Om fri ekonomi och IPRED

Alltså, jag blir varm när "medelålders herrar" som driver en sajt som heter Aktieskolan och tror på kapitalism och fri ekonomi plötsligt höjer rösten:

"Ja, jag vet: vi på Aktieskolan brukar inte lyfta våra åsikter utan rapporterar bara om ekonomiska händelser. Men det här är så allvarligt att vi går ett undantag."

Det handlar om IPRED, jakten på fildelare och förslagen om att göra det enklare för skivbolag och andra att stämma folk som delar med sig av sina musikupplevelser till medmänniskorna. De skriver:

"Vi på Aktieskolan tror på att marknaden ska sätta pris. Vi tror inte på att polis och stat ska skydda för höga priser med hot om fängelse för den som inte vill betala alltför höga priser."

BRA! Det börjar bli som med FRA-lagen där mat- och Hockey-bloggare plötsligt ursäktade sig och ringde i varningsklockorna för sina läsare. För nu kokar det i bloggosfären och på Facebook. Skivbolagen hyllar lagförslaget. Professorn säger nej.

Regeringen är pressad! Kanske är moderaterna bättre lyssnare än folkpartiet, vars öra mot nätet och folket (Liberati) tycks ha en rejäl vaxpropp i sig? Ja nu tycks alltså alliansen diskutera förändringar efter bloggstormen. Karl Sigfrid är pådrivare i (m), som vanligt. Heja Sigfrid! Han borde ju ges en medalj och utses till "Hederspirat" av Piratpartiet, en utmärkelse man inte skall kunna avsäga sig.

StoppaIPRED.nu (wiki) !

Det svenska förslaget om jakt på fildelare går längre än vad EU-direktivet kräver. Regeringen kan inte bara skylla ifrån sig på EU. I början av 2008 skrev jag i min rapport Alternativ till Bodströmssamhället om den promemoria som lagts fram i regeringskansliet och skulle vara grunden för svensk lagstiftning. Jag citerar texten ur min egen rapport (sid 34-35 i rapporten):

PIRATER OCH CIVILMÅL

IPRED1-direktivet försöker göra det enklare för upphovsrättsindustrin att spåra pirater och i slutändan driva skadeståndsprocesser mot dem. Från början handlade direktivet om hur man lättare skulle kunna komma åt piratkopierade fysiska varor, genom att tvinga mellanhänder att skvallra på andra som var inblandade i en kedja som kunde innebära att falska Gucciväskor tillverkades i en fabrik i Kina och fann sin väg in i EU. Genom ”informationsförelägganden” skulle domstolar – med hot om vite – tvinga fram uppgifter för att hitta källan.

Sedan fildelningen kommit igång har man utvidgat räckvidden så att även spårning på nätet skall bli enklare. I den föreslagna lagen vill man explicit tillåta alla rättighetshavare att – utan Datainspektionens tillstånd – bedriva övervakning av nätet och i stora databaser samla in uppgifter om IP-nummer och vilket material dessa laddar upp eller ned. Med dessa övervakningsuppgifter skall de sedan kunna gå till en domstol och begära att operatören tvingas lämna uppgift om ”källan”, d v s deras egna kunder. Själva har de enligt lag egentligen tystnadsplikt vad avser folks beteende på nätet. Nu vill man införa en standardiserad procedur för att tvinga operatörerna att bryta denna tystnadsplikt:

Ett informationsföreläggande får enligt förslaget också meddelas mot bl a den som i kommersiell skala har tillhandahållit en tjänst, exempelvis en elektronisk kommunikationstjänst, som använts vid intrång. En effekt av förslagen blir att rättighetshavare ges en civilrättslig möjlighet att få ut information från en Internetleverantör om vem som har ett abonnemang (en IP-adress) som har använts vid ett immaterialrättsintrång på Internet. För att informationen skall lämnas ut krävs dels en domstolsprövning, dels att intrånget är styrkt. Dessutom föreslås ett uttryckligt proportionalitetskrav i lagtexten.

I promemorian föreslås dessutom en märklig ”skampålebestämmelse” eftersom denna finns i EU-direktivet. Om t ex Antipiratbyrån lyckats fälla en tonåring som blivit skadeståndsskyldig för fildelning, kan de också begära att domstolen ålägger ”den som har gjort eller medverkat till intrånget eller överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet”. Sommarjobbspengarna kan alltså gå till att köpa annonsplats i tidning där man gör avbön. Varför?

Syftet med åtgärderna är att avskräcka framtida intrångsgörare och att öka medvetenheten hos den breda allmänheten.

Förslaget i den svenska promemorian verkar dock vara en rejäl ”överimplementering” av EUdirektivet. Ett spanskt mål har letat sig upp till EG-domstolen, där en nationell upphovsrättsorganisation har begärt av ett stort telebolag att de utlämnar abonnentuppgifter i just ett civilrättsligt mål. Telefónica de España har vägrat och en spansk domstol begärde ett förslag till avgörande av EU:s generaladvokat Juliane Kokott. Hon kommer till följande slutsats efter en mycket lång rättslig diskussion (där det skall noteras att direktiv 2004/48 alltså = IPRED1):

Mot bakgrund av direktiv 2002/58 är det följaktligen förenligt med gemenskapsrätten, särskilt direktiv 2000/31, direktiv 2001/29 och direktiv 2004/48, att medlemsstaterna fastställer att personrelaterade trafikuppgifter inte får lämnas ut för att möjliggöra civilrättsliga åtgärder mot intrång i upphovsrätten.

Den slutgiltiga domen blev en stor nyhet när den presenterades den 29 januari 2008. Den konfirmerade Kokotts avgörande. Det innebär nu att regeringen inte kan hävda att vi är tvingade att införa de lagar som föreslagits i promemorian. Riksdagen kan alltså besluta att konfidentiella uppgifter som rör företagens kunder inte får lämnas ut till upphovsrättsorganisationer som vill inkassera skadestånd från fildelare. Frågan är politisk igen, inte rättslig.

Om inte skadeståndsrisken förmår skrämma piraterna finns ytterligare ett sätt att använda den massiva spaning som utförs på nätet av organisationerna – att ge sig på Internetleverantörerna.

Och för att läsa det avsnitt i rapporten som heter just PIRATER OCH INTERNETLEVERANTÖRER, ladda ned rapporten gratis HÄRIFRÅN.

Jag har dessutom tidigare gjort en mycket läsvärd analys av varför vi nog inte ens skall bry oss om problemet med kinesiska fysiska piratkopior av Gucci-väskor. Fenomenet finns för att bolag har börja ägna sig åt "autopiratism" där de äter upp sin egen affärsidé och går från att producera substans till att producera luft. Sedan begär de allt större inskränkningar i folks frihet för att kunna fortsätta profitera på ingenting. Immaterialrätten måste granskas kritiskt av alla oss som tror på fri ekonomi. Och alla andra med för den delen. Rekommenderas som läsning!

Enligt min humla, Mary, Christian Engström. Och ett tillägg: den här var så kul att den måste länkas, Badlands Hyena.

Läs även andra bloggares åsikter om ipred, liberati, karl sigfrid, fildelning, upphovsrätt