I veckan som gick skrev jag en artikel i Resumé om bloggare och "gammelmedia" och FRA-frågan. De satte titeln FRA-motståndet dör inte - bloggarna samlar styrkorna på artikeln. Den tryckte tidningen Resumé är docj inte densamma som deras webbsajt. Precis som Dagens Industri lägger man exempelvis inte ut debattartiklar. Texten följer därför nedan.
Ur Resumé 26 juni 2008.
Vi har politisk kris i Sverige. Under ytan, på mejlinglistor och nätgemenskaper, finns en monumental känsla av hemlöshet. Liberaler irrar runt och talar om nya partier eller Piratpartiet.Nätgenerationen förstår det orimliga i att staten "signalspanar" i kabel. Den ser bluffen när politiker lydigt upprepar sina herrars ord: Intressant trafik har flyttat från luften till fiber. Må så vara. Men hela livet har ju blivit kommunikation. Folk går på banken, bokar resor, läser tidskrifter, sexraggar, googlar, samarbetar politiskt, delar med sig av musik. FRA har aldrig haft tillgång till detta.
Klockan 09:49 den 10 juni skriver "satmaran" en kommentar till det senaste FRA-inlägget på min blogg. Det löd i sin helhet: "KOLLA AFTONBLADETS FÖRSTASIDA!!!". Bloggare och aktivister hade varit på banan i flera veckor. En mejlstorm till de folkvalda hade inletts. FRA var den enda frågan på bloggportalerna.
"Snart får staten läsa dina mejl" löd Aftonbladets etta. 85 % tyckte det var fel. Dagen efter kördes en helsidesannons i DN från nätverket stoppaFRAlagen.nu.
Förtvivlade människor mailade redaktioner och undrade varför man teg om mandatperioden viktigaste fråga. DN tyckte att lagen ju bevakats för ett år sedan. "Hallå chefredaktörer, har det brunnit i skallen på er?" bloggade jag och noterade att tidningar följde Charlotte Perelli på nonsensturer till Albanien.
Fem dagar innan omröstningen gick Tidningsutgivarna och Journalistförbundet ut med uppmaningar om ett nej. Ändå tvekade pressen, ledarsidor oräknade. Man hittade dock nyheter i vad som pågick: "Bloggosfären i uppror över FRA-lag" var en rubrik. Den fick en oväntad hjälte i Dagens redaktör, en 25-årig frälsingssoldat: Emanuel Karlsten började granska lagen på nyhetsplats eftersom han bevakade Knuff.se och insåg att media missat något.
Till slut gick det hem: Det som regeringen kallat "filtrering" handlade om att skeppa en kopia av våra nätliv till en statlig avlyssningscentral. Det blev ett drev de sista dagarna. Utan bloggare och aktivism, ingen fråga i gammelmedia. Och utan journalister som ringer och ställer mot vägen och gräver, inget äkta tryck mot makten.
Händelserna visar nya maktförhållanden. I den nya världen är medborgarna lika informerade som makten. Staffan Danielsson (c) kan utdebatteras av tidigare passiva undersåtar. Karriärer kan förintas för den som låter sig hunsas av hierarkier (Federley).
PR-experter hävdade att FRA-lagen var en elitfråga som inte höll för ett drev. Dramaturgiska nödvändigheter saknades: ett enskilt drabbat offer.
De hade fel. För FRA-lagen slog mot själva kärnan i den nya värld som utgör ett sånt sug för nätgenerationen: fri social kommunikation som river pyramiderna. Därför kommer frågan inte att dö. Facebookgruppen Svart Måndag har 3000 medlemmar och förökar sig snabbt. Man planerar jättemanifestation vid riksdagens öppnade 16 september. Busslaster väntas utifrån landet. En äkta politisk kris behövs: För att rädda den nya världen från den gamla.
Oscar Swartz, skribent, internetpionjär och bloggare samt författare till rapporter om Bodströmsamhället för näringslivets liberala tankesmedja Timbro
Recent Comments