Jag efterfrågade ju medborgarjournalister som kunde göra en sammanställning över hur de svenska parlamentarikerna faktiskt röstade på de olika tilläggen till Telekompaketet och sedan jämföra med rekommendationerna hos nätfrihetliga organisationen La Quadrature du Net.
En docent hörde genast av sig och hade maskinellt dragit ut röstningarna från protokollet genom några enkla programrader, tack! Jag tror inte det var helt komplett och dessutom måste ju jämförelsen med de kommunikationsfrihetliga riktlinjerna göras.
Detta har nu gjorts inom projeketet Political Memory hos just La Quadrature du Net.
Här kan vi alltså få de svenska parlamentarikerna poängsatta och rankade. De två vänsterpartisterna samt folkpartisten Olle Schmidt är låååångt före alla andra. (Dock skall man notera att den i sammanhanget pålitlige Carl Schlyter (mp) inte verkar ha varit där och röstat alls). Själv blir jag förvånad att se Christofer Fjellner (m) så långt ned. Han har ju hyllats av bland annat mig själv för sitt kommunikationsfrihetliga arbete. Och Marys favorit Gunnar Hökmark (m) är på delad sistaplats. Varför kan man undra?
Om man går in på t.ex. Fjellners röstning ser vi förklaringen: Han stödjer konsekvent lagstiftning som skall tvinga internetleverantörer att införa klausuler i sina avtal som säger att abonnenterna bara får använda sina abonnemang till att kommunicera "lagligt" material etc. Det är litet som Renforsutredningen där hon vill att rättighetshavare (såsom skivbolag) skall kunna gå till domstol och begära att användare (fildelare) stängs av. Eftersom detta skulle bli så jobbigt i längden för operatörerna skulle de förväntas att själva införa tuffa villkor och sedan själva övervaka deras beteenden och själva sköta avstängningen. Rättsskipning outsourcad till internetleverantörerna genom milt tvång alltså. Operatörerna vill inte göra detta. Kunderna vill inte att det sker. Alltså måste Fjellner och Hökmark knuffa dem dit. Korrekt?
Om vi går in på ländernas genomsnittliga poäng finner vi dock att Sverige är kommunikationsfriast i EU. Hallelujah! Samma sak gällde röstningen om Bono-rapporten i april där alltså Fjellner gjorde sin stora insats. Där fanns dock bara två tillägg att rösta om.
Vilka ledamöter var kommunikationsfriast i hela parlamentet? Surprise! Jean Marie Le Pen och hans dotter. Alltså den ökände franske ledaren för Front National. Varför kan man undra. Kanske för att en hel del åsiktsyttring i Frankrike kan vara olaglig?
Jag själv lärde mig en hel del om hur EU-politik genom att snacka så mycket med Erik Josefsson under skrivandet av mina inlägg o Telekompaketet.
Det finns fler som lärde sig och blev fascinerade. Den här krönikan av Kjell Häglund i tidningen Journalisten handlar om just Telekompaketet och hur han följde frågan som utvecklades till en politisk thriller - i 5 avsnitt hos mig [1] [2] [3] [4] [5] och många fler hos dessa som Häglund också nämner: HAX och Mark Klamberg. Läsvärd! Citat:
"Dagspressens och etermediernas Bryssel-korrespondenter har, nästan över en natt, kunnat konstateras överflödiga. Under alla dessa år de funnits på plats har de aldrig förmått intressera mig för EU-politiken. Skillnaden nu är att de svenskar som är direkt nedgrävda i det intrikata spelet i och kring parlamentet inte längre behöver gå via journalister för att få ut sina budskap och rapporter. De gör det bättre själva, i sina bloggar – där de dessutom kan vara sig själva: fördjupande och passionerade, i kontrast mot den traditionella, distanserade EU journalistiken."
Jag vill även tipsa om FSCONS 2008, Free Society Conference and Nordic Summit, som samarrangeras av Free Software Foundation, Creative Commons och Wikimedia Foundation på IT-Universitetet i Göteborg fre-sön 24-26 oktober. Jag skall själv föreläsa där. Men lika mycket är det ett tillfälle till networking och att lära känna varandra inom krestar som har en frihetlig syn på digital kultur. Kul!
Recent Comments