Gränsen mellan "barn" och "vuxen" är då sannerligen inte knivskarp. Mellan dessa skeden av livet finns vad man kan kalla "ungdom". Gränsen mellan våld och sex är inte heller knivskarp. Mellan dessa finns "dominans" och "underkastelse", företeelser varje biolog vet är intimt förknippade med sexualitet och reproduktion. Att detta gäller för arten Homo sapiens man kan lätt se genom att studera valfritt forum för kontaktannonser.
Våld och sex och dominans och underkastelse och metamorfosen från barn till vuxen har att göra med testosteron och andra hormoner. Jag skrev en krönika om det nyss i Computer Sweden, där jag kritiserade Bodström och andra regleringsivrare för att inte förstå de där frågorna. Skräcken för Nätet och Sexet är nära förknippat och bygger enligt min mening på en missuppfattning av människan. I krönikan tog jag upp en oortodox tänkare på 70-talet som väl var något av en flumpsykolog. Hans "vetenskap" är knappast accepterad och har förstås kritiserats. Men: Utifrån sina neuropsykologiska kunskaper hypotetiserade han att samhällen/kulturer som tryckte ned sexualitet och kroppslig njutning i stället borde vara mer våldsamma.
Med hjälp av empiriska antropologiska data hävdade han i artikeln Body Pleasure and the Origins of Violence att detta tycktes stämma. Jag tänker inte hävda att han har vetenskapligt torrt på fötterna. Men i dagens kulturklimat saknar jag en del visioner som fanns på 60- och 70-talet. Drömmen om fred och frihet och glädje och njutning kanske kan tyckas naiv. Men ändå: Det fanns en tro på samband i det slagord som löd "Make Love - Not War!".
Man skulle kunna spekulera i att islamismen är relaterad till deras egen oerhört strikta kontroll av sexualiteten. En sexuellt frustrerad kultur där oförlösta spänningar manifesteras i hat och våld. Arga unga män som lovas ett sexuellt paradis där de skall tas emot av villiga jungfrur när de dör martyrdöden. Som Gudmundson skriver i SvD: "I en moské i Helsingborg får man se den unge och karismatiske svenske predikanten Anas Khalifa hålla i en perverterad variant av kyrkans barntimmar. Han förklarar inför tindrande barnaögon att paradiset har hundra särskilda nivåer bara för dem som blir martyrer och offrar sitt liv i strid för sin religion.". Visst, döden kan ju faktiskt framstå som attraktivt för en hormonellt fullpumpad kille på toppen av sin knullförmåga som finner sig omgiven av oberörbara tjejer helt klädda i svarta skynken.
Nu är det inte bara fundamentalistisk islamsk kultur som karaktäriseras av den där våldsamheten och sexfientligheten. USA, det mest kristet religiösa av alla utvecklade länder, framstår som väldigt gammaltestamentligt i sin oförlåtande och våldsamma syn på mänskliga tillkortakommanden.
Jag blev ganska tagen av en nyhet i helgen. "De får inte köra bil eller se en skräckfilm utan vuxet sällskap. Men de kan dömas till livstids fängelse.". Så skriver man i en TT-artikel som återges i SvD och DN. Och skulle jag lägga till: de får absolut inte ha sex. Men i amerikanska fängelser sitter 73 personer som vid 13 eller 14 års ålder har dömts till livstids fängelse utan möjlighet att någonsin benådas. Och samma sak gäller 2.225 personer under 18.
Jag letade upp rapporten från Equal Jusitice Initiative (EJI) som det talades om. Rapporten Cruel and Unusual: Sentencing 13- and 14-Year-Old Children to Die in Prison kan laddas ned som PDF och är skakande läsning faktiskt. Här finns både bilder på och livshistorier för dömda ungdomar. Visst, det är inga duvungar det rör sig om. Men en 14-åring, som dömts att sitta tills han dör i ett fängelse, har inte ens skadat någon person fysiskt överhuvudtaget. I flera andra fall har det varit fråga om icke-dödligt våld. I de flesta fallen har någon dött förstås. Men när man läser de personhistorier EJI har satt ihop om dessa ungdomar förstår man varför det kan ha gått som det gjorde och man önskar ju bara att de kunde rehabiliteras och ganska snabbt få en andra chans efter någon form av straff.
Den oförsonliga synen där 13-åringar är fullkomligt kapabla att ta ansvar för sina handlingar går helt enkelt inte ihop med synen på samma ungdomar som viljelösa offer för sexuella predatorer. USA är extremfallet och lyckas kombinera livstid för tonåringar med västvärldens mest blinda syn på ungdomars sexualitet. Ingenstans i väst har man så hög ålder för när det sexuella självbestämmandet börjar, i allmänhet 16-18 år i de olika delstaterna. (Och i lagboken finns fortfarande lagar som förbjuder oralsex, analsex, sex mellan personer av samma kön, lagar som åtminstone delvis har ogilitgförklarats av Högsta Domstolen, men inte förrän 2003 genom rättsfallet Lawrence vs. Texas). Ungdomar anses sakna sexualitet, skall läras abstinens, och förmodas rent allmänt vara storögda, ovetande änglar som är oförmögna att fatta egna beslut.
Ständigt hör vi om någon lärarinna som har sex med en legalt underårig men testosteronstinn pojke och riskerar 30 år i finkan. Det är då sannerligen inte killarna som säger nej! Jag skulle vilja hävda att en kvinna inte kan "våldta" en 13-årig kille 27 gånger på en vecka. Hon fick tio år i fängelse. Det var mycket riktigt morsan respektive farsan som ringde polisen i de där fallen, inte killarna. Och släkten krävde 25 års fängelse för lärarinnan som initierade en 13-årig kille till sex. Sådant som asiatiska pappor regelmässigt gör genom att ta pojkarna till horhus när de blir könsmogna.
Det handlar om kontroll. Om makten över ungdomars sexualitet från en moralistisk omvärld. Och där är inte moralisten Thomas Bodström och Ecpat principiellt bättre än de gammaltestamentliga religiösa reaktionärerna i USA. De gör allt för att strikt upprätthålla den där biologiskt falska och knivskarpa gränsen mellan barn och vuxen som skall infalla på 18-årsdagen.
För övrigt kan man ju säga att den där synen på sex som skadlig för folk under 18 i USA (och hos Ecpat) blir extra paradoxal eftersom de där unga killarna med full vetskap kastas in i ett system där de inte har någon sexuell valfrihet alls utan verkligen ensidigt plockas som knullobjekt av de råaste och högst rankade fångarna inom den obönhörliga fängelsehierarkin. Detta framgår mycket riktigt i den där rapporten.
Motsatsen mot den gammeltestamentliga och traditionellt islamska synen på sex och våld hittar vi hos Bonoboerna. De berömda dvärgchimpanserna alltså, som löser alla konflikter genom att ha sex. Utan hänsyn till ålder eller kön, som det verkar. Kanske John Lennons och Yoko Onos "bed-ins" och 70-talets "flummare" var något på spåren? Kanske deras motto Make Love, Not War! var bättre än Make War, Not Love!, vilket jag hävdar är dagens kulturella motto.
Jag tog ju upp 16-åringars våld där i CS-krönikan för att illustrera testosteronets härjningar när det kanaliseras på dåliga vis. Bara några ytterligare notiser från senaste veckan om "oskyldiga" barns våld. Varför är förre justitieministern Thomas Bodström så orolig för att de har sex när verkligheten ser ut så här: 12-14-åriga killar stenar en gubbe till döds under skratt och tjoande. 16-åringar i knivslagsmål. Ungdomsgäng lämnar 45-åring livlös på en idrottsplats. 15-åringar sparkar sönder ansiktet på en annan 15-åring och blir en notis i en lokaltidning.
Vad gäller ungdomars högst rationella användande av nätet och egna initiativ för att skydda sig tog jag upp det i min postning om groomingutredningen och BRÅ:s forskning. Den synen konfirmeras av forskaren Elza Dunkels som just lagt fram en doktorsavhandling med titlen Bridging the distance: children’s strategies on the internet. Läs gärna IDG:s intervju med henne.
Recent Comments