Igår skrev jag min månadskrönika i Computer Sweden. Den handlade om hur den danska domstolen tvingar en internetleverantör att blockera åtkomst av The Pirate Bay genom att hävda att internetleverantören i sitt eget nät "kopierar" den information som transporteras genom deras routrar för bråkdelen av en sekund. Det fall jag beskrivit i flera artiklar på bloggen tidigare ur ett rättsligt perspektiv. Jag lämnade in manus till krönikan för en vecka sedan och anade inte hur aktuell den skulle bli p.g.a. händelserna runt Wikileaks.org, där BBC igår hävdade att sajten har tagits off-line. Fel, vilket skall visas nedan. Computer Sweden skriver idag. Även hos Opassande.
Krönikan talade om konsekvenserna av den absurda danska modellen (som strider mot EU-rätten) att se alla operatörer som "kopierare" av information. Jag tog bland annat upp försök att tysta läckt information från Diebold, det företag i USA som producerar röstningsdatorer. För politiska val alltså. I stället för att lägga valsedlar i kuvert eller trycka hål i blanketter har man en pekskärm. På slutet printar valförrättaren ut resultatet på en remsa. Det visade sig att de där datorerna nog var ganska sårbara för hackare, för manipulation. Diebold försökte stoppa informationen genom hotbrev från advokater som hävdade intrång i upphovsrätt. En studentrevolt tog vid och informationen klonades på fildelningsnätverken. Läs mer i krönikan.
Visst, advokaterna försökte gå på ISP:er också genom att hävda att de var medhjälpare till copyright-intrång. Men se det gick inte! Domstolarna slängde ut de fallen och bötfällde Diebold för att man försökte tysta information genom att missbruka DMCA, Digital Milennium Copyright Act, som kan tillåta sådant agerande mot mellanhänder.
Nu händer det alltså igen. Anders Mildner skrev nyligen om Wikileaks.org i Sydsvenskan. Likaså Per Jönsson i Dagens Nyheter. Eller varför inte TIME Magazine. Senare än svenskarna. Wikileaks är en sajt där "whistleblowers" anonymt kan läcka dokument från företag och myndigheter som man anser är inblandade i korruption eller brottslighet.
Fast nu har en Kalifornisk domstol gått på den andra linjen jämfört med Dieboldfallet och röstningsdatorerna. Man hävdar intrång i upphovsrätt när läckta dokument hamnat på nätet hos Wikileaks. Domänen har tagits ur funktion och funkar inte längre. Blockerad. Men så lätt stoppar man inte information i dagens värld. Det verkar finnas minst ett 30-tal olika domäner som pekar på informationen. Här finns en lista på Slashdot. Hos Bloggarna.se finns fler domäner och jag har fått veta ytterligare en som inte finns på listorna, Wikileaks.to.
Och vem tror ni håller ut och rent fysiskt huserar den där servern där dokumenten ligger? Visst, man kan göra en traceroute på de där domänerna och man hamnar på samma webbhotell som alltmer framstår som "last resort hosting", webbhotellet som aldrig backar, PRQ. Det webbhotell som i princip raderades ut av Håkan Rooswall när han raidade The Pirate Bay. Han beordrade ju polismännen att bära iväg med allt de hittade i serverhallen. Rubbet! Alla kunders servrar.
Yttrandefrihetskämpar har ju sett hur obekväma sajter tenderar att hamna där sedan de jagats iväg av både stater och andra webbhotell som tycker det är för jobbigt att husera lagliga sajter som blir attackerade av en kristen pöbel med Livets ord i spetsen (pedofil.se) och (sexualpolitik.se). Eller som inte backar för att skydda en sajt som jagats genom sju länder av Rysslands utrikesdepartment och ständigt attackeras av Rysslands samlade hackercommunity (kavkazcenter.com) [1], [2], [3], [4]. Wikileaks lär vara speglad, så det räcker nog inte att ge sig på PRQ. Som förstås redan tidigare fått brev från advokater på fint papper, advokater som givetvis blivit avsnoppade i hedervärd Pirate Bay-stil. Distribuerad civil olydnad av entusiaster kombinerad med fildelningsnätverk slår vilken högavlönad kostymnisse som helst. Man misstänker väl att alla de där dokumenten som huseras på Wikileaks aldrig går att få bort. Stängs domäner och webbsajter kommer zippade dokument att seedas via torrentfiler.
Men tänk om Danmarks modell får råda. Då kan en domstol bara gå på vilken internetleverantör som helst och hävda att de olagligen "kopierar" informationen genom att bara transportera den. Så kan vi inte ha det. Inte för att det skulle gå att stoppa infon i alla fall. Men attacker mot infon skulle gå enklare och snabbare i alla fall.
Jag gillar ju Computer Sweden och dess chefredaktör Johan Hallsenius som ofta har väldigt kloka saker att säga om framtiden. Tyckte dock att de hamnade litet fel om operatörernas neutralitet i sin ledare. Samma dag som de körde min krönika på baksidan i och för sig :) Det mest ironiska är väl att Ifpi, skivbolagens antipiratorganisation, i sin tidning raskt piratkopierade hela Computer Swedens ledare.
I Sverige har ju "läckare" grundlagsskyddat källskydd om de läcker till publikationer som har grundlagsskydd. Dessutom finns ett efterforskningsförbud. Staten får inte försöka ta reda på vem som läckte från en myndighet. Kanske kan Wikileaks ses som att Nätet på sitt eget vis kan ge liknande "grundlagsskydd"? Jag var i förra veckan på en presentation av .SE:s nya Internetguider som kan laddas ned gratis som PDF:er. Jag kan rekommendera båda de som precis publicerades men i det här sammanhanget är det förstås yttrandefrihetspublicisten Anders R Olssons Yttrandefrihet på nätet som är aktuell. Ladda ned här hos .SE!
Recent Comments