I Vetenskapsnyheterna (P1 Sveriges Radio) bekräftar man (självfallet!) idag vad jag sagt åtskilliga gånger: Man berättar om forskning som gör slarvsylta av de skräckscenarier som exempelvis Thomas Bodström torgför via sin kyrkliga och sexnegativa organisation Ecpat.
Sexskräck och "modern hederskultur" är ett av de fenomen som hotar nätets frihet. Kontrollsamhället drabbar oss för att föräldrar inte förmår hantera den nya verklighet som nätsamhället utgör. Medan barn och ungdomar mycket väl klarar sig eftersom de vuxit upp i det samhället. Det är dags för föräldrarna att växa upp och bli lika mogna som sina barn. För det fria, öppna, demokratiska samhällets skull.
Jag tar upp länken mellan sexnegativism och kontrollsamhället i min nya rapport Alternativ till Bodströmsamhället, som jag just presenterade.
Michael Borgert har i Vetenskapsradion redogjort för en sammanfattning av den omfattande forskning man bedrivit på University of New Hampshire i USA om ungas sexuella betende på nätet och de eventuella risker de utsätts för. En del tidigare forskning från samma grupp är citerad i den BRÅ-rapport som regeringen beställde som underlag till den av Bodström tillsatta utredningen om grooming. Trots att BRÅ-rapporten visade att det knappast finns något problem att finna lösningar på valde utredaren, Riksåklagaren Fredrik Wersäll, att helt ignorera denna forskning. Jag har slaktat utredningen i en bejublad bloggpostning, samt i Timbro-rapporten. UPDATE: Nu tycks remissinstanser också såga förslaget enligt SvD. Tack!
Nåväl, gå nu gärna till Vetenskapsnyheterna tisdag 19 februari 2008, sändningen klockan 08:37. Snutten finns i 30-dagarsarkivet just nu i alla fall och börjar 2:38 in i programmet. Jag citerar dock hela inslaget här. Låt er inte avskräckas av påannonseringen som förstås är gjord enligt den kulturella offermyt som forskningen krossar: "Så om sexbrottslingar som hittar sina unga offer på nätet!".
Och man fortsätter att använda ord som hämtats från modern svensk hederskultur som "övergrepp" och "förövare", även i fall där det finns varken eller. Men innehållet är intressant:
"Det här är något, som inte minst i USA väckt stor oro och debatt. En vanlig uppfattning är att de förövare som lockar till sig unga via Internet själva låtsas vara barn. Men enligt en ny och omfattande studie från Universitetet i New Hampshire så verkar inte den här bilden stämma.
"De amerikanska forskarna tittade närmare på ett stort antal sexuella övergrepp där vuxna förövare fått kontakt med barn och tonåringar via nätet. Omkring 3.000 tonåringar intervjuades i studien och över 600 representanter för det amerikanska rättsväsendet. Och det visade sig att i bara 5 % av de undersökta fallen så låtsades förövaren själv vara tonåring. I stället var den vanliga gången att de vuxna förövarna inte dolde att de var vuxna men att de tog lång tid på sig att bygga upp ett förtroende över nätet innan de sedan övertalade ungdomarna att inleda en sexuell relation. Forskarna upptäckte också att de sexuella förövarna sällan var våldsamma. Kidnappningar var mycket ovanliga och i nästan 75 % av fallen träffade offren sina förövare mer än en gång. De ungdomar som löpte störst risk att råka ut för sexuella övergrepp via en vuxen kontakt på nätet var de som hade ett riskabelt online-beteende, som forskarna kallade det för. Det kunde röra sig om att exempelvis ha täta kontakter med främlingar på nätet, diskutera sex med främlingar eller vara allmänt sexuellt utmanande på Internet."
rapporterade Michael Borgert. Och Åsa Landberg som är psykolog på Rädda Barnen bekräftar att de här resultaten stämmer även med situationen i Sverige."
University of New Hampshire har gjort den där typen av undersökningar i många år och har en speciell sajt för sitt Crimes against Children Research Center. De har också en PDF med råd till tonåringar och föräldrar där de avlivar en massa myter som är väldigt instruktiv. (Och visst, jag bryter nog delvis mot ett av deras råd genom mina ståndpunkter. Men det rådet är ju tämligen politiskt och inte vetenskapligt, gissa vilket?).
Anledningen till Vetenskapsradions inslag är en sammanfattande artikel för det kommande numret (Feb-mars 2008) av tidskriften American Psychologist skriven av just den där forskargruppen (Wolak, Finkelhor, Mitchell & Ybarra). Artikeln har titeln Online “Predators” and Their Victims: Myths, Realities, and Implications for Prevention and Treatment. Jag önskar att svenska politiker samt det vetenskapligt inkompetenta kyrkfolket på Ecpat kunde ta till sig kunskap och tänka utanför sin egen värld där sex är något automatiskt ont.
Från den inledande summeringen av denna sammanfattning av forskningsläget: "The publicity about online “predators” who prey on naive children using trickery and violence is largely inaccurate. Internet sex crimes involving adults and juveniles more often fit a model of statutory rape—adult offenders who meet, develop relationships with, and openly seduce underage teenagers—than a model of forcible sexual assault or pedophilic child molesting.". Notera det amerikanska uttrycket "statutory rape", vilket säger vad det rör sig om: "våldtäkt så som definierat i statuterna, regelboken". Det handlar alltså inte om våldtäkt i någon egentlig mening. Utan frivillig sex där en person är under 18 år (i vissa delstater) eller kanske under 16 år (i andra delstater). Givetvis finns det några få äkta övergrepp i materialet men de är som sagt oerhört ovanliga och kan informeras bort.
Här är pressmeddelandet inklusive en länk till hela artikeln som PDF.
I min Timbrorapport spekulerar jag i varför just terrorister, pirater och pedofiler har kommit att tillgripas för att försöka driva igenom aldrig skådade övervakningslagar som skadar hela samhället. Och jag tror att det har med förlorade auktoriteter att göra, sådana som bryts ned av nätsamhället. Men det är falska fiender. Vi går inte mot samhällelig katastrof på grund av de där grupperna. Vi skadar hela samhället och demokration och kommunikationsfriheten och oss själva genom obefogad oro.
Vad gäller katastroftänkandet runt att pedofilerna hotar alla barnen i nätsamhället framgår som sagt av forskningen att detta är helt fel. Vad gör vi då? För att känna oss lugnare? Jag citerar mig själv i rapporten:
"KRIGET MOT PEDOFILERNA: Dagens kultur är paradoxal. Vi har ett samhälle som flödar av öppen sexualitet på ett sätt som aldrig förr. Musikvideor, reklam, ungdomstidningar, kvällstidningar, dokusåpor, hela Internet, ja, hela kulturen, är fylld av sex. Barn växer upp i en genomsexualiserad värld, samtidigt som åldern för könsmognad har fallit. Parallellt med detta finns en ökande moralism runt sexualitet: offentliga personer förväntas ta avstånd från pornografi som företeelse. Retoriken runt sexköp och ungas sexualitet är helt annorlunda jämfört med när jag själv växte upp på 1970-talet. Riskerna är helt snedvridna i debatten. Sexuella övergrepp mot barn begås främst av fäder mot döttrar i hemmet. Inte av lösdrivande pedofiler.Min tolkning är att föräldrarnas minskade makt och kontroll över sina barn, i en värld där alla kan ha kontakt med alla och där barn översköljs av sexualitet, skapar oro. Denna oro förstärks av dåligt samvete för att föräldrarna själva prioriterar på ett sätt som gör att de inte har så mycket kontakt med barnen som de egentligen skulle vilja – på ett plan. Då hittar man på syndabockar för att döva ångesten. Ett annat sätt att döva oron vore att betrakta ungdomar som aktiva agenter som faktiskt kan fatta beslut samt att erkänna att de har en stark könsdrift som kommer att ta sig olika uttryck. Man kan diskutera relevanta frågor i skolan och andra sammanhang utan att skuld- och skambelägga. I en annan tid hade övervakningsregimen kunnat motiveras med kriget mot serietidningarna eller kriget mot knarket eller videon eller dataspelen.
Det är fullt möjligt att vi i nätsamhället måste se på sexualiteten på ett helt annat vis än vi gör i dag. Anta att det i det digitala nätsamhället faktiskt blir så att digitala bilder ”uppstår” av olika skäl. Att alla människor kommer att dokumenteras i nakna och sexuella situationer under hela livet, och att dessa bilder förr eller senare letar sig ut på nätet. Tills slutligen alla finns där, barn som vuxna. Hur skall vi förhålla oss till det? Övervaka bort det? Eller ändra vår inställning och koncentrera oss på att bekämpa äkta sexuellt våld i det verkliga livet?
Övervakning och avlyssning kan ses som ett sätt att döva föräldrars oro för sina barn och sin egen förlorade makt. Egentligen borde vi tänka nytt och stort runt vårt förhållande till om den oron är befogad samt hur vi skall ge barn och ungdomar verktyg för att hantera sexualiteten i nätsamhället."
Bodströmrapporten laddas ned här. Förresten tycker jag att många fler borde länka rapporten och mitt inlägg om den. Litet missnöjd med responsen, grrrrr! Den är viktig! Christian Engström rapporterade från släppet, liksom Anna-Lena Lodenius. Såg att även Tjärhovsplan.se varit där och gav mig ett märkligt epitet: "ungkarlshungrig", ha ha!
"Pedofilbiten" är bara en liten del av rapporten men den aktualiserades av radioinslaget i morse. Rapporten inleds med en dramatisk illustration av FRA-lagen, där nästan all vår kommunikation skall kopieras in till ett hemligt regeringsnät för att där avlyssnas och analyseras.
Recent Comments