Skrev en krönika med den titeln i Computer Sweden idag men den verkar inte finnas på nätet. CS är ju främst en printtidning. I nästa nummer, på onsdag skall visst reportage från Chaos Communication Congress i Berlin komma med texter och bilder.
Det roliga i att vara svensk har att göra med de kittlingar Sverige åstadkommer bland framåblickande "digerati" och nätfolk. Jag jämför med Sveriges rykte 60-talet när Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken (gul) (se mitt förra blogginlägg) hamnade i USA:s Högsta Domstol och åstadkom ett utslag som förändrade sedlighetslagarna där. Jag diskuterar också vilka dagens motsvarigheter till motkulturella rebeller som Timothy Leary och John & Yoko är och finner att Anakata är John. Om han inte hellre vill vara Yoko. Nåväl, här finns den som oläsbar miniatyr, he he:
Uppdatering: Krönikan kom visst upp hos Computer Sweden senare.
Till Sverige kom också ett gäng nätmänniskor från San Francisco som bl.a. Rasmus och Piratbyrån och jag åt middag med igår. Seth Schoen och Peter Eckersley jobbar som tekniska experter på EFF. Den senare håller på att avsluta en doktorsavhandling med förslag på alternativ till dagens copyrightsystem på nätet. Har bokat ett möte med honom innan han försvinner och kanske kan rapportera mer. Krogen är inte alltid bästa stället för detaljer. Aaron Swartz var också där, en 20-åring som just cashat ut med sitt första internetföretag och nu verkar ta det lugnt och funderar på hur han bäst skall kunna bli nätaktivist. Karl Fogel vill jag träffa och snacka mycket mer med. Han har också cashat ut, förmodligen i större skala, och kallar sig nu "Copyright Activist"; mot copyright alltså. Vill rekommendera hans sajt QuestionCopyright.org och även tipsa om hans bok Producing Open Source Software. Jag skall ha ett snack om min OpenSource undersökande medborgarjournalistik som jag ju beviljats pengar av II-Stiftelsen för att bygga upp i år. Han har tankar runt detta. Återkommer om detta inom kort!
Jag tror aldrig jag länkade min förra krönika i CS, den finns dock på nätet här och är ganska läsvärd. Den är egentligen en fortsättning på mitt eget blogginlägg från en begravning i Hagfors. Den bloggposten åstadkom feedback från en virtuell community som plötsligt insåg att en av deras medlemmar förmodligen var borta nu. Han var ju bara känd som ett nick. Hur vet vi när någon som kanske betyder mycket för oss i cyberspace egentligen dör? Och vad innebär "döden" i cyberspace?
Tror inte heller jag tipsade om en kolumn jag skrev för Internet Worlds 10-årsjubileumsnummer i höstas. Jag antar att TIME magazine läste min kolumn och därefter bestämde sig för att utse YOU till Person of the Year, ha ha! Verkar inte finnas på nätet:
Recent Comments