Expressen har skrivit en revolutionerande ledare. En massa bloggare och aktivister har tålmodigt hamrat budskapet om och om igen under lång tid. Utan att få riktigt gehör i traditionella media. Men upphovsrättskritiken i det digitala samhället har inte riktigt fäst. Nu satt den, skulle man kunna säga. Expressen har greppat vad det rör sig om. I framtiden kanske man kommer att säga om den 29 oktober 2006: "Där vände det!".
Alldeles nyss resonerade ju media mer i stil med Alf Svensson i hans djupt reaktionära motion [PDF] till Riksdagen där han föreslår att polisen skall skickas in i en stor del av de svenksa hushållen för att plocka med sig datorerna (japp, det är sant, det är vad han säger). Den har kritiserats av Nicklas Lundblad från hans juridiska perspektiv. Jag tänkte ge mig på ett par detaljer i den utifrån ett ekonomiskt perspektiv.
Alf Svensson skriver i motionen att "svensk ekonomi beräknades förlora 770 miljoner SEK enbart under 2005". Detta till följd av "piratkopiering" av film. Han säger att siffrorna kommer från Motion Pictures Association, dvs den organisation som representerar sju stycken enorma Hollywoodbaserade filmbolag och brukar kallas "Lilla Utrikesdepartementet" i USA. De har "ambassader" i Toronto, Bryssel, Sao Paolo och Singapore och kan få andra länder att göra precis som de vill genom påtryckningar. Pirate Bay-raiden beställdes som bekant av MPA, och beordrades tjänstvilligt av svenska regeringen.
Alf bör ha fått sina siffror från följande källa [PDF] som jag hittar hos MPA.
Så vad säger rapporten? Jo, MPA hävdar att deras sju medlemsföretag har "förlorat" 6,1 miljarder dollar under 2005 på piratkopiering runt om i världen. Nu går det ju egentligen ingen nöd på Hollywood. På 10 år har, enligt dem själva, antalet anställda i den amerikanska filmindustrin ökat med 27 %. Ändå har de där sju globala bolagen alltså "förlorat" den hiskliga summan 46 miljarder kronor bara under 2005.
Hur räknade man ut det då? Ja, det säger man inte riktigt. Man sprider bara en pressrelease samt en sammanfattandde rapport (som man måste beställa via e-mail) med siffrorna till allmänheten. Beskrivning av metoden är deras privata egendom och lämnas inte ut till allmänheten. Propaganda brukar väl sådant kallas. Bara pinsamt att en f.d. partiledare för ett riksdagsparti sväljer den. Metoden går tydligen ut på att man försöker uppskatta hur stor marknaden för just deras filmer "skulle kunna ha varit". Kanske tittar man på köpkraft och andra variabler och försöker komma fram till hur bra Hollywoodfilmerna är och hur mycket konsumenterna då, enligt deras egen önskan, borde ha lagt ned på deras filmer. En del i detta tycks vara att göra telefonintervjueri 22 länder där man bl a frågar om folk har laddat ned filmer och om de själv tror att de går mindre på bio nu. Sedan har man extrapolerat dessa data till 42 andra länder där man inte har gjort undersökningar. Och summerat rubbet för hela världen.
För Sveriges del påstår man att MPA-medlemmarna "förlorade" 66 miljoner dollar och icke-medlemmar "förlorade" 42 miljoner dollar under 2005. Detta bör vara de 770 miljoner kronorna som Alf Svensson säger att svensk ekonomi förlorade.
Alf! Låt oss nu tänka en smula! MPA hävdar ju att deras medlemmar "förlorade" 66 miljoner USD i Sverige, inte att "svensk ekonomi" förlorade detta. Det gäller alltså följande sju globala filmbolag: Disney, MGM, Paramount, Sony, Fox, Universal, Warner. Dessutom hävdade man att icke-medlemmar "förlorade" 42 miljoner dollar, vilket väl torde innebära all övrig amerikansk film, all annan utländsk film samt all svensk film tillsammans.
Det är förstås en öppen fråga om alla de där bolagen möjligen skulle ha kunnat ha 770 miljoner kronor i högre intäkter om man, precis som du föreslår, bryter sig in i folks bostäder och beslagtar deras hårddiskar. Ja, detta är ju receptet i din motion: Se till att normalstraffet för en fildelare blir fängelse så att polisen då kan få rätt att bryta sig in i folks hem och lägga beslag på deras liv (ja, datorn är ju livet nu för många, Alf!)
Men en sak kan jag säga: Om svenska konsumenter verkligen "sparade" 770 miljoner kronor på att konsumera film på det där viset så har desssa pengar inte gått upp i rök. De har konsumerats på andra saker. På vad? Inte vet jag. Om alla lade slantarna på extra take-out pizzor medan de tittade på de där filmerna vore ju detta ett fantastiskt tillskott till lokal svensk ekonomi. Vår lokale pizzabagare fick mer jobb i stället för att licenspengar skickades som ren ekonomisk "rent" till allt större mansions i Beverly Hills.
Du hävdar också att "samhället" går miste om stora skatteintäkter och jag antar att du läste i MPA:s propagandamaterial att man säger att Sverige "gick miste om" 20 miljoner dollar i skatteintäkter under 2005. Men det beror ju på vad konsumenterna lade de där förmodat inbesparade pengarna på. Och det kan vi inte veta. Men förmodligen kommer samma summa in till staten.
MPA skiter ju i länders skatteintäkter förstås. Men man vill inbilla folk att det finns något direkt allmänintresse av att få stopp på folks internetbeteende och börjar därför dilla om skatter. Please, Alf, köp inte det imbecilla argumentet!
Grundproblemet är ju att du spänner plogen före hästen här: Du anser att varje intäkt man eventuellt skulle kunna kräma ut med hjälp av nuvarande upphovsrättsregim är legitim och berättigad. Men upphovsrättskritiken går ju ut på att hela detta systemet har stora problem med legitimiteten. Eventuellt förlorade intäkter kan ses som en positiv händelse! Det sätter ju press på en skyddad industri att förändras. Det sätter press på Hollywood och alla groteskt överbetalda stjärnor som köper egna öar i Polynesien dit de reser med sin egen Boeing. Kostnadsläget i Hollywood är bisarrt uppdrivet, just som en följd av en hård upphovsrättsregim och ett systematiskt extraherande av "rent". Nej, om filmindustrin flyttar till Kina som en följd av piraternas tryck skall vi kanske vara glada för den välfärdsvinst som uppstår för jorden? Eller?
Alf Svenssons resonemang om immaterialrätt i motionen är skrämmande. Han säger att Sverige måste gå i spetsen för "en internationellt transparent immaterialrätt som skyddar patent, varumärken, idéer, innovationer, artisters verk etc.". Ja, om det är så man ser saker har man en viss uppförsbacke måste jag säga, förutom att en sådan regim vore helt förödande för världens kulturella och teknologiska utveckling. Kanske hade vi befunnit oss på grottstadiet fortfarande om det där verkligen hade gällt. Inte ens i dagens alltmer maximalistiska immaterialrätt kan man nämligen skydda och monopolisera "idéer"! Här går alltså Alf Svensson längre än även rabiata infoprotektionister!
Det finns en stark kritik mot patentsystemet så som det kommit att utvecklas, speciellt i USA där mjukvarupatent och patent på affärsmodeller beviljas, därför att detta ligger snubblande nära att monopolisera idéer. Effekten är enorma juridiska kostnader och osäkerhet för företagare samt med största sannolikhet ett hinder mot snabbare teknisk utveckling. Kostnaden bärs av hela samhället och konsumenter. Vinnarna är advokater och s.k. "patenttroll" som aldrig producerar något utan endast ägnar sig åt att försöka utbyttja immaterialrätten till improduktiv extraktion av resurser från dem som är produktiva. Ren omfördelning och grus i maskineriet. Alf vill gå längre!
Men spridande av idéer och kopiering har en mycket god sida och skapar tillväxt, något som Alf inte alls tar upp: det faktum att en idé, innovation, immateriell produkt kan dupliceras UTAN ATT NÅGRA RESURSER TAS I ANSPRÅK. En person som uppfinner hjulet betyder inte mycket för världen. Det är först när en massa människor börjar använda den idén som utveckling skapas.
Expressen säger rent av i sin ledare att "Den så kallade IT-revolutionen bygger på kopiering. Får upphovsrättslobbyn som den vill, med ännu hårdare patent- och upphovsrätter, riskerar utvecklingen att stanna av. Upphovsrätten är inte självklar för en liberal, snarare problematisk."
Rätt så!
Förresten undrar jag vart Alf Svenssons engagemang för tredje världen tog vägen. Ett av deras stora klagomål på världshandeln är ju den stora extraktion av resurser från dem som sker av industrivärldens immaterialrättsindustrier. Varje dollar som betalas till Microsoft för något som egentligen inte kostar något att förse dem med tar resurser från något annat. Likaså med läkemedel. Detta är alltså de argument som te.x. Brasilien, Sydafrika och Kina brukar föra fram.
Läs förresten Rick Falkvinges utmärkta sammanfattning av den senaste tidens media där immaterialrätten har börjat ifrågasättas i sin nuvarande form på flera tunga ställen i media.
Recent Comments