Två dagar efter min artikel i Expressen om övervakningssamhället smällde en bomb utanför en åklagares dörr. Hon jobbar med mål mot förmodat kriminella gäng, som Wolfpack. Jag hade nästan väntat något utfall mot mig som kritiserar övervakning och avlyssning. Det är väl just det som behövs för att komma åt sådana? Eller kanske folk förstod vad jag skrev och sagt många gånger: Få människor, inklusive jag själv, har något emot att man tillgriper integritetskränkande tvångsmedel mot folk som är MISSTÄNKTA för GROVA BROTT. Min starka kritik går ut på att en person som Bodström hela tiden SÄGER att de åtgärder han föreslår gäller just detta: Den grova kriminalitet vi alla vill skydda oss från. Men varför stiftar man då lagar som kan tillgripas mot en stor del av folket? Även utan att man själv är misstänkt för något? Man kan ju bli teleövervakad för rena skitsaker. Brott utan offer. Brott som har med moral att göra, inte kriminalitet.
Och idag visar jag ett par saker till: Att den hittills grövsta formen av hemliga tvångsmedel, nämligen hemlig teleavlyssning (som förstås kan gälla all elektronisk kommunikation, telefoni, mobiltelefoni, internet etc) verkar tillämpas i praktiken av polis/åklagare och domstolar på ett sätt som torde innebära tjänstefel, i varje fall om den praxis som verkar ha funnits fortgår idag. Jag hävdar också att Bodström därför försöker omdefiniera moralbrott till grova brott. Han vill avlyssna och övervaka hela folket till moralisk underkastelse. Som den kristdemokrat jag hävdar att han är.
Det är sånt här polisen lägger sina resurser på:
I flera år spanade man mot ett solarium där några medelålders kvinnor i solidarisk anda arbetade. Till sist slog man till med hemlig teleavlyssning och bandade alla telefonsamtal till solariet. Det låg i Malmö och hade bastu, bubbelpool och massage. Man misstänkte att män fick orgasm därinne vilket förstås måste stoppas. Utlösningar kan inte accepteras om de inte uppnås på det vis som Thomas Bodström och staten godkänt, även om det sker mellan samtyckande vuxna personer.
Nu undrar alla hur hemlig teleavlyssning alls kunde förekomma. Att sälja sexuella tjänster är ju tillåtet. Att köpa är i och för sig förbjudet men straffas inte hårt alls. Dagsböter brukar det bli.
Så hur kan man använda hemlig telefonavlyssning som ju varit det "värsta" hemliga tvångsmedlet hittills, innan buggning tilläts? Enda förklaringen jag kan finna är att åklagare/polis för en domstol påstår att de misstänker "grovt koppleri" (med minimistraff två års fängelse) och därmed får rätt av domaren att avlyssna eller möjligen "normalt" koppleri men som är så grovt att det förväntas ge minst två års fängelsestraff.
De var tre kvinnor som tillsammans verkar ha drivit det där solariet som kollegor och småföretagare, där dock en av dem var innehavare av firman. Det fanns ingen ond hallick eller människohandlare i bakgrunden. För att få det till koppleri krystar man därför till det hela så att kvinnorna "har sålt varandra". Väninnorna var alltså varandras hallickar! Dessvärre, för moralpolisen, diskuterades sällan sex över telefon: "I några av samtalen direkt till Therese, bland annat från en nästan 90-årig kund i Malmö som servades med hembesök, diskuteras däremot de sexuella kontakterna mycket ingående.".
Kvinnorna blev dömda. Men följande skall noteras i eldskrift: En av kvinnorna fick två månaders fängelse och de två andra fick villkorlig dom. ÄNDÅ HADE MAN AV DOMSTOL FÅTT RÄTT ATT TILLGRIPA HEMLIG TELEAVLYSSNING. Vilket kräver brott som väntas ge TVÅ ÅRS FÄNGELSE, inte två månaders. Oavsett vad vi personligen tycker om det där relaxcentret (som ju tycks ha varit ganska välskött och ha tjänat ett fint socialt syfte) måste vi ju granska makten här: Hur kan man ta så totalt fel? Två månader i stället för två års fängelse. Och detta efter flera års spaning. Man undrar hur många polis- och åklagar- och domstolstimmar som lagts på detta fall där det totala resultatet blev två månaders fängelse. Som avskrevs eftersom den 60-åriga tanten som servade ensamma gubbar suttit häktad längre än så.
På 70-talet hade man tyckt att 90-åriga hembundna herrar borde få samhällsstöd för att få sitt eventuella sexbehov tillfredsställt. Lars Ullerstam föreslog i sin underbara bok De erotiska minoriteterna att vi borde ha offentligt anställda "sexuella samariter" som lindrade den sexuella nöden i samhället. Jag håller förstås med. Förutom att jag anser att de borde vara privata företagare. Citat ur boken: "Vidare skulle det finnas ambulerande bordeller, som försörjde kroppssjukhus, sinnessjukhus, sinnesslöanstalter, förlamade hemmaliggande åldringar och sjuklingar samt människor som är alltför skygga för att själva uppsöka dylika inrättningar. Dessa individer skulle vara tacksamma för de allra enklaste åtgärder, såsom masturbation eller en avklädningsscen. Personalen skulle kallas erotiska samariter och åtnjuta stor aktning. Man skulle önska att glada, generösa, talangfulla och etiskt högtstående personer, som är förtrogna med givandets glädje, skulle söka sig till detta människovårdande yrke."
I ett annat fall har en kvinna blivit hemligen telefonavlyssnad. Hon fick sex månaders fängelse för koppleri. Det skulle räcka varken för hemlig teleavlyssning eller teleövervakning. I fortsättningen.
Är det då en slump att Bodström vill avskaffa brottet koppleri för att helt enkelt låta varje främjande av prostitution (exempelvis om en tidning accepterar en annons för sexuella tjänster eller en hyresvärd som hyr ut en lägenhet till någon som sedan visar sig ta betalt av en del sängkamrater) utgöra brottet människohandel? Enligt Bodströms förslag skall exempelvis de där kvinnorna som tillsammans drev relaxställe i Malmö dömas för människohandel. De har handlat varandra helt enkelt. Nej, det är knappast en slump eftersom "människohandel" har minimistraff på två års fängelse. Han skulle då alltid kunna låta Säpo avlyssna alla som är misstänkta för att ha något med prostitution att göra (för det är alltså Säpo som i praktiken sköter avlyssning på uppdrag av den vanliga polisen om jag förstått förre Säpo-chefens utredning SOU 2005:38 rätt). Sexarbetaren Isabella Lund skriver mer om lagarna runt koppleri och människohandel här.
På 60- och 70-talet skulle man nog ha trott att Sverige skulle ha lett utvecklingen mot ett kåtare samhälle där sexuell lust sågs som ett värde i livet. Men så kom Thomas Bodström och vek sig direkt för svensk radikalfeminism som kommit från USA där den redan ingått en allians med den kristna högern. I Sverige lierade sig (s)-kvinnornas riksnuckor Inger Segelström och Margareta Winberg snart åsiktsmässigt med (kd).
Bodström vill reglera och kontrollera sexualiteten så att vi i stället ägnar vår tid och energi till att köpa äkta Gucciväskor - och inte plagiat. Och till att göda gamla dinosaurier till skivbolag och skattebefriade hycklande popstjärnor. De äkta råa kriminella gängen får fortsätta sin verksamhet tämligen ostört förstås för poliserna sitter och går igenom datorer för att se om någon har en naken 17-åring på hårddisken. Och tonårskillar som håller på att dö av kåtslag skall sublimera med händerna på täcket eftersom Bodström som ECPAT:s talesman anser att ingen sexualitet finns innan 18 års ålder och gör allt för att genomdriva detta i lagstiftningen. Att ungarna i stället går ut och avreagerar sig genom att hoppa sönder skallen på folk är helt OK. Bara de inte har sex! De är ju barn! Medlet är övervakning och avlyssning.
Bodström vill utreda hårdare straff för sexköp. För att än mer tvinga in alla i mallen för Bodströmmänniskan. Och för att kunna avlyssna och övervaka allt fler. Alternativet är ju att legalisera sexköp (jag håller med Blogge), låta sexsäljare organisera sig i en fackförening, t.ex. SANS och låta denna bli medlem av TCO, precis som Polisförbundet. Eller kanske i LO som Hotell och Restaurang. Och sedan utöva vanlig civil kontroll av verksamheterna. Kan Skatteverket kräva personalliggare hos frisörer och retauranger kan man väl göra det på sexuella rekreationscentra? Och kan facket blockera salladsbutiker eller stå utanför skolbyggen och skandera "Go home!" till arbetare från andra EU-länder kan de väl göra det utanför ett krypin med topp-massage på tjänstelistan om de anser att eventuella anställda har för dåliga villkor?
Men, nej! Jag tror inte att det är troligt att Thomas Bodström skulle anamma ett sådant traditionellt (s)-perspektiv. Han är nämligen inte sosse. Han blev justitieminister 11 oktober 2000. Samma dag ansökte han om medlemsskap i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Att han tvingades bli partimedlem av rena karriärskäl innebär ju inte att han är "sosse" i någon ideologisk bemärkelse. Jag har aldrig hört honom säga något som låter socialdemokratiskt alls, måste jag erkänna. Ett par vänstermänniskor på Aftonbladets kultursida undrade Vad tror han på?. Deras svar efter en lång granskning: "Inte på folket, demokratin, politiken eller rättsstaten i varje fall".
Bodström har varit rekordartat repressiv och har talat mycket om brottsoffren. Vilket ju inte är fel. Men det hämnarperspektiv han lagt sig till med har inte mycket med traditionell (s)-politik att göra. Där har man ju snarare betonat hur samhället producerar brottslingar, att utanförskap och social belastning finns som orsaker, att rehabilitering är prioriterat. Av sådant har vi inget hört från Bodström. Jag finner att Bodström är lik (kd) på den punkten, som ju är ett utpräglat brottsofferparti.
Sedan har vi ju sexet. Detta ämne som verkar störa Bodström väldigt mycket. Hans svar till Aftonbladet i en intervju, om den deckare han säljer in just nu, är väldigt kristdemokratiskt: "Blir det sexscener? - Nej, jag vet inte hur man gör, ska man skriva att hon lade handen på låret? Jag blir generad bara jag tänker på att skriva om sex.". Jag har inte sett någon sammanställning på området men helt klart är regleringen av sexualitet hans huvudområde, förutom avlyssning/övervakning. Speciellt avskyr han ungdomars sexualitet. Den finns inte enligt honom och hans organisation Ecpat. Eller ungdomar finns ju överhuvudtaget inte. Man är barn tills man är 18. Dagen efter blir man vuxen. Jag bara undrar vilket betyg Bodström hade i biologi.
Bodström och Ecpat kräver obligatoriskt fängelsestraff för varje svensk som innehar nakenbilder av en person under 18 år, även bilder av sig själv. Anledningen? Att han skall kunna använda Lag om elektronisk kommunikation och få ut abonnentuppgifter av operatörerna förstås. Om ett brott bara förväntas ge böter får ju inte åklagaren snoka. Som vanligt blåljuger han i artikeln om sadistiska övergrepp för att få folk med sig. För att i nästa andetag dribbla bort folk genom att i stället föreslå drakoniska åtgärder för en skitsak som inte borde uppröra någon eller vara ett brott.
Jag ser inga skillnader mellan Bodströms och kristdemokraternas syn på sexualbrott även om jag inte orkar belägga paralellerna här. De är uppenbara för den som hängt med. De möter varandra vad gäller filtrering av nätet också.
Och mina specialfrågor: Övervakning och fildelning. De som varit mest lika Bodström på den punkten har varit (kd). I EU-nämnden fick han bara med (kd) på datalagringen. (Och (fp) genom att vilseleda dem). Vi minns också Alf Svenssons (kd) maximalistiska åsikter om upphovsrätt. Ganska lika Bodströms.
Så jag tycker det är dags för Bodström att ta bladet från munnen och erkänna att det där (s)-medlemsskapet var en ren karriärsak. Han bör komma ut och säga: "Jag är kristdemokrat.". Ja, det är nog så enkelt. I ett par debattartiklar i Expressen utpekas hon som tillhörande den kristna vänstern. Fast just det. Vänster var det ju ingen som mindes att han skulle ha indikerat.
Visst, det är lätt att ta till brösttoner om gäng. Och även snacka om all avlyssning och övervakning som måste användas mot dem. Men gör det då! Om de är misstänkta för konkreta grova brott. I stället för att slösa personal och resurser på moralbrott. Här hos Isabella Lund finns exempel på hur politiker vill omprioritera polisens resurser till att jaga frivillig sex mellan människor - om pengar är inblandade. Detta samtidigt som systemhotande grov brottslighet finns.
Recent Comments