Justitieministern framstår som monumentalt obevandrad i debatten om nätsamhället och kulturens framtid och om vad som är på väg att ske. Hennes uttalanden i DN samband med IPRED-lagen är hårresande naiva: "Vi kunde tagit lagen ännu längre, hittills har bilden av pirater i debatten varit folk med plastsvärd i något sorts lekkammar-perspektiv. Verkligheten är att de skadar människor". Grrrr! Giv mig styrka!! Man slår sig för pannan! "Man måste få betalt för det man skapar", fortsätter hon. Ett uttalande som bara är varm luft om man inte preciserar det.
"Piraterna" skadar inte människor mer än andra strukturomvandlingar. Jag skrev en krönika i Computer Sweden om detta i veckan som gick: "Slå inte med batongen" satt de som titel. "Kulturen" har inga problem. Däremot kan enskilda kulturella uttrycksformer eller sätt att leverera och ta betalt för kultur ha problem. Beror det på nätet? Absolut! Har det med den svåra konkurrensen mot "gratis" att göra. Japp! Men inte på det sätt Beatrice Ask tror.
Så här fungerar det: Jag var skribent på heltid innan jag med en vän grundade frihetliga internetleverantören Bahnhof 1994 (som jag drog mig ur 2004). Jag hade studerat i New York och var överlycklig över faxen som gjorde att man kunde skriva en artikel i New York och sedan faxa den till Dagens Nyheter, där den manuellt skrevs in igen. I New York ligger Svenska Kyrkan i det makalösa läget 48:e gatan precis vid Fifth Avenue. De hade ett läsrum med svenska tidningar: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och kanske andra. En del som bodde i New York gick dit och bläddrade i en hel månads skörd ibland för att veta vad som hände i Sverige. Det fanns inget annat sätt att orientera sig.
Då 1994 fanns mycket litet material på nätet. Någon knappade in valutakurserna varje dag. Universitet kunde ha en del texter utlagda, främst då om nätet och datorer. En snubbe blev världskänd på att samla på tunnelbanekartor från hela världen och "rita" upp linjerna i ASCII-form. Annars var det ju community som var det stora: Globala diskussionsgrupper i form av Usenet.
Aftonbladet gav vid den här tiden ut en speciell bilaga (egentligen tidning som man köpte separat) en gång i månaden (tror jag) som kort och gott hette Aftonbladet Kultur. Hösten 1994 lades den ut på nätet. Gratis! Många undrade varför släppa material GRATIS. Idioter!! "För att lära oss tekniken" sa Aftonbladet. "Något händer och vi vill vara med". Vid ungefär samma tidpunkt släpptes Netscape, den första större webbläsaren med möjlighet att se grafik om man inte räknar NCSA Mosaic. Vi ville distribuera den till våra kunder på Bahnhof. De skulle ha något i stil med 200 kronor per diskett vi skickade ut i licensavgift. För inte kan man ge bort programvaror gratis?? Bara idioter skulle göra det. Väl?
Precis där började den kulturella katastrof som Beatrice Ask vill få bukt med. Nätet har ju mördat kulturen enligt Alexander Bard, som kverulerade på Folkpartiets Liberati-organiserade IPRED-debatt häromdagen. Det visade sig att den satiriska bild som SixDays skapade var fullkomligt korrekt.
Johanna Nylander, själv folkpartist (hur länge??), som satt i panelen rapporterar att hon blev "jämförd med både Al Qaida, barnporrligor, vapenförespråkare och giriga skurkar".
Men är det fildelare som "förstör"? Nej, skulle jag hävda. Fildelning är bara ett RESULTAT av den grundläggande teknikförändring som gjorde att Aftonbladet började fildela, dvs lägga ut sin grejer gratis i stället för att ta betalt per exemplar. Netscape anslöt sig snart också eftersom de fick konkurrens av ett gratisalternativ, Internet Explorer och sedan kom en stor mängd webbläsare som var gratis. Man hittar andra intäktsvägar än att ta betalt för exemplaret. Den största intäkten för Firefox har kommit från Google eftersom man gjort en deal där webbläsaren leder en till Googlesökningar både som default-hemsida och i rutan uppe till höger.
Alla tidningar ligger ute på nätet gratis nu. Förmodligen läses mer tidningstext än någonsin. Tidigare var tidningen förbehållen den som köpte ett pappersexemplar. I New York gick man till kyrkan. New York Times kunde man i stort sett inte läsa i Sverige och den kostade en förmögenhet. Beatrice och andra bakåtsträvare: ser ni inte revolutionen? Det hela är ju magiskt! Mindboggling! Vi kan läsa pakistanska tidningar var vi än befinner oss på jorden. Detta har hänt på bara några år!
Vi kan lyssna på tusentals nätradiostationer, fullkomligt lagliga, som spelar musik vi inte visste fanns eftersom det gamla samhället var en topplistekultur (vilket jag nämner i Computer Sweden-krönikan ovan). Själv skulle jag aldrig fylla min disk med en massa musik. Kulturen lever ju upp nu! Den är rikare och åtkomligare än någonsin.
Allt detta gör att alla kulturella produkter konkurrerar med gratis. Det handlar om vår tid. Vi kan läsa tusentals tidningar och bloggar och akademiska papper och titta på roliga saker på YouTube och umgås på communities och ta egna bilder och videos och redigera och lägga ut på nätet och kommentera efter tidningsartiklar etc etc etc. TV är "gratis", dvs vi betalar inte för varje "exemplar", varje program. Nätradion är "gratis". Man kan lyssna på SR P1 i Australien. Varje film som produceras och varje bok som skrivs konkurrerar med denna gratisvärld. Det är där orsaken till eventuella "problem" finns.
Tidningar byggde på exemplarförsäljning. Nu finns de alltid överallt. Musikbranschen har egentligen redan fattat och uppfunnit av IT-entreprenörer övertygats gå med på affärsmodellen för framtiden. Och den bygger inte på exemplarförsäljning. Om jag skall spå in i framtiden kommer iTunes att vara tvunget att ändra affärsmodell också. Att köpa enskilda filer kommer att vara passé ganska snart eftersom de konkurrerar med "gratis" (se förra länken, det handlade om Spotify alltså).
Beatrice Ask satt bredvid Alexander Bards schlagersångare Martin Rolinski under presskonferensen. Han representerar gårdagens topplistevärld. Den kultur som förhoppningsvis kan trängas tillbaka av mer intressanta saker i den nya nätvärlden.
Så varför är Rolinski och Bard och Eva Dahlgren (som satt i panelen hos Folkpartiet) så sura? Svar: Därför att inkomstfördelningen kommer att bli jämnare i nätsamhället. Spotify, Last.fm och andra tjänster bygger inte på att man roterar bara Topp-40-låtar om och om igen i några få radiokanaler som kan styras eller mutas av skivbolag. Tvärtom föreslår den typen av tjänster musik som man inte känner till och borde tycka om, baserat på ens tidigare lyssnande. Kulturindustrins och mediekanalernas makt bryts. The Long Tail gör entré.
Beatrice Ask vill upprätthålla toppliste- och stjärnkulturen helt enkelt och ge legala privilegier till dem som uppnådde sina positioner på ett visst vis i en tidigare era. Klassisk konservatism alltså! Det har inget med liberalism att göra i alla fall.
Problemet är ju att de som borde vara liberaler är lika konservativa. Folkpartiet har lagt ut ett referat från debatten själva. Partiledaren Jan Björklund visar klart var de står: "Upphovsrätt är äganderätt" säger han och tycks alltså ha legat under en sten de senaste åren.
Det är dags att förstå att framtidsoptimistiska liberaler inte har någonting att hämta i Folkpartiet eller Alliansen.
Det är dags! Vem blir argast nu? Gå-med-i-Piratpartiet-dagen inträffar i morgon måndag den 8 december.
Och nej, Piratpartiet är alltså inte ett "enfrågeparti". Det är som att säga att moderaterna är ett enfrågeparti eftersom deras politik egentligen kan (eller kunde ...) sammanfattas på ett sätt: "Vi tror på marknadsekonomi". En fråga? Opassande sammanfattar, Rick konstaterar att det är skarpt läge! Scaber Nestor startar mediebojkott.
Nätet är den nya världen. Ett virtuellt jordklot. Jag står fast vid att den viktigaste politiska frågan som finns är kontrollen och regleringen av detta jordklot. Karin Rebas fattar att debatten egentligen bara har börjat.
Det är roligt att se att porrkungen Berth Milton hyllar Beatrice Ask. Han går ut i Expressen i en debattartikel som jag först trodde var ironisk, trots att han förstås är en "innehållsproducent" själv. Han intervjuas i Realtid. Hax och Mary om Milton.
Teknikkriget går framåt förstås. Aftonbladet skriver om The Pirate Bays sätt att försvåra för den gamla världen. Det finns ju sätt att dölja sig på nätet. Samtidigt slår förre Säpoutredaren André Rickardsson larm på Newsmill, i SvD och DN om att privat husrannsakan kommer att få förekomma. Just det! Intrångsundersökning kallas det och utförs av Kronofogden. Det fanns en skillnad mellan razzian mot Bahnhofs serverhall 2005 och raiden mot The Pirate Bay. Den förra gjordes av Kronofogden på uppdrag av Antipiratbyrån, inte polisen. Den senare gjorde på uppdrag av åklagaren Håkan Roswall efter polisanmälan från Hollywoods advokat Monique Wadsted och påtryckningar från USA som Thomas Bodström föll för.
Andra bloggar om: ipred, folkpartiet, alexander bard, liberati, folkpartiet, piratpartiet, fildelning, upphovsrätt
Recent Comments