer om inkomstfördelningen i kreativa yrken och hur stor andel som kommer från upphovsrätten, tag del av Ulf Petterssons gedigna uppsats på Uppsala Universitet, det är ett pionjärarbete.)
Liknande resonemang kan föras runt film även om det är dyrare att producera bra film. Men Wadsteds kamp handlar ju egentligen om att bevara Hollywoods dominans av filmvärlden och den inkomstfördelning och branschstruktur som uppstår när staten delar ut upphovsrättsliga monopol där man kan exploatera verk under väldigt väldigt lång tid. Detta driver upp produktionskostnaderna. De enorma marknadsföringsbbudgetar som Hollywood och filmbranschen nu kan kosta på sig gör att vi får ett fåtal megaproduktioner som drar till sig konsumenternas begränsade pengar. Och mindre blir kvar till andra produktioner. När jag växte upp fanns en rik europeisk filmtradition med Tati, Bertolucci, Fellini, Pasolini, Fassbinder, Truffaut, Tarkowskij och en massa mindre kända namn. Nu är det mest Spindelmannen, Läderlappen och Stålmannen som gäller även om asiaterna kommer starkt. Utvecklingen kanske inte är orelaterad till upphovsrätten. Det spekuleras förresten i om inte produktplacering kommer att bli den viktigaste finansieringsformen för megafilm. Och då borde filmerna spridas i stort sett gratis för att få ut reklamen.
Jag tror själv att Wadsted, som tycks vara en traditionell upphovsrättsmaximalist, bör bemötas med mer ekonomiska och affärsmässiga argument med marknadsliberalt språk från Handelshögskolan. Upphovsrättsregleringen producerar en viss typ av kultur som vi kommer att se som "naturlig" när den i själva verket är specifik och producerad av de lagar och regler vi råkar ha. Dessa lagar är bra för dem som har lyckats exploatera dem idag. Men är de "bra" i någon vidare bemärkelse för samhället och kulturen. Att folk skall ha någon "rätt" att få igen de pengar de lägger ned på en produktion är som sagt ren s.k. "bullshit", eftersom de investeringarna drivs av upphovsrätten. I ett vidare affärs- och kulturperspektiv borde marknadsliberaler vara för den typ av "creative destruction" som kan bli resultatet av en mer marknadsanpassad immaterialrätt, dvs en radikalt tillbakaskalad sådan.
Förresten satt Wadsted längst fram när jag och Timbros chefsekonom Fredrik Erixon debatterade immaterialrätt i våras. Jag lade fram en liberal immaterialrättskritik. Erixon förstår förstås som ekonom att intellektuella "äganderätter" är fundamentalt skilt från fysiska äganderätter. Men Wadsted var den första som begärde ordet och tyckte att "det blir så konstigt när icke-jurister diskuterar immaterialrätt". Nix! Det blir tvärtom så konstigt när jurister som okritiskt anammar grunderna för immaterialrätten ("det är klart att vi äger det vi tänker ut"). De måste börja ifrågasätta grunderna i hela regleringen, vilket juridikprofessorer i USA nu gör allt mer.
Wadsted kontrade förresten Rasmus klagan över att polisen stängt ned den opinionsbildande organisationen Piratbyrån servrar med att "man kanske bör tänka sig för var man placerar sina servrar". Hon tycktes anse att alla som hade servrar hos PRQ fick skylla sig själva helt enkelt eftersom det drevs av Gottfrid Svartholm och Fredrik Neij och dessa var skummisar som höll på med The Pirate Bay. Piratbyrån fick inte tillbaks sina servrar i den beslagsförhandling som hölls i Stockholms Tingsrätt i fredags. Men det vet väl alla. Mindre uppmärksammat är att Journalistförbundet tycks ha begärt möte med allas vår favorit Thomas Bodström för att dikutera Rosvalls nedstängning av nyhetsbyrån Kavkazcenter.com. (Stockholms Fria Tidning hade en artikel om det men jag kan inte komma åt servern och ge en exakt länk just nu).
Är det inte underbart att kunna stå på ett internetkafé i Prag och slänga upp sin laptop, direkt ansluta till WiFi, leta reda på information och länkar, konfigurera SMS-meddelande som skall skickas ut till folk enligt nedan? Du sköna nya värld, som möjliggörs av nätet! Tänkte gå på världscupen i Skateboard idag på en ö i Voltava.
Vill du veta vad Monique Wadsted sa till gamle Frihetsfrontaren Christian Gergils på kvällen den 5 juli i Almedalen när vi alla tre stod bredvid varandra och (inte) lyssnade till Fredrik Reinfeldts partiledartal? Om du gillar vad jag skriver och vill stödja arbetet bakom bloggen kan du skicka ett SMS till nummer 72550 med texten "swatex 20060709" (utan citationstecken förstås). Du debiteras 10 kronor + din operatörs avgift för att sända ett SMS. I retur får du ett SMS som berättar just vad Wadsted sa till Gergils.
Recent Comments