Stockholm Pride 2008 invigdes i förrgår. Eller Europride som det ju är i år. Jag kommer att gå på en del grejer förstås.
I torsdags kväll var jag på ett par mingel: Tidningen QX bjöd in till släppet av sitt fetaste nummer någonsin på NK, som bjöd på rosébubbel och förhandsvisning av sina Pride-skyltfönster som designats av ett antal kända och halvkända personer.
Jag gick dit med Camilla Lindberg, hjältinnan som vågade rösta nej till FRA-lagen. Responsen var härlig bland det inbjudna HBT-folket när man presenterade henne (nej, utseendet är inte allmänt känt ännu): Det hyllades och gratulerades. En herre stod som fallen från skyarna när han insåg vem hon var och sa att han nu skulle göra en sak han bara hade gjort en gång på tio år för att hedra en person: Han gick fram och placerade en varlig puss på Camillas panna och bugade. Och jo, jag bytte ett par meningar med den indiske prinsen som vågade komma ut i det viktorianska Indien.
Det finns - som jag argumenterat för på QX.se - skäl till varför minoriteter av olika slag skall vara extra känsliga för statlig avlyssning och kartläggning. Och jag tyckte att reaktionerna på Camilla bekräftade det.
Minglet fortsatte på Berns, där Pridebaren "Katthavet" har öppet närmaste veckan. Där träffade vi två riktiga gamla fullblodskämpar som vågade mer än andra och de fann förstås Camilla direkt. Det var Michael Holm och Geurt Staal. De bodde i Åseda i Småland och gav därifrån på 1970-talet ut tidningen REVOLT - mot sexuella fördomar, en tidning som blandade politik och sex. Ett homopolitiskt historiskt reportage kunde följas av en bildserie på en naken gymnasist och en porrnovell om mötet med storkukade marockaner på semesterresan. Plus kontaktannonser förstås. 1971 genomförde de den första gayparaden i Sverige. De var 13 (säger den ene av dem, 14 säger den andre) personer som gick med plakat genom Stockholm skyddade av 50 poliser. Vilken styrka! Sådant imponerar på mig mer än stora materiella framgångar. Nå, de var affärsmän på andra områden inom publishing också (förutom homotidningar alltså) och lever gott, åtminstone delvis på Rivieran. Vilket de förtjänar.
Temat för årets Pridefestival upplever jag som ganska falskt. "Swedish Sin - Breaking Borders". Tillåt mig småkräkas! Den svenska synden fanns några år på 60- och 70-talet när vi var ledande i att pusha västvärldens yttrandefrihets- och obscenitetslagar i liberal riktning. När kämpar som REVOLT-pensionärerna verkligen bröt ny mark. Men idag är ju Sverige ett puritanskt land med en väldigt normerande syn på sex som bara något slags relationsupphållande jämställd aktivitet. Men sex är ju intimt förknippat med dominans och underkastelse. Sex är i och av naturen politiskt inkorrekt. Sex kan vara jämställt och fint. Men inte bara. Eviga naturliga hierarkier och spänningar kommer fram i sexualiteten. Sexualiteten är en av de mest grundläggande drivkrafterna bakom mycket mänskligt beteende. En naiv syn på sex gör att man missförstår hela världen. Ett tips: Läs Camille Paglia!
P.S. Jag ser att Teflonminnet skriver om att vi sågs i fredags. Japp, det var väl 8 år sedan sist. En korrigering bara. Nja, jag BOR ju inte i Berlin. Men jag har varit där en del, hittills inhyst i gästrum hos härlig vän. Och jag kommer att försöka sitta i Berlin en del och skriva på en eller ett par böcker, det är en skön miljö. Verkligen. Nu SKA det ske. Man kan inte ropa varg alltför många gånger :)
Recent Comments