Centern hade upphovsrättsdebatt i Stockholm samtidigt som jag satt i en panel om samma ämne i Uppsala. Dick Erixon, neokonservativ (f.d. liberal) skribent, rapporterar därifrån. När han citerar Marx blir det fel: "Intresset ljuger aldrig", skriver Dick och refererar till den första debatt han säger sig hört om fildelning. Den skedde på livligt vis mellan Alexander Bard och mig. Han menar att han nu fattar att jag som drev internetleverantör förstås tjänade pengar på fildelningen medan Alexander förlorade.
Dick har fel och projicerar sin önskningar på ett gammalt minne. Han talar om ett radioprogram som sändes 1996, eller kanske våren 1997, i P3. Det handlade inte alls om fildelning eftersom det inte fanns som fenomen då. Musik fanns inte på nätet. Folk hade uppringda förbindelser via modem med 33,6 kbps hastighet. Radiodebatten handlade om kassettersättningen som det kommit en promemoria om 1996 och en proposition om våren 1997 (och som Rasmus Fleischer skrivit en B-uppsats [PDF] i ekonomisk historia om på Stockholms Universitet).
Bahnhof hade jag startat 1994 men jag var inte i radio i egenskap av internetföretagare. Jag var där som en "liberal samhällsdebattör", precis som Alexander Bard själv. Kassettersättningen skulle alltså debatteras ur ett liberalt perspektiv och P3 hade ringt upp Alexander för att hitta en liberal röst som var mot avgiften. De blev paffa när han jublade över den.
Någon (Alexander?) föreslog att de kunde ringa mig och se om jag hade en annan uppfattning. Alexander och jag var goda vänner och hade skrivit tokiga kolumner ihop men såvitt jag vet aldrig diskuterat immaterialrätt privat ens. Upphovsrätt var en icke-fråga vid den här tiden även om jag hade blåst i visselpipan mot programvaruindustrins överdrifter om förluster från kopiering i en Timbro-rapport från våren 1996. Dessutom använde vi Linux för vissa grejer i Bahnhof och jag hade så smått börjat fundera runt det hela. Så jag ställde upp i debatten.
Men notera: Det fanns ingen fildelning eller pengar för en internetleverantör att tjäna på att ifrågasätta kassettersättningen eller immaterialrätten vid den tiden. Och jag var inte där som internetföretagare. Det handlade inte om nätet eller digital kopiering av filer.
Dick har dessutom spänt vagnen framför hästen: Han tror att jag har vissa åsikter för att jag drivit ISP. Det är tvärtom. Jag hade startat och drev en ISP för att jag var väldigt frihetlig och därför älskade nätet så fort jag kopplade upp mig ca 1992 och slogs av den frihet som fanns där. Det okontrollerade sätt som nätet växte på var fascinerande: organiskt och utan central kontroll. Jag var en skribent och samhällsdebattör som gjorde något så ovanligt som hoppade av kultursidesvärlden. Just när jag äntligen hade etablerat mig och tjänade bra med pengar och blev publicerad precis var jag ville och blev uppringd av media hela tiden med förfrågningar. Min ideologi drev mig att starta Bahnhof, helt enkelt för att jag ville skapa en möjlighet för fler att koppla upp sig på detta magiska nätverk. Och givetvis trodde jag att det skulle finnas tillräckligt mycket kunder för att skapa en verksamhet som gick runt och försörjde mig. Bahnhof fanns på grund av mina åsikter - inte tvärtom.
De flesta som läser den här bloggen idag känner förstås inte till min bakgrundshistoria men så är det: Skribent och samhällsdebattör på heltid 1992-1994. Startade Bahnhof 1994. Eftersom vi inte kunde ta ut lön alls förrän efter 1,5 år (då jag fick 10.000 i månaden och kände mig rik som sjutton) skrev jag fortfarande artiklar för att försörja mig och förekom i debatten ett par år ytterligare, till 96/97 kanske. Det var arbetsveckor på uppåt 100 timmar under ett par år. På kuppen förlorade jag givetvis allt socialt umgänge och kraschade ett 13 år gammalt förhållande. Jag kan inte rekommendera den typen av företagande för någon. Men vi gav oss fan på att lyckas med den minimala penninginsats vi gjorde från början. Sedan begravde jag mig i Internetföretagande innan jag blev utköpt ur bolaget av kollegorna många år senare och kröp ut ur hålan igen och började blogga och skriva 2005.
Själv anser jag, precis som Dick Erixon, att folk som skapar saker bör få betalt. Jag har utrett detta ganska utförligt i en bejublad bloggpostning. Dick Erixon och Martin Rolinski (Alexander Bards sångare i BWO), som under debatten tydligen förfärades över att människor konsumerar mängder av användargenererat material, rekommenderas läsa den postningen noggrant och fundera. Var finns felet i det jag skriver där? Jag är uppriktigt intresserad.
P.S. Dick svarar på sin blogg. Läsvärt och ganska nyanserat torots allt :)
Om centerns debatt: Copyriot, Johan Linander (c), Annie Johansson (c), Kulturrevolution (Johan Eriksson), Kulturrevolution (Sebastian Weil), Magnus Persson (c).
Recent Comments