Oscar Swartz :: Texplorer

Nix, det handlar inte om gratis

Copyriot kritiserar Arenas Per Wirtén för att inte tydligt nog definiera vad kommersiell kopiering är när han försöker hitta en medelväg i "fildelningsdebatten". Jag kan bara hålla med.

Men dessutom verkar Per Wirtén inte ha förstått grunden i upphovsrättsdebatten och nätets framtid. Han utmålar oss kritiker på följande vis: "... en konsumentrörelse, nästan bara unga män, som vill ha allt gratis.". Detta är urbota fel. Christopher Kullenberg kritiserar också. Kamferdroppar tar upp osynliggörandet av att många i motståndet faktiskt är tjejer.

Fildelningsdebatten ingår i något mycket mycket större än "gratis", som är en bisak och närmast en ointressant tillfällighet. Debatten om nätsamhället handlar om en ny värld och hur vi vill att den skall se ut.

Vi går från en värld där vi av tekniska skäl tvingades vara soffpotatisar som mest tog emot och konsumerade/accepterade massmediers och maktens budskap och kultur. Saker som sändes uppifrån och ned. Vi går nu mot en värld av horisontell deltagarkultur, där gränsen mellan producent och konsument upplöses, en remixkultur. Vi går från read-only society tillbaks till read-write society.

Jag skrev en artikel i SvD om denna kamp om nätet och det framtida samhället för drygt tre år sedan och slutade med orden: "Maktkampen om internets själ har bara börjat". Det var en korrekt förutsägelse. Den kampen har verkligen varvat upp nu.

Förändringarna kan innebära enorma smärtor för dem som befann sig i det sändande exklusiva write-lägret tidigare: Politikerna är skräckslagna över FRA-upproret. IPRED-debatten tog dem på sängen. Dessa lagar är saker som tidigare hade varit formaliteter och bankats igenom på ett regeringssammanträde. Saker som aldrig hade granskats eftersom det bara hade nämnts som en liten notis i en tidning. Öh, IPRED, förbannade förkortningar, who cares liksom?

Men nu är vi många som kan ladda ned statliga utredningar, gräva, analysera, ifrågasätta. Och vi har massor av infallsvinklar och perspektiv. Nätsamhället står för en radikal demokratisering av både politik och kultur. Partierna dör men den politiska aktiviteten och åsiktsbildningen är större än någonsin förmodligen. Och den kulturella produktionen är förmodligen större än någonsin. Om effekterna av detta kan man ha en debatt. Men eliten gör ju som Per Wirtén, dvs förnekar att en sådan debatt ens skulle finnas eller behövas och att det handlar om "gratis".

Ett exempel på att bloggbävningarna och nätaktivismen har effekt: Sverige har vikt ned ett förslag från EU-kommissionen om att förlänga de s.k. "närstående rättigheterna" till upphovsrätten från 50 år till 95 år. Trots envetet lobbande från ABBA-gänget som vill ha fortsatta kassaflöden säger man nej. Som låtskrivare har ju Björn och Benny redan upphovsrätt som sträcker sig 70 år efter sin död. Men som deltagande musiker och artister på inspelningar har de bara rätt till kassaflöden i 50 år. Det handlar också om rätten till själva den faktiska inspelningen, inte kompositionen eller texten. Magnus Graner (m), statssekreterare på justitiedepartementet säger om orsaken till att Sverige inte stödjer förlängning: "Ett annat väldigt viktigt skäl är att det rasar en strid om upphovsrätten just nu, och vi uppfattar inte att vi har stöd hos våra väljare för att ytterligare skärpa den."

Ber att få rekommendera SvD Brännpunkt från häromdagen då tunge säkerhetskonsulten och f.d. Säpoutredaren André Rickardsson bevisades att skivbolagen skiter i vem som begår intrång i upphovsrätt, bara de kan pressa pengar ur NÅGON.

---

Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt

Lustblyga lagstiftares livegna motborgare

Livegenskapen var ett system där man föddes in i en bondfamilj på en plätt jord som ägdes av en godsägare. I Ryssland fick de livegna byta husbonde en gång om året och vägarna fylldes av kärror och familjer på flytt. Påstod min rysklärare i alla fall.

Vänsterpartiet i Sverige framför nu samma tankar. En folkpartist ger stöd åt det hela. Thomas Bodström gillar det skarpt förstås. Beatrice Ask säger att det är klart intressant.

Svenska livegna - förlåt medborgare - skall inte längre kunna komma undan husbonden hur han eller hon än försöker flytta. Gosdsägarens makt skall sträcka sig runt hela världen och denne tar sig rätten att begå våld mot de motborgare (eller var det medborgare?) som inte lyder dekreten.

Vi såg just ett internationellt exempel på när undersåtarna inte höll med de styrande. "Vi varnade dem flera gånger men de lyssnade inte på oss". Sa makten. Samma makt som sedan utmålade sig själv som godhjärtad: "Vi varken dödade dem eller skadade dem, vi bara pryglade dem". Citaten kommer från SvD.

Det är ett parallellfall till det svenska politiska etablissemangets senaste påfund så som framgår av SvD häromdagen.

Jag talar förstås om ett applåderat förslag om att svenska motborgare skall kunna straffas om de ingår frivilliga avtal om att bistå med pekuniära eller andra materiella förmåner i utbyte mot en stunds kroppskontakt och kanske rentav tillhörande fenomen som "uppdriven ökning av puls, blodtryck och andning". Även om dessa frivilliga avtal är fullkomligt tillåtna och accepterade på den plats de ingås. Klart intressant förslag, tycker Beatrice Ask.

På åtskilliga ställen på jorden anses sådan blodtryckshöjning mot betalning vara en privatsak och inget som överheten skall lägga sig i. Exempelvis där jag sitter och skriver detta, i Berlin. Men livegenskapen skall alltså gälla även här. Det som andra kan ägna sig åt med liv och lust och som anses fullkomligt naturligt och utgör en del av den tolerans som finns i denna fria stad skall vara undantaget svenska medborgare. Det finns en livsmedelsbutik här intill som har öppet till klockan 24 varje dag. De har hyllor med vin och sprit. Måste jag avsäga mig medborgarskapet för att "få" gå dit även på tider när Systemet råkar var stängt i Sverige månntro? Det borde väl ingå i lagstiftarnas legitima reglering och kontroll av mig och mitt liv så som svensk undersåte?

Speciellt vad gäller avtal mellan män är antisexlobbyns position extra absurd. Själv har jag bara sålt sex. Ännu. För jag kommer att köpa. Det garanterar jag! Sexköp ses ju i den homosexuella världen mest som ett sätt att avancera i ständigt föränderliga kölistor. Sex kan man ha på många sätt och med många olika typer. Den moralfeministiska retoriken går ut på att det i princip bara får finnas en möjlig kombination av personer för sexuell samvaro: En kombo där allt stämmer till 100 % vad gäller Kvinnans uppfattning om emotioner, stjärntecken, auror, chakror, kristaller och andra märkliga esoteriska faktorer. I den helmanliga världen bryr man sig endast ibland om emotioner. Men många möten sker utan att djupare känslor, stjärntecken, auror, chakror och kristaller checkas av. Kombinationerna är otaliga.

En del möten är 80 %-iga, andra är 50 %-iga osv. En sedel gör bara att köordningen ändras litet grann. Statens egen utredare inför sexköpslagen ansåg att manlig homosexuell prostitution skilde sig från heterosexuell och faktiskt att maktförhållandena var omvända. Om staten vore konsekvent och trodde på sin egen analys skulle man väl snarast lagföra säljaren av sex mellan män, men inte köparen. Filantropen anser förstås att ingen av dem skall straffas samt att RFSL borde stå upp och kräva särlagstiftning om nu etablissemanget envisas med att tro på kvinnlig analys av chakror och kristaller som en bas för sex. Sexuell frihet är en central del av ett modernt samhälle och RFSL bör ta strid. Att sex kan vara ett alternativ till att gå på Gröna Lund tycks inte föresväva äktsvenska antisextalibaner och lustblyga lagstiftare.

Jag ber att få hypotetisera att lagstiftarna väl i konsekvensens namn anser att andra länders ekvivalenta morallagar, såsom fastställda av landets Högsta Domstol, skall gälla i Sverige? Klicka på länken och fundera på konsekvenserna av det svenska resonemanget för en del stackars utländska medborgare som bor i Sverige om vi vänder på det.

Bloggarna ligger före i tänket förstås: Erik Laakso (s) raljerar, Hagwall.nu (m) talar om hjärnsläpp, Hanna Wagenius (c) gör en rak bekännelse om hur hon papegojade ut ett budskap hon inte trodde på men känner sig bra när hon börjat tänka självständigt. Motpol skräder inte orden. Anna G Rahm tycker att Bea skall tänka om. Hanna på projO kommenterar långt. A gay globetrotter ser det som det slutgiltiga beviset för att man inte behöver någon hjärna för att stifta lagar. HAX drabbades av Sverigechock när han landade och möttes av nyheten. Blogge ligger på förstås och opposition från vänstern är alltid välkommen i basala frihetsfrågor.

---

IPRED: Piratpartiets Rick Falkvinge noterar att ett filmgäng (Tomas Alfredson, John Nordling, Carl Molinder) som fått 10,5 miljoner i stöd av staten för att göra en film som kostade 29 miljoner hotar flytta ur landet om de inte får igenom IPRED - eller i förlängningen kroppsvisitera folk. Ett tips om ni skall flytta: Berlin är billigt och kulturellt! Här finns skön utomhusbio på sommaren i många parker. Att det egentligen inte går att göra film i Sverige har med språket att göra. Vi är ett litet språk. All film är subventionerad av oss konsumenter. Pengar från biobiljetter och staten (våra skatter) samt från TV4 och andra kanaler delas ut till folk som de där brevskrivarna via Svenska Filminstitutet.

Angående Beatrice Asks mytomspunnet grunda förståelse av världen ber jag att få lämna över ett citat som Brokep (Pirate Bay) bjuder på. Man tar sig för pannan, Beatrice! Var god redovisa vilka i debatten som sagt det där!

Min gamle Bahnhof-kollega Jon Karlung hade f.ö. en utmärkt chatt på TV4.se och en artikel på Newsmill. Precis så som en ISP bör förhålla sig. Karlung hålls av journalisten Stefan Hagberg fram tillsammans med mig och Christian Engström som "stöldideologer". Det är ju hyfsat smickrande att få omdömet: "Dessas idéer är välformulerade och syftar framåt mot ett samhälle som väsentligt skiljer sig från det vi har idag. Här finns en ideologisk ryggrad som få av ungdomarna har satt sig in i." Fast mitt namn är inkonsekvent felstavat (på två vis men ingen fullträff, ha ha!) och så himla grått brukar mitt hår faktiskt inte vara. Och på nätet - skulle jag hävda - är det många som satt sig in i och utvecklar den där ideologiska ryggraden. Ungdomar också.

Jag tycker förresten att IPRED-lagstiftarna (samma som de lustblyga alltså) bör läsa denna krönika som jag skrev i Computer Sweden för ett år sedan och som handlar om exakt det som IPRED-frågan rör men i förtid alltså. Ett gammalt par som odlar raps i Kanada fick smaka på IPRED-metoder vad gäller patent, tog strid och belönades med det alternativa Nobelpriset. 2007 års Nobelpristagare i ekonomi ansåg dessutom att immaterialrätten i nätsamhället borde ombalanseras. Eric Maskin berörs alltså i kolumnen.

---

Andra bloggar om: ipred, fildelning, upphovsrätt, film, sexköp, prostitution, feminism

Jan Guillou missförstår: Exemplarförsäljningen död

Jan Guillou kör återigen huvudet i väggen vad gäller upphovsrätten och fildelning. Tidigare uppmanade jag honom att läsa högt på ABF och jag får väl göra det en gång till då.

I sin nya drapa ställer han till sist en fråga: "Men hur mycket man än vrider och vänder på alla dessa tekniska argument återstår till slut bara problemets kärna. Varför skall det vara fritt fram att stjäla Eva Dahlgrens sånger, Åsa Larssons böcker, Colin Nutleys filmer eller Rikard Wolffs artisteri?".

Guillou kan ju börja med att läsa juridikdocenten Mårten Schultz som skriver om varför fildelning inte är stöld. Flera gånger upprepar han det.

Det finns massor av material på nätet som besvarar alla de undringar Guillou har. Jag och en mängd andra tänkare i samma bloggmoln har tålmodigt förklarat hur många gånger som helst hur det där med upphovsrätt funkar filosofiskt, att det inte är samma sak som äganderätt, att immateriella "ting" har helt andra egenskaper, att upphovsrätten formulerats och lobbats fram under andra betingelser än idag etc etc etc.

Guillou verkar tro att det bara kan finnas skit på nätet. Det faller honom inte in att tänkande och researchande människor yttrar sig där eftersom han själv inte skulle göra det. Han gör nämligen inte saker utan att en direkt betalning utgår. Guillou verkar enbart penningdriven och missuppfattar därför världen. Men det finns ju en mängd professorer och andra som skrivit böcker om saken. Mängder av böcker. Guillou är ointresserad. Han skulle ju kunna börja med att fundera på det där med att digital exemplarförsäljning är död i framtiden samt hur man skall anpassa sig till det, något jag f.ö. föreläste för ett bokförlag om i veckan.

Läsarna gör ner honom förstås. De är smartare.

Basic Personligt är lika undrande som jag över Guillous plötsliga emotionalitet och irrationalitet och kunskapslöshet och brist på kunskapssökande i just denna fråga och skriver bl.a. "Ändå, så fort fildelning kommer på tal, så verkar hans hjärna helt stänga av. Inga fakta når fram, varken om hur världen fungerar, hur människor fungerar, eller vad vi som har en annan åsikt faktiskt vill.". Som Ung Pirats Mattias Bjärnemalm påpekar: Det är Jan Guillou som tillhör det ilskna fåtalet.

MinaModerataKarameller är ganska lustig när hon instruerar Guillou i hur det där med länkar fungerar på nätet. Precis som Christian Engström, som smular sönder Guillous text ganska rejält. Thomas Tvivlaren visar katastrofen Guillou i bilder. Hax kallar honom för Bror Duktig.

Jannes utbrott initierades av IPRED-debatten förstås. En del anser att debatten bara borde handla om det berättigade i "privatpoliser". Josh med Enligt Min Humla t.ex. Han utgår från en ledare i Computer Sweden. Det är en ganska feg hållning även om jag inser att en ledarsida mycket väl kan inta den positionen för att slippa det riktigt svåra: Upphovsrätten. Jag gillar Computer Sweden. Igår lämnade jag in min egen månadskolumn som kommer på måndag om en vecka i tryck. Den går på tvärs mot ledaren. Det är ju bra med att vara kolumnist som bara representerar sig själv :-)

Ledarbloggen hos UNT är dock glasklar över att IPRED-frågan handlar egentligen inte om privatpolisers eventuella befogenheter: "Liksom den tidigare Renforsutredningen, utgår IPRED från två saker. Först och främst att upphovsrätten ska förbli exakt som den är i dag, skriven för en värld som utvecklingen lämnade bakom sig för tio år sedan. I stället för att anpassa upphovsrätten till den förändrade världen vill man tvinga världen att anpassa sig till upphovsrätten. ... Låt därför debatten handla om hur upphovsrätten ska utformas för att skydda kreatörernas rättigheter givet hur världen ser ut, och lämna frågan om distribution åt marknaden.".

Välkommen i gänget kan jag bara säga till UNT och Karl Rydå därifrån som uppmärksammade mig på deras ställningstagande. Notera att UNT inte säger att man skall diskutera om upphovsrätten skall avskaffas, något som debattörer av Jan Guillous slag ständigt verkar tro. De fäktas mot väderkvarnar. Ingen seriös debattör har föreslagit en avskaffad upphovsrätt.

MUF inser att det faktiskt handlar om upphovsrätten i sig, se SvD och DN. Den är för stark i det nya samhället. Den är felkonstruerad för nätet, ett hinder.

Aftonbladet och Expressen är förresten megafoner åt en vansinnigt självupptagen musikindustri: "Bruce Springsteen ger bort låt på nätet" och "Bruce Springsteen släpper gratis singel". Wow! Fy helvete vad generöst! Blixtar och dunder, magiska under, asså! I hela tolv (12) TOLV (TWELVE) timmar får folk ladda ned låten utan att han stämmer skiten ur dem! Efter 12 timmar får man väl förmoda att han egentligen vill göra det då. Implicit säger han att han tar avstånd från de nedladdare som delar med sig till polaren redan innan de där tolv timmarna passerat. För det är ju bara från hans hemsida och från iTunes store man får ladda ned låten i tolv timmar. När man väl tagit hem den blir exemplaret en "olovlig förlaga".

Det gäller alltså låten som The Boss redan tidigare låtit televisera på CNN när han framförde den på ett Obama-rally:

Kunde han inte ha släppt denna enda lilla låt helt fri?? I stället för att göra PR-grej av denna oändliga generositet? Arbetarnas och fackföreningarnas vän! Tänk om alla fattiga i världen hade kunnat lyssna på Bossens Obamalåt UTAN att riskera att bli jagad och stämd av skivbolag! Bossen tjänade ju 55 miljoner dollar 2005 och 64 miljoner dollar 2004. 2003 hade han världen näst mest inkomstbringande turné. 115,9 miljoner dollar. En låt, snälla?!

Tillåt mig påminna om att varenda blogg produceras på just det där viset utan att kvällspressen går i spinn. När såg vi tabloiderna skrika ut: "Rick Falkvinge låter folk läsa hans blogginlägg om Jan Guillou gratis i 12 timmar!". Eh??

Legendariske musikskribenten Stefan Malmqvist kommenterar IPRED på sin blogg Klubb Harmoni. Läsvärt! Lädernunnan, ett riktigt kultband, avslöjar hemligheter från skivindustrin.

Andra om Jan Guillou och IPRED: Blogge, Opassande, Arvidfalk.se, deepedition. Högerkonspiration påpekar att politikerna inte ens tittar på verkligheten och forskningen. Precis som Kapsikum som kommer med siffror. projO snackar också siffror som skjuter Guillou i sank.

Läs även andra bloggares åsikter om jan guillou, ipred, fildelning, upphovsrätt

Kulturarbetare missförstår: Exemplarförsäljning död

Digital exemplarförsäljning av kultur är i nätsamhället DÖD som huvudsaklig intäktsmodell.

Just det: DÖD! Det går inte att leva på att bara sälja digitala exemplar i det digitala nätsamhället eftersom varje 15-åring är en lika effektiv exemplarproducent som t.ex. världens alla CD-presserier tillsammans. Fast han gör det utan kostnad. Exemplaren har det ekonomiska värdet noll. I princip.

Det digitala nätsamhället ställer oss inför fullkomligt nya utmaningar. Det finns saker man kunde göra igår som man inte kan göra idag. Det finns saker man kan göra idag som man inte kunde göra igår.

Dat finns saker man kan göra idag som man inte kan göra imorgon. Och det finns saker man kan göra imorgon som man inte kan göra idag.

Förändring kallas det.

"Kulturarbetare" har alltid ogillat förändring, vilket framgick av ett seminarium i Stockholm. I grunden är kulturarbetare entreprenörer som tar sig en viss identitet. De är inte som andra entreprenörer. De är en speciell grupp. Tycker de. Uppdatering: Ett antal skrev även under ett upprop på DN Dedatt nu. Vilket Aftonbladet gör stor sak av. Notera att det är folk som Per Gessle som lever väldigt bra på nuvarande regim där de i hundra år framåt kan inkassera avgifter för något de gjorde på 1980-talet och som BERÖVAR dagens kreatörer pengar. Konsumenterna har en viss budget och Gessle vill att de går till hans gamla saker.

Själv är jag faktiskt "kulturarbetare". Jag framställer immateriella ting och försöker leva på det. Texter. Kunskap.

Genom historien har en massa folk lagt ned en herrans massa timmar på att skapa kultur. Många många har gjort det förgäves. De har spelat i sina garage och de har slavat vid sina skrivmaskiner och bläckhorn. Och gav ut diktsamling efter diktsamling som sålde 300 exemplar per styck. Eller gjorde skivor som dammade i ett hörn. Även välkända vismästare slevade makaroner och tvättade försöksdjursburar för att dra in pengar.

De kulturskapare som hängde kvar och lyckades försörja sig hjälpligt på sitt skapande kallar vi "kulturarbetare". Resten glöms. De är försöksdjursburstvättare.

Sättet att dra in pengar på att skapa kultur har varierat under hela historien. Mänskligheten har alltid haft musik. Det finns oändliga mängder musik. Egentligen behöver vi inte mer men det kan ju vara kul med nyheter.

Mozart undervisade näbbiga överklassflickor i pianospel. Han var pianolärare alltså. Och jobbade på kommission. Han skrev musik på uppdrag. Jag antar att han fick betalt för att dirigera och vara maestro (musikhistoriker får gärna fylla i). En period sålde många kompositörer notblad. Copyright på noter alltså.

Musiker har alltid både skrivit och spelat och framträtt. När man framträder får man - förhoppningsvis - betalt. En del kan leva på det. Jazz avnjutes med fördel live. Det var sättet att försörja sig under lång tid.

Sedan kom radion och musiker och låtskrivare undrade om de skulle bli arbetslösa. De fick igenom framförandeavgifter som betalades av radio och TV och restauranger m.m. Avgifter som nu betalas under en låtskrivares hela livstid och i 70 år efter dennes död. Mycket av våra pengar för upphovsrätt går i själva verket till gamla "kataloger" som de kallas i branschen. Inte till folk som skapar kultur idag.

Rock- och popmusiker gör stora teatrala uppsättningar med ljud och ljus och dansare och fyrvrkerier och drar in enorma summor.

Under en liten period av historien, egentligen bara drygt 50 år, har man på allvar kunnat sälja enskilda exemplar av en låt. Skivor. Det kunde man inte tidigare. Då lyssnade man på musik och såg konserter. Man kunde inte köpa den. Att skapa exemplar var ett stort risktagande och det kostade massor av pengar, dvs att pressa upp skivor och skeppa ut till butiker.

Men nu kan som sagt varje unge med dator vara duktigare än en skivfabrik. Exemplaren kostar noll att tillverka. Vi har en helt ny situation.

Exemplarförsäljning är död. Den funkar inte i en sådan miljö. IPRED handlar om att ge kulturentreprenörer ensidig rätt att fortsätta tillverka exemplar som inte behövs och som de ändå aldrig kan försörja sig på. De skall tillåtas trakassera folk för att de inte vill ändra sina affärsmodeller. Det finns ingen naturlig rätt att lägga ned en miljon kronor på att spela in ett antal låtar och sedan klaga på att man inte kan sälja exemplar, vilket den intellektuellt grunde men aggressive Martin Rolinski i BWO sitter och beklagar sig över på olika seminarier. Det borde de tänkt på innan. Är de inte nöjda är det ju bara att avstå från att investera stället för att kräva hårdare tag mot folket.

De måste hitta andra sätt att dra in stålarna. Musikgrupper får kanske sprida musiken gratis och dra in pengar på konserter och specialpaket till riktiga fans. Och ja T-shirts! Samt framförandeavgifter i radio. Mer troligt är att någon form av licenser eller abonnemang kommer att finnas för innehåll på nätet även om det finns oväntade följder av detta i det digitala nätsamhället där kulturproduktionens möjligheter ligger i allas händer, inte bara en elits.

Den kristallklara insikten om den digitala exemplarförsäljningens död fick jag av Bennett Lincoff, tidigare chefsjurist för avdelningen nya medier på ASCAP, motsvarigheten till STIM i USA. Han har föreslagit en generell sändarlicens för nätet. Inte en bredbandsskatt. Hans förslag är bättre. Kanske. Jag har skrivit om det tidigare eftersom jag såg honom på en konferens i Berlin.

Men exemplarförsäljningen är alltså DÖD. Och skall så vara. IPRED är reaktionärt och visar att man inget fattat. Kulturentreprenörerna måste anpassa sig. En del kommer inte att klara sig i den nya miljön. Andra tillkommer. Den som försöker producera och sälja endast digitala exemplar kommer att försvinna. De kommer inte att vara "kulturarbetare" längre utan försöksdjursburstvättare. Vägen framåt är att legalisera fildelning för personligt bruk och förmodligen kika på licenssystem för nätet. Men då skall licenser gå till alla som producerar innehåll. Även oss bloggare. Och alla YouTube-artister. Alla skall ha del av kakan, inte bara surpuppor som Rolinski. Och räkna inte med att alla som ansett sig vara kulturarbetare kommer att vara det framöver. Och tvärtom.

Men vi kan räkna med fler uppror eftersom så få fattar. Förutom Piratpartiet.

Uppdatering: Den liberala ledarredaktionen på UNT säger att frågan är svår för liberaler och bjuder nu in till debatt. Jag gillar deras observation av att de ledarsidor som rasade mot FRA nu är tysta.

Notera att all exemplarförsäljning jag talar om ovan är av digitala produkter. Fysiska produkter som böcker har en lysande exemplarframtid framför sig.

Andra bloggar om: ipred, kultur, fildelning, upphovsrätt

IPRED: Finnish youth have made their choice!

Finland has already implemented the IPRED1 directive that is debated in Sweden now. I received communication from Finland about a newly published study of the effects on the behavior of the future generation. The research has been conducted by The National Research Institute of Legal Policy, which seems to be the comparison of BRÅ in Sweden. (Presentation of the institute in Swedish and English)

The conclusion is that the IPRED1 implementation in Finland does not affect the behavior of 15 year olds: 29 % performs illegal downloading every day. They simply see copying as something completely different from stealing. Which it is of course. Copying is not theft: not legally, not economically and not philospohically. There is now a Pirate Party in Finland also.

Finnish youth have made their choice. A great choice! Finland and Sweden are two of the world's leading internet nations. We consistently prove it. Continue sharing!

Read about the research report here in English. A short note about it in Swedish langugae Hufvudstadsbladet.

For my Swedish readers I recommend Nicklas Lundblad's legal analysis and suggestion to the legislators: Kvalifikation genom schablonskadepant. You don't know what it is? Neither did I. Now I do!

Discussions about how to hide on the net have already started. SvD believes the FRA surveillance debate has now put the government on the defensive. Well, they better listen now. Because the record companies say they will go after people who share four ABBA songs. Yeah, right, bankrupt normal families who love ABBA and wish to share with their friends with crazy damages and give the money to some of Sweden's richest people, great job!! Ironically the record company head actively denies any maffia involvement although nobody has asked him.

Only the Pirate Party of Sweden is really against this development and understands that the network society needs a complete reform of thinking and of legislation. They are needed.

Johanna Nylander skriver på Skiften, bra kommentarer hos HAX, Farmorgun i Norrtälje en fighter som alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, piratpartiet, IPRED

Om fri ekonomi och IPRED

Alltså, jag blir varm när "medelålders herrar" som driver en sajt som heter Aktieskolan och tror på kapitalism och fri ekonomi plötsligt höjer rösten:

"Ja, jag vet: vi på Aktieskolan brukar inte lyfta våra åsikter utan rapporterar bara om ekonomiska händelser. Men det här är så allvarligt att vi går ett undantag."

Det handlar om IPRED, jakten på fildelare och förslagen om att göra det enklare för skivbolag och andra att stämma folk som delar med sig av sina musikupplevelser till medmänniskorna. De skriver:

"Vi på Aktieskolan tror på att marknaden ska sätta pris. Vi tror inte på att polis och stat ska skydda för höga priser med hot om fängelse för den som inte vill betala alltför höga priser."

BRA! Det börjar bli som med FRA-lagen där mat- och Hockey-bloggare plötsligt ursäktade sig och ringde i varningsklockorna för sina läsare. För nu kokar det i bloggosfären och på Facebook. Skivbolagen hyllar lagförslaget. Professorn säger nej.

Regeringen är pressad! Kanske är moderaterna bättre lyssnare än folkpartiet, vars öra mot nätet och folket (Liberati) tycks ha en rejäl vaxpropp i sig? Ja nu tycks alltså alliansen diskutera förändringar efter bloggstormen. Karl Sigfrid är pådrivare i (m), som vanligt. Heja Sigfrid! Han borde ju ges en medalj och utses till "Hederspirat" av Piratpartiet, en utmärkelse man inte skall kunna avsäga sig.

StoppaIPRED.nu (wiki) !

Det svenska förslaget om jakt på fildelare går längre än vad EU-direktivet kräver. Regeringen kan inte bara skylla ifrån sig på EU. I början av 2008 skrev jag i min rapport Alternativ till Bodströmssamhället om den promemoria som lagts fram i regeringskansliet och skulle vara grunden för svensk lagstiftning. Jag citerar texten ur min egen rapport (sid 34-35 i rapporten):

PIRATER OCH CIVILMÅL

IPRED1-direktivet försöker göra det enklare för upphovsrättsindustrin att spåra pirater och i slutändan driva skadeståndsprocesser mot dem. Från början handlade direktivet om hur man lättare skulle kunna komma åt piratkopierade fysiska varor, genom att tvinga mellanhänder att skvallra på andra som var inblandade i en kedja som kunde innebära att falska Gucciväskor tillverkades i en fabrik i Kina och fann sin väg in i EU. Genom ”informationsförelägganden” skulle domstolar – med hot om vite – tvinga fram uppgifter för att hitta källan.

Sedan fildelningen kommit igång har man utvidgat räckvidden så att även spårning på nätet skall bli enklare. I den föreslagna lagen vill man explicit tillåta alla rättighetshavare att – utan Datainspektionens tillstånd – bedriva övervakning av nätet och i stora databaser samla in uppgifter om IP-nummer och vilket material dessa laddar upp eller ned. Med dessa övervakningsuppgifter skall de sedan kunna gå till en domstol och begära att operatören tvingas lämna uppgift om ”källan”, d v s deras egna kunder. Själva har de enligt lag egentligen tystnadsplikt vad avser folks beteende på nätet. Nu vill man införa en standardiserad procedur för att tvinga operatörerna att bryta denna tystnadsplikt:

Ett informationsföreläggande får enligt förslaget också meddelas mot bl a den som i kommersiell skala har tillhandahållit en tjänst, exempelvis en elektronisk kommunikationstjänst, som använts vid intrång. En effekt av förslagen blir att rättighetshavare ges en civilrättslig möjlighet att få ut information från en Internetleverantör om vem som har ett abonnemang (en IP-adress) som har använts vid ett immaterialrättsintrång på Internet. För att informationen skall lämnas ut krävs dels en domstolsprövning, dels att intrånget är styrkt. Dessutom föreslås ett uttryckligt proportionalitetskrav i lagtexten.

I promemorian föreslås dessutom en märklig ”skampålebestämmelse” eftersom denna finns i EU-direktivet. Om t ex Antipiratbyrån lyckats fälla en tonåring som blivit skadeståndsskyldig för fildelning, kan de också begära att domstolen ålägger ”den som har gjort eller medverkat till intrånget eller överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet”. Sommarjobbspengarna kan alltså gå till att köpa annonsplats i tidning där man gör avbön. Varför?

Syftet med åtgärderna är att avskräcka framtida intrångsgörare och att öka medvetenheten hos den breda allmänheten.

Förslaget i den svenska promemorian verkar dock vara en rejäl ”överimplementering” av EUdirektivet. Ett spanskt mål har letat sig upp till EG-domstolen, där en nationell upphovsrättsorganisation har begärt av ett stort telebolag att de utlämnar abonnentuppgifter i just ett civilrättsligt mål. Telefónica de España har vägrat och en spansk domstol begärde ett förslag till avgörande av EU:s generaladvokat Juliane Kokott. Hon kommer till följande slutsats efter en mycket lång rättslig diskussion (där det skall noteras att direktiv 2004/48 alltså = IPRED1):

Mot bakgrund av direktiv 2002/58 är det följaktligen förenligt med gemenskapsrätten, särskilt direktiv 2000/31, direktiv 2001/29 och direktiv 2004/48, att medlemsstaterna fastställer att personrelaterade trafikuppgifter inte får lämnas ut för att möjliggöra civilrättsliga åtgärder mot intrång i upphovsrätten.

Den slutgiltiga domen blev en stor nyhet när den presenterades den 29 januari 2008. Den konfirmerade Kokotts avgörande. Det innebär nu att regeringen inte kan hävda att vi är tvingade att införa de lagar som föreslagits i promemorian. Riksdagen kan alltså besluta att konfidentiella uppgifter som rör företagens kunder inte får lämnas ut till upphovsrättsorganisationer som vill inkassera skadestånd från fildelare. Frågan är politisk igen, inte rättslig.

Om inte skadeståndsrisken förmår skrämma piraterna finns ytterligare ett sätt att använda den massiva spaning som utförs på nätet av organisationerna – att ge sig på Internetleverantörerna.

Och för att läsa det avsnitt i rapporten som heter just PIRATER OCH INTERNETLEVERANTÖRER, ladda ned rapporten gratis HÄRIFRÅN.

Jag har dessutom tidigare gjort en mycket läsvärd analys av varför vi nog inte ens skall bry oss om problemet med kinesiska fysiska piratkopior av Gucci-väskor. Fenomenet finns för att bolag har börja ägna sig åt "autopiratism" där de äter upp sin egen affärsidé och går från att producera substans till att producera luft. Sedan begär de allt större inskränkningar i folks frihet för att kunna fortsätta profitera på ingenting. Immaterialrätten måste granskas kritiskt av alla oss som tror på fri ekonomi. Och alla andra med för den delen. Rekommenderas som läsning!

Enligt min humla, Mary, Christian Engström. Och ett tillägg: den här var så kul att den måste länkas, Badlands Hyena.

Läs även andra bloggares åsikter om ipred, liberati, karl sigfrid, fildelning, upphovsrätt

Gåta: Vem är för FRA-lagen och mot fildelning?

Ni får inte svara:

• Det nya arbetarepartiet - Mobberaterna
  
• Den rödbrusige Odenberg - "majorn"
  
• (fp)
  
• (cp)
  
• Kristen Demokratisk Samling
  
• Frelippa Reinfeld
  
• Frelippa Fegerley
  
• L'Alliance
  
• Henrik Ponton
  
• Our Honorary Texan Ingvar Akesson, "that red-light district guy"
  

... eller några andra lika uppenbara alternativ. Det är klurigare än så.

Ledtråd: Det har med Folkpartiets nya öra mot nätet att göra. Och rimmar på det här ordet som finns i Urban Dictionary.

Har ni inte listat ut det ännu finns svaret här hos Piratpartiets Rick Falkvinge.

Och det finns nästan här hos SixDays, som nu sprider nedanstående banner för fri användning - men bara nästan så kolla Ricks länk ovan också. Notera FRA-vapnet i mitten samt att Liberati, folkpartiets räddning (ha ha!), äääälskar IPRED, dvs lagar som gör att Henrik Pontén och Per Gessle och ABBA och Alexander Bard skall kunna gå till domstol och tvinga ut dina användaruppgifter från din Internetoperatör för att kunna stämma dig på pengar. MASSOR AV PENGAR. Bloggvärlden är emot. Folket är emot! Copyriot är emot!

This is what Liberati is about:

Förresten var det trevligt att se Mattias $vensson gå en annan väg än dyslesbisk (Fredrik Westerlund), med vilken han ju komponerade den berömda anti-FRA-videon Döda politiska karriärers sällskap. Bard är arg.

Läs även andra bloggares åsikter om liberati, ipred, bard, alexander bard, fildelning, liberalism, piratpartiet

The U.S. election: What it was all about

This is a pictorial posting. Look at the pictures below! The U.S. election wasn´t really about the economy or terrorism or tax cuts for the working class versus wealthy investors, about health care for everyone or for those with employers that pay. Sure, it was about those things too. But it was more about the following. What kind of world makes you excited? In what kind of world do you want to live? What makes you tick?

My personal method to find out what it was all about is to look at the places that gave the strongest support to the respective candidates. What kind of people and places did really want McCain & Palin? And what kind of people and places did really want Obama & Biden?

I used the presidential election map in New York Times, broken down to county level. I have not studied every detail but I believe I have identified the areas with the heaviest support for each candidate.

I focus on regions and pick a picture of a typical place in each region. Where do you want to live and what do you feel for other people living there? That's the question.

The photos below are deep-linked. For attribution and license, click on photo. Then you will also find more information about the specific photo and place:

---

The World of McCain

His heaviest support comes from the Texas panhandle (where alcohol is banned) and neighboring counties in Oklahoma (which was, by the way, the only state where all counties were won by McCain) and north into Kansas. Roberts County, Texas, 92.1 % McCain:

Northern Alabama and Georgia. Blount County Alabama, 84.2 % McCain:

Southern Mississippi, Alabama, Georgia and Northern Florida - old Ku Klux Klan strongholds went for McCain. George County, Mississippi, 82.1 % McCain:

Southwestern Kentucky and Tennessee just love McCain. Jackson County, Kentucky, 84.4 % McCain:

The prairies of Idaho, Montana, Wyoming and The Dakotas are conducive to great feelings for McCain. 75-80 % support is common. In areas where The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints (= the Mormons) dominate support is extra strong. Madison County, Idaho, 85.2 % McCain:

---

The World of Obama

Support in and around the capital is strong. Washington is also a very african-american city. Washington DC, 92.9 % Obama:

About 75 % of the people in the whole Bay Area, with Silicon Valley and world-leading universities like Stanford och Berkeley support Obama. San Francisco County, California, 84.7 % Obama:

The Boston area is big on Obama. 77.5 % in Suffolk County (= Boston). Neighboring city Cambridge hosts two of the world's greatest universities and knowledge producers, Harvard and MIT. Cambridge, Massachusetts 87.1 % Obama:

Seattle, Washington, lends great support for Obama in the northeast. It is even stronger in Portland, Oregon. Multnomah County, Oregon, 77.7 % Obama:

His home city of Chicago of course supports Obama. But also industrial cities in "the rust belt" as Detroit. Wayne County, 74.2 % Obama:

The most exciting and diverse place on earth, New York, supports Obama like almost no other city. New York County (= Manhattan), New York, 85.1 % Obama:

---

I once met a guy from rural Texas in New York. He had moved in order to study to become a Medical Doctor. His whole family and circle of "friends" had told him that they would never, ever visit him. NEVER! I was shocked, since New York was the greatest place on earth to me. "Yes, to you", he said. "But for a big part of America it represents hell. To them it is pure decadence and filth and immorality. They love guns as much as they hate minds.".

Personally I voted for the Pirate Party in the latest Swedish election for parliament. Their view of the digital society revolves around openness and freedom of communications. Tolerance and co-existence. Almost all other parties see the digital networked society as a threat. A threat to the state. A threat to culture. A threat to children. A threat to the powers that are used to be in command. That's why they want insularity and control (and more power to the copyright industries instead of e.g. discussing adaption of copyright laws to internet society). The gun instead of the mind.

By the way, I had missed that the great mind of Vint Cerf had actually just come out and endorsed Obama when we met at that luncheon here in Sweden. I guess he also prefers minds to guns.

Swedish links: Blogge Bloggelito om Obama, Mikael Nilsson och Opassande är några av dem som skriver om Liberati sedan jag nämnde att folkpartiets "nytändning" är rent reaktionär när det gäller stora framtidsfrågor för det digitala samhället och att jag själv blev utslängd när jag ifrågasatte att The Gun skall vinna över The Mind i kommunikationsfrågorna. Rick Falkvinge skriver om de gamla partiernas bristande förståelse av nätet.

Piratpartiet och framtiden

Piratpartiet gör stor sak av "Bloggvärldens väljarundersökning BvU 2008:5" där just Piratpartiet får 39 % av rösterna och blir största parti. Det är ju ganska uppseendeväckande men när man ser hur undersökningen är gjord blir det hela mest ett tecken på att folk som är väldigt aktiva på nätet och läst Björn Wadströms blogg senaste månaderna själva har kryssat i att de skulle rösta på Piratpartiet. Det är alltså en ständigt pågående undersökning bland läsarna. Wadström var själv engagerad i FRA-debatten men har inte gjort något inlägg på en månad. Så resultatet är väl egentligen lite för partikulärt för att blåsa upp till ett pressmeddelande.

Man går också ut med ett (högst relevant!) meddelande om att mycket fler är för legaliserad fildelning än tvärtom enligt en ny rapport från Göteborgs Universitet. Och ändå finns inget parti som på allvar föreslår det på allvar. Mer än Piratpartiet.

Jag tror att det finns en realistisk chans att Piratpartiet kniper en plats i Europaparlamentet i valet våren 2009. Och jag tror att det finns en realistisk chans att Piratpartiet kommer in i Sveriges Riksdag i valet hösten 2010.

Jag har ju ofta på bloggen konstaterat att det behövs en politisk motkraft när gårdagens auktoriteter känner sig hotade och försöker ta kontroll över nätet på olika vis. Man vill strypa de möjligheter till fri kommunikation och möjligheter att fritt publicera sig som genom den nättekniska revolutionen äntligen har förflyttats ända ut till den enskilde medborgaren. Den enda konsekventa mokraften med djup förståelse för vad de här framtidsfrågorna handlar om verkar vara Piratpartiet.

Jag har nämnt någon gång att jag själv röstat på dem. Men om någon vill kunna hänvisa till det upprepar jag det tydligare här:

Jag var en av de 34.918 personer i Sverige som röstade på Piratpartiet i riksdagsvalet 2006.

Jag nämnde det på Free Society-konferensen i Göteborg förra helgen och jag sa det till DN i en intervju de gjorde för ett reportage om bloggbävningen i samband med FRA-omröstningen.

Varför säger jag nu detta?

Därför att det finns folk som på ett oreflekterat vis kläcker ur sig saker som "de där galningarna i Piratpartiet som är helt ute och flyger". Ungefär så. Det behövs kloka (nåja) personer som går ut och säger att man faktiskt kan rösta på dem. Att man faktiskt också röstar på dem. Jag känner både telekomdirektörer och framstående forskare som röstade på Piratpartiet men som knappast skulle gå ut och säga det.

Det har hänt mycket på de två år som gått sedan riksdagsvalet. Då var partiet helt okänt utanför vissa nätkretsar. Nu vet varje journalist att man skall ringa Piratpartiet för att få en värdefull synpunkt på frågor som har med nätet att göra. Nu sitter de i de största debattsofforna. Piratpartiet fick över en procent i universitetsstäder när de var i stort sett okända.

Man trodde kanske att folkpartiet efter Camilla Lindbergs och folkpartikvinnornas FRA-uppror skulle vridas i en kommunikationsliberalare riktning. Icke! Kvinnorna vek sig och accepterar att vi till staten skall skicka en kopia av hela folkets kommunikation. Utan att på något sätt ha krävt att man utreder varför och till vilken nytta. Svagt!

Efter FRA startade ett nätverk kallat Liberati som enligt dess initiativtagare, min gamle vän Alexander Bard, skulle vara ett folkpartiets känselspröt mot nätet. Jaha ...

Visst, jag vet att vi är som hund och katt när det gäller fildelning och skivbolag och kulturens framtid i en digital värld. Men den intellektuella nivån på det som tydligen är Liberatis - och det nytända folkpartiets - tänkande runt nätet är rent infantil. Oupplyst. Dum!

Jag var med där i Liberati ett kort tag men blev utslängd när jag inte accepterade följande premiss för det nya folkpartiet:

"Stöld är stöld. Att påstå något annat är bara att ljuga blatant. Det vi ska diskutera är förstås i stället om viss stöld är aceptabel eller åtminstone kan tolereras. Att påstå att fildelning inte är stöld bara för att det är vanligt är som att påstå att fortkörning inte är en regelöverträdelse bara för att det är så vanligt. "

Alexander är en fantastisk människa på många vis och jobbar hårt med allt han bestämmer sig för att ge sig på, vare sig det är musik, bokskrivande, föreläsande, eller som nu, politik. Men det behöver ju inte innebära att han har "rätt". Vad gäller "stöld" har han fel.

Fildelning är inte stöld. Varken juridiskt, ekonomiskt eller filosofiskt. Men vissa intressen försöker få ungdomar och andra att tro det. Det är för sent. Värderingarna har redan ändrats. Ungdomarna och de nätpositiva har alltså inget i folkpartiet att göra såvitt jag kan se. Ung Pirat är Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Först viker sig (fp) i FRA-frågan och sedan säger man att "fildelning är stöld" och slänger ut dem som inte accepterar den premissen för deras framtidsdiskussion. Sorry! Folkpartiet är dött för alla nätpositiva.

Jag själv bidrog tidigare till folkpartiets idétidskrift Liberal Debatt med en artikel om att vi måste fundera i termer av kommunikationsiberalism. Det finns ju enskilda riskdagsledamöter som verkar vara kommunikationsliberala. Max Andersson (mp) verkar vilja profilera sig på det viset. Karl Sigfrid (m). Båda har ställt frågor till regeringen om handläggningen av Telekompaketet i Bryssel.

---

Henrik Hansson, sakkunnig hos Åsa Torstensson och ansvarig för Telekompaketets handläggning, framstår som en byråkrat som inte förstått den stora kamp om nätet som utspelas just nu. Han kommenterade här hos mig och lade ut en text om varför Sverige inte stödjer skrivningar om garanterade grundläggande rättigheter vad gäller access till nätet. Trots att svensklagda förslag fått majoritet i Europaparlamentet.

Erik Josefsson har en bra diskussion med Hansson hos HAX i kommentarerna.

Makthavare håller varandra om ryggen. Johan Linander (c) tycker att Hanssons inlägg var klargörande. Jaså? Det verkar snarast medvetet vara juridiskt komplicerat för att vi skall tro att regeringen och Sverige måste göra det de/vi gör. Hansson ställer exempelvis en rak fråga:

"Varför inte vara nöjd med e-handelsdirektivet som klart säger att de som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga? Är verkligen USO-direktivet rätt plats för ett tillägg i stil med 166?"

Erik Josefsson svarar att Henrik Hansson ju inte tycks vilja erkänna vad direktivet har för syfte ens när han börjar dilla om att sådana där garantier inte hör hemma JUST DÄR. Det gäller alltså det direktiv som nu skall uppdateras och som heter "Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster". Tja, det är väl just där som ett tillägg 166 borde finnas, säger Josefsson. Inte bara i det e-handelsdirektiv som Henrik Hansson påstår redan garanterar de där rättigheterna.

För att se regeringens agenda kan vi titta framåt. Storbritannien kommer nu att arbeta för att avskaffa allt vad brevhemlighet och förtrolig kommunikation heter. Det är som att säga att postverket tidigare inte fick öppna och smygläsa de brev vi skickade men nu skall man istället tvinga dem att göra det. Läs själva! Det handlar om att göra om det där e-handelsdirektivet så att ingen kommuniktation är privat längre. Det är på grund av den här utvecklingen vi måste ha in varenda liten skrivning som går emot den bibliska flod av förslag om att döda nätet som sköljer över oss. Tillägg 166 borde skrivas in ÖVERALLT.

Sanningen är förstås att alliansregeringen och Åsa Torstensson och Henrik Hansson och Centern vill hålla dörrarna öppna. Att de egentligen vill kunna stänga av användare. Att detta skall komma uppifrån EU så att de själva slipper väcka frågan i Sverige där de skulle förlora stort om de lade fram exempelvis Renforsförslagen. Alliansen vill kunna skylla på EU när det gäller att täppa till medborgarnas rätt att kommunicera fritt. Och Henrik Hansson är en snäll knähund som möjliggör det.

---

Råkade läsa på IDG att jag visst var nominerad till SNUS Stora IP-Pris som togs hem av nätveteranen Loa Andersson. Hade jag ingen aning om! Jag satt och åt middag bredvid förra årets pristagare Lars Aronsson under utdelningen av årets pris men några nomineringar hörde jag inte talas om.

Förresten skrev jag ju om en lunch med Vint Cerf här nyss. Jag skrev en krönika i Computer Sweden om det hela också. Han blev nämligen portad från min blogg.

Läs även Per Agermans analys av film- och musikbranschen: Den sista Sovjetindustrin. I Affärsvärlden. Bra! De där tankarna måste penetrera näringslivet nu. Sedan kanske politiken kan följa.

---

Angående Liberati: Det är ju bra om Liberati kan köra in en kil i folkpartiet och bryta det sönder och samman runt frågan om sexköpslagen. Den antiliberala och moralistiska inställningen till kroppen verkar dock bara förstärkas i det politiska etablissemanget. Blogge visar hur Centern intellektuellt kollapsat runt frågan och verkar vilja svänga sig med ordet "liberal" också utan att ha minsta täckning för det. För att inte tala om gårdagens artikel på Newsmill som var något av det mer debila jag läst på sistone. Louise P korrigerar.