Här på Wizards of OS 4 i Berlin lyssnade jag idag på en session om "The Paris Accord", där man i juni 2006 försökte snacka ihop sig om flat-fee-modeller för konsumtion av upphosvrättsskyddat material på nätet. Bredbandsskatt är en sådan modell.
En amerikansk advokat, Bennett Lincoff, som tidigare varit Director of Legal Affairs på ASCAP, alltså den amerikanska motsvarigheten till STIM, hade absolut svidande kritik mot skivindustrin och drog upp en absolut korrekt bild av hur den agerar och hur verkligheten ser ut. Hans slutsats är att Internet är fundamentalt inkompatibelt med den gamla affärsmodellen att sälja individuella exemplar av populärkultur. Det går inte och alla försök att upprätthålla den affärsmodellen är dömda att misslyckas.
Han föreslår då i stället en ny typ av licens, en digital transmissionslicens som skall ersätta alla andra rättigheter på nätet. Alla som vill transmittera digitalt upphovsrättsskyddat material måste köpa en sådan transmissionslicens. Individuella fildelare, stora sajter som sänder, webbcastare m.m.. Tja, förutsatt att priset är rätt kanske man skulle kunna få många att betala en sådan flat fee för att inte vara lagbrytare.
Hur skall sedan pengarna delas ut till "upphovsmännen"? Jo, Lincoff föreslår "vattenmärkning" och övervakning av exakt vad som transmitteras. Tja, vill vi ha övervakning på den nivån? Och när det gäller andra verk än musik? Miljöpartiet har ju sagt sig vara mot en bredbandsskatt eller flat fee eftersom man skulle ha problem med att dela ut så mycket pengar till porren, he he! Men om folk delar med sig av och tar del av porr är det väl självklart att upphovsmännen skall ha pengar.
Upphovsrätt uppstår ju automatiskt så fort man skapar något. Varje webbsida har ju upphovsrätt. Visst, men man vill ju dela med sig av webbsidan! Sure, men hur vet man det? Egentligen skulle man ju kanske vilja ha betalt av varje person som läser ens blogg. Problemet är ju snarast hur man skall få betalt. Men principiellt är det ju ingen skillnad mot någon som skapar en låt och vill ha betalt för den och lägger ut den på ett fildelningsnätverk där den senare kanske "återutsänds" av andra. Varje länk till ens blogg kan ju betraktas som en "återutsändning". I den tänkta regimen där pengar skall delas ut till upphovsmän kan man ju inte skilja på olika material på det viset. Visst, alla som skulle vilja ha betalt för sitt material kan ju registrera det. Inklusive bloggare och webbsideproducenter. All transmission som sker på nätet innehåller ju i princip material som skyddas av upphovsrätt egentligen. Och man lär ju inte kunna skilja på om någon sänder sitt eget material av fri vilja eller om någon annan sänder ut materialet (vilket ju de där licenserna skulle vara till för).
Fast jag missstänker att bredbandsskattförespråkare inte funderar i de här termerna. De ser framför sig den gamla dikotomin mellan en producerande elit av upphovsmän och ett konsumerande patrask av soffpotatisar. Precis den dikotomi som Lawrence Lessig i sin scenshow igår rev ned: The Read-Write Society. I motsats till 1900-talets Read-Only Society. Jag spelade in hela talet på en digital inspelningsapparat jag har och tänkte lägga ut det på The Pirate Bay senare. Bloggens bandbreddsrestriktion tillåter inte att man lägger ut en timmes tal ... Måste bara lära mig göra torrentfiler och sånt först, he he.
Och vi har ju problemen med att upprätthålla gamla strukturer. Så länge upphovsrätten är oförändrad skulle väl de riktigt stora pengarna gå till gamla backkataloger när folk börjar fylla upp sina hårddiskar med gammalt material som marknadsfördes hårt under en helt annan kreativ regim som dominerades av skivbolag vars funktion var att pressa fysiska skivor och distribuera dem. Men nu i den nya världen finns ju en fantastiskt stor produktion av material. Om vi ser det hela från en samhällelig synvinkel och en synvinkel från enskilda kreatörer som "skall kunna leva på det de skapar" måste man ju ifrågasätta att enorma penningsummor slussas till gamla "kataloger"? Man konserverar gamla strukturer som borde brytas ned nu.
Kolla förresten in Rasmus rapport som han just upploadade.
Lawrence Lessig under sitt Keynote Speech
Recent Comments