Oscar Swartz :: Texplorer

FRA-lagen: Det går!

"Vad kan vi alla göra just nu? Prata. Prata, prata, prata. Prata över lunchbord, med vänner, på fikarasten. Skriv insändare. Blogga. Skriv på namninsamlingen mot FRAs massavlyssning och säg åt andra att göra det. Skicka vidare det här måndagsbrevet."

Det gäller FRA-lagen. Och det gäller Rick Falkvinges måndagsbrev. Läs det gärna. Ledarsidorna går i taket noterar han, senast nu Expressen.

Men hur är det med allmänheten i stort? Det är lätt att bli hemmablind. Vi här är alla engagerade i de här frågorna och tror att alla vet vad FRA-lagen innebär. Nix, folk har sina liv med alla vardagliga bekymmer. Många har ingen aning om att det finns ett förslag som säger att en stor del av deras kommunikation skall kopieras till ett regeringsdrivet datanät för avlyssning, filtrering och kanske lagring. Det är inget konstigt. Ledarsidorna är inte de populäraste.

Men när man berättar om FRA-lagen blir de upprörda. Bara ett exempel på någon jag kommunicerar med i helt andra sammanhang där jag bland vårt andra snack nämnde FRA-lagen och gav en länk till artikel och fick svaret:

"Jag brukar vara bra på att läsa tidningar och lyssna på nyheter men den dataövervakningen kände inte jag till. Man tror nästan inte att det är sant! Jag har haft mycket för mig sista tiden även på kvällstid, föräldrarmöte, finska, årsmöte i ---förbundet m.m. Jag har också gjort en prova på vecka på ---- och bestämde mig för att gå med. Det var rätt kul. Ska iväg strax på ett träningspass. Längtar till våren, åtminstone vårvintern. Idag är det minus 12 grader och blåst, bistert."

Ja, så är det. Livet, livet. Det omedelbara. Inget att förundras över.

MEN! Tänk, jag kanske är naiv! För jag tror ju att man kan få igång en riktig debatt om det kloka i att låta staten få tillgång till allt vi gör. Om man föreslår att vi monterar in mikrofoner i folks lägenheter och leder ljudet till en statlig övervakningscentral kommer folk att säga nej! Om man berättar att man till en sådan övervakningscentral skall kopiera alla sökningar de gör på nätet och alla deras mail och alla webbsidor de besöker, allt privat chattande de ägnar sig åt, alla meddelanden de utbyter på kontaktsidor, allt de läser på nätet, allt de säger via telefon, alla bilder de skickar till polaren, all fildelning de sysslar med - ja då tror jag att de skulle säga NEJ. Staten har inte med detta att göra. Tvärtom, detta är en fara, en risk. OCH DET ANSTÅR INTE ETT VÄSTERLÄNDSKT DEMOKRATISKT SAMHÄLLE ATT SYSSLA MED DETTA!

Så jag håller med, prata, prata, prata! Kunskapen måste ut. Något Odenberg & co inte vill.

Birgitta Ohlsson (fp) säger i senaste numret av NU - Det liberala nyhetsmagasinet att hon känner sig överkörd som riksdagsledamot: "Det var nästan klart när vi kom in, och jag upplever det som att vi blev indragna i något vi inte kan stoppa.". Men själv då, hur kommer hon att rösta: "Om jag är i Riksdagen då kommer jag att rösta emot, men nu hörde jag att det blir omröstning i maj, och då kommer jag att vara i Afrika.". Jag skulle då säga till Birgitta, som även sitter med i Den Nya Välfärdens integritetsråd: "Om din röst krävs för att bordlägga detta förslag i ett år så att vi kan få till en mer öppen debatt om vad som händer: Åk hem! Ändra resplaner!". Det handlar alltså om att för all framtid kopiera alla svenskars kommunikation till en statlig övervakningscentral. Det är ingen liten fråga.

NU är förresten en intern folkpartitidning. Artiklarna finns inte på nätet. Det senaste numrets huvudtema är just FRA-lagen. Omslagets text är "Välkommen till övervakningssamhället".

Johanna Stier & Ida Thulin har försökt ta reda på hur ledamöterna kommer att rösta i riksdagen men de flesta mörkar. Vill inte uttala sig innan propositionen. Johan Pehrson säger att de i princip är överens. Birgitta Ohlsson förnekar det. Ja, ett liberalt parti borde säga ett klart nej. Eller åtminstone vara starkt oroat och ha en stormande intern debatt. Jag hoppas att de får det nu. Jag blev inbjuden att skriva en gästkrönika i tidningen och hoppas att någon tar intryck av vad jag skrev.

Piratnästet lever

"Sverige är ett ökänt piratnäste" enligt IIPA, International Intellectual Property Alliance, som namnet till trots är en sammanslutning av copyrightorganisationer i USA. En av dem är - surprise! - Motion Pictures Association (dvs. Hollywood). De har släppt sin årliga rapport på flera hundra sidor där de utvärderar olika länder.

Kanada har där uppgraderats till högsta prioritet att få bukt med. IIPA kräver att US Trade Representative utövar påtryckningar mot Kanada så att de stiftar nya lagar, gör fler raider, ger rättsväsendet större budget m.m. Nationers självständighet och självbestämmande finns inte på kartan för det där gänget.

Sverige är alltså ett problem och som vi alla sett skickas nu FBI och MPA till Sverige för att utbilda svenska poliser i konsten att jaga svenska folket. Storyn bröts av Daniel Goldberg på Computer Sweden, förmodligen efter att ha läst den där IIPA-rapporten. För där stoltserar de faktiskt med att de utbildat svensk polis och anger datumet för seminariet. Saken togs sedan upp av både DN och SvD.

IIPA-rapporten tar upp problemet med Sverige: Folket accepterar fildelning som något naturligt, media ställer sig ofta på folkets sida och politikerna verkar börja ta intryck av folkets inställning, det har till och med uppstått ett Piratparti. Dock hyser man nu hopp om att politikerna skall förstå organisationens ståndpunkt och ta i med hårdhandskarna och fängsla sina väljare. Som är tjyvar hela bunten!

Man säger sig dock ha varit i kontakt med den nya justitieminstern, Beatrice Ask, och känner sig litet lugnare: "The Minister of Justice has declared that she is against illegal filesharing. Copyright groups have held numerous meetings with local enforcement authorities and the industries look forward to working with the new Administration on ways to improve anti-piracy efforts and strengthen public awareness.".

Visst är Sverige ett problem! Och underbart trendledande och pekar mot framtiden. Så är det ju med de konservativa: Det nya är alltid ett problem. Det är väl ungefär slutsatsen av Vanity Fairs glamourisering av obstinata The PirateBay-rebellerna Gottfrid Svartholm och Fredrik Neij. Att de placerar den långa artikeln om piratnästet Sverige i sitt Hollywoodnummer är signifikativt.

Vad var det jag sa, i början av året: 2006 var det kul att vara svensk, 2007 kan det bli ännu roligare.

Hotet mot det öppna samhället

Jag gick på torgmöte idag. Det händer nästan aldrig och formen känns förstås egentligen litet gammalmodig. Men just det här hade en kuslig relevans. Det skedde på Mynttorget, dvs så nära Riksdagshuset man kan komma och rakt utanför partikanslierna som ligger på Gamla Stan-sidan. Huvudarrangör var Piratpartiet. Förutom partiledaren Rick Falkvinge talade representanter för Ung Vänster, Liberala Ungdomsförbundet och Ung Pirat.

Den fysiska platsen för manifestationen med högtalarna riktade rakt mot de follkvaldas högborg underströk allvaret. Mycket riktigt vände sig alla talarna till de folkvalda och ett genomgående tema var att alla nu såg just de där folkvalda och deras föredragande tjänstemän som det stora hotet mot vårt öppna samhälle. Det handlade om FRA-lagen förstås. Den lag som är tänkt att läggas som proposition och röstas igenom riksdagen den 8 mars 2007 och som skall tvinga operatörerna att skicka en kopia av vår kommunikation på internet och via telefon till regeringen. Just så: Skicka en kopia till ett privat och hemligt datanät som bara regeringen har access till via sina myndigheter så att de kan sniffa igenom all denna kommunikation. Till en början skall FRA (Försvarets Radioanstalt) driva nätet.

Falkvinge gjorde även en historisk exposé över posthemlighet, meddelarskydd och IB-affären. Och just detta historiska perspektiv gjorde att det kändes helt rätt att stå vid statschefens tunga stenmurar (d.v.s. Kungliga slottet) och rikta sig mot de folkvaldas tunga stenbyggnad och regeringskvarteren där bakom. I hjärtat av svensk historia och i hjärtat av makten.

Rick Falkvinge

Talarna tog också upp det faktum att den demokratiska principen är att "All makt utgår från folket". Det är alltså staten som skall vara vår tjänare. Vi står över staten. FRA-lagen vänder på den principen: Staten står över oss alla och har rätt att få en kopia av all vår korrespondens inskickad till sig. "Men vi kommer att slänga bort det mesta, det skall stå i reglerna", säger de. Regeringen. Pyttsan! Vad är ett papper med regler om hur enskilda tjänstemän och datatekniker just idag skall hantera det där Big Brother-systemet?

Jag fick också höra att CUF-ordföranden Fredrick Federley inte tyckte att torgmötet var en bra idé för centern och att han var för FRA-lagen. Jag vet inte om det stämmer till fullo. Men det gör mig i så fall djupt beklämd. DJUPT BEKLÄMD, Fredrick !!! Du är känd för att vara riksdagens mest "klassiskt" liberale representant. Du är känd för att verka i någon Laissez faire-tradition där man anser att staten skall ha mycket liten makt över individerna. Oavsett vad man tycker om den traditionen förväntar man sig inte att en sådan person skall applådera massövervakning av hela folket. Det måste finnas gott om svikna väljare. Jag hoppas de hör av sig.

Hur kan en ung, öppet homosexuell nyliberal kämpe helt tappa den ideologiska, historiska och humanistiska kompassen?
Det är fråga om ett Big Brother-system som gör att staten får en kopia av allt vi gör. Det är en demokratisk fara. Ändra en programrad och vi har ett system som kan söka ut ordet "bög", "borgare" eller "bolsjevik" i stället för "bomb"!

Snurrar nålen runt runt sedan Federley själv hamnat i riksdagen och får sitta vid maktens spakar? Jag har i den här frågan sett samma sak hända med partikamraten Johan Linander (c) nu sedan han själv ingår i en regeringskoalition. Och med Beatrice Ask (m). Dessa pålitliga röster mot storebrorssamhället är plötsligt för!?

Är det så att makt korrumperar? Jag tycker att denna lilla utredning på susning.nu om talessättet kanske säger vad det är fråga om:

"Poängen är att det inte duger att vara "god" och skicklig för att bli en "god" härskare (och att en "ond" härskare kan ha haft goda avsikter). Makten och dess effekter förändrar, enligt påståendet, oundvikligen förutsättningarna. Allmänt anses demokrati vara ett verksamt motgift. Folket kan ju i en demokrati avsätta härskaren, vilket i praktiken inskränker hans makt, och förhoppningsvis därmed hans korruption. Och om inte blir han ju med lite tur, dvs om demokratin fungerar, avsatt."

Tillägg: Det stämmer ju! Fredrick Federley och FRA-lagen. Han har visst uttalat sig för DN. Skäms!

Chockavslöjande: Riksdagsmännen som utgör hot mot landet!

Regringens hurtfriska pressmeddelande när Lagrådet lagt fram sin syn på deras lagförslag om Försvarsunderrättelseverksamheten är talande:

"Vi måste kunna skydda vårt land och detta är med regeringens förslag möjligt att göra utan orimliga intrång i den enskildes integritet." Och så säger Mikael Odenberg att han skall sätta sig ned med sossarna och banka igenom det här.

Ursäkta mig! Vaddå "skydda vårt land"? Jag har faktiskt inte förstått vad de där hoten ni räknar upp har med skyddet av Sverige att göra. Vad gäller terrorism har vi inga problem. Och terrorism får man bukt med genom politik, inte avlyssning, vilket inte alla länder insett. För att få reda på etniska konflikter och migrationsströmmar (= två av de hot regeringen räknar upp) har vi ju både ambassader och BBC.

Nej, det stora hotet mot vårt land kommer från just det där förslaget, något jag tar upp idag i en artikel på SvD Brännpunkt idag.

Det handlar inte bara om "den enskildes integritet" här och nu. Det handlar om något mycket större: Att i längden upprätthålla ett demokratiskt system som är skyddat mot maktmissbruk och styrande eliters inneboende vilja till mer och mer kontroll. Vi har i väst kämpat för den frihet vi har, det skall gudarna veta!

De som vill underminera den genom att tvinga en teletekniker att leda in all vår kommunikation för all framtid i en regimkontrollerad superdator, var god räck upp handen! Ni utgör ett hot mot landet! De riksdagsmän som röstar för denna underminering kommer att ha en tung historisk börda att bära. Vill ni lämna över ett färdiginstallerat system, genom vilket all vår kommunikation passerar, till varje tänkbar kommande regim?

Historiskt sett är den där friheten inte gammal. Och den är bräckligare än vi vill se. Ett exempel: Tyskland hade en demokratisk period mellan världskrigen, Weimarrepubliken. Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, NSDAP, kom under Weimarrepubliken till makten på ett parlamentariskt vis. När de väl fått kontroll över staten avskaffade de demokratin steg för steg genom att inskränka och upphäva allt fler fri- och rättigheter. Inte förrän 1989 hade Tyskland återbördats till demokrati och frihet. Det var inte ens 20 år sedan vår grannland tvärs över Östersjön i sin östra del hade en infernalisk övervakningsregim.

Wilhelm Agrell skriver också en artikel på SvD Brännpunkt idag som kritiserar förslaget men på ett mer långrandigt och detaljerat vis, som det anstår en professor kanske. Men han missar huvudpoängen tycker jag, så det var ju bra att jag fick komplettera honom.

Hela sidan finns som en PDF här med bilder. Jag noterar att printversionerna på PDF:en är förkortade i relation till de direktlänkade nätversionerna ovan. Fast print är snyggare.

Jag uppmanar Riksdagsledamöterna att bryta partilinjerna. Förslaget kan bordläggas i ett år om minst 10 ledamöter begär detta ooch om inte minst 5/6 av riksdagen sedan röstar nej till bordläggningen. Vänsterns Alice Åström håller på att försöka få ihop en sådan minoritet och koalition. Jag kan bara säga: Jobba på! Historien kommer att tacka dig!

Jag förutsätter att Henrik von Sydow, moderat Riksdagsman från Halland och medlem i konstitutionsutskottet, ansluter sig till blockerarna. Han uppmanar sin egen försvarsminister mycket skarpt på DN Debatt att förslaget omedelbart bör hamna i papperskorgen. Och visst, han fick ledarsidor att reagera. Men hur får man folk att inse och känna vad som är på gång?

Jag fick idag ett fint mail från en civilingenjör i en svenk bruksort som hade läst SvD och uppenbarliigen känner hur det står till. Han skickade mailet till Agrell, mig samt Pär Ström:

"Wilhelm, Pär, Oscar !
Tack för alla era ansträngningar att försöka få våra makthavare att ta reson i sina avlyssningsambitioner.
Dock, såvitt jag uppfattat ligger förslagsställarna mycket lågt i sitt försvar, och jag tycker det skulle vara angeläget att ytterligare öka uppmärksamheten på det tänkta övergreppet.
I andra viktiga ärenden har det förekommit stora annonser i dagspressen med långa listor av sympatisörsnamn, och om ni skulle få kännedom om sådana planer för en protest mot avlyssningen, vill jag gärna vara med och bidra till ev. kostnader och även med mitt namn om det skulle passa in i upplägget.
Det känns som om det är bråttom."

Ja, det är bråttom. Det kommer att hända saker. Jag själv jobbar för att få upp en sajt inom ramen för det forskningsprojekt jag fått anslag för av Stiftelsen för Internetinfrastruktur ("II-Stiftelsen"), nämligen att få igång "kollaborativ medborgarjournalistik" på nätet, alltså ett ställe där folk som brinner för en fråga kan vara med och skapa kunskap och analys, där folk kan få utlopp för sitt engagemang på ett delvis grävande och journalistiskt vis. Tanken är förstås att "deltagarsamhället" skall kunna komplettera vanlig media. Själv har jag haft den där lilla artikeln liggande på Brännpunkt i ett par veckor, frågat om de vill ta den etc. Och till sist passade det nu när Lagrådet hade sagt sitt. Det är inget konstigt eller fel i att våra vanliga medier är grindvakter på det viset. Men samtidigt finns nya möjligheter att påverka. Jag tror att nätet kan användas mer kraftfullt än vi sett. Första saken vi tar oss an blir FRA-förslaget. Mer information följer senare.

(Förresten glömde jag säga att jag stötte på II-Stiftelsens forskningsansvarige Staffan Hagnell på det SICS-seminarium jag just rapporterade från. Låt er inte luras av Anna Nicole, det finns annat där under).

Och på tal om Pär Ström, Integritetsombudsmannen och hans uppdragsgivare, DNV: De har släppt en låt mot storebror och den kan laddas ned som ringsignal eller mp3:a. Hmm, tja, jag tycker att snabbproducerade låtar som finns till för att framföra ett kampanjbudskap i allmänhet inte är så imponerande. Men alla försök att piska upp någon debatt eller känsla runt det här är ju välkomna ...

DNV har också låtit SKOP göra en opinionsundersökning [PDF]: 60 % säger nej till FRA-avlyssningen och 67 % säger nej till långtidslagring av trafikdata.

Anna Nicole Smith, en Torrent i The Pirate Bay

OK, jag måste komma ut som en fascinerad betraktare av Anna Nicole Smith. Den 10 december 1993 skrev jag, tillsammans med den då mäkta populära komikern Lill-Marit Bugge, en hyllning till henne i Expressen. Och till Hennes & Mauritz reklamavdelning, som än en gång lyckades få hela samhällsdebatten att handla om deras julmodell. Året innan var det Naomi Campbell som diverse feminister fick till att vara en utnyttjad stackars svart liten flicka. Oj oj oj! Maken till självständig bitchdiva i modellvärlden får man väl leta efter.

Här är artikeln från Expressen (klickbar):

Anna Nicole Smith är ingen förebild egentligen. Hon dog vid 39 års ålder. Ett brutalt misslyckande. Men ändå: Hon har lyckats reta upp varenda djävel. Alla har en åsikt. Inte bara kvällspressen utan DN och DN och SvD och SvD och P1 har till och med stora artiklar och analyser av henne.

Jag skulle vilja likna ANS vid The Pirate Bay: En kaxig typ som vill utmana. En "pirat": Hon "stjäl" en rullstolsbunden gammal miljardär framför ögonen på giriga arvingar precis som Hollywood påstår att TPB stjäl från skådisar och regissörer i sina mansions i Beverly Hills. Rättegångarna avlöser varandra men hon dansar vidare genom skandalerna. Precis som TPB.

White Trash från Texas. Självförbrännande. Virvlar genom etablissemanget. Hon säger "Fuck You" till alla. Är helt sin egen. Man inser att inget kan stoppa henne. Mer än hon själv. Och nu har hon lyckats. En ikon. James Dean, Marilyn Monroe, River Phoenix, Anna Nicole Smith. Well, hon blir nog mer kortlivad i historien trots allt. Hon fixerades aldrig på samma sätt i bestående verk som de andra. Precis som TPB: En sajt i ständig rörelse. Anna Nicole Smith var en virvelström, en Torrent. I mitten av piratbukten.

Om jag vore TPB skulle jag nu dressa upp übernörden Anakata i läppstift och högklackat och tvinga in honom i en Anna Nicole Smith-mundering, låta plåta ett gäng utstuderade foton och köra dem som välkomstbilder på The Pirate Bay ett tag: "Anakata Nicke-Lilltroll Myth". Inte ett helt genomtänkt nick kanske, andra förslag på namn kan lämnas i kommentarerna. Grejen skulle driva trafik. Trafik som förändrar världen och säger "Fuck You"! (Man blir väl inte av med Typepad-kontot om man skriver sådana ord ?? och ja, vad gör man inte för att lyckas väva ihop Anna Nicole Smith med fildelning!)

Några bilder från veckan. Först ett seminarium om tillämpad forskning arrangerat av SICS, där Nicklas Lundblad presenterade ett förslag till rättslig innovation som gör att immateriella ting kan bli juridiskt oägda, "allmän källkod". Det går inte idag. Upphovsrätt uppstår automatiskt i skapandeögonblicket. Free Software/Open Source-rörelsen har därför varit tvungen att använda licenser för att garantera att programvaror inte kidnappas. Spela på fiendens planhalva alltså.

Bahnhofs förste systemansvarige, David Jonsson, numera på The Interactive Institute, som ingår i SICS, var på seminariet.

I minglet: Jonas Bosson, som nyligen tagit över som ordförande för FFII, Föreningen för en fri informationsinfrastruktur, som strider tappert mot mjukvarupatent. Jag blir alltid imponerad över deras enorma sakkunskap på området. Bosson var inget undantag.

I övrigt var kontingenten från IT-Universitetet och Viktoriainstitutet i Göteborg stor. Professor Jan Ljungberg sammanfattade utvecklingen av rörelsen runt Fri programvara och Öppen källkod och slog fast att "Framtiden är öppen".

Några dagar tidigare ringde min snälla pappa och hade en biljett över till Cullbergbalettens 40-årsjubileumsshow. Mycket sevärt! Det visade sig vara premiären dessutom så det bjöds på champagne och tårta. Och alla var där - tror jag. Jag är notoriskt dålig på att känna igen kändisar IRL men Prinsessan Christina Fru Magnusson med make Tord Magnusson lyckades jag identifiera. Robyn. Gamle SAS-chefen och IT-kapitalisten Janne Carlzon. Laila Freivalds. Peter Örn. Suzanne Osten med make Etienne Glaser. Som nickade glatt när jag passerade fast jag inte alls tror vi har setts. Han har i och för sig lustmördat mig på DN Debatt hösten 1992 men det finns inte en chans i världen att han skulle känna igen mig eller veta vem jag är. Han måste ha misstagit sig. Tasso Stafilidis var också där, f.d. riksdagsman (v) som blev för frihetlig för (v) och slängdes ut. (förresten, Stafilidis kämpade för stärkning av digitala upphovsrätten men KU-anmälde sedan Bodström för agerandet i The Pirate Bay-affären). Han tjänade som min partnerskapsförrättare. Farsan som var med då på partnerskapsceremonin undrade om han inte kunde ha avstyrt katastrofen, he he.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kom oväntat upp på scenen efter föreställningen och höll ett litet tal. Det är hon som knappt syns, anden som svävar framför alla andra

Industri tog livet av sig - konsumenterna jublar!

IFPI - som är ett lobbyorgan för de fyra (snart tre) globala skivbolag som återstår - har idag skickat ut pressmeddelanden. Innebörden är: Öppna plånböckerna riktigt stort och ge oss era pengar! Annars stämmer vi er och kastar er i fängelse! Saken rapporteras på många ställen, t.ex. E24.se.

Det roliga är ju att vi inte behöver fett avlönade herrar som Ludvig Werner, svenska IFPIs ordförande. Lägg ned skivbolagen och världen kommer att ha mer musik än någonsin! Tiden har sprungit ifrån er. Begå gärna självmord genom era bisarra utspel - konsumenterna jublar!

Juridiskt är IFPI tydligen på tunn is. De har polisanmält några IP-nummer där det finns DC-hubbar. Alltså datorer genom vilka folk hittar varandra för att sedan byta filer direkt mellan sig. DC-hubbarna innehåller förstås inga låtar själva. Degår de något brott? Möjligen skulle det kunna vara frågan om "medhjälp till intrång i upphovsrätt". Men expertisen säger att det är tveksamt. Tja, de gamla trötta gubbarna på IFPI kan väl fortsätta famla efter halmstrån och tro att man kan skrämma folk till att ge dem sina pengar.

Mitt tips är att Nätet vinner! Det sker genom teknik och politik.

Tekniken: Vi har inte sett någonting ännu vad gäller anonymitet, kryptering, ospårbarhet - och kanske framförallt, slår det mig nu: juridisk obevisbarhet. Nätanvändarna behöver inte världens starkaste kryptering. De behöver system som gör det väldigt svårt att i en juridisk process bevisa saker som håller. Folk är trots allt oskyldiga tills motsatsen bevisas, oavsett hur många låtar de laddat ned, ha ha! OK, det skall helst hålla i civilmål också, dvs när man blir stämd för skadestånd snarare än för att ha begått brott. I civilmål är beviskraven lägre. Kanske detta skulle vara ett mål för vidareutvecklarna av BitTorrent, som ju redan nu är väldigt svårt att komma åt genom att filer delas upp i en massa småbitar? Obevisbarhet, snarare än ospårbarhet?

Politiken: Politiseringen har bara börjat. I längden kan inte lagstiftarna gå emot folkets vilja. Regelmässigt tycker 80 procent av folk att det borde vara lagligt att fildela i olika undersökningar. Och om man till exempel läser Aftonbladets analys ser man vart vinden blåser.

Sedan jag bloggade om IFPIs och Antipiratbyråns krav på att själva kunna få ut uppgifter om abonnenter bakom IP-nummer och justitiedepartementets undfallenhet har den frågan tagits upp på ett antal ställen i media, t.ex. i denna artikel i DN som är den mest välresearchade. Piratpartiet lyckades lyfta frågan till mainstreammedia genom sitt pressmeddelande.

Det var intressant att läsa Steve Jobs förklaring till varför låtar köpta från Apples iTune Music Store bara kan spelas på iPods. Felet är förstås de där globala skivbolagens. Surprise!

Det finns en frifräsande musikindustrikommentator som tydligen är mycket välkänd i branschen och en verklig veteran, Bob Lefsetz. Han har koll och skriver om kaoset på EMI. EMI är ett av de fyra återstående stora skivbolagen. I sin desperation över Nätets effekter på skivbolagens "private jet"-livsstil sparkade EMI två av skivvärldens tyngsta personer:

"EMI will on Friday announce the dismissal of Alain Levy and David Munns, two of its most senior executives, in a drastic bid to restructure the faltering record company. Mr Levy, the chief executive of EMI’s recorded music division, and Mr Munns, the vice-chairman, are two of the best known and most powerful executives in the global music industry."

Och sedan en oerhört talande passus om hur det står till i skivvärlden:

"After a weak start to the year, Mr Nicoli had hoped trading could be rescued with a new album from Robbie Williams and a remixed Beatles album, which were launched in time for the crucial Christmas quarter, when record companies typically make 40 per cent of their revenues.

Both albums have disappointed, however, and analysts were sceptical that a new album from Norah Jones, due out this month, could make up the difference. Even in the UK, EMI’s market share fell below 10 per cent over Christmas.

Friday’s expected profit warning comes at a time when record companies are struggling to replace a rapid decline in CD sales, once record companies’ most lucrative format, with legal legitimate downloads."

Otroligt! En hel industri fylld av privata jetplan som står och faller med:

• en remix av 40 år gamla låtar
  
• en hårdexploaterad f.d. pojkbandsstjärna som faktiskt saknar unik lyskraft men som pushas till bristningsgränsen
  
• en ganska ny och uppenbarligen musikaliskt begåvad pop-jazz-soul-country-tjej (vars pappa Ravi Shankar blev stor genom Beatles) som sålde 20 miljoner ex av sin första CD och nu skulle rädda direktörerna ...

De där enstaka personerna skall alltså försörja tusentals människor i en ankleverindustri som bara borde dö! Detta är vad Ludvig Werner och IFPI jobbar för, tro inget annat!

Men vi som förstår Nätet inser ju att några få megasäljande blockbusters tillhör gårdagen. Bort! Hela svenska folket tittar inte på Hylands Hörna längre och vill inte göra det. Ungarna vet inte ens vad Hylands Hörna är. Men det var ett TV-program som hela svenska folket samlades runt när det bara fanns en TV-kanal och inget Internet och bara tre radiokanaler. Det var hela mediautbudet. Alltså tittade folk på Hyland. Om en artist uppträdde hos Hyland innebar det att den artisten slog eftersom det var den enda artisten folk någonsin kunde se.

VÄRLDEN HAR ÄNDRATS! Men det finns snikna gubbar som försöker tvinga in oss alla i deras gamla värld. Jag blir inte förvånad om folk slutar köpa helt och hållet. Som en protest mot Werner och IFPI, som förresten bara borde få titta på gamla inspelningar av Hylands Hörna, den värld de lever i!

Nätfolket talar om "The Long Tail: Why the Future of Business Is Selling Less of More" av WIREDs chefredaktör Chris Anderson, tidigare på min favvotidskrift The Economist. Eller som Lawrence Lessig, om the Read-Write Society i motsats till upphovsrättslobbyns Read-Only Society. Time Magazines The YOU revolution. Yochai Benklers Social Production. Deltagarsamhället. Collaborative Production. Om upplösningen mellan konsument och producent.

Jag ser idag i DN att ett par killar har blivit frikända efter att ha plåtat sig själv i underhållande sexuella poser på ett slakteri i Dalsjöfors. Jag hyllade dem för nästan ett år sedan som stora kreatörer i den här krönikan i Computer Sweden och den som missade den kan läsa nu.

Eliten rasar alltså när det visar sig att inte bara den satt på idéerna. Min förra krönika i Computer Sweden handlade om just detta också.

Nätet möjliggör en värld fylld av folk som gör saker själva och inte bara är passiva. En värld som skivbolagen avskyr. Vi skall bli matade med remixar av 40 år gamla låtar och bara köpa skivor från de där två megaartisterna. Vi skall inte sprida vår konsumtion på en massa olika artister. För då förlorar Ludvig Werner jobbet. Precis som de där EMI-direktörerna.

FRAs nyttiga idioter

Computer Sweden (CS) kör idag ett stort reportage om Försvarets Radioanstalt (FRA) och den massiva avlyssning av en stor del av vår kommunikation dessa är tänkta att expediera enligt förslag från försvarsminister Mikael Odenberg (m). Förslaget kommer från den s.k. "11 september-utredningen" som lades fram under den förra (s)-ledda regeringen. Bloggare har redan myntat begreppet Odenbergsamhället.

Ur Pär Rittsels text i CS:
"Överdirektör Anders Wik är arg. Adrenalinet svallar. ... hans chef, generaldirektör Ingvar Åkesson är ännu argare ... Han är så förbannad att han gjort sig osynlig och vägrar se journalister på ett tag."

Orsaken är att generaldirektör Åkesson (en juristveteran med förflutet inom regeringskansliet med diverse poster inom försvarsdepartementet) ansåg att NyTekniks reportage spädde på "missuppfattningarna" om avlyssningen. Han som hade tänkt lägga saker tillrätta!! Elaka journalister!

Ja, han blev så arg att FRA lade ut vad bloggen Intrikat kallar "en humoristisk FAQ".

Hörrni Åkesson och Wik, ni är nyttiga idioter!

Lenin lär ha använt uttrycket "nyttiga idioter" om folk, ofta intellektuella i väst, som var användbara verktyg för honom och bolsjevikerna men som aldrig insåg vidden av bolsjevikernas vision för utrensningar, polisstat och dikatur. Någon som löper en annans ärenden utan att vara medveten om det. (Ursprunget från Lenin är visst osäkert men det spelar väl mindre roll).

Egentligen kanske liknelsen är dålig? Åkesson och Wik är kanske bara vanliga organisationsmänniskor som vill ha nya uppgifter, större budget, mer folk och roligare maskiner?

Men ändå inte! Ni hävdar envetet att ni skall bedriva er spaning såsom ni föreskrivs, att ni bara skall gå på de inriktningar och sökord som ni får från regeringen, att ni bara skall försöka spana på trafik som sker mot utlandet även om ni där erkänner svårigheterna, att ni omedelbart skall slänga bort kommunikation som ni lagrat och som visar sig involvera tidningsredaktioner (med problem som källskydd), att ni är intresserade av skumma typer långt borta i främmande länder och inte moster i Motala. Visst, det stämmer kanske. Idag och nu.

Kritiken är ju inte främst ett påhopp och misstroende mot er och de där kryptograferna på FRA. Men om ni bara ser roligare superdatorer och större budgetar framför er och inga andra problem får man nog ändå kalla er nyttiga idioter. De ultimata nördkarikatyrerna som gräver ned sig i sin lilla värld och där världen utanför bara blir suddig genom de ovanligt tjocka glasögonen.

Det handlar om följande: Regeringen vill tvinga internet- och teleoperatörer att dra fibrer rakt in i en statlig superhjärna. Dessa operatörer skall skeppa en kopia av allt vi säger via telefon och allt vi kommunicerar via Internet till staten.

Ser ni inget problem med det bara för att det är just era nördar som skall sitta och analysera kopiorna? Staten skall ha en kopia av rubbet! Ungefär som om posten vore tvunget att öppna varje brev, kopiera innehållet och sända in till regeringskansliet där en stab av nördar snabbt ögnar igenom allt för att se om ordet Muhammed eller Afghanistan förekommer och då lägger brevet åt sidan för specialister att noggrannare analysera.

Nej, Ingvar Åkesson och Anders Wik! Ni kanske är snälla. Men det är ju kossan också. Men kossan blir mjölkad och när hon tjänat ut blir hon slaktad och sönderhuggen till grytbitar, kalops och köttfärs.

Det är inte FRA vi nödvändigtvis vi klagar på. Det är regeringen. Staten. Vi klagar på de riksdagsmän som tänker ge order till en telearbetare att ansluta svenska folket till en statlig superhjärna som skall ta emot kopior av allt vi gör på nätet och säger via telefon. För all framtid. Tänk om det inte är Mona eller Maud som rattar staten i morgon och ger er på FRA order? Tänk om det inte är Åkesson och Wik som rattar superdatorn utan några läskigare typer?

Är det robust demokratiskt att servera all kommunikation till den som kontrollerar den där hjärnan? För all framtid? Självklart inte! Det är något som kanske händer i Mugabeland.

Nyttiga idioter var uttrycket. Det håller!!

Kan passa på och tipsa om min egen krönika i Computer Sweden idag som de presenterar så här:

"Sista ordet: "Tar makten från upphaussade artister som är vana vid att bygga personliga varumärken, kontrollera informationen och leva i symbios med samma boulevardpress som nu rasar." Oscar Swartz ser ett maktskifte ske.". Det handlar om porr förstås, ho ho!

P.S. Inget ont om nördar förresten. Tvärtom, jag gillar dem skarpt, ha!