I frågan om Pirate Bay-domaren Tomas Norströms jäv har frågor uppstått kring SFU, Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Jag skrev om Norströms inblandning i Bahnhof-razzian. Scaber Nestor har mer info om Norström via tips. Och jag tackar för folk som hört av sig angående ALAI nedan. Det handlar om SFU.
"Bara en diskussionsklubb", säger Monique Wadsted i SvD. Han "är intresserad av ämnet", säger Peter Danowsky. Två av de advokater som alltså är med i föreningen - precis som Tomas Norström.
Jag håller med. SFU är en diskussionsklubb, precis som juridikdocenten Mårten Schultz skriver på Newsmill.
Men alltså, låt oss inte hymla! Syftet med SFU är följande: "Den har till ändamål att genom föredrag, diskussioner, studiedagar och publikationsverksamhet främja kunskapen om upphovsrätten och dess närstående rättigheter och att bidra till rättsområdets fortsatta utveckling".
Översättning: Att få allmänheten att hålla med om att upphosvrätten skall vara så stark som möjligt och att bidra till att den stärks till rättighetshavares förmån. Det är väl inget att smyga med?
För ett tag sedan (genom archive.org) hade man följande text på hemsidan som ju visar vad det är frågan om, en ren särintresseorganisation: "Bland medlemmarna finns upphovsrättsligt intresserade representanter för alla former av skapande litterär eller konstnärlig verksamhet, liksom för verksamheter inom film, radio och television, fonogram, press, förlag, industridesign och software."
Nu har man ändrat detta till: "Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser. Bland medlemmarna finns företrädare för olika rättighetshavargrupper, personer verksamma inom medie- och teknikbolag, akademiskt verksamma personer, advokater, företrädare för utbildnings- och bibliotekssektorn samt andra personer som rent allmänt är intresserade av upphovsrätt."
Som sagt, man diskuterar alltså hur man skall stärka upphovsrätten. Föreningen går ut på detta. SFU är i princip upphovsrättshökarnas tummelplats även om det kan ha smugit sig in någon mer allmänt "intresserad" i rullorna också. Kanske dags att gå med och få lite äkta diskussion? Det kostar ju bara 250 kronor per år.
Men vill man gå med? Och får man gå med?
Det är ju faktiskt så här: SFU är enligt sin egen hemsida "sedan länge ansluten till Association Littéraire et Artistique Internationale (ALAI)". Jaha, vad innebär det då? Låt oss gå till ALAI och titta. Det visar sig att man inte kan bli direktmedlem i ALAI om det finns en "nationell grupp". I Sverige är SFU deras nationella grupp. Så här lyder stadgarna:
II. Membership ProceduresA) In countries where a national group of ALAI exists, the applicant should generally join this group in accordance with the specific procedures of the group. Membership of the national group carries with its automatic membership of ALAI.
Jaha, så man blir automatiskt medlem i ALAI. Vad är kravet för en medlem? Jo följande:
I. Terms for MembershipAny person or legal entity interested in authors' rights, and not at risk of being influenced into taking up positions that are inconsistent with the principles of literary and artistic property, may make application for membership of ALAI.
Man måste alltså bekänna sig till en filosofi som bygger på "property", ägande, av intellektuella skapelser, alltså den mest extremistiska varianten av immaterialrätt där det bara finns en väg att gå: Stärk rättigheterna med alla medel eftersom kopiering = stöld.
Det är ju löjligt att försöka förneka föreningens syfte. Ni kan ju se på föreningens webbsida från 2002 att ordförande även då var upphovsrättsextremisten professor Jan Rosén. Vice ordförande var också samma som nu, den globalt hyllade svenske upphovsrättshöken Henry Olsson.
Jag nämnde honom för några veckor sedan i en kommentar. Mannen är extremist och har fått svenska regeringens förtroende att år efter år i WIPO försöka införa tuffare och tuffare lagar. Copyriot har skrivit om Henry Olsson, som beklagar att upphovsrättsfrågor politiseras.
Dessa män är den farligaste typen av jurister: De har bestämt sig i förväg för vad som är RÄTT och sedan använder de juridiken för att vrida till världen för att anpassa sig till den förutbestämda synen. De reflekterar inte över att hela premissen de arbetar under kan och bör ifrågasättas. De är inomjuridiska teknokrater som leder och länge har lett en organisation som anser att kopiering är stöld och aldrig skulle ens lyssna till alla de akademiker som anser att upphovsrätten är en fråga om balansering och att den har blivit helt snedvriden nu. Kolla gärna mitt bildalbum från en konferens på Stanford University där många världsstora juridikprofessorer finns. [tillägg: kanske litet starkt skrivet, någon kommer säkert att citera ur programblad att de visst "lyssnat till" balanserade tänkare och så kan det vara, men den anda som genomsyrar föreningen överensstämmer med ALAI-kravet].
Jan Rosén och Henry Olsson och SFU befinner sig långt från den där balanserade världen. Men man försöker rida på den genom att kalla sin extremistförening för diskussionsklubb. Ja, en diskussionsklubb där starka intressen från den gamla världen diskuterar hur man skall få bukt med den nya världen.
Det skulle verkligen behövas en äkta diskussionsklubb, där man kan debattera hur framtidens affärsmodeller och nät kan se ut, hur skapande kan belönas. Själv älskar jag ju mänsklighetens förmåga att skapa kultur och vetenskap och uppfinningar.
Hittills har ju dock bara piratsidan varit intresserad av sådana diskussioner medan den gamla världen har hängt kvar i sitt SFU-tänkande där all kraft går åt till att tajta till, kontrollera, bestraffa, förbjuda, övervaka, propagandera.
Det finns en väg framåt dock även om den djupt beklagades av Henry Olsson som vi såg hos Copyriot ovan: Politisera frågorna. Då kommer den debatt som behövs. Gå med i Piratpartiet. Eller rösta åtminstone Pirat i EU-valet. Så här gör man!
En signerad ledarartikel i DN har inte förstått vad SFU är och snyftar över "drevet mot domaren". De konstaterar dock att det hela är en världsnyhet men att JO struntar i det.
Missa INTE följande krönikor. Nu börjar många etablerade skribenter bli riktigt förbannade. Det är ett gott tecken. Det våras för Piraterna! Fredrik Strage och Martin Ådahl och Mikael Zackrisson.
Recent Comments