Jag var ju i Finland på seminarium och kom hem på fredag kväll. Skall man försöka uppfinna ett osannolikt mardrömsscenario för en Macnörd måste det vara det som hände mig.
Anländer till Arlanda. Åker aldrig taxi. Tar bara Arlanda Express eller Flygbuss om jag har packning. Men nu hade jag bara datorryggsäck och en kabinväska med hjul och långt teleskophandtag. Jag har ju SL-kort och åker alltså utan marginalkostnad om jag tar 583:an till Märsta och sedan Pendeltåg in till stan. Och jag sitter ju och läser någonting hela tiden så även om det tar en halvtimme längre hem spelar det ingen roll.
Pär Ström hade givit mig sin senaste lilla bok i Helsingfors, Mansförtryck och kvinnovälde, utgiven av Den Nya Välfärden (direktlänkar till artiklar funkar egentligen inte där för då kommer man rakt in i någon ram, något de borde ändra på ...). Men boken finns där för fri nedladdning som PDF, för köp i pappersupplaga och som podcast. Jag läste med stort intresse och återkommer kanske till boken även om den inte är IT-relaterad.
I varje fall, jag är så inne i Pär Ströms bok att jag rycker till och förvånat ser att vi är på Stockholms Central. Rusar ut från tåget och beger mig till Det Hägrande Målet. Macotekets nya lilla butik i Souk, nya gallerian på Drottninggatan. Världshändelsen för Macnördar var ju här! Klockan hade just slagit 18 och Mac OS X Leopard hade precis släppts. Jabba!!
In och köper den lilla hologramförsedda och glänsande boxen (som inte görs rättvisa på bilderna) som var så fin att jag bara ville hångla med den! 1.195 spänn. Ska stoppa ned den i väskan ... SOM JAG INTE HAR! Okej, datorn har jag i ryggsäcken så helgnöjet med nya systemet är ju inte hotat. Men kabinväskan ligger på hatthyllan I ETT PENDELTÅG PÅ VÄG TILL SÖDERTÄLJE!
Ingen katastrof egentligen och inget med andrahandsvärde: En G-Star Raw-tröja från Berlin älskade jag verkligen. Den var väldigt mycket jag helt enkelt. Varumärken skiter jag egentligen i men av någon anledning verkar deras grejer vara gjorde för mig. Slanka! Men OK, det överlever man. Rakhyvlar och halvtom burk med billigt hårgelévax inköpt i Tjeckien sommaren 2006. Använda kallingar kanske har någon form av värde för någon. Good for them! Stön, ett par adaptrar för datorn till projektor, ja ja, det var 400 spänn i sjön. Och mobilladdaren är mer jobbig än dyr att ersätta. Men SATAN, laddaren till datorn!! Finner mig snabbt och frågar efter en.
"Jag vet inte om vi har någon ... nej vi verkar bara ha till MacBook Pro och till iBook men inte till Macbook".
OK, till centralen och kontakta SL. Får till slut ett nummer till spärrvakterna i Södertälje dit tåget snart anländer. "Tja, om väskan finns kvar i tåget åker den ju vidare in till städningen och sedan blir det väl hittegods då. Jag har ingen direktkontakt alls med förare eller städare och kan inte gå ut och titta". Men hon skulle höra med driftledningen och jag skulle återkomma om en timme. Fredag kväll! Om väskan finns kvar får man den väl på måndag. Mot Macotekets butik på Birger Jarlsgatan innan de stänger!!
"Nej, det finns inga laddare til MacBook någonstans, de har varit slut i fyra veckor och det verkar vara några produktionsproblem, det kanske dröjer fyra veckor till, vi vet inte." Men hallå, min laddare försvann på ett tåg och jag vet inte om jag får tillbaks den. Och jag har ett nyinköpt Leopard och tänkte ha en Macnördhelg! Och jag behöver ju jobba med datorn. "Du kan ju komma in hit och ladda datorn varje morgon samtidigt som du kanske kan arbeta lite?", föreslår killen. Ganska kreativt måste jag säga. Men nördpaniiiiken kommer allt närmare ...
Driftledning och god kommunikation på SL och en snäll Anita i Södertälje lyckades plocka av väskan och vid midnatt hade jag den. Men det var nära att man blev nästan datorlös. Leopard spinner nu som en jättekatt. Morrar! Gillar Spaces som nog vinner på erfarenhet.
I Helsingfors var jag på motsvarigheten till bokmässan i Göteborg. Mycket stor! Finlandssvenska avdelningen var relativt sett ganska liten. Men där fanns två scener. Jag såg Tove Jansson brorsdotter Sophia Jansson samtala med Trygve Söderling om en nyutgåva av en Muminserie från 1947/48, som verkade vara någon finlandssvensk intellektuell. Mumin fyllde nyligen 60. Muminolog kunde man nog gissa eftersom han verkade kunna varje Muminbok i deras olika upplagor i detalj.
Fortsatte min litterära linje i Helsingfors genom att luncha på Strindberg vid Esplanaden. Jag tyckte det såg klassiskt ut och antog att det var uppkallat efter August. Min litterärt lärde far meddelade genast när jag nämnde det att stället startades av Sven Strindberg, kusinbarn till August samt bror till Nils Strindberg som omkom med ingenjör Andrée i luftballongen som skulle flyga till Nordpolen. Så var det med det. Bildbevis! (Jupp, jag åt något så onyttigt som chips! Händer inte varje dag minsann.)
Jag vet, den här postningen blev litet onanistisk. Kanske inte så mycket allmänintresse för fildelnings- och kommunikationsfrihetsfolket.
Förrutom detta kanske: Det verkar som om själva den fina lilla pappboxen till Leopard har analogt kopieringsskydd. Jag scannade den och fick bilderna ovan när jag körde med webbupplösning 72 dpi och 8 bitars färgdjup. Om jag slog till med tryckupplösning 300 dpi och 16 bitars färg blir det bara en slumpmässig gröt. Om man tittar på pappret i detalj är det ett slags hologram med oräkneligt antal reflekterande prickar av olika storlek och djup. Så man kan inte scanna och trycka en bra kopia av själva boxen i exempelvis en kinesisk fabrik. Intressant för nördar.
Recent Comments