Idag skissar jag i en stor artikel på SvD Brännpunkt på fortsättningen: Om FRA-lagen går igenom, vad kan vi göra?
Trots allt gör politikerna ett intrång i allas vår liv av en magnitud som de aldrig gjort tidigare. För en beskrivning av detta vill jag hänvisa till min artikel i Kvällsposten från i fredags, där jag på det rakaste viset beskrivit varför det är så.
Många har frågat i olika sammanhang: Vad gör vi? De känner sig skändade. Att veta att det mesta man har för sig på Internet sänds som en kopia in i en statlig avlyssningscentral är ett oerhört intrång i våra grundläggande mänskliga rättigheter. Samtidigt känner sig folk maktlösa. För de kan ju inte vägra själva. Det är något som sker över deras huvuden. Många talar om kryptering och anonymisering.
Fast det finns faktiskt några som kan vägra. En part mot vilken de höga riksdagsledamöterna ämnar använda statens våldsapparat för att få tillgång till allas vår kommunikation. För misstag er inte: När staten vill ha något ser den alltid till att med våld kunna få det.
I ett rättssamhälle kan man på olika vis fördröja våldet för att utreda huruvida det är berättigat. Samhällen där staten ganska godtyckligt kan låta sina tjänstemän rikta våld mot medborgarna utan omfattande procedurer och kontroll från olika organ kallar vi "polisstater". Sverige är inte en sådan.
FRA-lagen riktar sig inte mot oss medborgare direkt. Den riktar sig mot ett tiotal Internet-/teleoperatörer. Dessa skall tvingas att till FRA på ett antal platser i landet lämna över fiberkabel och genom denna fiberkabel se till att en perfekt kopia av allt vi gör på nätet som passerar rikets gräns skickas till myndigheten. Varje Googlesökning skall in till staten så att myndigheten kan se vad vi letar efter på nätet. Alla skall med!
Regeringen har givit vackra namn åt de där platserna där operatörerna skall tvingas kopiera trafiken till myndigheten: Samverkanspunkter kallar man dem. Härligt va? Mussolini kunde säkert ha hittat på det. Varje människa i nationen Sverige är bara en cell i en stor folkkropp och har endast ett värde som en del av denna helhet. Varje företag är bara ett organ i denna folkkropp och har ingen egen beslutanderätt när det kommer till de viktiga sakerna. För att folkkroppens hjärna skall kunna bestämma hur folkkroppen skall röra sig måste den förstås få informationen genom nervbanorna så att varje cell kan övervakas. I folkroppens samverkanspunkter leds informationen om cellernas kaotiska beteende därute in i nervbanorna och kan förvandlas till nyttigheter för folkhjärnan.
Vi bygger faktiskt upp det där systemet. Nej nej, säger riksdagsmännen, det är ju inte tanken! Om vi råkar hitta källskyddad information, någon som skickar ett tips till en journalist om maktmissbruk inom en myndighet till exempel, då skall vi omedelbart slänga bort den informationen. Det står på en post-it-lapp på manöverpanelen till superdatorn ju! En post-it-lapp som är undertecknad "Fredrik Reinfeldt, 18 juni 2008". Visst! Någon som tror att det kommer att skrattas åt den post-it-lappen i framtiden?
Som Christopher Kullenberg skriver idag i SvD kan vi säga adjö till meddelarskyddet och i förlängningen därför den fria åsiktsbildningen. Enligt Sveriges grundlagar får inte intrången i vår kommunikation gå så långt att den hindrar just den fria åsiktsbildningen. Regeringsformen 2 kap. 12 § 2 st:
Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.
I Svenska Dagbladet föreslår jag att de som direkt drabbas av statens order att leverera information in i "folkhjärnan" vägrar lyda. Operatörerna måste få den svenska lagen prövad. Det är inte givet att den står sig gentemot Europakonventionen. Enligt deras praxis i tolkningen av kommunikationshemligheten skall det finnas proportionerlighet mellan det intrång som görs i våra privatliv och det syfte som finns med detta intrång.
Att en operatör skulle begära rättslig prövning är inget konstigt. Det är vad varje operatör borde göra. Det handlar om deras kunders konfidentiella kommunikation och det finns reglerat i EU-direktiv att denna inte lättvindigt får upphävas. Visst, nationell säkerhet och brottsbekämpning är två principiellt godtagbara skäl till intrång: Men vid utredning av brott riktas alltså intrånget mot en person som är misstänkt. En domstol måste besluta att skälen är uppfyllda. FRA-lagen gäller helt generell avlyssning av oss alla. Utan undantag.
Telia Sonera bör vara den störste ägaren av fiber in och ut ur landet och därför riktar jag uppmaningen i SvD till dem. En liten komplikation är ju att staten är störste ägare. Vill och vågar de ta strid mot denne? För sina kunders skull? Det är faktiskt en mängd privatpersoner, företag, organisationer, mediehus, kommuner, landsting och myndigheter som använder Telia Sonera för att sköta sin kommunikation. Det är inte bara fråga om att några trilskande privatpersoner skall bli avlyssnade av en statlig myndighet: Alla dessa kunder skall avlyssnas! Hela samhället skall med.
Det finns förstås en detalj jag inte har med i SvD-artikeln och jag har inte utrett juridiken i minsta detalj. Det får gammelmedia göra. Ni har avlönade reportrar. Jag är en bloggare som satsar helt ideellt på att värna kommunikationsfriheten för oss alla och kan inte utföra hela medias traditionella granskande roll. Men det finns förstås en vitesmöjlighet i det hela: Det där med "samverkanspunkterna" regleras i förslaget till ändring av Lag om elektronisk kommunikation som hänger med i FRA-lagspaketet. Post- och Telestyrelsen är tillsynsmyndighet för denna och skall se till att den följs. Man har en generell möjlighet att besluta om vite mot företag som bråkar. Exkakt när detta skulle inträda vid rättslig prövning av frågan vet jag inte. Men viten kan överklagas och dras i långbänk också.
Mitt budskap är att operatörerna måste ta strid till rimlighetens gräns. Staten kommer knappast att bereda sig väg in i deras hallar med hjälp av skärbrännare även om det hade varit en illustrativ scen öf rvad riksdagen anser måste till för att få tillgång till vår kommunikation. Statens våld är mer subtilt: Utdöm vite, dvs pengar som måste betalas om man inte lyder. Och dessa pengar kan sedan inhämtas av Kronofogden genom beslag av bolagets tillgångar. Det väcker mindre anstöt än att själv försöka koppla in avlyssningscentralen till operatörernas växlar. Även om effekten är densamma.
Under tiden, medan operatörerna överklagar, vad gör vi? Får en riktig samhällsdebatt från grunden! Regeringen har försökt smyga på allmänheten lagen och har inte velat ha en debatt. Bloggosfären har skrivit Internethistoria redan genom sitt uppror, oavsett hur detta slutar. Vi har lyft frågan och fått den att koka över, trots gammelmedias motsträvighet.
Och är inte detta illustrativt för hela frågan? Staten vill kontrollera nätet. Makt har förskjutits från centrum till periferi. Vi har visat detta. Staten vill ha tillbaks makten. FRA-lagen är bara ett exempel på hur sådan förlorad auktoritet tar sig uttryck i vansinniga regleringar. Regleringar som hotar förstöra den ekologi som möjliggjorts av det fria nätet. För mig är nätet och allt det nya beteendet, alla de nya affärsmodellerna, hela kakafonin av sociala och tekniska innovationer ett Amazonas. En magisk regnskog som mår bäst av att lämnas orörd. Den skall skyddas!
Det finns andra sätt att agera i den nya världen. Alternativ till avlyssning och kontroll. Jag tar upp sådana alternativ i min senaste rapport för Näringslivets liberala tankesmedja Timbro: Alternativ till Bodströmsamhället: Om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna. Rapporten finns för fri nedladdning här.
Vi kanske bör vänja oss vid en värld utan signalspaning i den form som riksdagen tänkte sig och diskutera hur vi kan uppnå de saker man säger sig vilja uppnå med andra metoder? Världen är faktiskt väldigt transparent utan att man behöver avlyssna alla rakt in i kablarna. Låt diskussionen börja!
Jag vill också uppmärksamma den appell jag gjorde igår kväll: Jag skrev en artikel för QX.se där jag visade på historiska paralleller mellan vad som händer i Sverige nu och vad som hände för 75 år sedan någon annastans. Hur partilojalitet och rädsla kan bödda för katastrofala beslut. Vi kan lära av historien!
Det enklaste vore förstås att nog många alliansledamöter har nog med integritet för att faktiskt säga NEJ till inkopplingen av oss till folkhjärnan. Vi vet alla att de finns! Själv tror jag att de djärva kommer att vinna oerhört mtycket på det, personvalsmässigt. Go for it!
Recent Comments