Oscar Swartz :: Texplorer

En bok för alla: Tony Ernst

Människor vill dela med sig av sina upplevelser till sina medmänniskor. Detta driver hela den sociala revolutionen på nätet. Om de har information som betyder något för dem vill de gärna att andra får ta del av den. Det är djupt mänskligt. Socialt. Att lägga upp bilder på Bilddagboken eller Facebook eller skriva en bloggpostning skiljer sig inte från att skicka vidare ett skämt per e-post eller dela med sig av en låt man gillar och som man tycker kan berika andra människors liv.

Det finns lagar som skapades när kopior var dyra att framställa och var tvungna att skeppas ut på lastbilar i världen till fysiska butiker. Kultur kom att bli frågan om att "sälja exemplar". Innan skivorna fanns inga "exemplar" av musik. Men det fanns musik! I början var musikexemplaren inte ens kopior utan unika. En låt ristades in på en vaxcylinder medan den framfördes. Men man kunde bara rista på en cylinder i taget. Det finns en anekdot om "en stålman i studion", George Washington Johnson, som på 1890-talet sålde 25.000 exemplar av en låt han sjöng, visslade och skrattade fram. Han var känd för att palla med 50 inspelningar om dagen. Jag läser anekdoten i Tony Ernsts färska bok 6 miljoner sätt att jaga en älg på: en berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall.

Copyriot uppmanar: Köp Tony Ernsts bok! Jag håller med. Inte för att jag får en liten skärv om någon råkar klicka på den här länken till boken på Bokus [OBS! Coop MedMerapoäng på köpet :-)]. Den är faktiskt väldigt bra och lärorik. Och utgiven av ett litet förlag som heter Reverb och som bör stödjas.

Boken handlar om kriget mellan pirater och antipirater. Tony Ernst är musikälskare och önskar att folk som skapar musik skall kunna försörja sig på det de gör. Samtidigt kommer han fram till att något måste vara väldigt väldigt fel eftersom han själv laddar ned musik på det sätt som musikindustrin slåss benhårt mot. Men den som vill veta mer om musikindustrins historia och hur den fungerar och sätta sig in i den olika lägrens ståndpunkter och få argument till sitt tänkande runt det hela måste köpa och läsa. Sydsvenskan och Metro har samtalat med Tony Ernst. Ett kapitel ur boken kan läsas här hos Realtid.se. Även Lars Nylin, som väl är Copyriots motpol när han kallar sig "rabiat försvarare av immateriella rättigheter", tycker på Musikindustrin.se att "varje ambitiös branschperson" borde läsa den.

Fildelningen har med Bodströmsamhället att göra. Kampen mot detta medmänskliga och sociala beteende motiverar nu långtgående kontroll och övervakning av människors kommunikation. Polismetodutredningen som jag tog upp nyss är ett exempel på det. [Läs gärna Christoffer Kullenbergs och Frendos analyser.] Man vill göra det busenkelt för polisen att tvinga våra internetleverantörer att lämna ut uppgifter om oss. Genom Ipred-lagen vill man göra det busenkelt för direktörer i industrier, som borde ruskas om totalt, att trakassera folk och ruinera vanliga hederliga människor.

Tony Ernsts bok innehåller också intervjuer med en rad personer på olika sidor i piratdebatten. Många frågor ställs till flera personer. Det är ganska kul att jämföra svaren. Jag är en av de intervjuade och ställs mot Horace Engdahl som väl är min motsats ungefär. Citat ur boken:

Du har varit med ett tag ... är detta som sker just nu det viktigaste hela skivbranschen varit med om sedan skivan uppfanns?

Horace svarar: Det är en ödesstund utan tvivel. Jag tror att musikbranschen står inför ett allvarligt hot om ingenting görs för att avskräcka de illegala fildelarna.

Oscar svarar: Detta är det bästa som hänt. Äntligen kan vi vrida makten ur händerna på några få skivbolag som ägnar sig åt att muta Topp 40-stationer. Nätet sjuder av musik. För skivbolagen är det en katastrof. Alla vi andra bör jubla medan dessa sjunker till botten. Ju fortare de dör desto bättre.

Tror du vi hade kunnat göra något för att undvika det här kaoset vi har just nu? Vart gick vi snett? Hade vi kunnat lösa allting innan det ens skedde?

Horace svarar: Den egentliga skulden ligger hos brottslingarna. Men kanske har skivbolagen bidragit till situationen genom att man varit sen med att utveckla väl fungerande betaltjänster. Kanske har det investerats så stora medel i skivproduktion att man tvekat att övergå till andra spridningsformer innan man tagit hem vinsterna.

Oscar svarar: Detta kaos är bra och nödvändigt. Nätet skall förstöra det gamla och låta nya modeller uppstå. de stora skurkarna är Thomas Bodström, Beatrice Ask och reaktionära politiker som bara lyssnar till döende bolag. Som skall och måste dö.

I EU-parlamentet försöker Christoffer Fjellner (m) få ihop en koalition mot förlängning av en viss del av upphovsrätten från 50 till 95 år. Erik Josefsson (v) rapporterar från ett seminarium där forskarna var mycket kritiska mot förlängning. Den vore rent samhällsskadlig. Karl Sigfrid (m) rapporterar också. Josefsson tar även upp Telekompaketet som innebär fara för att nätanvändare skall kunna förlora rätten att ha internetabonnemang. Trots att Sverige fick en majoritet i parlamentet för ett förslag som skulle förhindra just detta.

Jag säger återigen: Piratpartiet behövs. I EU och Riksdagen.

Telia? Var god töm! Om Polismetodutredningen.

"Hallå, är det Telia?"
"Ja, det är Sissi på nätjouren här."
"Jamen hallå Sissi! Eller sexy Sissi som jag brukar kalla dig, höhö. Det är Rocco på Skatteverket här. Med det stora behovet, du vet. Tänkte bara säga att det är dags att tömma igen."
"Men hallå, det var ju bara en vecka sedan!"
"En vecka är en evighet. Behovet uppstår igen så att säga. Hela tiden. Bara att vänja sig, gumman!"

Japp, så kan det låta snart. En översittande byråkrat ringer helt fräckt upp mobiloperatörerna för regelbunden "basstationstömning" för sin underrättelseverksamhet. Får ut alla uppgifter om vilka mobiletelefoner som varit uppkopplade mot en viss basstation. Även sådana som bara varit påslagna men som inte ringt samtal. Jag vet inte exakt vad som registreras men jag vet ju att mobiloperatörer i princip kan korspejla en telefon eftersom den med olika signalstyrka når flera olika basstationer samtidigt. Man kan då räkna ut hyfsat väl var den faktiskt befinner sig.

Om myndigheterna hela tiden har tillgång till de där uppgifterna kan staten alltså ha helkoll på folket. Alliansregeringens utredare föreslår att det faktiskt skall bli så. Hela tiden. Utan brottsmisstanke. Generell inhämtning av uppgifter, ständigt.

Det är min tolkning av Polismetodutredningens betänkande som kom häromdagen, den utredning som på nyhetsplats främst presenterats som att det skall bli lättare att jaga fildelare (t.ex. i Aftonbladet, Sydsvenskan och SvD). Vilket också stämmer. Utredningen handlar om hur staten skall få oerhört mycket större möjligheter att tvinga kommunikationsoperatörerna att lämna ut uppgifter om sina kunders elektroniska kommunikation (internet, mobiltelefoni etc). Hittills har en grundprincip varit att staten skall kunna ta till sådant tvång i brottsutredningar där åtgärderna alltså är riktade mot specifika misstänkta personer.

Dels vill utredningen luckra upp den principen och bland annat göra det enklare att bestraffa allmänt accepterade beteenden som fildelning, vilket väl säger något om hur Alliansen nu vill prioritera polisväsendets resurser. Man utvidgar också kretsen av potentiellt teleövervakade personer rejält på andra vis, helt i linje med den omfattande redogörelse jag gjorde i Marschen mot Bodströmsamhället. I själva verket vill den här utredningen genomföra många av de förslag som förre SÄPO-chefen beställde från Thomas Bodström i sin ökända utredning SOU 2005:38 och som jag beskrev och kritiserade där.

Här tänkte jag ta upp det man har lagt till: Man vill låta staten få massiv tillgång till vår elektroniska kommunikation genom vad man kallar för "underrättelseverksamhet".

Jakob Heidbrink, juris doktor på internationella Handelshögskolan i Jönköping, verkar komma till ungefär samma slutsats som jag gjorde i inledningen ovan och skriver att det är "ett skämt att i princip föreslå en GPS-övervakning av hela befolkningen utan att någon konkret misstanke behöver finnas och utan att man ens försöker att principiellt motivera de rättsstatliga avvägningar som måste göras.".

Så här låter det alltså i utredningen:

"De brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet är i huvudsak inriktad på att avslöja om en viss, inte närmare specificerad allvarlig brottslighet har ägt rum, pågår eller kan antas komma att begås. ... Det finns således behov att i underrättelseverksamheten inhämta och hantera stora mängder information." (p. 122)

"I underrättelseverksamheten är syftet att genom en bred informations- och kunskapsinsamling ge underlag för bearbetning och analys (kartläggning). Utgångspunkten är, ofta utifrån en mer övergripande ansats, att studera och kartlägga en befarad brottslig verksamhet för att förebygga eller förhindra att brottsligheten genomförs." (p. 108)

Sedan ger man nästan ett carte blanche att tvinga ut massor av information från operatörerna om oss alla. Inga domstolar skall vara inblandade. Myndighetschefer eller deras underställda skall helt efter eget huvud tvinga ut info som de tycker att de kan behöva för sin "underrättelseverksamhet".

Visst, det sägs att de bara skall göra detta för att skapa sig uppfattningar om hyfsat allvarliga brott men det är alltså inte fråga om konkreta utredningar av brott som har begåtts eller misstankar mot identifierade personer. Det handlar inte heller om misstankar för föreberedelse till brott, vilket också ofta är ett brott. Det är omvärldsanalys med hjälp av stora mängder data helt enkelt. Basstationstömning är en av metoderna. Tja, säg mig vid vilken basstation det inte skulle kunna finnas en person som kanske i framtiden kan komma att göra sig skyldig till ett brott som kan ge minst två års fängelse? Jag tror olika myndigheter kommer att begära tömning hela tiden och rita fina sociogram m.m. I efterhand skall en nämnd kunna granska vad de där myndigheterna har sysslat med, tänk vad säkert!

Vilka myndigheter är det som får tvinga ut informationen för sin underrättelseverksamhet då? Svar: "De "brottsbekämpande". Jag har inte hittat någon formell definition men det verkar som om man avser åtminstone Tullverket, Polisen, Kustbevakningen, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, och Ekobrottsmyndigheten. Finns det fler?? Jag menar Livsmedelsverket har som en av sina uppgifter att kontrollera att Livsmedelslagen följs. Och Jordbruksministern har åtminstone föreslagit att brott mot denna skall kunna ge fängelse även om det inte skulle uppfylla minimikravet för underrättelseverksamheten. Men skulle Livsmedelsverket i princip kunna anses "brottsbekämpande"? Alla brott finns ju faktiskt inte i Brottsbalken. "Intrång i upphovsrätt" till exempel. Och även om en myndighet inte är brottsbekämpande tycks ju det där insamlade uppgifterna kunna slussas över till andra myndigheter. Om jag exempelvis läser Förordning (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen står det ju klart att Kustbevakningen har en databas med uppgifter för att bland annat förhindra brott. Och Fiskeriverket tycks ha automatisk tillgång till en massa uppgifter uppgifter i denna (§ 20).

Sofia Nerbrand skriver en kolumn i SvD om internets fiender. Det är en läsvärd sammanfattning av vad som håller på att hända. Speciellt som en del av det hon skriver nästan är citat ur en längre intervju hon gjort med mig för nästa nummer av Magasinet Neo med anledning av att jag av samma magasin har utsetts till Årets aktivist. Det är så det skall fungera: Ens ord och tankar får vingar. Det är bara bra om de sprids!

Årets förändrare är åklagaren Barbro Jönsson som har stått upp mot den organiserade brottsligheten och fått sin dörr sprängd. Två killar knutna till Brödraskapet Wolfpack har precis anhållits och häktats.

Alla vill vi ju att det skall finnas möjligheter att få bukt med det allvarliga buset i samhället: De som hotar våra kroppar och vår egendom. Våld, rån, hot, inbrott och sådant. Det tycks som om makten fått för sig att om de bara trålar efter data bland hela befolkningen och avlyssnar och övervakar mera så löser sig saker.

Farmor Gun undrar om Riksdagen är vuxen sin uppgift. Jag tycker svaret är uppenbart. NEJ!

Riksdagsledmöter drivs inte längre av att skydda medborgarnas liv och egendom. De drivs av att bygga sitt eget idealsamhälle baserat på personliga åsikter och moralism.

Ett exempel är sexköpslagen där utredaren erkände att det ju egentligen är problematiskt att kriminalisera transaktioner som sker mellan samtyckande individer. Ett lagtekniskt problem hon tog upp var att om köparen anses begå ett brott så måste säljaren åtminstone anses som skyldig till medhjälp till detta brott. I förarbetena anger man därför specifikt att den logiken inte får slå igenom i lagtolkningar eftersom det poltiska syftet inte skulle uppnås då. Det framgår klart att utredaren anser att lagen inte alls är att jämföra med andra lagar utan tjänar ett uppfostrande syfte: Att sända signaler och berätta för folket vad som är ett acceptabelt beteende. Inte kriminellt eller brottsligt beteende. Ett acceptabelt beteende.

Stora polisresurser avsätts till sådant moralistiskt trams medan den grova brrottsligheten får bre ut sig. Jag har tidigare skrivit om bombattentatet mot Jönsson och om den politiska prioritering av rättsväsendets resurser som görs av riksdag och regering. Jag berättade då hur Malmöpolisen avsatte enorma resurser för att spana på och telefonavlyssna ett solarium där tre tanter misstänktes även sälja sexuella tjänster. Jag har själv talat med den trevliga dömda kvinnan som fick två månaders villkorlig dom för att hon ansågs bidra till att sälja sina väninnor (trots att det egentligen krävs två års fängelse för att telefonavlyssna).

Jag har skrivit om hur man vill inrätta polisstyrkor som försöker snärja män som kåtchattar på nätet trots att de egentligen inte utgör någon fysisk fara för någon. Jag har skrivit om hur man använde en polisman i ett år till att titta igenom en pensionärs samling porrbilder för att räkna hur många som var "barnporr" och hur Thomas Bodströms organisation Ecpat kräver större resurser för att jaga bilder som de ändå aldrig kan få bort och som mycket väl kan hjälpa en del olyckligt lottade individer att sublimera sin drift och undvika att begå övergrepp i verkliga livet.

En bekant som jobbar inom media i Stockholm berättade just om en efterfest för någon vecka sedan. Det var lite högljutt efter vad jag förstår och polisen knackade på eftersom det hela var störande. Och det är ju helt OK om man håller en hel byggnad vaken. Men i stället för att bara lösa upp partyt fick man för sig att folk kanske hade stoppat droger i de egna kropparna. Hu! Förstärkning tillkallades och 30 personer fördes till en polisstation för att tvinga fram urinprov. Alla gick fria förutom att man hittade någon gnutta cannabis i en ficka. Och tolv poliser tvingar folk att kissa under grammisgalan. Det är vad polisresurser används till. Totalt improduktivt och inget som betyder något för allmänheten. Isobel Hadley-Kamptz är klok som vanligt i Expressen.

Polisens resurser är med stor sannolikhet monumentalt missbrukade. Vi behöver börja om och utreda saker från början. Både i kriminalpolitiken och säkerhetspolitiken. Att bara övervaka folket mer kommer inte att göra oss säkrare. Det måste till helt andra metoder. DN påpekar i sin ledarkritik av utredningen att "lagar måste byggas för framtiden och för att säkra vår rätt till privatliv även vid mindre trevliga regimer.". Scaber Nestor drar ut skrämmande konsekvenser av det som sker nu. Jag illustrerade Bodströmsamhället genom ett exempel tidigare och nu verkar vi gå ännu djupare in i träsket. Läs gärna Erlandssons postning om sakernas tillstånd där han summerar lagarna (Obs! Satir). Sydsvenskan har en helt okritisk ledare om att "nu skall det bli ordning".

De flesta kommentarerna gäller att det blir lättare att jaga fildelare:
Svensson tycker att hela Beatrice Ask är ett skämt. Förslaget utplånar priavtlivet enligt Rick Falkvinge. CUFs förbundsordförande Magnus Andersson tycker att Beatrice Ask borde slänga utredningen i papperskorgen. Satmaran inser att Bodströmsamhället nu är här fast det genomförs av alliansen. Opassande skall man alltid läsa. Hax förstås. Karl Sigfrid, moderaternas egen "piratpartist" i Riksdagen. Pär Ström kommenterar. Opassande har gjort en utmärkt sammanfattning. MinaModerataKarameller tycker att upphovsrätten skall utredas omedelbart i stället för att vi skall hasta fram med ett starkare kontrollsamhälle. Stefan Stenudd. Skivindustrin begär att få kontrollera all vår kommunikation på andra vis också, läs Rick Falkvinges postning.

Och ständigt vakne aktivisten Erik Josefsson rapporterar om hur man i EU nu försöker förlänga en viss del av upphovsrätten från 50 år till 95 år samt om kampanjen mot det hela, Sound Copyright. Låt oss hoppas att Christofer Fjellner återigen kan bli svensk hjälte!

---

Det är dags för alla att inse vidden av vad som håller på att hända. Och därför rösta på Piratpartiet i EU-valet som absolut kan få en parlamentariker i Bryssel/Strassbourg. Christian Engström är den hetaste kandidaten dit och han kommenterar Polismetodutredningen förstås.

---

Man kan också göra en insats för att ge de här frågorna uppmärksamhet genom att rösta i Stora Bloggpriset. Gärna på min blogg förstås. Vi har ju litet olika stil: Jag gör färre och längre inlägg där jag försöker presentera egen research och eget läsande av exempelvis utredningar. Kunskap som jag hoppas sprids genom andras länkningar och aktivism också. Opassande som är aktiv Piratpartist går också bra att rösta på, hon gör ett jättearbete genom att hela tiden göra dunderbra sammanfattningar av viktiga saker att läsa. Blogge Bloggelito står upp för alla friheter som vanligt på härligt passionerat vis, inklusive kommunikationsfriheten. Det gör HAX också även om han tycker att fildelning egentligen är fel. Hen är dock ihärdig bloggare och spottar ur sig många kommentarer som pekar folk i någon viss riktning hela tiden. Den enda man absolut och aldrig kan rösta på är Carl Bildt som har noll förståelse för de här frågorna. Enligt oddsen är Politik och Samhälle den jämnaste kategorin. I många andra klasser finns klara favoriter och stor spridning i fältet.

Social overload samt problem med patent

När jag rotade i gamla arkiv hemma råkade jag hitta en smått gulnad sida från Expressen 1995. En författare attackerade "cyberspace". Det där nya med hemdatorer, internet, dataspel. Vi skulle alla bli isolerade typer utan känslor och social samvaro. Robotar som förlorade känslan för medmänniskorna. Han förutspådde en kall och våldsam framtid och ansåg till och med att IT-branschen kunde betraktas som en sidogren till vapenindustrin.

Jag fick själv en helsida i Expressen där jag läxade upp honom rejält. Och kom väl med ganska bra förutsägelser om utvecklingen: om det sociala nätet, om hur texten skulle få en renässans genom just det där "cyberspace" som han som författare hatade så mycket. Det var 1995 alltså men jag skrev just en krönika i Computer Sweden om det hela. Den publicerades igår och är läsvärd.

Men nätet blev kanske ännu socialare än jag anat så jag ställer frågan om "social overload" i krönikan. Kan en en djupt social biologisk varelse som människan bli alltför indragen i det sociala nätet för sitt eget bästa?

Vad nu "bästa" är? Göran Greider refererar i Metro till Lasse Berg som funderat på om mänsklig lycka kanske är följande: "Att vara med andra människor och, bokstavligen, ligga på en strand och småprata.". Kanske. Jag håller det inte för otroligt. Själv vill jag dock ha en Macintosh, en tyst diskmaskin, en rejäl storstad och fantastiska nationalparker. Och flygplan och bussar förstås så att man kan ta sig till spännande platser. Så någon form av innovation och lutheransk arbetsmoral behöver vi nog också.

Jag hittade själv på uttrycket "social overload" och kan inte komma på att jag hört det. Det inspireras förstås av "information overload". Samtidigt är jag ödmjuk nog att inse att jag förmodligen inte var först med konceptet eftersom det är ganska uppenbart. Nu sökte jag och hittade förstås mängder av människor som tänkt i liknande termer och själva använt just "social overload". I Sverige har vi Stefan Hallgren. Och här hittade jag Nova Spivack, en Silicon Valley-veteran, som redan för fem år sedan tog upp problemet med just "social overload".

Man är sällan ensam om en idé och man är inte så unik som man kan förledas tro. Det slog mig när jag såg en fullkomligt okritisk snyfthistoria i affärspressen om ett svenskt företag som bockar ståltrådar. De verkar duktiga och ha stort entreprenörsdriv och tillverkar saker som underlättar vardagen för många eftersom de har en stor marknad inom den sjukvård vi alla behöver. Men de verkar också ha insett att dagens immaterialrätt kan användas för att hämma utveckling och konkurrens genom att sätta käppar i hjulen för andra lika duktiga entreprenörer. Det snälla värmländska företaget kommenderar gryningsräder mot andra företag som bockar ståltrådar. Är det bra?

Dagens Industri skriver om företaget och DagensPS refererar artikeln. Citat från DI:

"Harry Holms utvecklar sina egna produkter som skyddas med världspatent. Men trots patentskydd har bolaget på senare tid råkat ut för en rad allvarliga patentintrång."

"För Harry Holms innebär patentintrången mycket merarbete. Jörgen Holm åker på så många mässor han kan. Han har också byggt upp ett nätverk över hela Europa för att fånga upp olagliga kopior på marknaden. Men trots alla problem med patentintrång går Harry Holms bra."

Frågan är förstås var det rimliga ligger i att ett företag får monopol i hela världen på att bocka ståltråd på ett visst vis för att trycka ut tvål. Bilder finns i artiklarna. Ingen vansinnigt sinnrik skapelse. Och var patentet verkligen en förutsättning för att de skulle "uppfinna" det där eller är patentet bara ett sätt att orättfärdigt pressa pengar ur andra när man väl gjort en sak man ändå skulle ha gjort? Och är det samhällsekonomiskt positivt att entreprenörer lägger så mycket resurser på advokater och destruktivt beteende i stället för att utveckla sin business och sina produkter?

Läs Nicklas Lundblads intelligenta understreckare i SvD, där han utifrån en del ny litteratur förutspår att fildelningsdebatten bara är början och att vi får en stor immaterialrättsdebatt framöver där även t.ex. patent ingår. Visst! Håller fullkomligt med. Patent borde förmodligen avskaffas helt. Precis som Piratpartiet anser i sitt partiprogram. Möjligen kunde man tänkas sig patent för läkemedel men det är inte uppenbart att de är nyttiga ens där.

Förresten såg jag att Christer Berg i sin senaste krönika anser att jag borde stängas in i ett Christiania för entreprenörer. Tillsammans med Jonas Birgersson och Jens Nylander av alla människor. He he, skall man ta det som en komplimang eller inte ...? Christiania är ju coolt och skööönt och socialt om inte annat. Trist att Köpenhamn blivit så stelt att man vill utradera den där enklaven dock.

En samling av mina Computer Sweden-krönikor finns här. 20 feb 2006 och 13 nov 2007 handlar om problem med patent.

---

Rösta gärna på denna blogg i Aftonbladets Stora Bloggpriset. Den är alltså en av de fem nominerade i klassen Politik & Samhälle. Man kan rösta en gång om dagen.

Juridikprofessor applåderar terrorlag

En professor i civilrätt applåderade i riksdagen igår en ny lag som han anser absolut kan komma att missbrukas av penningstarka intressen på ett terrorliknande vis. Men media skulle uppmärksamma det i så fall och missbrukarna skulle ju kunna få dålig publicitet så det är inget problem ansåg han: "Att man skulle slå till med storsläggan är en orimlig tanke. Skulle man göra det så skulle man vara stendöd i massmedia på fem minuter". (citat från DN).

Detta ansåg alltså professor Jan Rosén under "utfrågningen" om Ipred-lagen som skall göra det enkelt för mediebolag att piska pengar ur och ruinera vanligt folk som anser att de inte gör något fel: byter filer. Resonemanget är häpnadsväckande för att komma från en juridisk auktoritet men han är ju även ordförande för en organisation som mest verkar vilja stärka upphovsrätten.

Jan Roséns resonemang skulle ju kunna utsträckas på en mängd områden. Varför inte konstruera alla lagar så att väldigt mycket går för sig, avskaffa rättssäkerheten och sedan låta media upprätthålla ordningen med hjäp av hot om häxjakter?

Christian Engström, kandidat för EU-parlamentet för Piratpartiet, redogör på Newsmill för hur lagen öppnar för massutpressning mot vanliga familjer, just sådant som mediebolagen ägnat sig åt i USA och även i grannländer som Danmark och Finland.

Vi som har läst Free Culture: How Big Media Uses Technology and the Law to Lock Down Culture and Control Creativity (finns som fri PDF här) av den betydligt djupare tänkande juridikprofessor, Lawrence Lessig, vet att medieindustrierna begärde 100 miljarder dollar av några datastudenter som bara programmerat sökmotorer som kunde hitta musik på skolornas nätverk. Vi vet också att dessa industrier med sina horder av advokater sedan nöjde sig med att ruinera studenterna och "bara" ta deras samlade inkomster från några års sommarjobb. Det handlar om motsvarigheten till skrämselbombningar mot civilbefolkningen för att hålla den på mattan. Nedtryckt.

Denna terror begås mot fredliga människor för att starka och konservativa affärsintressen skall slippa anpassa sina affärsmodeller till nya tider och ny teknik. Musikindustrin är ett under av bristande kreativitet. Musiker och musikskapare har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men det är inte givet att musik skall framställas i en industri som nu tydligen bara kan finnas genom att trakassera och terrorisera och jaga och skada och begå våld. Mot folk som har lagt sig till med helt nya och korrekta värderingar. Dessa kommer inte att ändras. Fler och fler kommer att ha dem. Framtidens ledare också.

Det är kanske inte konstigt att gammelmedia knappt rapporterade från utfrågningen i Riksdagen. Alla var ju försvarare av lagen och inget nytt sades. Däremot en hel del gammal skåpmat som man trodde skulle ha försvunnit ur debatten. Som att "man har rätt att få betalt för det man skapar".

Scaber Nestor tar udden av det resonemanget. Jag har dekonstruerat det tidigare också.

Rick Falkvinge partiledare (pp), Lage Rahm, riksdagsman (mp), Copyriot, Christian Engström (pp), Opassande (pp), projO, Jens O,

Badlands Hyena, som stundtals får till bra satir, kräver att polisen skall "rikta in sig på olika typer av gratisaktiviteter, som hotar att underminera samhällets själva grund".

---

Rösta gärna på denna blogg i Aftonbladets Stora Bloggpriset. Den är alltså en av de fem nominerade i klassen Politik & Samhälle. Man kan rösta en gång om dagen.

Andra bloggar om: ipred

Fildelarjakt och aktivistpris

SvD skriver att det blir enklare att jaga fildelare enligt ett nytt förslag. Det låg som toppnyhet ett tag.

Idag meddelade Magasinet Neo också att jag utsetts till Årets aktivist 2008 och får pris tillsammans med Barbro Jönsson som blev Årets förändrare. Förra året var det Anton Abele och Percy Barnevik. Jönsson är alltså den modiga åklagare som fick dörren till sitt hus sprängd när hon tog sig an den organiserade brottsligheten. Det känns väldigt hedrande att tillsammans med henne ta emot en sådan utmärkelse.

Svenska Dagbladets nyhet och mitt aktivistpris är relaterade och jag tänkte berätta hur.

Jag skulle tro att en del nog kan vara förvirrade av SvD-nyheten. (Inte MinaModerataKarameller dock). Var det inte just detta IPRED-debatten handlade om? Just det. Fast då handlade det om civilrätten, det vill säga företags och upphovsmäns rätt att kräva en person på skadestånd för att hon delat med sig av en låt till andra kompisar utan att betala ett skivbolag. (Om det skall vara skadestånd tycker jag att man skall se på den verkliga ekonomiska "skadan", låt säga max ett öre per låt vilket väl är ett rimligt marknadspris i den digitala världen. Att dela med sig av 10.000 låtar skulle kosta en hundring i skadestånd alltså. Helt ok!)

Nyheten handlar dock om brottmål, inte civilmål. I min rapport Alternativ till Bodströmsamhället (fri PDF-nedladdning från tankesmedjan Timbro via länken) som kom i februari 2008 kan man läsa följande på sidan 37 under rubriken Enklare tillgång till abonnentuppgifter rörande IP-nummer:

"Regeringen tillsatte en snabbutredning den 20 december 2007. Ett av målen är att undersöka hur polisen skall kunna få tillgång till abonnentuppgifter för IP-nummer i samband med misstanke om de lindrigaste brotten, dvs även där bara böter kan förvänats. Det är svårt att se att det finns något annat syfte än att trappa upp kriget mot piraterna även om man också kan fånga in enklare fall av dataintrång och "ofog" på nätet."

(Bloggkommentarer: Klamberg, Johan Folin, Hax, Opassande, Intensifier, Frihet, Fildelning & Feminism)

Hittills har det ju funnits ett glapp i jakten på fildere eftersom polis och åklagare bara kunde få ut uppgifter om abonnent om det gällde brott man förväntade skulle ge mer än böter som påföljd. Andra brott har man ansett för futtiga för att bryta den privata kommunikationens grundlagsskyddade sekretess. Alla dömda fall av lindrigare fildelning har straffats med dagsböter, vilket innebär att polisen i i praktiken inte kan utreda anmälningar från IFPI och Antipiratbyrån mot småskaliga fildelare. Den regering som inte skulle jaga en hel generation ungdomar ljög uppenbarligen. Det förslag som skall läggas fram syftar just till detta. Jag har föreläst om det under hela 2008 och haft en speciell bild i mina presentationer om just den här utredningen.

Förslaget om att polisen enklare skall kunna får reda på vem som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt gäller alltså den snabbutredning jag skrev en bloggpostning om här den 28 december 2007 med titeln Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo. Ett tilläggsdirektiv kom som sköt upp utredningen. Först nu kommer alltså förslaget.

Läs också gärna postningen om Det rena mjölets terror från dagen efter, där jag sammanfattar Boströmsamhällets utveckling med referens till en artikel jag skrev i Göteborgs-Posten.

Det härrör för övrigt från en utredning (SOU 2005:38) i vilken f.d. SÄPO-chefen Anders Eriksson beställde en rad nya lagar från Thomas Bodström för att ge polisen enkel tillgång till vår privata kommunikation på olika vis. Jag redogjorde i detalj för dessa i min första Bodström-rapport från sommaren 2006, Marschen mot Bodströmsamhället.

Jag har alltså skrivit om kommunikationsfrihet sedan 2005 här på bloggen och försökt uppbåda motstånd mot statens alltmer omfattande kontroll och övervakning av vanligt folks kommunikation. FRA-lagen nämndes redan i den första Bodströmrapporten. Våren 2007 drog jag igång en medborgarportal mot FRA-lagen som dock inte tog fart egentligen. Dock hade jag faktiskt framgång med en e-mailkampanj riktad till riksdagsledamöterna angående FRA-lagen som i juni 2007 minoritetsbordlades i Riksdagen. Den sköts upp för att kunna debatteras mer.

Jag skrev sedan en mängd saker på bloggen och försökte få ut det hela i gammelmedia och skrev dessutom en rad krönikor och debattartiklar. Jag, och många andra med mig, först Piratpartisterna och sedan många många andra, lyckades till slut få FRA-frågan att lyfta men egentligen bara några dagar innan själva omröstningen. Efter lagen var klubbad körde Expressen en jättekampanj. Jag ser Neos utmärkelse som en belöning för lång och trogen tjänst i de här frågorna och inte nödvändigtvis som att jag var den enskilt viktigaste noden under 2008.

Att jag började aktivera mig mot övervakningssamhället och kontrollen över kommunikationen kan vi tacka Henrik Pontén för, Antipiratbyråns jurist. Det var han som beställde fram en razzia mot internetoperatören Bahnhof våren 2005, alltså den operatör som jag grundat med en kompis år 1994 men som jag drog mig ur år 2004. Bahnhof hade alltid haft en mycket kommunikationsfrihetlig själ. Jag hade varit skribent på heltid innan jag startade Bahnhof. Men det var razzian mot Bahnhof som gjorde att jag började skriva på allvar igen och läsa och tänka runt upphovsrätt i det digitala samhället och återigen försvara det fria nätet och den fria kommunikationen. Antipiratbyrån muckade med fel operatör helt enkelt. De födde ett monster! En Piratrörelse som konsoliderades av Pirate Bay-razzian och som sedan blommade upp rejält som en följd av FRA-lagen. Grattis!

Piratrörelsen har blivit så stark att Ung Pirat nu är ett av de största ungdomsförbunden och får rejält med statliga pengar vilket IFPI knorrar över. Se även Fajaf, Intensifer, Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm.

Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) gör ett gemensamt utspel i Expressen som kritiserar många av de här lagarna som inskränker kommunikationsfriheten.

I USA får man avlyssna på FRA-vis numera. Visst, under Bush avskaffades många fri - och rättigheter. Men Sverige borde vara bättre.

P.S. Jo, denna blogg är ju alltså nominerad till Stora Bloggpriset hos Aftonbladet/Bloggportalen. Man får rösta! I klassen Politik & Samhälle.

Bloggtriumfen 2008 och Stora Bloggpriset

År 2008 kommer att gå till historien som året då "gammelmedia" och politik började pressas av bloggosfären och sociala medier. FRA-upprorets bloggbävning blir en historisk mediehändelse. Sedan kom Ipred-upproret, också det en nätfrihetsfråga. Nu senast har vi avslöjandet av Liza Marklunds bluffjournalistik och hur gammelmedia först teg om saken vilket jag berör längre ned. Nätets maktspridning syns genom bloggtriumfen 2008. Världen skälver!

Aftonbladet har förstått. Stora Bloggpriset är ett försök av gammelmedia att få något att säga till om i den nya världen, eller snarare närma sig och knyta ihop sig tätare med de sociala medierna. Notera att loggan inte är så olik Stora Journalistprisets.

Idag kom nomineringarna i vad jag tycker är den tyngsta klassen, dvs den klass som på allvar kan rucka på maktförhållanden: Politik & Samhälle. Givetvis är det roligt att vara en av de fem bloggar i landet som blev nominerad av andra bloggare.

De nominerade i klassen:

• Alla dessa dagar
  
• Blogge Bloggelito
  
• Henrik-Alexandersson.se
  
• opassande
  
• Oscar Swartz :: Texplorer
  

I nästa vecka skall det allmäna röstandet släppas loss om jag förstått det rätt, läs på hemsidan. Man FÅR rösta på mig. Eller Hax. Eller Emma. Eller Blooge. men man får INTE rösta på Carl Bildt!

I nästan allt mitt bloggande utgår jag från mitt tänkande runt kommunikationsfrihet: Rätten att kommunicera och skicka information och filer mellan sig (fildelning!) utan att övervakas av staten eller hindras av spionerande industriintressen som tycker det är jobbigt att tjäna pengar på andra sätt än de varit vana vid. Perspektivet kommer in i allt jag skriver, vare sig det handlar om Gaza, julsemester i Västsahara, The Pirate Bay, gratiskulturen, skivbolagen eller nätets fantastiska kreativa potential, sexualitet eller Bodströmsamhället.

De där viktiga framtidsfrågorna som har med nätet att göra är starkt framträdande hos fyra av de fem nominerade till Stora Bloggpriset i Politik & Samhälle. Det är bara Carl Bildt som inte platsar. Han tillhör den gamla värld som utmanas. Opassande är aktiv Piratpartist. Jag har berättat att jag stödjer Piratpartiet och uppmanar folk att rösta på dem. Blogge Bloggelito håller med piraterna om allt men driver andra frihetsfrågor också, han slår mot allt. HAX är också bredare, han gör många korta inlägg om allt som har med frihet att göra men har seglat upp som en stark integritetsdebattör. Här en härlig bild av honom som jag tog på Frihetsfrontens sommarläger 2006.

---

Isobel Hadley-Kamptz lyfte frågan om Liza Marklunds förfalskade böcker från bloggosfär till gammelmedia genom sin ledarartikel i Expressen. Nu har det gått från bloggstorm till mediestorm.

Monica Antonsson, som ju skrev en bok där hon slog sönder Marklunds research, tillintetgör fullkomligt Liza Marklund på Newsmill efter att Marklund försökt försvara sig. Pontus Schultz, Veckans Affärers chefredaktör, träffar väldigt rätt i sin väldigt läsvärda krönika, när han tar just Marklundhistorien som ett tecken på vad som håller på att hända: "Blogguppror, konsumentbojkotter, snabbrörliga aktieägare och medborgare. Det är bara att vänja sig. Antietablissemangets makt ökar snabbt. Självklart finns det en motsägelse i det – att makt i sig gör dem till en del av etablissemanget. Men delvis försvinner då de individernas makt i anti-etablissemangsvärlden. För att ersättas av det kollektiva ”moln” som uppstår och upplöses för varje fråga."

Marklunds PR-agent tycker dock inte om den nya världen. Hemska bloggare som ger sig på en stackars kvinna, vet hut! Media borde inte lyssna på det där. Ungefär så skriver han hos Newsmill. Trots att Liza Marklund alltså har blivit kapad vid fotknölarna och visat sig vara en skandalöst dålig journalist som fullkomligt lägger verkligheten tillrätta för att driva en politisk agenda och får politiker med sig genom att lägga fram den där falska historien, något som Marie-Louise Samuelsson tar upp i Expressen. Nu finns det all anledning att ta manligt våld och sex och även hederskultur på stort allvar förstås (men även diskutera dem ur ett annat perspektiv, vilket jag gör i förra länken). Och man undrar varför hon behöver ljuga ihop historier och manipulera och kalla dem för sanna och göra det som journalist när det finns äkta och upprörande historier i verkligheten. Kolla på den här slakten av detaljer i böckerna, det är inte bara Antonsson som gräver nu.

Som mina regelbundna läsare vet anser jag att Liza Marklund är en bimbo vad gäller kommunikations- och piratfrågor. Hon gör tvärsäkra uttalanden om saker hon uppenbarligen inte läst något djupare om eller funderat mer än en vända på. Hon är grund som en guldfiskdamm - och rent ut sagt verkar hon ju en smula pantad även om det är oartigt att säga. Ett par av mina attacker på Marklund där jag länkar till de intellektuella katastrofer hon kallar krönikor: [1], [2].

---

Konjunkturen märks. Computer Sweden går ned från tre dagar i veckan på papper till två dagar. Jag skall just leverera en av mina månatliga krönikor dock. Ikväll!

Gaza: Rätt inte samma som klokt.

I mellandagarna satt jag vid ett kladdigt arabiskt tangentbord på ett café i en stad med 200.000 invånare. Några datorer. En stor platt-TV och mängder av män som satt med sitt kaffe och sitt mintte, förhäxade framför bilderna på TV:n. Sönderskjutna bostadshus. Barn på bårar. Bilder som de här. Förtvivlade människor som skrek och grät, läkare som kämpade med droppflaskor. Alla runtomkring mig var araber, om man med det menar människor som har arabiska som modersmål.

Det var mer uppgivenhet och förfäran än vrede. Männen satt tysta och tittade på satellitbilderna överallt. (Kvinnor skymtade bara förbi i skynken på gatan ibland med barn hängade runt sig, vilket leder till en ganska läskig apartheidkänsla i rent islamska kulturer måste jag säga).

Jag var, som jag berättat, i Västsaharas huvudstad i tre dagar och såg bara en vit västerlänning på hela tiden, förutom några skuggfigurer i FN-skyltade bilar. Kände jag mig osäker? Nja, egentligen inte. Man bör ju förstås snabbt förklara att man inte är amerikan. I stora delar av världen behöver man sedan bara förklara varifrån man kommer för att folk skall bli vänligt inställda. En taxichafför i en liten skruttig liten bil av gammal modell såg ut som om han omedelbart skulle bli hejdad på valfri flygplats eftersom folk skulle vara övertygade om att han skall spränga sig själv i luften. Stort yvigt skägg runt hela ansiktet, vit kaftan, vit virkad "hjälm" och djupt intryckta pepparkornsögon som man knappt anade inne i håligheterna. Vid honom i framsätet en liten pojke som lekte utan bilbarnstol eller bälte förstås. Misstänksam först mot den ensamme främlingen, förmodligen med bilderna från Gaza i huvudet. "La Suède, Suecia, Sweden!". Japp, Sverige fick honom på lugnt humör. Ofta finns i alla fall någon i ett gäng som vet: När de förstår är man genast en "ok guy" och får en ryggdunkning.

Min brevlåda översvämmades av mejl från listor där heta svenska debatter pågick: Hade Israel RÄTT att göra vad de gör? Vems SKULD är kaoset och våldet? Frågorna är fel ställda. Dick Erixon efterlyser "kyla, logik och rationalitet" i analysen. Jag håller helt med men det är ju inget som Erixon eller många andra bidrar med.

Det känns som en fotbollsmatch mellan två Stockholmslag, där vänstern hejar på Hamas och högern på Israel. I ett komplext historiskt skeende kan man inte logiskt resonera sig fram till en parts skuld och idiotförklara andra, som Erixon föreslår. "Liberalernas" enkla syn att Hamas lobbade raketer på Israel är inte alls så enkel när man lyssnar på Rabbi Michael Lerner som skriver i The Times till exempel. Han är ödmjuk inför historien: "It breaks my heart to see Israel's stupidity. It has a right to respond to attacks, but will not achieve its ultimate aim - peace - until it stops thinking in military terms".. Sedan han skrev har mycket hänt ... Och vänstern har motsvarande enkla syn åt andra hållet.

Vi måste gå från att diskutera vad som är RÄTT till att diskutera vad som är KLOKT. I kloka resonemang ingår även att ta hänsyn till de effekter som visst agerande leder till, oavsett hur "rättfärdigt" detta agerande är eller vems odefinierbara "skuld" något är. Kloka resonemang är resultatorienterade. Kloka resonemang innebär att man förstår att det, precis som i Laayoune, sitter en massa människor på caféerna och tittar på satellitbilderna av det massiva övervåld (folkrättsligt och humanitärt och ur de flesta aspekter jag kan komma på) som Israel nu tar till. Laayoune i Västsahara är ganska långt bort geografiskt. I Marocko och Västsahara har man en hyfsat liberal tolkning av islam för att vara en del av den arabisktalande världen. Men i Laayoune kunde man känna smärtan inför bilderna.

På väg från internetcaféet gick jag genom att halvdåligt område och blev snabbt omringad av en svällande massa smågrabbar som ryckte och slet i ryggsäcken. Och i Marrakech hade någon imam på en koranskola i halvslummen utrustat ungarna med gröna flaggor och kommenderat ut dem på gatan för att hetsa dem till vildsint utagerande och hat mot det som ses som en symbol för omvärldens förakt för hela deras kultur: Israels attack mot Gaza

Det hela är ganska tragiskt. Arabvärlden är fast i feodala strukturer, korruption, ofri ekonomi som leder till fattigdom, koncentration på att lära sig koranen i stället för vettig kunskap, dåligt utnyttjande av humankapital genom att skuffa undan kvinnor från det offentliga livet. Det är en krutdurk för hat mot väst, ett hat som utnyttjas av imamer för att förstärka sin religiösa makt över de ungas världsbild.

Man kan inte tänka bort allt detta när det handlar om utrikespolitik. Man kan inte bara tala om vad som är "rätt" och vems fel sakernas tillstånd är. Man måste vara KLOK. Även om Hamas är militanta våldshetsare måste man protestera kraftfullt när Israel tar till övervåld för att de blivit beskjutna med taffliga raketer. Och man måste försöka hitta internationella lösningar som garanterar Israels säkerhet från sådana getingstick. Men jag upplever både höger och vänster som blodtörstiga revanschister i frågan. Jag börjar se Sverker Åströms kyliga folkrättsdiplomatiska navigerande i världen som en allt större bedrift. Jag skrev en hyllning till Sverker på 90-årsdagen där jag avslöjade Sverkers IT-arbete och även en rapport från kalaset på en mer personlig blogg som jag lade ned.

Jag skrev "Han är trots allt den man som formulerat Sveriges utrikespolitik under efterkrigstiden, vilken var mycket framgångsrik: "Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig". En del är förbannade och tycker att strategin var självisk och principlös. Men den höll oss utanför två världskrig och förvaltades och utvecklades av Sverker när vi faktiskt låg just på gränsen mellan NATO ooch Warszawapakten."

Om en regerings mest basala uppgift är att försöka garantera säkerhet åt sitt folk handlar det inte bara om militär styrka. Att kunna röra sig som ensam västerlänning bland 200.000 potentiellt väldigt uppretade araber är av stort värde måste jag säga. Sverige bör fortsätta tänka i Sverker Åströms tradition.

Om jag skulle formulera någon personlig "piratanalys" av utrikespolitikens utveckling skulle det vara att nationers förmåga att ensidigt och riskfritt projicera makt utanför sitt eget territorium minskar i och med nätsamhällets och den globala kommunikationens genomslag.

I Marrakech mötte man åsnor som drog vagnar med en parabolantenner genom gränderna för att monteras upp hos någon familj. Taken är smockfulla med paraboler. Genom att rikta dem mot rätt satellit får man hundratals gratiskanaler. Låt säga 300 arabiska kanaler. Med bilder av vad som faktiskt händer. Och bloggare skriver och och folk med mobilkameror filmar och plåtar. Saker dyker upp på YouTube och andra ställen. Orättfärdigt beteende får genomslag direkt och föder vrede och hat. Världen blir mer transparent.

Jag tog upp en början till ett sådant resonemang i min senaste rapport Alternativ till Bodströmsamhället. Gårdagens auktoriteter undermineras men i stället för att inse att man inte kan bete sig på samma sätt som tidigare i världen går man på som om ingenting hade hänt och hävdar sedan att den friktion och risk för terrorism som uppstår på grund av oskicklig geopolitik måste motivera stora frihetsinksräkningar och expansion av statens kontroll över de egna medborgarna. I Sverige har alliansregeringens partier beslutat att nästan all vår kommunikation skall kopieras in till en statlig avlyssningscentral (FRA-lagen). (s) är kanske för men med modifieringar. Piratpartiet är mot och förtjänar alla kritikers stöd i EU-val och riksdagsval.

Men hur är det, kan vi då inte påverka alls? Jo, jag är ju ganska övertygad om att utvecklingen kommer att gå "framåt" på grund av samma nätsamhälle som begränsar gamla auktoriteters makt. Många blir nog förvånade: Men på den där arabiska satelliten finns en massa arabiska sexkanaler. Där annonseraras arabiska telefonsexlinjer på ett vis som vi kanske skulle tro vore fullkomligt omöjligt när vi tänker på någon monolitisk islamism. Där finns ungdomskanaler med sexiga musikvidoes, dokusåpor där inte en enda arabisk kvinna har burka, där finns glamour och konsumism. Men förstås också en massa nyheter som sänder bilder av mänskligt lidande i Gaza. Och allt fler har internet. Marrakech och Laayoune var fulla av internetkafeer där det kostade fem kronor i timmen att hyra en uppkopplad dator. Även i halvslummen står handtextade skyltar med en hotmailadress om man vill nå en hantverkare. Jag slår vad om att han inte har en dator hemma utan att han kollar mejl ibland på ett café. Och surfar på webben. I princip fanns ingen censur i Marocko men tydligen har man blockerat sajter tidigare som presenterade fel syn på frågan om Västsahara.

I mina egna "piratvärderingar" ingår att jag faktiskt tror på den fria kommunikationens kraft och att vi därför med kommunikation skall försöka lösa problem. Mer än tidigare. Staters våld och militära äventyr känns otidsenliga och som att det skapar problem för oss själva på ett annat vis än tidigare. Världens enda supermakt blev attackerad på hemmaplan 2001, något som aldrig hänt tidigare. Och efter många år har man inte ens lyckats kväsa ett litet outvecklat bergssamhälle i centralasien fast man dessutom är uppbackade av Nato och andra länders militära styrkor, bland annat Sveriges.

Hamas skriver på SvD Brännpunkt idag. Många bloggare kommenterar detta men en del tycks inte observera att det i morgon är "Israels" tur på Brännpunkt. Svensson, Jan Kallberg, Arvidfalk.se, Esbati, Dick Erixon. Och visst kan man hålla med kritiker som Ingerö när han pekar på en skev panel i SR. Göran Rosenberg i DN är läsvärd: "Bortom sans och vett".

Utrikespolitik är varken mitt stora kunskapsområde eller stora intresse egentligen. Men jag är sorgsen över en värld i kaos. Fast ni får ta mig på allvar i alla fall. Jag är ju den 67:e mäktigaste personen i landet enligt Aftonbladet blev jag upplyst om när jag kom tillbaks från öknen :-)

Andra bloggar om: gaza, israel, palestina, utrikespolitik, hamas

Västsahara 2: Laayoune

Jag skrev ju igår om min resa till Västsahara och den övervakningsrädsla som hemsökte människor jag chattade med på nätet. Rädslan berodde inte på att de själva gjorde något som var fel utan på hur makten felaktigt kunde uppfatta saker: Om de sågs med eller hade kontakter med vit europé kunde makten få för sig att de är dissidenter och livet kan bli svårare. Det känns litet tragiskt när man ville åka dit av helt opolitiska skäl och uppleva öknen och exotism och smaka kamelpuckel.

Marocko styr ju i praktiken Västsahara och tänker fortsätta med det. Frågan om vad man skall tycka om styrningen av territoriet är inte uppenbar. Gränserna för gamla Spanska Sahara är ju egentligen koloniala linjalstreck dragna rakt genom öknen och har inget att göra med nomadiska stammars liv och förflyttningar och relationer etc. Har de stammarna mer "rätt" till landet än t.ex. Marocko? Här är Sveriges officiella position.

Situationen påminner litet om Sveriges relation till samerna. Och Marockos politik påminner om Kinas vad gäller Tibet. Laayoune, där jag ombads av chattkontakter att inte ta foton (även om jag inte vet om det egentligen finns något egentligt fotoförbud från myndigheternas sida), är en ökenstad under stark tillväxt.

Marocko tycks ha investerat jättebelopp i modern infrastruktur precis som Kina i Tibet: Vattenförsörjning, reningsverk, mängder av kraftledningar som kommer norrifrån, modern flygplats, idrottsarena, nyanlagda gator, stora bostadsområden som börjar breda ut sig i öknen i en expanderande stad, vilken man förmodligen vill fylla upp med marockaner (snarare än Han-kineser som i Tibet). Och som gamla läsare vet anser jag att Tibetfrågan är väldigt vriden och naiv där man hyllar en ärftlig religiös bakåtsträvande gudomlig figur som något slags frihetshjälte.

Om det nu är så att man inte vill att folk plåtar misstänker jag att man förfelar syftet. Jag skulle gärna ha fotograferat både denna enorma modernisering som uppenbart pågår och Sahariernas traditionella kultur. (Ett "problem" är dock att människor ogärna blir fotograferade i många muslimska kulturer efter vad jag förstår, de vinkar avvärjande om de misstänker att de är på väg att hamna på bild).

Nu saknas det ju inte bilder på Laayoune, man går bara till Google images.

Men här är några egna, mest tagna med mobiltelefon som ju är diskretare.

Vägspärrar finns många i Marocko och speciellt på väg ned mot och i Västsahara, både från Gendarmeriet och polisen:

Laayoune är verkligen en ökenstad även om den bara ligger ca 25 km från kusten och en stor fiskehamn (Laayoune Port). Öknen går ut till kusten och det finns ingen naturlig vegetation hägre än riskbuskar i stenöken, förutom någon liten oas. Jag hade gärna plåtat de stora kamelhägn i utkanten av Laayoune där den ändlösa öknen börjar, där både handel och slakt pågick. Dessutom har man kamelkapplöpningar. Ökenstaden:

Väggkonst i Laayoune som visar vad livet i öknen handlar om:

I Laayoune finns också en massa internetcaféer. Det var litet jobbigt med arabiska tangentbord bara. Här ett ställe som dessutom sålde dataprylar:

Laayoune ligger där det ligger på grund av en flod som uppstår ibland, en wadi, här en utsikt från centrala Laayoune som tar slut abrupt. En av mina dagar i Laayoune bestod av kompakt molntäcke och ihållande regn. Väldigt ovanligt tydligen:

---

Och så litet pressklipp:

Jag själv dyker upp i ett reportage i Sydsvenskan om Alexander Bard och Liberati. Sydsvenskans reporter hängde med till Magasinet Neos glögg där också jag minglade. Bards och mina skilda åsikter om fildlening och Piratpartiet noterades :-)

Den här intervjun i DN med danske filmregissören Simon Staho om svensk film är läsvärd. Speciellt med tanke på filmbranschens lobbande vad gäller IPRED blir det ju tragikomiskt. Vad är det de vill skydda liksom, är ju frågan man ställer sig.

SVT Opinion sammanfattar IPRED-deabtten. Piratpartiet har en framträdande roll.

Hax uppmanar alla att hålla FRA-grytan kokande. Tja, det här kanske? Den som tror att vi i väst kan hålla på med "nation building" i främmande kulturer kan få en tankeställare av det här reportaget i New York Times. Vad gör Sverige i Afghanistan? Vaför är vi där? Vad uppnår vi? Mer än att ge bränsle åt Carl B Hamilton, riksdagsman (fp), som flera gånger framfört att de svenska trupperna i Afghanistan är huvudskälet till att han vill tvångskopiera hela svenska folkets kommunikation till en statlig avlyssningscentral. Jag skäms över att en så grund och felaktig tanke kommer från en ekonomiprofessor på min alma mater, Handelshögskolan i Stockholm. Till och med FRA:s generaldirektör ansåg att det var nonsens. Men FRA-lagen version två är lanserad och i princip gäller den ursprungliga sedan 1 januari.

Kontrollerad i Västsahara

Gott Nytt år alla läsare! Jag köpte en bussbiljett från Marrakech till Västsaharas huvudstad El Aaiún (= Laâyoune) och har just kommit tillbaks. Bilder följer längre ned. Jag åkte alltså inte till Zagora som någon gissade i kommentarerna till tidigare postning när jag skrev att jag skulle till Sahara utan betydligt längre söderut fast nära kusten. För Saharas öken sträcker sig ända ut till Atlanten i det område som innan 1975 hette Spanska Sahara. Vid avkolonialiseringen stred Mauretanien och Marocko om området samtidigt som Saharierna (alltså "urbefolkningen" som består av nomadiska stammar, Sahrawi) ville ha självständighet och genom Polisario Front började kriga mot Marocko, stödda av Algeriet.

Marocko anser att Västsahara är en del av landet, Södra provinserna. Samtidigt har en självständig nation utropats med namnet Sahrawi Arab Democratic Republic, en nation som erkänns internationellt av åtskilliga stater, av fler än som erkänner Marockos överhöghet faktiskt. I praktiken är Västsahara marockanskt.

Det hela är tydligen mycket känsligt dock. Man kan gå in och köpa en bussbiljett från Marrakech till Laayoune och man får alltså åka dit. Det gjorde jag. 300 kronor enkel biljett och 18 timmars resa. Men man möts av misstänksamhet vid de kontroller som finns innan man kommer dit. Jag var förstås ende "vite västerlänning" på bussen och i stort sett den ende jag såg i hela staden (som är hyfsat stor, nästan 200.000 invånare) under mina tre dagar där. Både gendarmeriet och polisen kollar och registrerar pass och ifrågasätter varför man alls åker till Laayoune: "Där finns ingenting för en turist! Vad har du där att göra? Vad är ditt yrke?".

Mitt syfte med resan var att uppleva öken, äta kamel och vara äventyrlig i allmänhet och helt enkelt se hur det är att besöka ett ganska okänt, exotiskt och omtvistat område. Jag hade också chattat lite på nätet och blev varnad: "Tala inte med någon på bussen, det kan finnas agenter från marockanska säkerhetstjänsten som missförstår saker. Säg inte att du är bloggare eller skribent, då tror de att du är där för att misskreditera Marocko och stödja Polisario. Tag absolut inte foton inne i Laayoune, då blir du utfrågad av militärer och allt blir jobbigt. Och säg inte vilka lokala människor du har chattat med för då kan du skapa trubbel för dem eftersom kontakter med européer innebär problem och kan tolkas som att man är mot Marocko och för självständighet.".

Jag har ingen aning om vad som är sant i detta. Det finns stor militär närvaro i Laayoune, absolut, och marockanska flaggor vajar överallt.

Frågan om rätt och fel i självständighetsfrågan lämnar jag åt andra. Men jag vill knyta mina upplevelser till den svenska debatten om övervakningssamhället och det som jag och många andra och även Integritetsskyddskommitténs alla ledamöter från samtliga riksdagspartier är överens om: Generell övervakning är ett integritetsintrång och påverkar hela livet. Den som vet - eller tror - att den är övervakad låter detta påverka beteendet. Vare sig de där uppgifterna om övervakning i Västsahara är sanna eller inte begränsar man människors liv. Uppenbarligen har man lyckats inpränta i folk att de är övervakade och det sitter så djupt att det påverkar livet rejält. Att umgås med en europé kan betyda olycka eftersom det kan uppfattas som stöd för "fel" politisk position även om umgänget egentligen är fullkomligt opolitiskt. Och kontakter med en sådan som mig kanske kan vara speciellt riskabelt i vissa länder, jag vet inte: Man kan googla på Wikipedia där det dykt upp en artikel på engelska om mig. Där finns det information som alla kulturer inte direkt jublar över skulle jag tro utan tvärtom kan anse vara både politiskt och beteendemässigt oacceptabelt. Folk kan kanske vara skraja att träffa just mig även om man chattat och haft trevligt.

Nåväl, jag åkte dit och det var en fantastisk upplevelse med gästfria människor men jag avstår från att skriva den fulla historien offentligt på grund av människors övervakningsrädsla. Här följer bilder från resan ned till Laayoune. (I nästa postning följer några bilder från Laayoune för att visa att det är svårt att kontrollera det där med information i en värld full av mobiltelefoner). De här bilderna dock tagna med vanlig kamera-

Saharas ökensand går ända ut till havet i södra Marocko och Västsahara, här orten Ajfnir (enligt uppgift, men jag hittar den inte på någon karta) i sydligaste Marocko innan gränsen till Västsahara ligger med Atlantens vatten i bakgrunden:

Överallt i Marocko och Västsahara finns telebutiker och internetcaféer för dem som inte har råd med egna linjer hemma. Denna butik till vänster på förra bilden:

Vägen till Laayoune går rakt genom Ajfnir och kan bli ganska sandig:

Färsk fisk från Atlanten serveras i Ajfnir:

Norrifrån kommer handlare med grönsaker även om Sahariernas mat traditionellt bestått endast av det som öknen kunde ge. Kamel och get, inklusive mjölkprodukter, dadlar samt majs och te som man bytte till sig genom handel. Man använde inte några kryddor alls enligt en Sahrawi jag talade med:

Fantastiska blå färger används mycket. (Jag har förresten själv ett par liknande väggar hemma i en färg från Nordsjö som heter "Djup Marrakech" sedan kanske tre år. Utan att någonsin ha varit i Marrakech förrän nu):

Förresten kom jag visst trea på Bloggen Bents omröstning om årets politiska blogg 2008. Henrik Alexandersson vann välförtjänt. Jag röstade själv på Hax. Frihetsfrontens nestor och ordförande har varit ignorerad av media fram till nu. Bloggosfären har verkligen lyft frihetliga idéer. Grattis, Hax och gott nytt år! För den som missat den konstnärliga sidan av Hax vill jag återigen peka på den kuktavla han skänkte mig för ett antal år sedan. Jupp, bild finns i slutet av denna postning.

Läs också Piratpartiets Rick Falkvinges hoppfulla nyårshälsning inför 2009. Trots att det kan se mörkt ut för den fria kommunikationen.