Mina läsare vet förstås att Justitiekanslern (JK) sade nej till det krav på skadestånd som ett antal företag riktade mot staten efter razzian mot The Pirate Bay. Bakgrunden var ju att åklagaren Håkan Roswall beslutade att beslagta alla servrar man kom över vid husrannsakan mot internetleverantören och webbhotellet prq, alltså även företagets kunders servrar som bara råkade vara i närheten av Pirate Bay-servrarna.
Centrum för Rättvisa, den ideella stiftelse som står upp för grundläggande fri- och rättigheter som startades av Gunnar Strömmer, f.d. ordförande i MUF, tog sig an att begära skadestånd från staten för ett antal drabbade prq-kunders räkning, eftersom man ansåg att företagens grundläggande rättigheter hade åsidosatts.
Man skall komma ihåg att JK är "regeringens advokat" med en rad ganska olikartade uppgifter. Bland annat kan man gå till JK om man anser att man lidit skada på grund av felaktiga beslut från myndighetspersoner. JK kan då föreslå ett "frivilligt" skadestånd från staten om han finner att fel har begåtts.
JK finner inte att fel har begåtts i Pirate Bay-fallet. Företagarna kan dock nu stämma staten vid domstol för att få en rättslig prövning. JK lägger ofta ut sina beslut i skadeståndsärenden men det har man inte gjort här. Inte när detta skrivs i alla fall.
Jag har egentligen bara lyckats hitta ett TT-telegram om beslutet och tidningars referat av detta (DN, SvD, CS samt en hel del bloggkommentarer förstås).
Jag begärde därför ut hela beslutet från Justitiekanslern och publicerar det nedan utan egna kommentarer. Men läsa gärna Copyriots redogörelse och analys som gjordes för över ett år sedan, i samband med Piratbyråns domstolsförhandlingar om beslaget (Piratbyrån fick alltså sin server beslagtagen och verksamhet nedstängd av kammaråklagare Håkan Roswall). Men man kan ju konstatera att Justitiekanslern endast tycks ha läst vad JO (Riksdagens ombudsmän) skriver i sitt Initiativärende (se CS, SvD, NyTeknik, ärendet länkas nedan i JK:s beslut):
BESLUT
Datum 2007-06-26
Dnr 4611 – 4616-06-40 5865-06-40
ERSÄTTNINGSANSPRÅK MOT STATEN MED ANLEDNING AV ATT SERVRAR TOGS I BESLAG VID EN HUSRANNSAKAN MOT THE PIRATE BAY
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår sökandenas (se bilaga) ersättningsanspråk mot staten.
Ärendet
Bakgrund
The Pirate Bay är en svensk webbsida för s.k. fildelning. Under perioden februari – maj 2006 gjordes anmälningar mot The Pirate Bay beträffande brott mot upphovsrättslagen. Kammaråklagaren Håkan Roswall, Åklagarmyndigheten, Internationella åklagarkammaren i Stockholm, beslutade i april 2006 att inleda förundersökning om brott mot upphovsrättslagen. Åklagaren beslutade också bl.a. om husrannsakan på flera platser. Husrannsakningarna gjordes den 31 maj 2006. Vid tillslaget togs bl.a. 186 servrar i beslag. Åklagaren lämnade den 1 juni 2006 utredningsdirektiv till Polisen. I dessa angav han att utredningens första prioritering var att försöka minimera skadeverkningarna för tredje man och att polisen därför först och främst måste försöka sålla bort de datorer som inte innehöll någon information av betydelse för utredningen. Åklagaren hävde mellan den 2 och 8 juni 2006 beslagen avseende de datorer som inte var intressanta för utredningen.
Några bolag vars utrustning togs i beslag begärde rättens prövning av beslagen. Stockholms tingsrätt beslutade i dessa fall att beslagen skulle bestå.
Flera personer anmälde polis och åklagare för tjänstefel med anledning av bl.a. att servrar som inte berördes av brottsmisstanken hade tagits i beslag. Anmälningarna prövades av överåklagaren Peter Hertting, Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Umeå. Han beslutade den 11 december 2006 att inte inleda förundersökning om tjänstefel. I beslutet angav han bl.a. följande.
"Emellertid har även ett stort antal servrar som inte berörs av utredningen tagits i beslag. Andra, ägare eller nyttjare av servrar, kan i varierande grad ha drabbats av skada eller men.
Av handlingar i ärendet framgår att åklagaren fått förfrågningar av personer, utanför de misstänktas krets, som drabbats av beslagen. I svar har åklagaren uttalat att det inte fanns något som hindrade att han tog servrar i beslag, även om ägaren inte var misstänkt för brott, så länge det fanns anledning att anta att servrarna kunde innehålla information av betydelse för utredningen. Justitiekanslern har i ett beslut den 22 januari 2001, dnr 3954-99-40 uttalat att särskild försiktighet bör iakttas vid beslag av datorer eftersom sådana beslag kan anses vara av särskilt ingripande natur. JK har uttalat att det alltid bör övervägas om syftet med beslaget kan tillgodoses på annat sätt än att utrustningen tas omhand och avlägsnas från platsen. Alternativt kan innehållet på hårddisken på plats kopieras i sin helhet.
Ett stort antal servrar har tagits i beslag efter husrannsakan. Det hade enligt min mening varit svårt, om ens möjligt, att utföra spegelkopiering på flera olika platser av ett så stort antal servrar. Detta hade troligtvis lett till ytterligare men eller skada för ägare och användare av de servrar som inte berördes av brottsmisstanke.
Jag anser att åklagaren har gjort en rimlig bedömning utifrån vad han kände till vid beslutet av beslag. De beslagtagna servrarna ägde betydelse för utredningen. Åklagare och polis letade enbart efter filer som är relevanta i fildelningssammanhang. De har försökt minimera de skador och men beslagen orsakat, genom att skyndsamt häva de beslag som inte erfordrats för utredningen.
Anmälningsuppgifterna ger inte anledning till antagande att åklagare eller polis har gjort sig skyldiga till tjänstefel eller annat brott som hör under allmänt åtal. Det saknas därför förutsättningar att inleda förundersökning."
Med anledning av händelsen fick Riksdagens ombudsmän, JO, ett mycket stort antal klagomål mot bl.a. polis och åklagare. JO beslutade den 2 juni 2006 att i ett initiativärende utreda händelsen.
Anspråken m.m.
Med anledning av beslagen har bl.a. sju företag (se bilaga) vänt sig hit med begäran om skadestånd. Företagen hade servrar i samma lokaler som The Pirate Bay. Deras servrar togs i beslag trots att ingen brottsmisstanke riktades mot deras företrädare. Till stöd för anspråken har åberopats bl.a. följande. Det var en uppenbart oriktig bedömning som låg till grund för beslagen. Det förelåg inte några objektivt godtagbara skäl för att beslag av företagens respektive utrustningar skulle genomföras. Europakonventionens bestämmelser om egendomsskydd (artikel 1 i första tilläggsprotokollet) har inte respekterats. Det hade funnits ett antal mindre ingripande tillvägagångssätt att tillgå om behovet av att kontrollera hårddiskarna hade förelegat. Proportionaliteten mellan tvångsåtgärderna och det förväntade syftet har därigenom åsidosatts.
Anspråken kom in hit under förra sommaren. Eftersom händelsen utreddes av JO fann jag inte anledning att vidta några utredningsåtgärder här i avvaktan på JO:s beslut.
JO:s beslut
JO (chefsjustitieombudsmannen Mats Melin) meddelade beslut i ärendet den 2 april 2007 (dnr 2762-2006). Av beslutet – som finns att tillgå på JO:s hemsida (www.jo.se) – framgår att utredningen riktade in sig på bl.a. det förhållandet att det vid husrannsakningarna kom att beslagtas egendom som tillhörde enskilda eller företag mot vilka inga brottsmisstankar hade riktats. Beträffande frågan om det fanns skäl att ta egendom i beslag i den omfattning som skedde angav JO bl.a. följande.
"Jag vill först nämna att Håkan Roswalls beslut att inleda förundersökning och att föranstalta om husrannsakan inte föranleder något uttalande från min sida. Det bör framhållas att dessa beslut grundar sig på bedömningar av om t.ex. misstankegraden har nått upp till en viss erforderlig nivå. Frågorna är således av den arten att de ger visst utrymme för olika, var för sig godtagbara, bedömningar."
JO angav härefter att han inte hade någon annan uppfattning i fråga om den straffrättsliga bedömningen av händelsen än den som hade uttryckts av Peter Hertting. Han kom sedan in på det förhållandet att personer och företag som inte berördes av någon brottsmisstanke i stor utsträckning kom att drabbas av tillslaget. I den delen uttalade JO bl.a. följande.
"Eftersom husrannsakan genomfördes i bl.a. ett webbhotells lokaler hade polis och åklagare att räkna med att exempelvis servrar tillhöriga tredje man fanns i lokalerna. Jim Keyzer har också till JO upplyst att det inför tillslaget diskuterades hur man på plats skulle göra för att kunna skilja ut de servrar som kunde hänföra sig till The Pirate Bay. Enligt honom var det dock svårt att i förväg få fram sådana uppgifter utan att röja att en husrannsakan skulle komma att äga rum. Han har också upplyst att i någon av de lokaler där husrannsakan skedde fick polisen hjälp på plats av en tekniker som kunde peka ut vilka servrar som hade anknytning till The Pirate Bay medan det på andra ställen kunde konstateras att servrarna inte var uppmärkta och att någon samarbetsvillig person inte fanns tillgänglig.
/…/
För egen del vill jag särskilt understryka vikten av att polis och åklagare noga vinnlägger sig om att på plats så långt möjligt försöka identifiera de servrar som kan antas innehålla material av betydelse för utredningen om det eller de brott som förundersökningen avser. Man bör ha i åtanke att beslag av t.ex. ett företags centrala datorutrustning kan få betydande negativa konsekvenser för företaget. Å andra sidan är det i vissa situationer i det närmaste ofrånkomligt att utomstående på olika sätt kan komma att drabbas under en brottsutredning, även om målsättningen för de brottsutredande myndigheterna givetvis alltid måste vara att i största möjliga mån undvika detta.
/…/"
JO fann inte tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde. Han gick härefter in på frågan om servrarna hade kunnat undersökas på plats.
"En delvis annan fråga är om det, för att minimera skadan för de företag och enskilda som inte berördes av brottsutredningen, kunde ha varit möjligt att undersöka servrarna på plats i stället för att föra dem till polishuset för närmare undersökning. Enligt Jim Keyzer var detta inte möjligt eftersom servrarna var tekniskt komplicerade. En undersökning på plats hade också tagit betydligt längre tid att genomföra. Vidare skulle det, enligt Jim Keyzer, i sådant fall också ha funnits risk för att utomstående kunde ta sig in via Internet och radera filer på servrarna.
Jag noterar att även vid en undersökning på plats hade det givetvis varit möjligt att koppla bort servrarna från Internet och någon utomstående hade därefter knappast kunnat påverka deras innehåll. Hur lång tid som behövts för en undersökning av servrarna i bl.a. webbhotellets lokaler måste rimligen åtminstone delvis bero på vilka tekniska och personella resurser som polisen disponerade. Jag har emellertid inte anledning att ifrågasätta uppgiften att en undersökning på plats i det aktuella fallet skulle ha tagit längre tid i anspråk, och finner därför inte skäl att kritisera polis och åklagare för att servrarna fraktades bort för vidare utredning.
Det är emellertid givet att ett beslags varaktighet också har betydelse vid bedömningen av om tvångsåtgärden är förenlig med proportionalitetsprincipen. Såvitt kommit fram i ärendet hävde Håkan Roswall mellan den 2 juni och 8 juni 2006 beslagen av de föremål som inte hade något med fildelningen att göra. Även om min granskning visar att Håkan Roswall och polisen haft ambitionen att så snabbt som möjligt sålla bort de för utredningen ointressanta servrarna, anser jag att det, trots allt, kan ifrågasättas om inte denna inledande sållning kunnat ske snabbare än som blev fallet. Det är givet att varje dag som beslagen bestod kunde innebära ett stort avbräck för de utomstående som drabbats av åtgärden. Jag finner dock inte tillräckliga skäl att utreda saken vidare."
Justitiekanslerns bedömning
Justitiekanslern har inom ramen för statens s.k. frivilliga skadereglering att besluta om skadestånd till enskilda. En förutsättning för att skadestånd skall utgå är att staten är skadeståndsskyldig enligt någon författningsbestämmelse eller därtill anknytande skadeståndsrättslig praxis. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.
Jag uppfattar grunden för anspråken som att det, på närmare anförda skäl, görs gällande att det var fel av åklagaren att besluta om de aktuella beslagen.
Beslut eller åtgärder som grundas på ifrågasatt felaktig rättstillämpning eller bevisvärdering torde endast i undantagsfall vara så uppenbart oriktiga att man kan tala om fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Vid rättstilllämpning eller bevisvärdering kan det inte sällan hävdas att två olika bedömningar eller beslut båda måste anses riktiga åtminstone i den meningen att det inte kan påstås att fel eller försummelse har förekommit. För att ett skadeståndsgrundande fel från en myndighets eller en domstols sida skall föreligga vid rättstillämpning, bevisvärdering eller diskretionära bedömningar skall det alltså vara fråga om uppenbara felbedömningar (se prop. 1972:5 s. 518 och SOU 1993:55 s. 152 f., Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, 2:a uppl. s. 75 f., samt rättsfallen NJA 1994 s. 654 och 2003 s. 285).
JO har grundligt utrett frågan om det fanns fog för åklagaren att beslagta egendom som tillhörde personer som det inte hade riktats några brottsmisstankar mot. Han fann att åklagarens beslut att inleda förundersökning och föranstalta om husrannsakan inte föranledde något uttalande från hans sida. Utredningen mynnade ut i att JO inte fann tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom hade tagits i beslag i den omfattning som hade skett. Inte heller fanns det, enligt JO, skäl att kritisera polis och åklagare för att servrarna fraktades iväg från lokalerna. Jag ansluter mig till JO:s bedömning i fråga om handläggningen i samband med husrannsakan. Mot denna bakgrund kan jag inte finna att staten har ådragit sig skadeståndsansvar genom åklagarens beslut om att ta servrarna i beslag samt avlägsna dem från de lokaler där beslaget skedde.
Jag vill också nämna att jag även har övervägt frågan om det förhållandet att det dröjde innan beslagen hävdes kan anses skadeståndsgrundande. Oacceptabla dröjsmål vid behandling av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. När – som i detta fall – lagen inte anger en viss frist för ett ärendes avgörande krävs dock i allmänhet en betydande försening för att ett dröjsmål över huvud taget skall anses föreligga. Vid bedömningen av om ett konstaterat dröjsmål innebär att fel eller försummelse föreligger är det väsentligt vad allmänheten rimligen kan fordra. Beror förseningen på en oförsvarligt långsam arbetstakt, en påtagligt bristfällig organisation eller en klar felbedömning av vilka ärenden som bör ges förtur bör staten svara för uppkommen skada. Vidare krävs att det har förekommit perioder när hanteringen, utan att sökanden kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål (jfr NJA 2005 s. 462). I detta fall har ett mycket stort antal servrar tagits i beslag. JO har i sitt beslut ifrågasatt om inte sållningen av servrar som inte var intressanta för utredningen kunde ha gått snabbare. Några perioder av inaktivitet har emellertid inte kunnat konstateras. Jag kan inte finna att det har varit fråga om så betydande förseningar att skadeståndsansvar för staten därigenom har uppkommit.
Sammanfattningsvis skall företagens anspråk på skadestånd avslås.
Ärendet har föredragits av byråchefen Britt-Mari Lundberg.
Göran Lambertz
Upplysningar om överklagande m.m.
Justitiekanslerns beslut har fattats inom ramen för reglerna om statens frivilliga skadereglering enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Ett beslut i ett ärende som handläggs enligt den förordningen kan inte överklagas, se 15 §.
En enskild som är missnöjd med Justitiekanslerns beslut kan i stället på sedvanligt sätt ansöka hos allmän domstol om stämning mot staten och därmed få sin sak prövad i den ordning som gäller för tvistemål.
P.S. Jag glömde länka Copyriots och Piratbyråns Rasmus Fleischers artikel i Expressen efter JO:s initiativärende.
Recent Comments