Någon frågade mig om jag nu skulle lämna tillbaks min signerade Darren Hayes-CD med anledning av min tidigare postning om webbstreamingkonflikten på Stockholm Pride. Jag vet inte om jag var oklar i min uppdatering men det borde framgå där att det inte är aktuellt. Och det finns kommentarer där som kanske blir besvarade genom denna postning.
Jag vet sedan åratal att artisterna på Pride är väldigt generösa och jag känner folk som har uppträtt förstås. De får i allmänhet en symbolisk betalning eller bara omkostnader som resor täckta. Det är ju inga fulla konserter utan snarare potpurrier där var och en kommer in och drar av ett par låtar. Igår var det PayTV, West End Girls, Arja Saijonmaa, Linda Lampenius med sin fiol, Darren Hayes och några till. Börje Ahlstedt som på sitt mest teatraliska vis läste ett tal.
Ett veckopass till Prideparken kostar 600 spänn. Det finns liksom inte ekonomi att betala stora gager men ändå lyckas man dra ihop imponerande shower. Prideparken är bemannad av volontärer, leverantörer ger rabatter eller sponsrar. Inklusive de som uppträder. Man får mycket för pengarna helt enkelt eftersom alla ställer upp. Världsartisten Lampenius skulle egentligen ha kommit på onsdagen men nu blev det lördag. Tydligen är avtal med artisterna ofta muntliga och många ställer som sagt upp svinbilligt eller gratis men vill då ha rätt att backa ur i sista minut om de skulle råka få en högbetald spelning någonstans just den kvällen. Fair!
Men om nu artisterna ställer upp som de gör, vad gällde bråket om webbstreamingen? Jo, det verkar som sagt ha varit ett par artister (eller managers?) på torsdagen som knorrade om webstreamingen och att det enligt något skriftligt avtal fick streamas med viss "storlek" på tv-rutan. Att tjafsa känns ju väldigt konstigt om man nu verkligen ställt upp i stort sett gratis. Webbstreamingen har förmodligen inte speciellt många tittare men om det nu finns åskådare som vill känna sig delaktiga och inte kan vara där på plats tycker man ju att artister som jobbar nästan gratis borde kunna bjuda på det också. Jag vet inte vad problemet egentligen är. Det är ju knappast pengar alltså. Vissa extra avgifter till upphovsrättsorganisationer som STIM och SAMI lär det väl bli men det blir det ju för scenframträdanden också (och de organisationerna lär aldrig "sponsra" någonting, vilket väl beror på att de egentligen representerar en massa upphovsmän och artister enligt fullmakter och bara samlar in sina stålar rent mekaniskt). För att undvika eventuellt tjafs under senare dagar valde Stockholm Pride att dra ned på kvaliteten (första budet) och sedan helt ställa in streamingen (andra budet). Inte för att någon specifikt ställt ett sådant krav utan för att undvika att hamna i nya diskussioner. Om någon från Stockholm Pride vill korrigera denna historieskrivning kan de göra det men jag har snackat runt med folk i och kring organisationen och pusslat ihop detta.
Kolla mitt lilla fotoalbum här för bilder från lördagkvällens konsert med Linda Lampenius och Darren Hayes plus en del paradbilder. Svårt att plåta scenbilder när man står långt borta och zoomar när det är becksvart och scenljuset starkt. Men Lampeniusbilderna tyckte jag blev riktigt kul. Jag satte kameran på "Fireworks"-programmet (för att plåta fyrverkerier alltså och Lampenius filade på som en äkta kinesisk fyrverkeriraket). Riktig kamera den här gången, inte bara skräpig mobil. För en massa bilder från paraden kolla in Stockholm Prides fotosektion, som dock känns väl stor. Redaktörer har funktioner att fylla även i nätsamhället.
Stjärnbomben Linda Lampenius.
Många hoppar i och ur paraden och vill förstås se paraden själva. Kanske ser första delen, hakar på någon vagn ett tag för att kliva ur och titta på svansen. För första gången var jag med från start och gick bakom de två vagnar som nu kommit att vara samlingspunkt för alla som inte hör hemma någonstans i alla de förbund och föreningar som tågar: Man är varken gaypolis, med i något politiskt parti, inte del av den för varje år allt mer svällande kontingenten av homosexuella läkare, inte stolt anhörig till transsexuella, inte medlem i RFSL, inte längre med i någon av alla gaystudentföreningarna etc. Var väljer då folk att hoppa in: Jo, i anslutning till lastbilarna som körs av QX och Qruiser (alltså den stora webbcommunity som drivs av QX). Glad musik som alla kan dansa till och totalt inkluderande. En parad i sig! Webbcommunityn som företeelse har blivit av central betydelse för homosexuella och en massa andra livsstilar och kulturer. Tåget bakom de två bilarna fyllde hela Hornsgatan från Zinkensdamm till Slussen säger de som såg det hela ovanifrån.
Makten är skeptisk mot arenor den inte kan kontrollera. Och däri finns delar av drivkraften bakom min Bodströmkritik: Bodströmsamhället handlar inte om att skydda oss mot terrorister och MC-gäng utan mer om att ta tillbaks makt som nätsamhällets horisontella kommunikationsmodell och communities tar från eliter som uppstod i ett samhälle där "makten" kunde sända sina budskap ned till passiva mottagare. Dessa eliter är politiska men också kulturella: "Upphovsmannen" och "popstjärnan" som koncept är hotade. Själv tycker jag det är vansinnigt intressant när gamla strukturer rivs ned och så småningom ser nya uppstå. Vi ser den kampen nu och kan själva delta. Diskussioner om streamingkvalitet är den typ av märkliga diskussioner som kan uppstå i den kampen.
Och några (mobil)bilder från förmiddagens "bubbelfrukost" som Tobias Wikström (f.d. förbundsordförande RFSL) och Stickan traditionellt brukar bjuda sin inventiösa vänkrets på och som gör att alla blir väldigt paradglada av sprudelvinet:
Värdarna Tobias och Stickan.
Nätlegenden och livsstilsexpansionisten Christopher Arnold med Linda och deras unge som iklätts en dräkt i Arnolds smak.
Bad Boy Karl Anderssson och HomO Hans Ytterberg som fick Destroyerdebatten presenterad för sig men snabbt lade ifrån sig den reklamflyer han generöst blev erbjuden.
Recent Comments