Jag var en av de föredragande vid en paneldebatt om fildelning i morse på Internetdagarna, som arrangeras av II-stiftelsen, alltså den organisation som Björn Eriksen överlät förvaltningen av Sveriges toppdomän .SE på. En viktig del av Internet-Sverige deltar som publik och talare på Internetdagarna: Tekniker, management, myndigheter, politiker, organisationer, konsulter etc.
De andra var Henrik Pontén, Antipiratbyråns jurist (som representerar främst filmbranschen), Magnus Mårtensson, jurist för IFPI (som representerar skivbranschen) och Johan Schiff, politisk sekreterare hos Miljöpartiet de gröna, som jobbar halvtid åt EU-parlamentarikern Carl Schlyter och halvtid åt mp:s riksdagskansli med bl a de här frågorna.
Mitt intryck var att juristerna ansåg att de befann sig på fiendeland. De var ganska molokna och mumlade i skägget (utan skägg). Bara de gamla grejerna men utan passion alls. Som om de redan vore besegrade. Och ett strikt inomjuridiskt resonemang utan minsta smidighet: Lagarna är jättebra som de är. Att man dömer någon som tillgängliggör fyra låtar på nätet som i Borås till 20 000 kronor i böter är välligt lovande för det kanske kan få ungdomar att inse att de kan råka illa ut om de håller på med fildelning.
De verkar ha givit upp kampen om ungdomarnas sinnen: Pontén och Mårtensson nämnde aldrig ens att de tror att de kan få dem att ändra åsikt om fildelning genom propaganda. Nu är det bara argument om att "bränt barn skyr elden" och "vi skall ta mig fan märka er" om ni fortsätter. Det var budskapet i alla fall. Upphovsrättslobbyns tomhet och gangstermentalitet blev pinsamt tydlig. Och Pontén tycktes indikera att han såg publiken på Internetdagarna som skurkarna som huserade Scenen-servar
Johan Schiff (mp) respekterar jag verkligen. Han är mycket insatt i frågor som rör upphovsrätt, Internet, Fri programvara, integritet, mjukvarupatent, öppen källkod, öppna dokumentformat etc. Han hade också modet som politisk tjänsteman att direkt slå fast, rakt framför lobbyisterna Pontén och Mårtensson att "kopiering inte är stöld". Här kan man läsa vad t.ex. Mikael Sundmark skriver om honom.
Själv hade jag skrivit ett anförande specifikt för publiken på Internetdagarna där jag kunde blomma ut i min passion för nätet som en omstörtande kraft. Min huvudpoäng var att vi har haft en historiskt sett kort period där en liten grupp människor haft väldigt stora intäkter från att sälja kreativa verk om och om igen i form av massproducerade exemplar och att detta allt mer skett i industriella former. Men att denna historiska glansperiod nu tar slut i och med att de tekniska och kommunikationsmässiga förutsättningarna förändras radikalt av Internet. Det är nya tider nu och vi måste acceptera andra produktionsformer för kultur, andra affärsmodeller och även att andra typer av "verk" kommer att skapas. Trots att jag var ganska provokativ och förklarade skivbolagen utan existensberättigande i den nya världen blev det ingen riktig debatt även om Mårtensson hävdade att jag räknat ut skivbolagen utan att ha torrt på fötterna. Han skulle sitta där om tio år igen eftersom skivbolagen mår alldeles utmärkt och går bra och är starka starka. Mattias Lignell från publiken undrade efter debatten varför de egentligen klagar när de nu är så starka. Och den paradoxen kan kan man ju verkligen undra över.
Recent Comments