Chaos-kongressen är över och jag skriver ett reportage för Computer Sweden. Mer följer alltså. Jag återvände till Sverige på nyårsafton med Germanwings, lågprisbolaget som flyger Berlin Schönefeld - Stockholm Arlanda. Åtskilliga hackers från kongressen fanns på planet plus Horace Engdahl.
På Arlanda sprang jag rakt in i en bekant: egensinnige liraren, entreprenörsbusen och filmskaparen Micke Eklöf (mer om hans filmer längre ned). Han väntade på DJ Kai Maan från Berlin som visst kom med samma plan. Jag erbjöds skjuts hela vägen hem, eftersom Eklöf trots sitt rykte har ett stort hjärta, och jag fick ett givande snack i baksätet med Kai Maan.
Han visade sig vara DJ, musiker, producent, kompositör och var ju förstås tveksam till det goda i fildelning. Men han fick ett roligt utbrott mot GEMA, dvs Tysklands motsvarighet till STIM och NCB. GEMA samlar alltså in avgifter från alla som använder eller publicerar musik: radiokanaler, frisörer som har radion igång, konsertarrangörer, barer, skivbolag. Man tar även betalt för musik som läggs ut på nätet. "Jag har inte råd att lägga ut min egen fucking musik på min egen fucking webbsajt", förklarade Kai Maan upprört och sa att GEMA borde jobba för honom och inte mot honom. Han påstod att GEMA vill ha ungefär 25 Euro i månaden för en låt, beroende på låtens längd. "Fast du får väl tillbaks dem igen efter något avdrag för deras administration?" tyckte jag. Nix, det trodde han inte att han skulle få även om han inte verkade stensäker på hur de insamlade pengarna sedan fördelas ut. Han trodde att de går till de mest CD-säljande artisterna enligt någon schablon. Han var ganska säker på att han inte skulle få de pengar han betalade för sina egna låtar i alla fall.
Jag försökte hitta information på GEMA:s hemsidor men lyckades inte se vilka fördelningsnycklar de använder. Däremot hittade jag någon licens man som upphovsman verkar kunna ansöka om från GEMA när man skall lägga ut sin egen musik gratis på nätet.
Hur som helst illustrerar ju detta ett av problemen med de där insamlingssällskapen idag och som Rasmus Fleischer ofta berör: Fördelningsreglerna. De tar in pengar från en massa källor, och betalar sedan ut dem till upphovsmän enligt vissa regler. De stora pengarna från "kasettersättningen" delas ut i förhållande till spelning i radio och TV. Det fina med den nya världen där alla kan vara producenter och konsumenter mycket enklare är ju att många fler i princip skulle kunna få inkomster från kulturproduktion än i den gamla världen. Men existerande institutioner verkar bara intresserade av att behålla gamla strukturer och inkomstfördelningar. Tankar på bredbandsskatt riskerar också förstärka och permanenta sådana gamla strukturer. DJ Kai Maan kunde inte ha sina egna låtar på nätet, det var hans egen slutsats i alla fall eftersom han inte skulle ha råd.
Micke Eklöf berättade i bilen att han nu vill dela med sig av de geniförklarade kultfilmer han själv producerat och regisserat och han ser gärna att de sprids. Han meddelar sedan i ett mail hur man kommer åt klenoden i regissörskarriären, Fläsk Privat:
"Fläsk Privat med Mormor 60år, den andra eller tredje filmen jag ligger bakom är inget för sexdiggaren utan mer en rulle för finsmakaren. Erland Josephson köpte 2 ex.
Här finns den som torrent: http://spacebomb.org/forum/viewtopic.php?id=401
Man får enligt tradition ej snabbspola i filmen."
Filmen har en rolig copyrightvarning i början vilket väl illustrerar Mickes attityd till det mesta i livet: "VARNING! Filmen är endast för privat bruk, och får inte kopieras, visas för publik eller uthyras. Överträdelse beivras personligen av oss!". Fast den varningen gäller väl inte längre då.
Ja, jag skulle själv placera Fläsk Privat ganska högt upp bland svenska filmer: Vilgot Sjömans Jag är nyfiken (gul) är gjuten på en svensk topplista.
Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet har jag aldrig riktigt kunnat med men Persona är ju intressant och Fanny och Alexander är ju ett mästerverk som platsar på den globala tio-i-topplistan över filmer. Roy Anderssson är en mycket egensinnig filmskapare med sin högst unika vision av världen i exempelvis Sånger från Andra Våningen.
Micke Eklöf är en tydlig auteur i svensk film där även de genomarbetade omslagen till filmerna fångar Eklöfs vision (se torrentlänken ovan). I Fläsk Privat applicerar Eklöf en mer radikal Dogma-estetik än vad någonsin Lars von Trier har försökt sig på: En enda tagning utan ett enda klipp och ingen redigering och förmodligen inget manus. (Trodde jag fast det är några klipp. Klipp av sånt där brutalt slag som i Warhols filmer). Spontaniteten är slående även om Eklöf nog använder artificiellt ljus och stativ. Men han följer regeln om att regissörens namn inte skall förekomma. Filmen är släppt av Pir59/mumsfilm. Eklöf använder dessutom på slutet en blatant och mycket tidig variant av produktplacering.
På sedvanligt Eklöfskt vis kommer regissörens egen röst och anvsiningar med i upptagningen och detta är bara en av många Verfremdungseffekt, som Eklöf plockat från Berthold Brecht för att åstadkomma sin egen tolkning av begreppet epic theatre i sin socialrealistiska produktion.
Ett tillägg efter ursprungliga posten: De som är tveksamma till pornografi bör inte låta sig skrämmas av omslaget till filmen som gjorts mycket mer dramatiskt och "säljande" än innehållet. Storheten i Eklöfs filmproduktion är inte själva det sexuella, som uppriktigt sagt för det mesta inte är upphetsande alls. I den bemärkelsen vet jag inte ens om man kan tala om pornografi, vars enda syfte egentligen är att åstadkomma sexuell upphetsning hos tittaren. Eklöfs filmer är mer komplexa i sin enkelhet. Jag skulle säga att ämnesvalet, som alltid kretsar runt sex, för den fördomsfulle och urrrkprogrammerade tittaren kan skymma den stora kärlek som Eklöf hyser för sina karaktärer och för det sköra, fumliga, taffliga, grova, roliga, fantastiska, fula liv som vi alla på något sätt lever och som Eklöf skildrar i olika fasetter. Castingen och miljövalet för inspelningen är hans styrka. Genom sitt eget liv får han kontakt med dessa människor och en del hamnar på film och här är han lika Andy Warhol. Han har kritiserats för just detta, att de på något vis skulle bli utnyttjade och förnedrade. Men en sådan syn kan man bara ha om man inte själv älskar människorna på filmen. Om man själv inte är fri i sinnet utan dömer andra och deras liv och vad de gör, om man själv är tillknäppt och moralistisk snarare än livsbejakande. Förnedring förekommer i det egna sinnet genom att man dömer, inte i någon objektiv bemärkelse i verkligheten. I själva verket är det just detta som Micke Eklöf visar på ett mästerligt vis.
Jag anser absolut att man skall följa Eklöfs egna instruktioner när man ser filmen, dvs ej snabbspola. Det finns nämligen inget "där" att snabbspola till. Upplevelsen ligger i att faktiskt följa den autentiska tagning som skedde.
Förresten är det fascinerande med gräsrotsnyhetsförmedlingen nu. Citizen Journalism in action. När CNN klipper precis innan luckan faller för Saddam sprids ju fulla videon på nätet. Och någon måste alltså ha filmat med en mobiltelefon el dyl.
Recent Comments