Thomas Bodström drev ju igenom att alla EU-länder måste tvinga tele- och internetoperatörer att lagra trafikdata, dvs uppgifter om vem som kommunicerat med vem och vid vilken tidpunkt. När man kopplat upp sig på nätet och varifrån, vilket IP-nummer man hade. Med mera. Han ville ju lagra sådana data om all internettrafik men fick inte igenom det.
Detta EU-direktiv måste nu implementeras i svensk lag. En utredning tillsattes den 18 maj 2006 med Gudrun Antemar, generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten, som utredare. Trafikuppgiftsutredningen har nu sin egen hemsida.
Gudrun Antemar hade igår bjudit in en lista med folk hon ville ha synpunkter från. Listan såg litet lustig ut men jag måste ge henne "credit" för initiativet. På listan fanns förstås en rad myndigheter och några organisationer. Men sedan fanns sex namngivna personer: tre universitetsanslutna forskare plus tre frilansande samhällsdebattörer eller vad vi skall kalla det. De två andra (förutom jag alltså) var Pär Ström och Anders R Olsson, vilka dock inte dök upp.
Jag uppfattade stämningen som tämligen bekymrad över direktivet från flera håll. Integritetsskyddskommitténs ordförande Olle Abrahamsson inledde med att säga att generell övervakning är mycket mer problematiskt än riktad övervakning (exempelvis att efter domstolsbeslut övervaka en viss person som en del av en förundersökning om ett grovt brott). Trafikdatalagring innebär en generell övervakning av hela folket och är därför ett stort problem ur integritetssynpunkt. Han påpekade att lagrådet anser att själva lagringen är ett integritetsintrång och inte bara eventuell användning av uppgifterna. "Om folk vet att de är övervakade och vet att det de gör registreras kommer de att ändra beteendet. Detta är den stora skadan.". Precis! Själv uttryckte jag det så här i Marschen mot Bodströmsamhället: "Bodströmsamhället kommer att utvecklas i en disciplinerande riktning. Folk som tror att de kan vara övervakade börjar, som Michel Foucault förstod, disciplinera sig själva. Men vi är alla olika. Vi vill inte leva exakt den typ av liv som den ständigt övervakade gör.". Juridikprofessorn Iain Cameron från Uppsala uppehöll sig också vid samma tanke på hearingen.
Jag själv tog upp bakgrunden till direktivet: Att 70 procent av svenska EU-parlamentariker röstat nej till det. Att Bodström med nöd och näppe fick med sig endast (kd) och (fp) i EU-nämnden i Riksdagen för sin linje men att jag visat i min rapport att han med berått mod vilseförde riksdagsmännen när han besvarade deras frågor som med mycket stor sannolikhet inte fått med sig i varje fall folkpartiet om han hade berättat sanningen om "Sveriges" linje i EU. Samt att Beatrice Ask var en av de stora motståndarna i EU-nämnden. Därför, hävdade jag, bör utredningen tolka den politiska viljan i Sverige som att man bör inta en minimalistisk linje vid implementeringen, dvs uppfylla kraven men så knappt som möjligt och med tolkningar på kommunikationsfrihetens sida om det finns oklarheter.
Jag tog specifikt upp tre punkter från min egen rapport (sid. 26):
- Gör en snäv definition av vilka operatörer och leverantörer som moste lagra trafikdata.
- Gör en så snäv definition av e-post som möjligt
- Kräv identifikation endast om detta ingår i leverantörens normala sätt att erbjuda sina tjänster (dvs i klartext: låt kontantkort finnas kvar, kräv inte att caféer och bibliotek m.m. skall kräva in ID-kort vid surfning etc).
Jag tog även upp att det just nu förbereds ny lagstifning för att film- och skivindustrin skall kunna komma åt de där uppgifterna i civilrättsliga mål för att kräva skadestånd. Jag framförde synpunkten att utredningen bör undersöka om den här framtvingade databasen av uppgifter kanske bara skall vara åtkomlig enligt ett visst regelverk, kanske enligt Rättegångsbalken. Det vill säga i princip skulle operatörer sitta med två databaser, en som har etiketten "EU:s tvångsdatabas" och en med etiketten "för vårt eget bruk enligt Lag om Elektronisk Kommunikation (EKomL)" och att dessa databaser skulle vara åtkomliga enligt olika regelverk. Jag har inte kollat direktivet alls men jag ansåg att de skulle fundera över sådana saker i den där "minimalistiska" tolkningen. (Samtidigt finns ju en utredning från förre Säpo-chefen som i princip vill avskaffa åtkomst enligt EKomL och överföra allt till Rättegångsbalken så området är ju snårigt).
I varje fall, jag uppfattade hearingen som gjord i god anda. Rättsvårdande myndigheter var förstås där med Rikskrim, Riksåklagaren, Tullverket m. fl. Men även integritetsförespråkare som Datainspektionen med Göran Gräslund i spetsen, Advokatsamfundet med alltid stridbara generalsekreteraren Anne Ramberg, PTS etc.
Johan Linander (c) var där från Riksdagen eftersom han även sitter med i utredningens referensgrupp. Jag förstod på honom att utredningen redan har den ståndpunkt som jag gav i punkt 3 ovan. Rikskrims representant Magnus Törner ville förstås ha längre lagring men sade sig vara tveksam till förbud mot anonyma kontantkort (något han antytt i pressen tidigare också). Han menade att system med små tobakshandlare som skall kolla ID-kort och skicka in uppgifter skulle bli så osäkert och öppet för missbruk att man kanske inte vinner något på det.
Martin Andreasson (fp) var där också. Efter folkpartiets valnederlag förlorade han ju sin plats som ledamot av Riksdagen och jobbar i kommunpolitiken i Solna. Han är dock anställd på folkpartiets riksdagskansli och bereder där bl a integritetsfrågor och skulle rapportera till partiet.
Förresten nås jag nu av beskedet att dagsböterna för musikfildelningsfallet i Borås står sig i hovrätten. Det gällde bara fyra låtar men effekten av domen är att åklagare vid förundersökning inte får begära ut abonnentuppgifter för insamlade IP-nummer och inte göra husrannsakan hos den misstänkte och beslagta hans dator. Inte för så få låtar i alla fall.
Efter hearingen var jag på en tillställning där jag lärde mig om ett nytt fenomen. De använde aldrig ordet men jag skulle nog kalla det för "portföljpirateri" eller "fondplagiat". Det var East Capital, det svenska fondförvaltningsbolag som är ett av de ledande i världen på att nosa upp investeringar i gamla Sovjetunionen och Östeuropa. Deras speciella grej är att de inte bara köper de största aktierna på börserna i länderna utan åker runt och besöker även mindre bolag, jagar upp bolag där de kan gå in i tidigare skeden också, delta i finansieringsrundor och börsintroduktioner. Ett kunskapsföretag alltså. De meddelade att deras kvartalsrapporter skulle bli magrare. Alla innehav skulle inte specificeras i så stor detalj. De påstod sig ha hittat fondförvaltare som tycks kopiera deras portföljer på ett mycket exakt vis. Som kunder säger de sig ha en massa konkurrenter som investerar litet i deras fonder bara för att få informationen utskickad. Ja, man får väl hoppas att skälet till den mer kortfattade infon är detta och inte en "tag-pengarna-och-stick"-strategi. Fast det senare är inte troligt eftersom East Capital är ett privatägt bolag vars ägare torde vara väldigt förmögna vid det här laget på förvaltningsavgifterna.
Och så ett roligt avslöjande i amerikansk TV om ett icke-dödligt vapen som diskuterats på Pentagon och kanske t.o.m. skulle kunna få major Odenberg att ge upp tanken på FRA-lagen: "The Gay Bomb". Kemiska substanser skulle droppas över motståndarna som skulle göra dem sexuellt oemotståndliga för varandra och hela fiendestyrkan skulle förvandlas till en homosexuell orgie utan stridsmoral. Ingen dum idé alls, speciellt som man borde kunna räkna med pirateri här: Om fienden plagierade substansen och droppade sin egen bomb borde ett krig kunna bli en ganska festlig tillställning i framtiden och äkta förbrödring och fred uppstå. Risk finns dock för att organismer som använder sexuell aktivitet som spridningsvektor skulle frodas.
Recent Comments