Oscar Swartz :: Texplorer

Bögklassiker och strävsamhet på Guldmusen

Jag var på utdelning av det 2,5 kilo tunga priset Guldmusen. Vilket ger mig anledning att reflektera över hjältar och bögkultur och presentera ett antal YouTubelänkar på slutet. Den sista av dem är osannolikt bra.

Årets IT-person. IT-företag, IT-produkt och IT-främjare utsågs under ledning av tidningarna Computer Sweden och Affärsvärlden för elfte året.

Vad gäller IT-främjare hade jag nog hoppats på Dennis Pamlin på WWF (Världsnaturfonden) som tror att IT kan förbättra miljön. Eftersom jag är biofil och var Fältbiolog och sprang runt med Pandamärke på Fjällrävenjackan. Det blev Anders Flodström, KTH:s förre rektor.

Som IT-företag hoppades jag på MySQL eftersom de arbetar med öppen källkod och lyckas hota etablerade jättar som jobbar enligt den gamla stängda modellen. Men de har visst fått priset tidigare.

Det hade vinnaren Axis Communications också, Lundaföretaget som grundades av Mikael Karlsson. Vi var kursare på Handelshögskolan och gick förmodligen i samma "småttinggrupp" om jag minns rätt. Mikael var litet lillgammal. En sådan som redan som student bar kavaj och slips hela tiden. Men med god skånsk uppfostran: korrekt och trevlig och med ett vinnande och förtroendeingivande sätt. Och han var smärt och gav ett energiskt och hälsosamt intryck kombinerad med mogen lugnhet. Det förvånar mig inte att han blev en ledare. Själv var jag en motvillig och smått anarkistisk Handelsstudent. Som dock spetsade en hel del tentor. Om jag var intresserad av ämnet.

Jag finner knappt ett ord om Mikael Karlsson i SvD och DN. Litet grann i affärs- och datapressen. Han dog i cancer 42 år gammal och hans änka dyker nu upp i listor över Sveriges miljardärer. Sjätte rikast i Skåne.

Vilket leder över till nästa punkt. I samband med Guldmusen hölls föreläsningar om IT och tillväxt.

Lena Treschow Torell, Ingenjörsvetenskapsakademiens VD, hävdade med siffror att ungdomar inte ser Sverige som IT-nation, trots att vi är det. Och inte vill studera de tekniska ämnen som skulle behövas. Minister Mats Odell var inne på samma linje och har ett litet gammaldags torrt sätt att lägga fram saker på ett sätt som man skrockar litet åt för att det görs på ett småhumoristiskt sätt: "Ungdomars intressen framstår för mig som gåtfulla" sa han och noterade att byggbranschen skriker efter folk men att ungdomar utbildar sig till andra saker som inte ger jobb.

Jag tror de har rätt. Tidigare uppnådde människor sin sociala status genom att vara en duktig samhällsbärande yrkesman. De lilla stadens ingenjörer och läkare och advokat och kunniga yrkesarbetare åtnjöt respekt genom det kunnande de hade och de sysslor de utförde. Man lyfte på hatten när man sågs på gatan. Idag är vi alla anonyma för varandra. Om vi inte syns i media. Vilket en del använder sig av och lyckas få tabloiderna att villigt och symbiotiskt spela med i deras gemensamt regisserade dokusåpa: "Bara drygt en vecka efter senaste bröstförstoringen har hon nu i panik låtit lyfta ansiktet". Ja, man undrar ju hur Expressen kunde ha en fotograf stationerad just där när hon kommer i en (fejkad?) ansiktsmask från den senaste operationen (?). YouTube och bloggande och användargenerat innehåll passar perfekt in i denna nya värld.

För det finns ju inte mycket glamour i det vanliga företagandet. Guldmusen är kanske en liten sådan ljusglimt för en del i industrin. Som IT-gurun PAF säger i en lite skämtsam intervju efter sitt eget pris tidigare: "Nej, det kom inga groupies, inga inbjudningar till premiärer. Inte ett ord från Bindefeld. Men, tillägger han, middagen var god.". Själv tycker jag att alla de här "tråkiga", strävsamma vardagshjältarna förtjänar uppmärksammas.

Här bjöds på underhållning och mat och vin. Covergruppen ThreeD, tre dansande och sjungande tjejer, kan också symbolisera den där vardagliga strävsamheten. Klarar sig bra på företagsjippon, att jobba med andra större artister, verkar det som. Men kanske inte SÅ mycket glamour för egen del.

De körde discolåtar efter utdelningen. Och det avslutades med hela tre gay anthems, tre av de mest klassiska "bögpsalmerna", som ju alltid har texter som brukar handla antingen om personlig styrka att klara sig i en omvärld som (i varje fall då) var fientligt inställd. Eller om kollektiv eufori, stolthet och trots mot normer. En grupp som skapade sin egen glamourvärld för att göra livet roligare. Tror jag.

I will survive med Gloria Gaynor. Lawrence Lessig brukar på sina föreläsningar visa hur Remix-kulturen berikas av att folk gör egna versioner av existerande kulturella klassiker men hur en sådan utveckling av kulturen motarbetas och förhindras av alltför långtgående upphovsrätt och tankar runt ägande av material. Lessig visar just en version av denna bögklassiker för att ta hem sin poäng. Den ÄR rolig så om ni inte har sett den gör det! Den tar bara en minut så TITTA NU! http://www.youtube.com/watch?v=3KiAvmzcZbg (Jo, Gloria blev ju väckelsefrälst kristen och tog avstånd från både disco och sina bögfans sedan ...).

It's Raining Men som gjordes av The Weather Girls, stolta BBW:er eller snarare BBBW:er. Själv såg jag dem live på Bottom Line i New Yorks Greenwich Village 1986. Här musikvideo, från musikvideons barndom: http://www.youtube.com/watch?v=mWwyjmSbJPs.

Och förstås We Are Family, med en text som betydde en hel del för alla homos. Den användes logiskt nog i slutscenen av den amerikanska filmversionen (The Birdcage) av La Cage Aux Folles, den franska filmen från 1978 (Svensk titel: Får jag presentera min mamma herr Albin) som egentligen var en talpjäs från början men senare blev musikal, där ju Jan Malmsjö gjorde succé i Sverige. Nåväl, i slutet av USA-filmen måste man smuggla ut den stockkonservative gudfruktige homohatande senatorn som råkar befinna sig i syndens näste hos ett bögpar som driver en dragshowcabaret i våningen under. Scenen finns här: http://www.youtube.com/watch?v=5whAhmGMsQg. Och som sagt, det hela sker till bögpsalmen We Are Family med Sister Sledge. Sevärd film som man kan hyra även om det franska originalet väl var bättre.

Och nu lämnar vi Guldmusen för att forstsätta med homokultur: I musikalen La Cage Aux Folles fanns en gay anthem, nämligen I Am What I Am, som väl kanske görs bäst av, just det, Shirley Bassey, alla tiders största James Bond-sångerska. Den här tidiga versionen, http://www.youtube.com/watch?v=ku94ns6GiG, är hottare än de senare där det är mera ballad över det hela och hon kommer igång först på slutet.

Och till sist, när vi är inne på Bassey. En låt som bögvärlden funnit mycket styrka i och som varit Christer Lindarws paradnummer i After Dark: This is My Life. Som förstås egentligen är Shirley Basseys paradnummer. Och gott folk, efter att ha tittat igenom ett antal versioner på YouTube vill jag här presentera ett framförande som kan få vem som helst att klättra på väggarna. Live i Berlin 1987, när hon var 50. Shirley Bassey kör den tydligen som ett extranummer efter showen så klippet börjar med nästan tre minuter stående ovationer. Men sen börjar den totala urladdningen. Fyrverkeriet. HARREJÄVVLAR!! Som vi skulle ha sagt i Mölndal. Men titta då! http://www.youtube.com/watch?v=TL8hLpMDdZ8. Bara att se den på den gör en lika urlakad som efter ett hett bad i badkaret.

Någon kanske noterar att samtliga gay-ikoner ovan är svarta kvinnor som kom från enkla omständigheter men lyckades bryta sig ur sin till synes givna underdog-position. Jupp, det tilltalar homokulturen.

Och någon som kanske förknippar mig med anarkopirater och chillande i Berlin kanske blir förvånad över de där referenserna. Men, jo, jag jag har kulturella rötter i olika myllor. Att kunna en del om "sin" historia är berikande.

"Thomas Bodström kommer ut: Jag är kristdemokrat"

Två dagar efter min artikel i Expressen om övervakningssamhället smällde en bomb utanför en åklagares dörr. Hon jobbar med mål mot förmodat kriminella gäng, som Wolfpack. Jag hade nästan väntat något utfall mot mig som kritiserar övervakning och avlyssning. Det är väl just det som behövs för att komma åt sådana? Eller kanske folk förstod vad jag skrev och sagt många gånger: Få människor, inklusive jag själv, har något emot att man tillgriper integritetskränkande tvångsmedel mot folk som är MISSTÄNKTA för GROVA BROTT. Min starka kritik går ut på att en person som Bodström hela tiden SÄGER att de åtgärder han föreslår gäller just detta: Den grova kriminalitet vi alla vill skydda oss från. Men varför stiftar man då lagar som kan tillgripas mot en stor del av folket? Även utan att man själv är misstänkt för något? Man kan ju bli teleövervakad för rena skitsaker. Brott utan offer. Brott som har med moral att göra, inte kriminalitet.

Och idag visar jag ett par saker till: Att den hittills grövsta formen av hemliga tvångsmedel, nämligen hemlig teleavlyssning (som förstås kan gälla all elektronisk kommunikation, telefoni, mobiltelefoni, internet etc) verkar tillämpas i praktiken av polis/åklagare och domstolar på ett sätt som torde innebära tjänstefel, i varje fall om den praxis som verkar ha funnits fortgår idag. Jag hävdar också att Bodström därför försöker omdefiniera moralbrott till grova brott. Han vill avlyssna och övervaka hela folket till moralisk underkastelse. Som den kristdemokrat jag hävdar att han är.

Det är sånt här polisen lägger sina resurser på:

I flera år spanade man mot ett solarium där några medelålders kvinnor i solidarisk anda arbetade. Till sist slog man till med hemlig teleavlyssning och bandade alla telefonsamtal till solariet. Det låg i Malmö och hade bastu, bubbelpool och massage. Man misstänkte att män fick orgasm därinne vilket förstås måste stoppas. Utlösningar kan inte accepteras om de inte uppnås på det vis som Thomas Bodström och staten godkänt, även om det sker mellan samtyckande vuxna personer.

Nu undrar alla hur hemlig teleavlyssning alls kunde förekomma. Att sälja sexuella tjänster är ju tillåtet. Att köpa är i och för sig förbjudet men straffas inte hårt alls. Dagsböter brukar det bli.

Så hur kan man använda hemlig telefonavlyssning som ju varit det "värsta" hemliga tvångsmedlet hittills, innan buggning tilläts? Enda förklaringen jag kan finna är att åklagare/polis för en domstol påstår att de misstänker "grovt koppleri" (med minimistraff två års fängelse) och därmed får rätt av domaren att avlyssna eller möjligen "normalt" koppleri men som är så grovt att det förväntas ge minst två års fängelsestraff.

De var tre kvinnor som tillsammans verkar ha drivit det där solariet som kollegor och småföretagare, där dock en av dem var innehavare av firman. Det fanns ingen ond hallick eller människohandlare i bakgrunden. För att få det till koppleri krystar man därför till det hela så att kvinnorna "har sålt varandra". Väninnorna var alltså varandras hallickar! Dessvärre, för moralpolisen, diskuterades sällan sex över telefon: "I några av samtalen direkt till Therese, bland annat från en nästan 90-årig kund i Malmö som servades med hembesök, diskuteras däremot de sexuella kontakterna mycket ingående.".

Kvinnorna blev dömda. Men följande skall noteras i eldskrift: En av kvinnorna fick två månaders fängelse och de två andra fick villkorlig dom. ÄNDÅ HADE MAN AV DOMSTOL FÅTT RÄTT ATT TILLGRIPA HEMLIG TELEAVLYSSNING. Vilket kräver brott som väntas ge TVÅ ÅRS FÄNGELSE, inte två månaders. Oavsett vad vi personligen tycker om det där relaxcentret (som ju tycks ha varit ganska välskött och ha tjänat ett fint socialt syfte) måste vi ju granska makten här: Hur kan man ta så totalt fel? Två månader i stället för två års fängelse. Och detta efter flera års spaning. Man undrar hur många polis- och åklagar- och domstolstimmar som lagts på detta fall där det totala resultatet blev två månaders fängelse. Som avskrevs eftersom den 60-åriga tanten som servade ensamma gubbar suttit häktad längre än så.

På 70-talet hade man tyckt att 90-åriga hembundna herrar borde få samhällsstöd för att få sitt eventuella sexbehov tillfredsställt. Lars Ullerstam föreslog i sin underbara bok De erotiska minoriteterna att vi borde ha offentligt anställda "sexuella samariter" som lindrade den sexuella nöden i samhället. Jag håller förstås med. Förutom att jag anser att de borde vara privata företagare. Citat ur boken: "Vidare skulle det finnas ambulerande bordeller, som försörjde kroppssjukhus, sinnessjukhus, sinnesslöanstalter, förlamade hemmaliggande åldringar och sjuklingar samt människor som är alltför skygga för att själva uppsöka dylika inrättningar. Dessa individer skulle vara tacksamma för de allra enklaste åtgärder, såsom masturbation eller en avklädningsscen. Personalen skulle kallas erotiska samariter och åtnjuta stor aktning. Man skulle önska att glada, generösa, talangfulla och etiskt högtstående personer, som är förtrogna med givandets glädje, skulle söka sig till detta människovårdande yrke."

I ett annat fall har en kvinna blivit hemligen telefonavlyssnad. Hon fick sex månaders fängelse för koppleri. Det skulle räcka varken för hemlig teleavlyssning eller teleövervakning. I fortsättningen.

Är det då en slump att Bodström vill avskaffa brottet koppleri för att helt enkelt låta varje främjande av prostitution (exempelvis om en tidning accepterar en annons för sexuella tjänster eller en hyresvärd som hyr ut en lägenhet till någon som sedan visar sig ta betalt av en del sängkamrater) utgöra brottet människohandel? Enligt Bodströms förslag skall exempelvis de där kvinnorna som tillsammans drev relaxställe i Malmö dömas för människohandel. De har handlat varandra helt enkelt. Nej, det är knappast en slump eftersom "människohandel" har minimistraff på två års fängelse. Han skulle då alltid kunna låta Säpo avlyssna alla som är misstänkta för att ha något med prostitution att göra (för det är alltså Säpo som i praktiken sköter avlyssning på uppdrag av den vanliga polisen om jag förstått förre Säpo-chefens utredning SOU 2005:38 rätt). Sexarbetaren Isabella Lund skriver mer om lagarna runt koppleri och människohandel här.

På 60- och 70-talet skulle man nog ha trott att Sverige skulle ha lett utvecklingen mot ett kåtare samhälle där sexuell lust sågs som ett värde i livet. Men så kom Thomas Bodström och vek sig direkt för svensk radikalfeminism som kommit från USA där den redan ingått en allians med den kristna högern. I Sverige lierade sig (s)-kvinnornas riksnuckor Inger Segelström och Margareta Winberg snart åsiktsmässigt med (kd).

Bodström vill reglera och kontrollera sexualiteten så att vi i stället ägnar vår tid och energi till att köpa äkta Gucciväskor - och inte plagiat. Och till att göda gamla dinosaurier till skivbolag och skattebefriade hycklande popstjärnor. De äkta råa kriminella gängen får fortsätta sin verksamhet tämligen ostört förstås för poliserna sitter och går igenom datorer för att se om någon har en naken 17-åring på hårddisken. Och tonårskillar som håller på att dö av kåtslag skall sublimera med händerna på täcket eftersom Bodström som ECPAT:s talesman anser att ingen sexualitet finns innan 18 års ålder och gör allt för att genomdriva detta i lagstiftningen. Att ungarna i stället går ut och avreagerar sig genom att hoppa sönder skallen på folk är helt OK. Bara de inte har sex! De är ju barn! Medlet är övervakning och avlyssning.

Bodström vill utreda hårdare straff för sexköp. För att än mer tvinga in alla i mallen för Bodströmmänniskan. Och för att kunna avlyssna och övervaka allt fler. Alternativet är ju att legalisera sexköp (jag håller med Blogge), låta sexsäljare organisera sig i en fackförening, t.ex. SANS och låta denna bli medlem av TCO, precis som Polisförbundet. Eller kanske i LO som Hotell och Restaurang. Och sedan utöva vanlig civil kontroll av verksamheterna. Kan Skatteverket kräva personalliggare hos frisörer och retauranger kan man väl göra det på sexuella rekreationscentra? Och kan facket blockera salladsbutiker eller stå utanför skolbyggen och skandera "Go home!" till arbetare från andra EU-länder kan de väl göra det utanför ett krypin med topp-massage på tjänstelistan om de anser att eventuella anställda har för dåliga villkor?

Men, nej! Jag tror inte att det är troligt att Thomas Bodström skulle anamma ett sådant traditionellt (s)-perspektiv. Han är nämligen inte sosse. Han blev justitieminister 11 oktober 2000. Samma dag ansökte han om medlemsskap i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Att han tvingades bli partimedlem av rena karriärskäl innebär ju inte att han är "sosse" i någon ideologisk bemärkelse. Jag har aldrig hört honom säga något som låter socialdemokratiskt alls, måste jag erkänna. Ett par vänstermänniskor på Aftonbladets kultursida undrade Vad tror han på?. Deras svar efter en lång granskning: "Inte på folket, demokratin, politiken eller rättsstaten i varje fall".

Bodström har varit rekordartat repressiv och har talat mycket om brottsoffren. Vilket ju inte är fel. Men det hämnarperspektiv han lagt sig till med har inte mycket med traditionell (s)-politik att göra. Där har man ju snarare betonat hur samhället producerar brottslingar, att utanförskap och social belastning finns som orsaker, att rehabilitering är prioriterat. Av sådant har vi inget hört från Bodström. Jag finner att Bodström är lik (kd) på den punkten, som ju är ett utpräglat brottsofferparti.

Sedan har vi ju sexet. Detta ämne som verkar störa Bodström väldigt mycket. Hans svar till Aftonbladet i en intervju, om den deckare han säljer in just nu, är väldigt kristdemokratiskt: "Blir det sexscener? - Nej, jag vet inte hur man gör, ska man skriva att hon lade handen på låret? Jag blir generad bara jag tänker på att skriva om sex.". Jag har inte sett någon sammanställning på området men helt klart är regleringen av sexualitet hans huvudområde, förutom avlyssning/övervakning. Speciellt avskyr han ungdomars sexualitet. Den finns inte enligt honom och hans organisation Ecpat. Eller ungdomar finns ju överhuvudtaget inte. Man är barn tills man är 18. Dagen efter blir man vuxen. Jag bara undrar vilket betyg Bodström hade i biologi.

Bodström och Ecpat kräver obligatoriskt fängelsestraff för varje svensk som innehar nakenbilder av en person under 18 år, även bilder av sig själv. Anledningen? Att han skall kunna använda Lag om elektronisk kommunikation och få ut abonnentuppgifter av operatörerna förstås. Om ett brott bara förväntas ge böter får ju inte åklagaren snoka. Som vanligt blåljuger han i artikeln om sadistiska övergrepp för att få folk med sig. För att i nästa andetag dribbla bort folk genom att i stället föreslå drakoniska åtgärder för en skitsak som inte borde uppröra någon eller vara ett brott.

Jag ser inga skillnader mellan Bodströms och kristdemokraternas syn på sexualbrott även om jag inte orkar belägga paralellerna här. De är uppenbara för den som hängt med. De möter varandra vad gäller filtrering av nätet också.

Och mina specialfrågor: Övervakning och fildelning. De som varit mest lika Bodström på den punkten har varit (kd). I EU-nämnden fick han bara med (kd) på datalagringen. (Och (fp) genom att vilseleda dem). Vi minns också Alf Svenssons (kd) maximalistiska åsikter om upphovsrätt. Ganska lika Bodströms.

Så jag tycker det är dags för Bodström att ta bladet från munnen och erkänna att det där (s)-medlemsskapet var en ren karriärsak. Han bör komma ut och säga: "Jag är kristdemokrat.". Ja, det är nog så enkelt. I ett par debattartiklar i Expressen utpekas hon som tillhörande den kristna vänstern. Fast just det. Vänster var det ju ingen som mindes att han skulle ha indikerat.

Visst, det är lätt att ta till brösttoner om gäng. Och även snacka om all avlyssning och övervakning som måste användas mot dem. Men gör det då! Om de är misstänkta för konkreta grova brott. I stället för att slösa personal och resurser på moralbrott. Här hos Isabella Lund finns exempel på hur politiker vill omprioritera polisens resurser till att jaga frivillig sex mellan människor - om pengar är inblandade. Detta samtidigt som systemhotande grov brottslighet finns.

BIRTH OF THE NATION OF PIRATE PRIDE

Dear World!

I started one of Sweden's first Internet Service Providers. I was educated at the Stockholm School of Economics. I was a Fulbright Fellow in the United States of America. I am a writer, blogger, social critic and internet theorist. I have discussed intellectual property, file-sharing, freedom of communication and the future of culture in a digital world at length. Because of my analysis and my writings I have earned the trust of the Piracy Movement of Sweden and have now been asked to further the following announcement, which they claimed was inspired by a column I wrote for a magazine. I ventured that Swedish youth had started to feel pride over the defiance of The Pirate Bay and that the guys behind it are the rock star rebels of our time.

/Oscar Swartz

Birth of the Nation of Pirate Pride

"The Kingdom of Sweden has been delivered a notice from powerful external forces, asking us to submit to reactionary demands. Those demands can and should be read in this PDF (531 KB), a shameful letter delivered by postal mail to our Minister of Infrastructure and officially archived on November 13, 2007.

The headline of the letter reeks of desperation as it attacks one of the national monuments of Sweden:
"PIRATE BAY SHOULD HAVE NO PLACE IN SWEDEN OR THE EUROPEAN UNION"

The petitioners demand:

"It is absolutely essential that the individuals and companies responsible for Pirate Bay be called to account by the Swedish authorities without any delay. We urge you to do everything possible to make this happen."

Our answer is this:

"It is absolutely essential that the individuals and companies responsible for Pirate Bay be protected by the Swedish authorities and people without any restrictions. We urge them to do everything possible to counteract ."

The petitioners demand:

"We believe that, given the Pirate Bay's cult popularity, this is a key opportunity for one country to educate the global internet community about the need for respect of copyright and the importance of intellectual property."

Our answer is this:

"We believe that, given the Pirate Bay's cult popularity, this is a key opportunity for one country to educate the global internet community about the need for a change in copyright legislation and the importance of undermining traditional theories of intellectual property".

We hereby proudly announce:

We, the people of the Kingdom of Sweden, in order to form a more perfect future, establish justice, insure international understanding, provide for the common good of humankind, promote the global reach of all culture, and secure the blessings of liberty to ourselves and our posterity, do ordain and establish this Principle for the Internet:

The Pirate Bay Shall Stay Alive, protected by the full powers of the people of Sweden and the Nation of Pirate Pride, born in the Kingdom of Sweden.

Our comments are these:

Sweden led the sexual revolution in the 1960s. We have decided to lead the way towards Internet Freedom and Enlightenment in the Digital era. Swedish movie I am Curious (Yellow), by national hero Vilgot Sjöman, made the U.S. Supreme Court overturn obscenity laws in 1970. The Pirate Bay is our tool for change this time. We urge all individual creators to join us.

Our former Minister of Justice took commands from foreign powers and ordered a raid on The Pirate Bay on May 31, 2006. A few days later the site was up and running and is now stronger than ever. We, the people of the Kingdom of Sweden, have formed alliances with brothers all over the world, forming the Nation of Pirate Pride. The Pirate Bay will stay on the Net. If The Pirate Bay is ever physically threatened in Sweden again, we will form a human wall around any building that is invaded by its enemies. Our SMS and mail and chat chains and politicians will swiftly convene thousands of people that are prepared to follow Gandhi's example of Satyagraha, nonviolent resistance.

Please note that King Carl XVI Gustaf has received an award from The Pirate Bay for leading this country in the North where the future is born, where the Pirate Bureau is a mass movement and were the Pirate Parties of the world were born."

Bodströmsamhället och dess risker: Expressen

Jag skrev på Expressen Sidan 4 Debatt idag: Säg nej till övervakningssamhället. Naturligtvis dyker en del kommentarer upp där, en del upprörda, en del entusiastiska över all form av övervakning.

Exempel: "Börja med att sätta in några micar i mitt hus - jag har inget att dölja och hakar således på den positiva skaran.". Tja, så kan man ju resonera om man är en självgod tokegoist som vill att alla andra skall leva exakt som man själv gör och har en specifik utopi för hur alla borde leva och hur ett välordnat och fint samhälle skall se ut.

Nu handlade min artikel inte främst om buggning och jag undrar om de där kommentatorerna läste hela. Huvuddelen ägnades åt datalagringen men jag såg det hela som en del i det som händer nu.

Jag tänkte strukturera upp några generella argument vad gäller övervakning här:

(1) Rättigheter

Staten har inga egna rättigheter. Vi människor har rättigheter. Exempelvis att inneha en bostad där inte någon annan monterar in mikrofoner och avlyssnar oss. Ibland kan vi avstå från våra egna rättigheter och ge staten rätt att styra och ställa med oss. Exempelvis montera in mikrofoner i folks hem. Vi skall aldrig glömma detta: Det är något vi själva avstår från. Detta kan vi göra frivilligt genom vår politiska process. Vissa rättigheter är väldigt grundläggande och de tas upp i grundlagarna. Det skall krävas väldigt bra skäl för att ge upp sådana rättigheter.

(2) Omständigheter

Under vilka omständigheter skall vi ge upp de där rättigheterna? Kommentatorn ovan tycks anse "alltid". Alla skall ha mikrofoner inmonterade i väggarna hela tiden. Nu var det ju inte det riksdagen beslutade. Lite smartare än så är t.o.m. Bodström. Själv är jag inte kategoriskt emot buggning. Det kan säkert finnas tillfällen där staten bör kunna ta till detta ganska extrema tvångsmedel. Och det kommer inte att ske lättvindigt. Det krävs brottsmisstanke. Polis/åklagare måste lägga fram sitt fall för en domstol som sedan kan ge dem rätt att bugga under en begränsad tid. Ett offentligt ombud utses som skall kunna föra den misstänktes talan (utan att den misstänkte förstås vet att det hela händer). MEN: Man motiverade lagen med att bekämpa "terrorism, spionage och författningshotande verksamhet samt organiserad och systemhotande brottslighet". Lagrådet konstaterade ganska häpet att de brott som rent faktiskt föreslogs "ingalunda är är begränsat till att avse dessa typer av allvarlig brottslighet. ... Om det ... är fråga om att allmänt utvidga polisens möjligheter att bekämpa grova brott finner Lagrådet att förslaget inte är tillräckligt underbyggt". Exempelvis borde de s.k. Stureplanskillarna ha kunnat få mikrofoner inmonterade i väggarna enligt den nya lagen. (Jo, jo, jag inser att det finns folk som tycker att det vore rätt att bugga alla som anklagas för våldtäkt). Men jag vill peka på att man hela tiden glider. Och att Bodström alltid nämner terrorism och organiserad brottslighet medan de lagar han för fram ger helt andra möjligheter. Samma sak gäller ju än mer datalagringen där denna generella faktainsamling om alla svenskars kommunikation kan användas för rena skitsaker.

(3) Andra möjligheter

Ökad övervakning och avlyssning är inte enda möjligheten att komma åt brottslighet. Det är metoder som skall användas väldigt restriktivt eftersom de har skadliga effekter (se nedan). När trenden bland politiker är att lagstifta om moral, om brott utan offer, och man samtidigt vill införa övervakning för att upprätthålla denna moral, ja då är vi illa ute. Det kan gälla fildelning, sexköp, narkotikabruk, innehav av vissa bilder. Detta är moraliska åsikter som majoritetssamhället håller sig med men det är inte brott i egentligen mening. Man skulle kunna legalisera allt det där i stället för att införa övervakningsregimer för att få folk att underkasta sig. Eller strunta i det. Och låta tvångsmedel som övervakning och avlyssning endast få tillgripas mot misstänkta personer för grova brott, inte "felaktigt beteende". Regeringen har ju förstått den där principen vad gäller svartjobb, där man nu skall tillåta en del privatköp av tjänster utan att hålla på och dra skatt och skicka kontrolluppgifter. Man hade kunnat välja att övervaka all vår kommunikation för att hålla oss på mattan. Men vill vi det? Och vill vi ha en polisstyrka som på falskt vis försöker locka svenska män med sex när det enligt forskning inte finns något problem att lösa ens?

Bodströmsamhället innebär risker. Och skador uppstår:

(4) Demokratisk risk

Den som anser att alla skall ha mikrofoner i huset och att en kopia av allt de kommunicerar skall skickas till staten eftersom de själva inte har något att dölja är mer än lovligt naiva. Dels har de förmodligen något att dölja. Och dels är det inte bara den personliga skadan man skall oroa sig för. Den samhällelliga skadan kan vara enorm. Vad får vi för samhälle om varje opinionsbildare, politiker, journalist, affärsman, forskare, läkare, lärare ... blir avlyssnade och har mikrofoner i väggarna? Där staten till slut kan ha hållhakar på alla och veta allt om alla? Idiot, kan jag bara säga! Den västerländska demokratin och det fria samhälle vi trots allt lever i vilar på vissa fundament. Tar man bort dem kommer detta samhälle att erodera och så småningom att ersättas av en stat som tror att den själv står över medborgarna och har "egna" rättigheter och att medborgarna skall vara tacksamma för varje frihet de får från staten. Detta är ett omvänt resonemang. Gå tillbaks till punkt (1) och läs igen.

(5) Självdisciplinering

När allt vi gör registreras, alltså även för folk som inte är misstänkta för någonting alls, då sker ett integritetsintrång med negativa effekter. Integritetskommittén insåg detta och skiljer starkt på generell övervakning och övervakning av misstänkta som en del av en brottsutredning. Den som är ständigt övervakad ändrar sitt beteende för att inte framstå som "dåliga", även om de inte är brottsliga. Man vingklipper människors möjlighet att leva fulla liv. Livet blir fattigare. Detta är en skada. Jag inser att det finns en massa självgoda egon som anser att alla skall leva som de gör. Men detta är en totalitär instinkt som vi skall säga nej till.

De som säger "den som inte har något att dölja har inget emot att bli övervakad" är just de som utgör grogrund för totalitära system. Alla som tror på personlig frihet - de finns faktiskt överallt på de politiska skalorna - och uppskattar den mångfald som uppstår genom denna frihet inser att vi måste vara försiktiga när vi ger upp grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Och tänka igenom det hela väldigt noga.

Läs också Expressens ledare idag där PM Nilsson i en Bonniertidning kritiserar Carl-Johan Bonniers åsikter om fildelning och upphovsrätt starkt. Den artikel jag själv skrev om här igår. Den som vill ha historisk souvenir med Pirate Bay-logga bredvid Bonniers starke man på en ledarsida i en Bonnierägd tidning får köpa tryckta upplagan idag! Bilden fanns ej på nätet.

Sverige - spjutspets eller efterblivet ?

Carl-Johan Bonnier. Hans namn läggs nu till dem man kommer att citera för att visa hur fel någon kunde ha när de talade om framtiden i informationsåldern.

Ines "Internet är bara en fluga" Uusmann (vilket iofs var en rubriksättarformulering). Ken "ingen människa har ett behov av en egen hemdator" Olsen (sant citat enligt uppgift). Thomas "det finns en världsmarknad av fem stycken datorer" Watson (ifrågasatt citat).

Efter sin artikel på DN Debatt är han nu för all framtid Carl-Johan "Sverige är ett efterblivet paradis för IT-pirater" Bonnier.

Själv inledde jag år 2007 med en krönika i Computer Sweden där jag hävdade att det är störtkul att vara svensk just nu eftersom vi på området fildelning ligger före övriga världen. Precis som vi gjorde under den sexuella revolutionen på 60-talet. Vi får väl se om Carl-Johan eller Piratrörelsen får rätt då. Själv är jag ganska säker på att de värderingar som sprider sig bland folket angående upphovsrätt inte går att hejda. Precis som vi inte skulle kunna få ungdomar att ställa upp på något "inget sex innan äktenskapet"-bludder. Ni vet, den där svårigheten man har med att pressa in anden i flaskan igen. Tandkrämen i tuben.

Politikerna tycks inse att saker är på gång vad gäller ändrade värderingar och vacklar nu runt de nya möjligheter att trakassera fildelande ungdomar som Bonnier applåderar. Och Beatrice Ask vet inte vad hon skall göra.

Bonnier tror att saker löser sig (till hans företags fördel) bara vi tar till hårdare tag: Han verkar på allvar tro att hårdare straff, avstängning av vanligt folk från bredbandet och globala företags ökade möjlighet att ruinera helt vanliga Svenssons genom skadeståndsprocesser för att de skickar filer till varandra skall "skapa folklig acceptans" för upphovsrättens upprätthållande på nätet. Han skriver: "Jag är övertygad om att de presenterade förslagen kan stärka upphovsrättsskyddet och samtidigt få en bra förankring hos allmänheten.".

Bäste Carl-Johan! Vilken sten har du legat gömd under?

Visst, Carl-Johan Bonnier är äldre än jag men inte så vansinnigt mycket. Man behöver inte vara tonåring för att ha de där nya värderingarna. Och det har inte med inställningen till företagande och ekonomi att göra heller. Vi har båda examen från Handelshögskolan i Stockholm och har förmodligen ungefär samma grundinställning. Nej, det har med nätet att göra. Man behöver ha varit mycket på nätet och börjat älska fria informationsflöden. Kommunikationsfrihet. Sitter man främst i styrelserum och ojar sig över uteblivna intäkter med andra slipsnissar som hittills tjänat pengar på en viss affärsmodell skulle jag vilja hävda att man inte har koll. Man har inte levt på nätet nog mycket för att fatta vad som är på G. Förmodligen är Bonnier inte speciellt välbevandrad i nätkulturen, i communities, i de värderingar som råder bland den generation som växt upp med nätet. Och bland dem som byggde nätet!

Jag tycker alltså att ett par regeringars IT-rådgivare Patrik Fältström träffar rätt när han skriver: "We do clearly have a situation where catching people and convicting them do not help. People have already decided that sharing music among their friends is ok. Note that I am saying "their friends". Because that is what I claim the majority of the people think they are doing. The question of course is the definition of "friend".".

Många bloggare 1 2 3 4 5 6 7 8 9 påpekar att vi är ett föregångsland. Jag tror att de/vi får rätt.

Bu och Bä för Åsa Torstensson: Om staten och nätet och luften

I tisdags höll infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) tal på II-Stiftelsens årliga konferens Internetdagarna 2007. Med tanke på att de väl är en av branschens viktigare "breda" sammankomster, där både tekniker och icke-tekniker från operatörer, organisationer, myndigheter och media samlas får man anta att hon och hennes rådgivare hade tänkt till ordentligt innan hon talade, speciellt som anförandet följdes av en debatt ledd av Computer Swedens chefredaktör Johan Hallsenius med en panel som bestod av företrädare för Telia (som kontrollerar stora delar av kopparnätet för access till hushållen), Tele2, Ventelo (som vill komma åt detta kopparnät på konkurrensneutrala villkor för att sälja sina tjänster), PTS (som reglerar denna åtkomst och skall kratta och krita spelplanen) samt nätgurun Patrik Fältström (paf, som dessutom sitter i Torstenssons IT-råd).

Uppenbarligen ansåg man att innehållet i någon mån ingår i infrastrukturen. Åsa Torstensson talade nämligen om censur och filtrering och yttrandefrihet på ett oväntat skarpt sätt - i positiv bemärkelse. Längre ned efterlyser jag dock frihetsälskande visionärer vad gäller eterns frihet: Frekvensfördelning för trådlös kommunikation, där ministern ser sin största uppgift men tycks vara helt fast i den gamla världens syn. Annars är hon frihetlig och vill begränsa statens inflytande och vill bara i nödfall subventionera bredband till folk som väljer att bo fjärran från oss andra (även om hon enligt kritikern Anders Comstedt missar EU-pengar för just stugorna). Hon föreföll hålla med paf om att man inte kan begära en fiber ut till en skogskoja om man väljer att bo där utan kanske fick nöja sig med någon trådlös uppkopping med mindre bandbredd. Kanske inte vad man traditionellt skulle vänta sig av (c). IDG har en bra sammanfattning. Tidigare har Torstensson

Alla citat nedan är mycket ungefärliga.

Torstensson talade om att en svensk ISP hade infört blockering av sina användares åtkomst av en rysk musiksajt och sa att det inte är en god idé att internetleverantörer på eget bevåg godtyckligt avgör vilken information man får komma åt. (Fallet var förstås Perspektiv Bredbands blockering av allofmp3.com, en blockering som nätaktivism lyckades häva).

"Kan ni tänka er tanken att Posten självmant skulle avgöra vilka adresser som man vill och inte vill dela ut brev till, alltså fysiska brev om ni kommer ihåg vad det är för något?", undrade Torstensson.

Hon nämnde också faran med filter: "Det är naturligtvis väldigt lätt att komma in på ett sluttande plan här. Vi har redan i dag ett filter mot barnpornografi och det är så klart frestande för dem som vill verka handlingskraftiga att vilja föra in vissa sidor på den här spärrlistan.". (Hon menade förstås Rikspolisstyrelsens plötsliga utspel i somras om att The Pirate Bay skulle föras in i "barnporrfiltret" som operatörerna övertalats av antisex- och antinätlobbyn att "frivilligt" införa. Även detta försök avvärjdes av nätaktivism, något som jag illustrerade själv i mitt anförande om medborgarjournalistik dagen innan på samma konferens. Dock verkade deltagarna i Torstenssondebatten inte medvetna om att det bakom Polisens s.k. barnporrfilter knappt finns någon äkta barnporr. De sa att filtrering givetvis är fel men att just barnporrfiltreringen kan man ju inte ha synpunkter på. Hmm, tja, det kan man. Åtminstone kan man begära att de skall veta vad som faktiskt filtreras, något som ju egentligen omöjliggörs genom Polisens förmodligen olagliga hemligstämpling av filterlistan).

Torstensson varnade för ytterligare filtrerningsförsök: "Det finns de som vill att svenska isp:er ska blockera sidor om prostitution, bombrecept, politisk extremism. Vi kan inte ha en yttrandefrihet bara för oss med konventionella åsikter. I ett öppet samhälle kan vi bemöta andras åsikter. När information och känslor får flöda fritt stärker vi vårt öppna samhälle.". Thomas Bodström föreslåg ju ett filter för censur av escortsajter alldeles nyss i SR P1:s moralistiska avsnitt av Kaliber. Och EU-kommissionären Frattini står för det andra blockeringsförslaget. Tillsammans med Torstensson regeringskollega herr kristmoralist Göran Hägglund. Dags att ta honom i örat!

Åsa Torstensson kallade internet för "den största demokrati­innovation som världen skådat sedan den allmänna rösträttens införande" och ansåg att det blivit så för att politikerna inte blandat sig i nätets tekniska utveckling, med en nick åt en del i publiken som ju var väldigt tidiga i världen med att anamma Internetprotokollet, IP: "Utan våra internetpionjärer hade Sverige varit ett fattigare land, inte bara ekonomiskt. Internet en innovation på Gutenbergs nivå.".

Dagen rapporterade just om yttrandefrihetsperspektivet, kanske för att de som kristen tidning inte håller med, jag vet inte. Men deras rapportering var objektiv. (Ett tack till Isabella Lund för att jag hittade den referensen. Hon själv bakåtlänkas ju dock inte via Twingly eftersom hon är sexarbetare. Trots att det alltså inte är ett brott att sälja sexuella tjänster.)

Pressen (DN, Sydsvenskan via TT) har främst rapporterat om Torstenssons tankar om frekvensfördelning. Hur skall hon egenmäktigt avgöra vilka frekvenser som skall gå till TV-sändningar och vilka som skall gå till teleoperatörer? Kanske kan man strunta i PTS-auktioner där företag betalar staten för att monopolisera frekvenser? Vad gäller markbundna stadsnät går hon på konkurrensoffensiv. Det känns som om hon behöver framtidstänkare i sitt IT-råd vad gäller etern. Jag är inte expert på "Open Spectrum". Men jag ser att vi kan stå inför en omvälvning av samma styrka som Fri progamvara och öppen källkod (FLOSS) och öppna standarder orsakat i data- och nätvärlden och som hela Internet har inneburit - "en innovation på Gutenbergs nivå", som Torstensson själv kallade det.

Det är dags att befria luften! Precis som var och en kan koppla upp sig på nätet och bli en sändare av information bör var och en kunna pumpa information ut i luften. Men det går väl inte? Störningar? Hur skall det funka? Jo, det är ju den traditionella invändningen. En invändning som inte är tekniskt giltig längre. Titta gärna på professor Lawrence Lessigs argumentation runt detta. Han presenterar här en video han gjort om avreglering av frekvensutrymmet: Deregulating Spectrum. Bob Horwitz, som Copyriot rapporterat om tidigare, driver en stiftelse för att påverka i denna riktning, Openspectrum.info.

Visionen är alltså att all kommunikation sker med IP och att var och en kan kommunicera trådlöst, att vi alla alltid kan vara anslutna till internet. Och givetvis den vägen kunna titta på "TV". 6 miljarder TV-kanaler! Och röstkommunicera: IP-"telefoni". Om vi gör det via en dator eller annan terminal ("mobiltelefon") som är uppkopplad på något vis spelar ju ingen roll. Och vilken typ av frekvens vi kommunicerar med spelar heller ingen roll. IP är det viktiga. Med dagens teknik kan man mycket väl tänka sig samma spontana utbyggnad av nätet som skedde "på land" när staten inte lade sig i. Men nu i luften. Hallelujah! Ändå diskuterar men fördelning av frekvenser till några få jättar. Luften är vår! Inte statens eller Telias eller TV-kanalernas. Den kan göras mycket friare än den är idag.

Jag tänkte på vad Torstensson INTE sa: Hon nämnde inte immaterialrätt och fildelning med ett enda ord. Mer än att indirekt kritisera de där två blockeringsförsöken av just musik- och fildelningssajter. Inom hennes IT-råd finns olika uppfattningar. Vi har t.ex. två professorer som ser helt olika på fildelningen: Civilrättsprofessorn Jan Rosén som förbehållslöst ställer sig till förfogande för skivindustrins polisanmälningar och skadeståndsjakt på folket. Och KTH-professorn Roger Wallis som anser att det agerandet kommer att stjälpa all respekt för upphovsrätten. Här hos IDG finns små intervjuer med samtliga aderton i "IT-akademin". Eller billiga IT-konsulter som de också kallats. En del är kända från denna blogg: Pär Ström och Nicklas Lundblad till exempel.

Förresten såg jag att Dagen har ett Dagens bibelord högst upp på sidan. Så här lyder det idag den 12 november: "Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det." (Psaltaren 139:1-2). Oj, tänker jag. Orwell! Och uppenbarligen tänker Dagen på samma vis och har en kommentar till bibelordet: "Som om det inte vore illa nog att Storebror ser oss överallt med alla sina övervakningskameror! Men det är förstås skillnad om den som ser mig vill mig bara väl och förstår mig helt och fullt.". Visst! Det låter som Thomas Bodström det. Han vill oss ju bara väl. NOT!!

Kan tipsa om min egen krönika i Computer Sweden idag. Den handlar om patent.

När ministern själv fick övervaka: Bodströms utredare bekänner färg

Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande? Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, dvs i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte vad man har för sig och vilka platser man besöker?

Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar idag levererade till Regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Hon tillsattes av Bodström och har jobbat i ett och halvt år med att föreslå hur den svenska implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv skall se ut.

Thomas Bodström är ju en mycket listig politiker som har en sol-och-vårar-attityd till lagstiftning. Med smeksam röst föreslår han de mest hiskliga saker på ett så tvärsäkert och arrogant vis att få vågar opponera sig. En genuint obehaglig och fullkomligt hjärtlös person.

Bodström skulle själv kunna vara hjärna till utredningens upplägg. Den ser ganska hygglig ut på ytan. Man diskuterar vädligt noggrant exakt vilka uppgifter man förpliktigas lagra enligt direktivet. Förklarar att man i princip inte går längre på den punkten än minimikraven. Tja, förutom en detalj då: Att positionen av en mobiltelefon även skall registreras när ett samtal slutar, inte bara när det börjar. Kanske inget att hetsa upp sig över.

Men som tur är har datarådet (härlig titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa upp på förslagen. Här tar jag bara upp den fullkomligt förödande punkten han pekar på och som av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta och jag ser inga journalister som har förstått det ännu.

Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.

Utredaren föreslår i stort sett att man slänger bort alla de där resonemangen man haft runt vilka data som skall lagras. Hela utredningen görs fullkomligt onödig på den punkten. Allt var en fasad. En rökridå. Antemar begär att riksdagen skall stifta en lag som lyder så här vad gäller att definiera vilken data som måste lagras, vilket görs genom en ändring i Lag om elektronisk kommunikation:

"6 kap. 6 c §
Regeringen meddelar föreskrifter om lagringsskyldighet enligt 6 a §."

Alltså, regeringen skall få en fullmakt av riksdagen att själv hela tiden besluta vad den där lagringsskyldigheten omfattar. Och till en början föreslår utredningen exakt hur den där förordningen skall se ut, dvs bara omfatta den data som man diskuterat på en himla massa sidor i utredningen.

Man regeringen skall kunna ändra på detta när som helst. Genom ett dekret. En order från ett regeringssammanträde. Jag hoppas att alla ser hur kuppen skulle ske om Bodström satt där på ett möte med alla statsråden: "Ja, nu får jag ju starka indikationer från både åklagarmyndigheten, rikspolisstyrelsen och säkerhetspolisen att vi måste börja lagra surfdata och information om varje session på internet som man ju redan gör i Danmark så det är ju ingen stor sak egentligen. På så vis kan de få fast internationella pedofilligor och nätverk som ägnar sig åt trafficking av kvinnor och barn och dessutom terrorister. Jag antar att ingen av de övriga statsråden kan ha något emot sådana åtgärder?". Och alla tittar ned i bordet. Någon som var skolkamrat med Bodström och vet om han var ledare för det häftiga mobbargänget? Hör av er i så fall! Vi kan bara hoppas att Beatrice Ask inte skulle bete sig så. Men vi skall ju inte utesluta att Bodström kommer tillbaks efter nästa val. Då lär det bli en rask marsch mot Bodströmsamhället om vi ger honom manöverutrymme redan nu.

(Sidospår: Jag tycker Bodströms beteende är så himla typiskt för de tuffa mobbargrabbarna: Ultramoralisten Thomas Bodström vill kasta varje person som har en bild av en naken person under 18 år i fängelse men när någon känd fotbollsmupp till vän profiterar på att servera samma underåriga personer helrör vodka på sin krog och låter dem slå varandra blodiga, då rusar polaren Bodström fram och skall försvara honom med näbbar och klor. Översittare emellan! Bodström är ju själva definitionen av patriarkisk machohärskare. När det gäller andra krogar ångar han dock på.)

Gudrun Antemar som gjorde ett trevligt intryck på den hearing jag var inbjuden till borde skämmas ögonen ur sig för det här förslaget. Jag hoppas att riksdagen inte går på tricket. Advokatsamfundets Per Furberg anslöt sig till just denna kritik i utredningen.

Det finns förstås en massa detaljer och frågetecken i utredningen. Men jag nöjer mig med den där stora grundläggande grejen som gör allt till en bluff. Patrik Fältström, paf, som var en av experterna i utredningen och har varit IT-rådgivare åt två regeringar, ger en del andra kritiska synpunkter här. Speciellt det där med definitionen om VEM som behöver lagra är viktig.

Angående operatörer: Jag tycker att Bredbandsbolaget gör konstiga uttalanden om sina användares preferenser för datalagring faktiskt. Bahnhof gör ju bra ifrån sig dock. Tydligen var Bahnhofs Jon Karlung både på Aktuellt och Rapport och framförde den kritiska ståndpunkten har jag förstått. Verkar inte finnas på nätet ännu dock.

Nedanstående lista delvis kopierad från Lars Olofsson:
Computer Sweden: Svensk trafikdatalag går längre än EU-kraven
Computer Sweden: Trafikdata kan lämnas utan domstolsprövning
DN: Alla svenskars kommunikation lagras
SvD: Alla svenskars kommunikation lagras
Sydsvenskan: Telefonsamtal ska sparas i ett år
Helsingborgs Dagblad: Telefonsamtal ska sparas i ett år
Aftonbladet: Svenskarnas e-post och telefontrafik ska sparas
NyTeknik: Så ska dina samtal,
sms och mejl sparas

Piratpartiet, Christian Engström, opassande, Tindra-Annette, Fredrik funderar, Jonas Morian, Basic personligt, projO

Barnporr och nazism på Internetdagarna

Jag visade barnporr under mitt anförande om Medborgarjournalistik på Internetdagarna 2007. Misstänker dock att jag inte blir polisanmäld. Om man i och för sig tror att Rikskriminalpolisen följer det avtal de skriver med internetoperatörer ligger jag väl risigt till. De garanterar ju i detta avtal att de i sitt s.k. barnporrfilter endast blockerar "Internetadresser som RKP har konstaterat innehåller material som visar dokumenterade sexuella övergrepp på barn och där distributionen av sådant material är olagligt enligt svensk lagstiftning".

Vi såg ju i somras att detta inte alls stämde. Jag föreläste alltså och satt i en panel om Medborgarjournalistik och drog bl.a. storyn om hur bloggare gjorde stora researchinsatser i somras när Rikskriminalpolisen meddelade att de tänkte lägga in The Pirate Bay på sin spärrista över banrporr. Hur den hemliga spärrlistan och det hemliga avtalet som polisen förmått operatörerna att undrteckna snabbt läckte ut och spreds i bloggosfären. Hur vi som satt hos ofiltrerade operatörer började kolla vad som egentligen fanns på de där spärrade URL:erna. Hur man kunde gå till Wayback Machine och själv kolla på sajterna. Hur Blogge Bloggelito gjorde en heroisk insats genom att ladda ned mycket av det som påstods vara barnporr på The Pirate Bay och visade att så inte var fallet. Hur det kom fram att polisen redan tidigare spärrat den dansande oskyldige Piratbyråpojken på kopimi.com och orsakat Piratbyrån stor skada. Och hur polisen backade när storyn med all den research och dokumentation, som redan fanns i bloggosfären, spred sig över till gammelmedia och Ekot och DN började jaga polisen med frågor. Jag visade bl.a. bilder av den japanska kulturyttringen Hentai som svenska polisen förleder operatörer att blockera i sitt "barnporrfilter".

Detta var alltså ett exempel, hävdade jag, på hur medborgarjournalistik börjar kunna påverka. Privata och ganska tidsödande journalistiska researchinsatser mobiliserade storm på nätet med massor av diskussionstrådar i olika communities och bland bloggar och fick konkreta effekter.

Jag talade också litet mer i allmänhet om att man borde kunna kanalisera denna energi och detta engagemang på ett bättre vis än i dag genom nya sociala produktionsmodeller, något jag ju egentligen fick ett stipendium av från II-Stiftelsen för att utveckla. Ett projekt som jag dock av främst personliga skäl såg mig tvungen att lägga ned i våras. Jag "sade alltså upp" stipendiet. Jag tror inte vi har sett mer än början av vad som kan komma på den fronten. Ett pionjärprojekt på området drivs av journalistikprofessorn Jay Rosen vid New York University i samarbete med bl.a. WIRED och kallas Assignment Zero. Symptomatiskt nog hade den första artikeln som emanerade från projektet titeln "Open-Source Journalism: It's a Lot Tougher Than You Think".

Ola Larsmo ledde panelen som även innefattade Jonas Söderström (Blind Höna) och journalisten Christoph Andersson

Jag har hört Christophs guldspadenominerade radiodokumentärer där han granskar extremhögerns frammarsch och arbetssätt och de är lyssningsvärda. Han skriver om ämnet också och hans insats har givit honom fiender.

Jag förstår problemet: Att som journalist bli uthängd på högerextremistiska sidor på nätet med namn och adress är nog inte behagligt alls.

Dock ifrågasätter jag lösningen: Andersson vände sig till publiken där det ju kan finnas folk från branschen (webbhotell och operatörer) och hävdade att webbhotellen snarast måste införa etiska riktlinjer som går mycket längre än lagarna om yttrandefrihet och följer pressetiken i Sverige. Han såg det som ett problem att det fanns webbhotell som accepterade att husera servrar, att det inte går att jaga bort obehaglig information för gott utan att det alltid finns något "skrupelfritt" webbhotell som tar emot det material han inte ville se, material som han i och för sig hävdade inte bröt mot lagar men kunde balansera ibland. Han noterade också att många högerextrema sidor flyttade till USA där de blir svåra att komma åt och ansäg att Sverige och EU skulle utöva påtryckningar mot USA för att få dem att tillgripa alla juridiska möjligheter som kan finnas för att få bukt med problemet.

Jag själv sa att när man slår upp världens förnämsta tidning, New York Times, står både namn och hemadress på personer som bara tagits in till förhör av polisen och inte dömts för något brott och att den svenska pressetiken uppenbarligen inte är universell. Samt att jag var glad att det finns just de där webbhotellen som ställer upp när drevet går och folk jagar bort sajter från webbhotell som lätt viker sig för mobbar.

Internetdagarna är ett socialt event också där många tunga i personer i nätbranschen samlas. Den bland nätrallarna mytomspunne gurun Peter Löthberg drog storyn om när mamma Sigbritt i barndomshemmet i Karlstad fick världens snabbaste internetkoppling. 40 Gbps via 412 km fiber från Stockholm. Eftersom routrarna kostade ett antal miljoner sammanlagt och drog ström för 2000 kronor i månaden och garaget blev så varmt att morsan började använda det för att torka kläder insåg de att det hela kanske var overkill så man ersatte burkarna med en billig switch som klarade 1 Gbps. Det är ju en bra story men var ju avsedd som ett experiment och som Löthberg sa "Hade vi kopplat upp en skola i Karlstad hade pressen gjort en liten notis och då var det bättre att ta sin 75-åriga mamma". Sigbritt Löthberg får nästan lika många träffar på Google som sonen nu.

Några bilder från mitt bord vid middagen:

Lars Aronsson, som fick årets IP-pris av SNUS (där Löthberg är en av de tidigare pristagarna). Han har ju ett långt förflutet med att speciellt pusha sociala produktionsmodeller och nya möjligheter med nätet: Projekt Runeberg, Susning.nu (som ju var en svensk Wikipedia), Elektrosmog och nu senaste den svenska stiftelsen Wikimedia som skall stödja svenska Wikipedias framtid.

Johan Schiff, miljöpartisten som är sekreterare på partiets riksdagskanli, assistent åt EU-parlamentarikern Carl Schlyter och nu även aktiv i nystartade svenska avdelningen av Wikimedia, visar stolt sin Hässleholmströja.

Erik Josefsson, EFF:s representant i Bryssel. På besök i Stockholm.

Henrik Sandklef, Free Software Foundation Europes jesusgestalt leder nattvarden på Internetdagarna 2007. Till höger vänster Irina, praktikant från Bulgarien på det svenska kontoret i Göteborg.

Bahnhof till Länsrätten: Skatteverket struntar i PTS

Skatteverket begärde ju ut en massa uppgifter om samtliga webbhotellkunder hos internetoperatörer (DN, IDG, min blogg). Endast Bahnhof satte sig på tvären och vägrade lyda. De hotades då med 500.000 kronor i vite om de inte lydde. Det är en rejäl summa för ett företag av den storleken. Men informationen var ganska knapphändig.

Nu har Bahnhof lagt ut sitt överklagade [PDF] till Länsrätten. Intressant läsning minsann och intressant argumentation från bolagets ombud, advokat Wilhelm Dahlborn. Jag förutsätter att allt som står i överklagandet är sant.

Bahnhof har tydligen i samtal med Skatteverket uttryckt stor oro över att bli beordrade av en myndighet att lämna ut uppgifter som de anser att de enligt Lag om Elektronisk Kommunikation (EKomL) är förpliktigade att hemlighålla. EKomL ger mycket riktigt Skatteverket möjlighet att begära in uppgifter. Frågan är förstås hur långt de får gå, hur generella de får vara, hur man väger det integritetsintresse som slås fast i en lag, EKomL, mot ett annat intresse, Skatteverkets.

Bahnhof har enligt överklagandet för Skatteverket föreslagit att de skall inhämta ett yttrande från den statliga myndighet som är satt att se till att EKomL följs, nämligen Post- och Telestyrelsen (PTS). Om en operatör bryter mot EKomL kan ju sanktioner vidtas mot operatören av PTS.

Hur skall ett företag som pressas från två håll av två olika myndigheter agera? Det tycks mig som om Bahnhof har agerat exemplariskt: Låt PTS titta på fallet och ge sin åsikt, sedan kan vi ses igen, säger de. Skatteverket har helt struntat i detta förslag från Bahnhof och skickar i stället ett ultimatum: LANGA ÖVER INFORMATIONEN ELLER ÅK PÅ ENORMA BÖTER! Och efter böterna (vitet) pressar man förstås vidare och ser till att hämta infon i alla fall. Man struntar alltså helt i en annan myndighet, PTS.

Själv tycker jag det luktar JO-anmälan av Dag Hardyson, som ansvarig, på Skatteverket här. Här finns instruktioner på JO:s egen sida om hur man går tillväga. Någon som kan göra en insats? Får han helt ignorera den konflikten mellan två myndigheter och bara ångvälta på och hota? Visst, skattekontroll skall kunna göras. Men agerandet! Det luktar småpåve om Dag Hardyson, en obehaglig person som i totalitära system skulle trivas bra och ses leende vid sidan av politbyråer och juntor. Sådana som gör maktförtryck möjligt. "Diktaturens kreatur", som den briljante talaren Olof Palme uttryckte det. Se gärna YouTube-klippet här av det tal där Palme använde detta uttryck som blev bevingat. (Dessvärre var ju Palme en fanatisk skatteälskare. Det var under hans tid skatten på inkomst drog iväg så mycket att marginalskattespärrar på 85 och 90 % var tvungna att införas. Vanliga läkare och ingenjörer hamnade i den regionen.)

Man kan ju notera att Skatteverket själva när de talade om projektet i juli och presenterade sina spindlar sa i DN och HD att man tittade runt på pokerföretags sajter och undersökte dem med ledning av uppgifter de hittade på sajterna. Den typen av spaning är ju inte mycket att säga om. Oavsett vad man tycker om skatter måste de ju inkasseras på något vis. Och det skall inte bara vara löntagare som betalar skatt utan även pokerföretagare. När Bahnhof gick ut offentligt med Skatteverkets begäran låter det helt annorlunda från Dag Hardyson i Aftonbladet: "Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande". Just sådana generella åtgärder har kritiserats av den statliga Integritetskommittén. Alltså i motsats till riktade åtgärde mot subjekt som misstänks för specifika brott. När Wired skrev om projektet redan i januari var Hardyson helt oförstående när de frågade om överskottsinformation från spindelradierna raderades.

Och de tycks inte bry sig om den frågan alls. För nog kan man tala om "överskottsinformation" när man gör den här "generella inhämtningen"? Bahnhof påpekar att deras företagskunder består av alltifrån advokatbyråer till myndigheter och skolor och bostadsrättsföreningar, förutom en massa vanliga företag. Skatteverkets ansvarige, Dag Hardyson säger att de vill identifiera "porr- och pokeraffiliates". Bahnhofs advokat undrar nu i sin framställning till Länsrätten:

"Bahnhof utgår från att Skatteverkets representant är korrekt citerad och att syftet med Skatteverkets begäran således skulle vara att identifiera ”ett stort antal svenska porr-och pokeraffiliates”. Bahnhof ifrågasätter dock kopplingen mellan att begära in Bahnhofs och andra Internetoperatörers hela kundregister och att identifiera svenska ”porr- och pokeraffiliates”. Bahnhof har inte insyn i sina webbhotellkunders skatteförhållanden men finner det föga sannolikt att webbhotellkunder som myndigheter, skolor och advokatbyråer skulle bedriva denna typ av verksamhet som Skatteverket utger sig för att vilja komma åt. Det förefaller också märkligt att Skatteverket skulle behöva åtkomst till hela kundregister för att kunna identifiera ”porr- och pokeraffiliates” som man redan säger sig känna till."

Bahnhof fortsätter sedan i svaret att resonera om vad som faktiskt är publik information och vad Skatteverket kan göra själva innan de börjar begära ut information från företag. Om de i slutänden blir dömda att lämna över informationen bör de fakturera saftigt för merarbetet med att serva en myndighet. Jag förstår det som att man har rätt att göra det som företag och att statliga Telia gör det när t.ex. polisen begär ut information om IP-nummer enligt EKomL. Jag noterar att Rick Falkvinge nu uppmanar folk att byta internetoperatör till Bahnhof eftersom de är de enda som konsekvent tycks stå upp för integritet och kommunikationsfrihet i nätsamhället.

Det kommenterades en hel del i bloggosfären när Bahnhoffallet blev känt först:
opassande teflonminne Tommy k Johansson Meningen med livet Aku larsolofsson Svensson Christian Engström MinaModerataKarameller Beta Alfa Bloggliv Gester Blogge Bloggelito deepedition Ett äpple om dagen Henrik Sjöholm Politikerbloggen Blågrön röra Magnus blogg DagensPS Internetpengar

Till musikindustrin: Lägg ned produktionen och håll tyst!

Jag läser om hur de svenska låtskrivarna Christian Karlsson, Peter Winnberg och Henrik Jonback hittills har dragit in 60 miljoner kronor på en låt: Toxic som de gjorde åt Britney Spears 2004. Intäkterna kommer från en blandning av exemplarförsäljning (främst CD-skivor vid den tidpunkten får man anta men det bör även vara nedladdningar av mp3:or, mobilsignaler) och spelningar i radio. Men en låtskrivare kan ju ha många intäktskällor: varje gång låten spelas på en klubb, i en bar, som en cover-version, live eller på annat sätt droppar det in pengar till låtskrivarna.

En del tror att man "missunnar" skapande människor intäkter om man ifrågasätter att upphovsrätten fungerar bra. Att man är avundsjuk. Att man är mot entreprenörskap och kapitalism. Blää! Jag har ju själv gått Handelshögskolan i Stockholm, varit entreprenör, byggt företag och är i många stycken förespråkare för en friare ekonomi och kapitalism och frejdigare individualistisk kultur än den vi ser i Sverige.

Min personliga uppfattning är att om man tjänar pengar på ett hederligt sätt, utan att luras, och det sker genom att folk ingår frivilliga avtal, ja då har man "förtjänat" dem, även om det kan innebära stora belopp. Jag kan i och för sig tycka att en del förtjänster innebär väldigt mycket pengar för ganska liten insats. Låtskrivarparet Bloodshy & Avant, som de kallar sig, verkar ju ha det ganska bra jämfört med många andra. De är förstås duktiga låtsnickrare men att få 1,8 miljoner kronor i fast arvode för att skriva och producera fyra låtar på Britneys nya album Blackout. Och sedan kanske dra in mångdubbelt på varje låt utöver detta. Ja, i ett fall var summan uppe i 60 miljoner för en lå på hennes förra album som sagt. (Detaljerna kommer från förta länken i postningen). Det känns kanske inte helt "rättvist" om man jämför med vad en läkare tjänar t.ex. Men det är - eller kan vara - en effekt som man måste acceptera om man vill ha fri ekonomi och avtalsfrihet.

Men nja, det finns ett principiellt problem. Upphovsrätten är en statligt utdelad ensamrätt på att framställa exemplar av "verk" samt att framföra, sprida, överföra och visa verket till eller för allmänheten under hela upphovsmannens livstid samt 70 år efter dennes död. Christian Karlsson hoppas att det fortsatta flödet av pengar från spelningar av endast låten Toxic skall försörja hans barnbarn. Att en person skall ha betalt om och om igen varje gång en sång spelas på ett sunkigt danshak i en by på indonesiska landsbygden är kanske inte mer naturligt än att en möbelsnickare skall ha betalt för varje minut som någon sitter på en stol han tillverkat. Ändå är det just detta staten säger.

Så länge det handlat om att verk manifesteras i fysiska ting (t.ex. vinyl- eller CD-skivor, tryckta böcker) som kostar pengar att tillverka och distribuera har problemet med folk som bryter den där ensamrätten varit litet. Visst har CD-fabriker i Asien bränt massor av musik och filmer och programvaror och sålt för en spottstyver på marknader i tredje världen. Men let's face it, köpkraften i de där länderna har varit så låg att mediebolagen nog själva har insett att deras prismodeller har varit fel för de befolkningarna.

Samma sak med offentligt framförande: Om det finns ett relativt fåtal radiokanaler som spelar musik för att locka reklamköpare och lever på detta är det varken speciellt svårt att kontrollera spelandet eller motivera att en del av de där reklamintäkterna så att säga bör gå till dem som gjort musiken.

I en sådan värld med fysisk produktion och pressande av upplagor som på spekulation skeppas ut till butiker jorden runt - där det alltså finns stor risk för kasserande av en massa osålda skivor som man tillverkat och fraktat - fanns det utrymme för skivbolag som skötte produktion och distribution och försökte styra konsumenternas smak genom massiv marknadsföring. Bland annat genom kontroll av radiokanalerna och media. Resultatet av den modellen blev skapandet av några få stjärnor och en inkomstfördelning inom de kreativa yrkena som är sällsynt ojämn, vilket Ulf Pettersson visade i sin gedigna uppsats vid Uppsala Universitet.

Det "fria" musikföretagandet inom den där världen jag beskrivit sågs dock som legitimt. Att tjäna pengar på det sättet var rättvist. Att popstjärnor bodde i slott störde ingen. Inga polisinsatser för att kassera in pengar behövdes.

Tekniken har ändrats. Skivbolagen behövs inte. Distribution är nästan gratis. Fysisk manifestation av verken i form av skivor är passé. Radion håller på att förlora sin ställning som grindvakter för ny musik. Vi ser att musikutbudet är enormt och exploderar när folk har digital teknik som är överkomlig för alla. Mångfalden är förbluffande och den där topplisteradion känns mest trist, korrupt och själlöst industriell. Och folk vet att de själva i den gamla världen absolut inte skulle ha gått till butiken och köpt allt det de laddar ned på nätet och att det inte rör sig om "uteblivna intäkter" för dem som blir nedladdade. Folk har en viss budget för mediekonsumtion och det går inte att pressa vatten ur en sten.

Det är så uppenbart att en liten liten elit som gynnades av den gamla världens teknik och tillhörande legitima affärsmodell nu gör allt för att upprätthålla sin egen position. Den eliten är fiender till alla de kreatörer som nu fyller nätet och den är fiender till hela folket som fildelar. Med våldsmakt försöker de upprätthålla en upphovsrättsregim som skapades i en värld utan digital teknik. Om världen direkt hade varit digital och nätet hade funnits "från början" hade vi absolut INTE haft de upphovsrättsliga regler som finns idag. Det hade aldrig gått att genomföra politiskt. Och jag betvivlar att någon ens hade funderat i termer av att varje sak som läggs ut på nätet skall avgiftsbeläggas och att man under hela sin livstid och i 70 år efter sin död skall ha betalt så fort någon tittar på saken.

Vi unnade låtskrivare att göra stora pengar före nätet. Vi unnar dem fortfarande att tjäna pengar om de lyckas hitta sätt att göra det. Men vi unnar dem INTE att inkassera mångmiljoner på sina insatser genom att de med polismakt, våld och ruinerande av människor tvingar av folk pengar för resurslös överföring av information för att de skall få fortsätta tjäna enorma pengar på mycket begränsade insatser.

I tisdags anordnades ett seminarium av moderate Riksdagsledamoten Karl Sigfrid som tidigare uttryckt kritik mot upphovsrätten. IDG rapporterar hur Roger Wallis, professor på KTH och själv musikkompositör, kommenterade medieindustrins utnyttjande av upphovsrätten och hanteringen av piratkopieringen på nätet:
"Om vi inte gör någonting snart så kommer samhällets hela stöd för upphovsrätten att försvinna.". Piratpartiets Christian Engström rapporterade också.

Själv anser jag om det här teknikskiftet: Är man inte nöjd med att tjäna pengar på de sätt som det går att tjäna pengar på, ja då skall man byta bransch eller avstå från att jobba. Inte skicka polisen på hela folket. Själv gjorde jag just detta nu i veckan. Avstod. Jag var tillfrågad om att sitta i den där panelen. Ibland gör man saker gratis eller av andra skäl, ibland inte. Det beror ju på uppdragsgivare. När det gäller moderaterna och seminarier i Riksdagen där det faktiskt flödar av pengar (852 miljoner i partistöd på fyra år från det offentliga plus en hel del andra intäkter förstås och feta löner och pensioner till Riksdagsmännen etc) är min personliga uppfattning att man skall begära slantar för att ställa upp. Det gjorde jag men det "fanns ingen budget".

Samtidigt inser jag ju att jag inte är så unik att arrangören bara måste ha just mig där. Det finns professorer och forskare och organisationsanställda som har löner och gör det där under sin arbetstid och delvis är avlönade för att göra just detta. Men jag tackade alltså nej. Och tjänade inga pengar och blev inte hörd. Jag får ju överväga om min affärsmodell är riktig. Jag kanske borde sälja mig på andra vis, mot fast arvode till någon organisation eller hitta sponsorer eller vad som helst. Men jag skulle ju aldrig komma på tanken att skicka polisen på moderaterna för att få dem att betala ett arvode.

Precis så borde folk i musikbranschen göra. Om de inte är beredda att arbeta under de nya villkoren: Avstå! Strejka! Ställ in! Byt bransch! Det behövs folk inom vården. Så får väl de som är beredda att skapa musik under dagens förutsättningar fortsätta. Precis som det inte blev tyst i panelen för att jag inte satt där kommer världen definitivt inte att bli tyst för att några industriproffs som haft en guldålder drar sig tillbaks och surar på kammaren. Ju fortare de går in i skamvrån, desto bättre. Lämna folk i fred och håll klaffen! Musiken och publiken kommer att må bra av det.

Förresten finns Bloodshy & Avant med på diverse topplistor över hippa svenskar också, t.ex. här och här. På den senare listan brädades de dock rejält av Piratbyråns Rasmus Fleischer, som dessutom ligger kvar bland de mäktigaste i IT-branschen på Ny Tekniks årliga lista, där även upphovsrättsskeptikern Nicklas Lundblad tar sig in på fjärde plats, knappt slagen av Ericssons VD. Det våras för den nya världen - även om den gamla världen fortfarande hajpar gamla problemvrak som Britney Spears och fabriksgängen runtomkring henne cashar in på grymt vis.