Gott Nytt år alla läsare! Jag köpte en bussbiljett från Marrakech till Västsaharas huvudstad El Aaiún (= Laâyoune) och har just kommit tillbaks. Bilder följer längre ned. Jag åkte alltså inte till Zagora som någon gissade i kommentarerna till tidigare postning när jag skrev att jag skulle till Sahara utan betydligt längre söderut fast nära kusten. För Saharas öken sträcker sig ända ut till Atlanten i det område som innan 1975 hette Spanska Sahara. Vid avkolonialiseringen stred Mauretanien och Marocko om området samtidigt som Saharierna (alltså "urbefolkningen" som består av nomadiska stammar, Sahrawi) ville ha självständighet och genom Polisario Front började kriga mot Marocko, stödda av Algeriet.
Marocko anser att Västsahara är en del av landet, Södra provinserna. Samtidigt har en självständig nation utropats med namnet Sahrawi Arab Democratic Republic, en nation som erkänns internationellt av åtskilliga stater, av fler än som erkänner Marockos överhöghet faktiskt. I praktiken är Västsahara marockanskt.
Det hela är tydligen mycket känsligt dock. Man kan gå in och köpa en bussbiljett från Marrakech till Laayoune och man får alltså åka dit. Det gjorde jag. 300 kronor enkel biljett och 18 timmars resa. Men man möts av misstänksamhet vid de kontroller som finns innan man kommer dit. Jag var förstås ende "vite västerlänning" på bussen och i stort sett den ende jag såg i hela staden (som är hyfsat stor, nästan 200.000 invånare) under mina tre dagar där. Både gendarmeriet och polisen kollar och registrerar pass och ifrågasätter varför man alls åker till Laayoune: "Där finns ingenting för en turist! Vad har du där att göra? Vad är ditt yrke?".
Mitt syfte med resan var att uppleva öken, äta kamel och vara äventyrlig i allmänhet och helt enkelt se hur det är att besöka ett ganska okänt, exotiskt och omtvistat område. Jag hade också chattat lite på nätet och blev varnad: "Tala inte med någon på bussen, det kan finnas agenter från marockanska säkerhetstjänsten som missförstår saker. Säg inte att du är bloggare eller skribent, då tror de att du är där för att misskreditera Marocko och stödja Polisario. Tag absolut inte foton inne i Laayoune, då blir du utfrågad av militärer och allt blir jobbigt. Och säg inte vilka lokala människor du har chattat med för då kan du skapa trubbel för dem eftersom kontakter med européer innebär problem och kan tolkas som att man är mot Marocko och för självständighet.".
Jag har ingen aning om vad som är sant i detta. Det finns stor militär närvaro i Laayoune, absolut, och marockanska flaggor vajar överallt.
Frågan om rätt och fel i självständighetsfrågan lämnar jag åt andra. Men jag vill knyta mina upplevelser till den svenska debatten om övervakningssamhället och det som jag och många andra och även Integritetsskyddskommitténs alla ledamöter från samtliga riksdagspartier är överens om: Generell övervakning är ett integritetsintrång och påverkar hela livet. Den som vet - eller tror - att den är övervakad låter detta påverka beteendet. Vare sig de där uppgifterna om övervakning i Västsahara är sanna eller inte begränsar man människors liv. Uppenbarligen har man lyckats inpränta i folk att de är övervakade och det sitter så djupt att det påverkar livet rejält. Att umgås med en europé kan betyda olycka eftersom det kan uppfattas som stöd för "fel" politisk position även om umgänget egentligen är fullkomligt opolitiskt. Och kontakter med en sådan som mig kanske kan vara speciellt riskabelt i vissa länder, jag vet inte: Man kan googla på Wikipedia där det dykt upp en artikel på engelska om mig. Där finns det information som alla kulturer inte direkt jublar över skulle jag tro utan tvärtom kan anse vara både politiskt och beteendemässigt oacceptabelt. Folk kan kanske vara skraja att träffa just mig även om man chattat och haft trevligt.
Nåväl, jag åkte dit och det var en fantastisk upplevelse med gästfria människor men jag avstår från att skriva den fulla historien offentligt på grund av människors övervakningsrädsla. Här följer bilder från resan ned till Laayoune. (I nästa postning följer några bilder från Laayoune för att visa att det är svårt att kontrollera det där med information i en värld full av mobiltelefoner). De här bilderna dock tagna med vanlig kamera-
Saharas ökensand går ända ut till havet i södra Marocko och Västsahara, här orten Ajfnir (enligt uppgift, men jag hittar den inte på någon karta) i sydligaste Marocko innan gränsen till Västsahara ligger med Atlantens vatten i bakgrunden:
Överallt i Marocko och Västsahara finns telebutiker och internetcaféer för dem som inte har råd med egna linjer hemma. Denna butik till vänster på förra bilden:
Vägen till Laayoune går rakt genom Ajfnir och kan bli ganska sandig:
Färsk fisk från Atlanten serveras i Ajfnir:
Norrifrån kommer handlare med grönsaker även om Sahariernas mat traditionellt bestått endast av det som öknen kunde ge. Kamel och get, inklusive mjölkprodukter, dadlar samt majs och te som man bytte till sig genom handel. Man använde inte några kryddor alls enligt en Sahrawi jag talade med:
Fantastiska blå färger används mycket. (Jag har förresten själv ett par liknande väggar hemma i en färg från Nordsjö som heter "Djup Marrakech" sedan kanske tre år. Utan att någonsin ha varit i Marrakech förrän nu):
Förresten kom jag visst trea på Bloggen Bents omröstning om årets politiska blogg 2008. Henrik Alexandersson vann välförtjänt. Jag röstade själv på Hax. Frihetsfrontens nestor och ordförande har varit ignorerad av media fram till nu. Bloggosfären har verkligen lyft frihetliga idéer. Grattis, Hax och gott nytt år! För den som missat den konstnärliga sidan av Hax vill jag återigen peka på den kuktavla han skänkte mig för ett antal år sedan. Jupp, bild finns i slutet av denna postning.
Läs också Piratpartiets Rick Falkvinges hoppfulla nyårshälsning inför 2009. Trots att det kan se mörkt ut för den fria kommunikationen.
Recent Comments