OK, jag erkänner. Jag är infofil !
Just det, jag älskar information: idéer, kunskap, tankar, fantasier och representationer av dessa storheter i form av till exempel konst och vetenskap, men även i form av allt det människan skapar. En skyskrapa snyts inte ur näsan. Den innehåller en fantastisk mängd ackumulerad kunskap med tanke på att vi från början bara har våra händer och naturen till vårt förfogande. Att resa ett Manhattan ur en träskö eller ett Dubai ur en karg ökenstrand är stort. Eller att konstruera alla instrument som ingår i en symfoniorkester, komponera Mozarts fyrtionde symfoni samt resa en konserthall med perfekt akustik och sedan trimma ihop ett gäng virtuoser på instrumenten. Oj, så mycket kunskap/information det finns samlat där!
Infofilen skiljer på kunskapen (hur man bygger en skyskrapa) och byggandet i sig (det behöver ju t.ex. inte ske i ett naturreservat som kan vara nog så häftigt som skyskrapan). Man kan till och med ogilla skyskrapor i verkligheten men älska idéerna och smacka på med stora byggen i spel som SimCity. De flesta ogillar död och mord men kan glatt smyga runt i virtuella städer och skjuta ned folk runt nästa hörn.
Kommentarerna runt den s.k. "pedofilskandalen" i Second Life verkar till stor del fällda av reaktionära infofober. En tysk TV-kanal upptäckte att avatarer i Second Life betedde sig så att det verkade som om en äldre person hade sex med en underårig. Vi talar om grafiska figurer alltså.
En ganska utförlig rapport finns här där jag slås av följande mening om hur det går till i Second Life (där jag aldrig varit inne): "They write or buy scripts to make the avatars go through the motions of sexual contact." En upplysning som gör att denne infofil går igång stenhårt! Att köpa script av varandra som får ens avatarer att utföra rörelser som ser ut som dem som brukar användas av människor när de faktiskt har sex är ju jättefestligt! Människans hjärna i overdrive! Och där borde ju finnas en fantastisk potential för kreativitet när man inte är begränsad av stela leder och andra begränsningar som följer med den mänskliga fysiska kroppen.
Studio Ett på P1 hade ett dåligt samtal om det hela.
Björn Jeffrey, "internetstrateg", som bl.a. varit inblandad i ett ta fram Sydsvenkans webbsajt, skulle jag inte lita helt på efter hans kommentarer. Som expert på Second Life och virtuella världar påstår han att dessa återspeglar den verkliga världen. Och finns det pedofiler IRL finns det också i den virtuella världen. Och han anser att Second Life "skall" återspegla det riktiga livet förutom att man kan flyga och teleportera sig. Men hallå! Det är "inte tänkt" att det hela skall vara på det viset. Linden Labs som ligger bakom världen har haft väldigt få regler hittills och användarna själv har byggt upp sin värld till stora delar. Och de där som låter sina avatarer jucka är med stor sannolikhet inte alls pedofiler. Men det är vad infofober envisas med att tro.
F.d. justitieministern Thomas Bodström är ny ordförande för Ecpat, organisationen som säger sig arbeta mot barnsexhandel. Han fick också kommentera i Studio Ett. Jag tror att TT misstolkat vad Bodström sagt i radio. Och att IDG sedan för det misstaget vidare geom att hävda att Bodström vill "kriminalisera sexhandel med virtuella barn". Så här ligger det till: redan idag är det (bisarrt nog!) i Sverige förbjudet att teckna sexuellt utmanande bilder av icke fullt könsmogna människor om man har för avsikt att sprida dessa bilder till mer än ett par kompisar. Och att sprida dem till fler är alltså enligt svensk lag ett brott. Trots att det alltså bara är representationer av tankar. Information.
Bodström ansåg i radio att de där avatarerna som rör sig enligt sexscripten i Second Life kan vara just sådant spridande av tecknade bilder. Det kan alltså vara ett brott mot barnpornografilagen, inte någon lag som har med sexuella akter eller trafficking att göra. Kanske kunde Bodström då upplysa Ecpat om att man skall sluta ljuga på sin hemsida eftersom han kan lagen? Ecpat säger ju nämligen följande: "Barnpornografi är dokumenterade övergrepp på barn ... Bakom varje bild finns en tragik bortom det dokumenterade övergreppet. ... För offren utgör bilderna och filmerna ständiga påminnelser om övergreppen.". Det är ju fel. Så är det inte. Eller har avatarerna som styrs av vuxna människor plötsligt fått liv nu? Tror Ecpat på skedböjarbedragaren Uri Geller också? Tja, han försöker ju ockå underminera yttrandefriheten men har fått EFF på halsen och man kan ju hoppas att de står upp för total frihet att skapa vilka avatarer och fantasier man vill på nätet. (Förresten kan man konstatera att Bodström inte kan hela lagen trots att han varit justitieminister. I radioprogrammet kläcker han ur sig att det skulle vara förbjudet i Sverige att ha sex med djur. Det är det givetvis inte och skall inte vara så i ett liberalt samhälle. I varje fall inte så länge vi skivar upp djur och lägger på frukostmackan.)
USAs Högsta Domstol har argumenterat på ett mer rationellt och liberalt vis än Sverige när de slog fast att en lag som skulle förbjuda tecknade/virtuella barnporrbilder bröt mot den yttrandefrihet som garanteras det amerikanska folket enligt konstitutionen. Nej, tankeförbud anstår inte ett civiliserat samhälle.
Som Blogge Bloggelito visar i en mycket bra postning finns det gott om helt laglig tecknad "barnporr" i världens två viktigaste demokratier, USA och Japan, sajter som spärras av många operatörer i Sverige på frivillig basis med det barnporrfilter som nu Antipiratbyrån ville ha som modell för att få bukt med fildelning.
Linden Labs, det San Francisco-företag (var annars?) som har skapat Second Life har med öppna ögon låtit en "anything goes"-kultur frodas, helt i nätlibertariansk Bay Area-anda. En del användare har förutpått att de skulle backa så fort omvärlden upptäckte de rollspel som pågick, speciellt de som involverar "ageplay" [OBS! Intressant länk om ageplay i Second Life]. Så blir det förstås när företaget får en fantastisk värdering på marknaden, när Sverige skall öppna ambassad där och alla varumärken ger sig in i spelet. Fast det är ju då det bara blir en spegling av den verkliga världen och helt ointressant. Varför vandra runt i en värld som är en kopia av den här? Poängen är väl att den virtuella världen skall erbjuda en tankens totala frihet? En arena där infofilin får råda?
Den tyska TV-kanalen observerade två avatarer som hade sex, där den ena såg ut att vara underårig. Linden Labs identifierade de två innehavarna: En 54-årig man och en 27-årig kvinna.
Jag är fullkomligt övertygad om att de flesta som ägnar sig åt det där i den virtuella världen inte är pedofiler. Pedofili är en läggning där man har en permanent och huvudsaklig sexuell dragning till icke könsmogna människor som är så uttalad att den innebär ett problem för personen. Det är en ovanlig läggning. Att känna viss sexuell upphetsning till barn i vissa situationer eller ha fantasier runt det hela är av allt att döma ett fenomen som inte är ovanligt alls, se till exempel Wikipedia-länken. Men det är vad folk gör i verkliga livet som är viktigt, inte vad deras tankar eller fantasier är. Att automatiskt stämpla folk som ägnar sig åt de där sakerna i Second Life som pedofiler är ett sätt för infofoberna att tysta åsikter. Blir man kallad pedofil kniper nästan alla käft.
Jag träffade en stor svensk manlig konstnär på en tillställning för något halvår sedan, en straight familjefader såvitt jag förstår. Han förklarade med ett brett leeende att han kvällen innan betalat en liten avgift för att rida på en uppsättning jättedildos på ett nöjesfält/horhus i Second Life. Och uppenbarligen har det funnits gott om barnbordeller där. Utmärkt! Det är just där de skall finnas.
Det hela är inte konstigare än att folk som skjuter ihjäl varandra i virtuella världar aldrig skulle drömma om att göra det i verkligheten. Och lika litet som att virtuella mord skall vara förbjudet, lika litet skall givetvis virtuell sex vara förbjudet - på vilket sätt det än sker. Att förbjuda virtuella handlingar är att förbjuda tankar. Ett samhälle som gör det är illa ute.
Det händer annat också. Infofobin är på frammarsch igen. Beatrice Ask vill att operatörerna rensar näten, vilket operatörerna säger ett rungande nej till. Bahnhofs Jon Karlung konstaterar där helt riktigt att "Barnpornografi används som murbräcka i den här debatten". Så är det. Ingen vågar sätta sig emot det argumentet och strax följer hela raddan av infofobiska särintressen som också vill kontrollera informationen.
Jag tycker att Piratpartiet har en stor uppgift att fylla och är viktigare än många trott eftersom de mest tänker på fildelning pga namnet. Hela informationsålderns löfte om en ny värld riskerar ju att gå i baklås på grund av konservativa infofober. Man talar om Folkpartiet Liberalerna, Miljöpartiet De Gröna. Jag anser det vara dags för ett tillägg till Piratpartiet som mer säger vad det är frågan om. Piratpartiet Infofilerna skulle ju jag gilla men inser att det kan låta obegripligt och en smula perverst :-)
Förresten skrev jag ett par krönikor som har med ämnet infofobi att göra också även om jag inte använde det ordet: Min månadskrönika för Computer Sweden som handlar om FRA-lagen (som ju är rädsla för kommunikation) och hur staten på 70-talet använde en lag som förbjöd "beljugande av myndighet" för att trakassera en obekväm röst. Dessutom en kolumn för IDG.se där jag och Publicistklubbens ordförande Stig Fredriksson ombads kommentera deras beslut att inte publicera den där koden som kunde knäcka kopieringsskyddet för HD-DVD.
Recent Comments