Politikerdilemmat: Stäm väljarna!! Eller inte?

Intressant att se hur samma nyhet kan vinklas i rubrikerna.

"Fritt fram för privat piratjakt", skriver IDG.

"EU:s domstol passar om fildelning", skriver TT i en artikel som återges i DN, Sydsvenskan och HD.

"EU-dom: Öppning i piratjakten", hävdar Svenska Dagbladet och kompletterar med "Alla nöjda med domen".

"EU-dom öppnar i jakten på fildelarna: Kan bli lättare att få ut personuppgifter", skriker Aftonbladet.

"Operatörer blir inte skyldiga att läma ut ip-adresser", tycker Expressen.

"Justitieministern nöjd med fildelningsdom", skriver NyTeknik, som har en av de mer läsvärda artiklarna.

Vampyrerna i Antipiratbyrån och Ifpi påstår att de är nöjda med utslaget. Det är de inte alls. Det gick ju emot deras linje. Det svenska förslaget till lag som skulle ge dem helt nya möjligheter att suga blod ur svenska barnfamiljer är ju plötsligt vidöppet och nu sitter de och konspirerar om hur de skall få tillbaks politikerna i fållan. Det gäller alltså att veta vad förhistorien var.

Så här ligger det till:

IPRED1-direktivet försöker göra det enklare för upphovsrättsindustrin att spåra "pirater" och i slutänden driva skadeståndsprocesser mot dem. Från början handlade direktivet om hur man lättare skulle kunna komma åt piratkopierade fysiska varor genom att tvinga mellanhänder att skvallra på andra som var inblandade i en kedja som kunde innebära att falska Gucciväskor tillverkades i en fabrik i Kina och fann sin väg in i EU. Som om detta vore ett problem! Läs gärna min avrättning av Gucci-argumentet. Genom ”informationsförelägganden” skulle domstolar – med hot om vite – tvinga fram uppgifter för att hitta källan.

Kinesisk Gucci-kopia som säljs med slogan: "Support your small business"

Sedan fildelningen kom igång har man utvidgat räckvidden så att även spårning på nätet skall bli enklare. Den 9 juli 2007 presenterades det svenska lagförslaget. Där vill man explicit tillåta alla rättighetshavare att – utan Datainspektionens tillstånd i fortsättningen – bedriva övervakning av nätet och i stora databaser samla in uppgifter om IP-nummer och vilket material dessa laddar upp eller ned. Med dessa övervakningsuppgifter skall de sedan kunna gå till en domstol och begära att operatören tvingas lämna uppgift om ”källan”, dvs deras egna kunder.

Idag har operatörerna tystnadsplikt vad avser folks beteende på nätet enligt lag. Nu vill man införa en standardiserad procedur för att tvinga operatörerna att bryta denna tystnadsplikt:

IPRED1-direktivet säger alltså i Avsnitt 3, Artikel 8:

"1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, i samband med en rättegång om immaterialrättsintrång och som svar på en berättigad och proportionell begäran av käranden, får besluta att information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna skall lämnas av intrångsgöraren och/eller annan person som ... har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet".

Detta har allmänt tolkats som att internetoperatörer skall vara tvungna att lämna ut abonnentuppgifter om fildelare till Hollywood och globala skivbolag om de vill stämma fildelare på skadestånd. Tidigare har bara polis och åklagare kunnat få ut detta vid brottsutredningar. Brottmål alltså ( -> böter/fängelse). Inte civilmål ( -> skadestånd).

Ett spanskt mål hade letat sig upp till EG-domstolen där en nationell upphovsrättsorganisation hade begärt av ett stort telebolag att de skulle tvingas lämna ut abonnentuppgifter i just ett civilrättsligt mål. Telefónica de España vägrade och en spansk domstol begärde ett förslag till avgörande av EU:s generaladvokat Juliane Kokott. Hon kom till följande slutsats efter en mycket lång rättslig diskussion (där det skall noteras att direktiv 2004/48 alltså = IPRED1):

”Mot bakgrund av direktiv 2002/58 är det följaktligen förenligt med gemenskapsrätten, särskilt direktiv 2000/31, direktiv 2001/29 och direktiv 2004/48, att medlemsstaterna fastställer att personrelaterade trafikuppgifter inte får lämnas ut för att möjliggöra civilrättsliga åtgärder mot intrång i upphovsrätten.”

Domen konfirmerar nu detta utslag: EG-rätten kräver alltså inte att varje land tvingar ut abonnentuppgifter från operatörerna. Länk till slutliga domen på svenska.

Förslaget i den svenska promemorian är alltså en rejäl ”överimplementering” av EU-direktivet. Nu är det inte en rättslig fråga längre. Nu är det en politisk fråga som lagstiftarna i Riksdagen måste ta ställning till: Skall de göra det lättare för globala film- och skivbolag att stämma deras egna väljare trots att EU inte kräver det? Hör av er till era riksdagsledamöter för det lär mediedirektörerna göra! Mailadresserna finns på Riksdagens webbplats.

Hmm, ska vi stämma väljarna enligt justitiedepartementets lagförslag?

Johan Linander (c) tycks säga att hans parti inte vill bidra till att mata vampyrerna.

Det kommer säkert att bli bråk. När domstolen konstaterat att länderna inte måste tvinga fram uppgifter från operatörerna säger man som något slgs gardering: "Gemenskapsrätten innebär emellertid ett krav på att dessa medlemsstater, när de införlivar dessa direktiv med nationell rätt, skall utgå ifrån en tolkning av direktiven som gör det möjligt att uppnå en korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheter som åtnjuter skydd enligt gemenskapens rättsordning. Vid genomförandet av införlivandeåtgärderna beträffande dessa direktiv, ankommer det på medlemsstaternas myndigheter och domstolar att inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med dessa direktiv, utan även att se till att de inte grundar sig på en tolkning av dem som skulle stå i strid med dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna principer för gemenskapsrätten, såsom proportionalitetsprincipen."

Sug på detta som finns i det svenska lagförslaget men som förmodligen skulle kunna dras ned rejält jämfört med direktivet: I promemorian föreslås en märklig ”skampålebestämmelse” eftersom denna finns i EU-direktivet. Om t.e.x Antipiratbyrån lyckats fälla en tonåring som blivit skadeståndsskyldig för fildelning kan de också begära att domstolen ålägger ”den som har gjort eller medverkat till intrånget eller överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.”. Sommarjobbspengarna kan alltså gå till att köpa annonsplats i tidning där man gör avbön. Varför? ”Syftet med åtgärderna är att avskräcka framtida intrångsgörare och att öka medvetenheten hos den breda allmänheten.”.

Det dyker nu upp fler politiker i spåren efter rebellmoderaterna: Carl Schlyter (mp), som sitter i EU-parlamentet och sedan länge är kritisk mot fildelarjakten, skriver i Aftonbladet att fildelning inte är stöld. Nej, just det.

Anders Mildner lär väl komma med en kommentar. Han förvarnade ju om "fildelningsveckan". Piratpartiets ledare kommenterar domen: Rick Falkvinge, Christian Engström. Andra bloggare: Tommys Tankar, Kvällspostens Peter J Olsson, Integritetsombudsmannen Pär Ström.