Vissa förstår vad som är på gång och är ödmjuka inför omvärlden och framtiden och sin egen roll i den. Andra vill inte förstå. De önskar att nätrevolutionen kunde hejdas. De blir aggressiva mot utvecklingen och mot andra människor.
Nu i veckan fick dessa två typer varsitt ovanligt tydligt ansikte. Jag talar om YOU-revolutionen, dvs den lavin av användargenererat innehåll som översvämmar nätet. Jag har skrivit om det tidigare och kommer att skriva igen: Gränsen mellan professionella producenter och passiva konsumenter löses upp. Hela yrkeskategorier kan hotas.
Det handlar om vad vi lägger tiden på: Att pula med egna sidor på communities, att umgås med avatarer i Second Life, att spela in någon egen video och upploada till lämplig YouTube-sajt, att digitalisera en gammal konsert man har på VHS och som aldrig funnits på nätet, att skriva dagbok, blogga ... Kvaliteten varierar. Men i den där massan av folk finns förstås mängder av människor som är smarta, duktiga, fantasirika. Men som aldrig tagit sig igenom den gamla mediemodellens nålsöga: Den modell som byggde på att det fanns ett fåtal "kanaler" som sände ned till folket.
Nätets teknik och ekonomi är på väg att upphäva den modellen.
Computer Swedens chefredaktör Johan Hallsenius förstår. I en signerad ledarkolumn med titeln "Kolla på oss i stället!" uttrycker han kluvenheten inför fenomenet och omvälvningen där han reflekterar över medieproducenternas framtid:
"Tanken slog oss aldrig att vår upphöjda ställning berodde på att tidningar, film, musik, radio och tv krävde så stora ekonomiska resurser att inträdesbarriärerna blev oöverstigliga för alla utom ett litet fåtal. Men nu börjar vi undra. Är det verkligen graden av proffsighet som gjort att folk hellre kollar på tv och lyssnar på cd-skivor än spelar själva och kommunicerar med varandra?".
Dagen innan hittar vi hans motpol i DN. Veteranskribenten Bengt Ohlsson, som just haft en mycket upphöjd ställning. Han ser sig nu hotad av patrasket. Sådana som han kan, resten kan inte. Folket består av idioter och nu skall det få betala priset. Han skall koppla bort sig från nätet. Tja, hans kolumn var så överdriven att jag inte vet om den var ironisk. Men jag tror inte det. Hans avskedsord i DN lyder:
Jag har framför allt fått nog av den så kallade bloggosfärens alla viktigpettrar och skvallertanter. Nu kan ni sitta där och fibbla mellan alla tokroliga filmklipp, nu kan ni låta pilarna plöja mellan pungar och pushups, nu kan ni proppa fickorna fulla med gratis-mp3 och mjöliga piratfilmer. Nu kan ni spela in era egna filmer bäst ni vill och redigera och bränna på dvd, nu kan ni spela in era egna låtar och nynna er till sömns på My Space. En ringdans av glada amatörer, varv efter varv runt jordklotet, sen blir det svårt att andas. Så ajöss.
Han avslutar kolumnen med en papperspostadress. Man når honom i fortsättningen endast med papperspost via den kanal som gör honom upphöjd.
Visst, alla kan inte, som Bengt Ohlsson, skriva en bok som får Augustpriset för bästa skönlitterära bok år 2004 och tar upp en karaktär (Gregorius) i ett av den svenska litteraturens mest hyllade verk (Doktor Glas av Hjalmar Söderberg) och ser världen ur denne persons synvinkel. Han visar att en människa av kött och blod med känslor och passioner och besvikelser och omtanke också kan dölja sig i en person som framställts som obehaglig och elak och ful i originalet.Men i den nya världen kan faktiskt vem som helst recensera boken och kommentera den eller starta tidningar där man även recenserar en bok av Bengt Ohlsson. Och detta är en stor förändring.
Själv hoppas jag att vi i den framtida världen kommer att ha både författare som Söderberg och Ohlsson. Speciellt Hjalmar Söderberg fångar många som läser honom. Den gamla världens frivilliga krafter och kunskapsproducenter i Söderbergsällskapet finns numera på webben förstås. Så det kanske är förhastat att helt klippa med nätet? (Min pappa är vice ordförande i Söderbergsällskapet kanske jag skall tillägga).
Men jag är också vansinnigt road av all den flamsiga kreativa energi som manifesteras på nätet. I senaste surftipsen från Janne "Flashback" Axelsson kunde jag inte hålla mig från att klicka på en länk till The Incredible Edible Anus. Jag vet inte om det är en ren skämt/satirsajt som excellerar i att använda "corporate lingo" eller om produktionen faktiskt skall komma igång som utlovas: "How to get the best out of your Chocolate Anus experience?", "Why is eating Anus so good for you?" och "Contact the A-Team". Fånigt! Men kul! Och tar viss tid. Från "proffsen"? Tja, kanske?
Recent Comments