Oscar Swartz :: Texplorer

Glöm inte FRA-föraktet: Dags att leverera!

Isobel Hadley-Kamptz, författaren och liberala ledarskribenten skriver idag i Expressen att hon inte glömmer:

"För ett knappt år sedan visste jag inte om jag någonsin kunde tänka mig att rösta igen. Det var dagen efter att riksdagen beslutat att göra statliga kopior på medborgarnas hela digitala liv. Alla utom en av de riksdagsledamöter som i vanliga fall talade vackert om frihet och integritet tryckte snällt på rätt knapp när husse viftade."

Isobel ingår nu i det svällande gänget som röstar Pirat och uppmanar andra att inte glömma, precis som Andreas Henriksson redan förutspått. Sveket måste få effekter som känns för överhetspolitikerna.

Glöm inte att svenska folket satt klistrat framför TV och webbsändningar den 17 juni 2008 för att se vad personerna i riksdagen skulle bestämma om "de andras liv", dvs våra liv.

Glöm inte moderaternas föraktfulla uttalande i SvD mot hela svenska folket när de skulle besluta vad som skulle hända med våra framtida liv: "Jag har goda förhoppningar om att det inte ska bli något strul. 349 ledamöter vill ut på grönbete så jag tror vi alla är måna om att få det här avklarat idag, inklusive oppositionen."

Återupplev känslorna runt vad som hände förra våren och ni inser att man inte kan ge sittande makthavarpartier förtroende. De vill ju permanent avskaffa våra mänskliga rättigheter.

Jag själv blir riktigt tagen när jag läser igenom mina egna bloggpostningar från förra våren. Den som tvekar om vaför man måste straffa sittande partier bör läsa i kronologisk ordning här. Deras föraktfulla svek mot oss alla framkommer på ett starkt vis måste jag säga:

• 2008-05-23
• 2008-05-25
• 2008-05-31
• 2008-06-02
• 2008-06-03
• 2008-06-03
• 2008-06-09
• 2008-06-10
• 2008-06-11
• 2008-06-12
• 2008-06-13
• 2008-06-13
• 2008-06-14
• 2008-06-16
• 2008-06-16
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-18
• 2008-06-18
• 2008-06-19

Glöm inte att man fick mess som detta, kl 04:38 en morgon från en Stockholms-DJ (kopierad från en av mina postningar ovan):

"Jag kom nyss hem efter lite skivspelande o klubbande på [clip ...]. Ville bara säga att i stort sett allt vi pratade om ikväll på krogen, vid sidan av fotbolls-EM, var FRA-lagen. Exakt ALLA mina vänner, bekanta och alla andra ute i Stockholmsnatten diskuterar detta nu. Folk som normalt inte ens bryr sig om att gå till valurnorna ens vars fjärde år. Den här frågan har engagerat folk på ett sätt som jag knappt kan minnas en politisk fråga gjort sen kanske Lasermannen/Ny Demokrati/rasism-eran för typ femton-sjutton år sen eller nåt. Det är vackert, och bara en sån sak som att mina slackervänner är peppade på att gå upp sju på morgonen och demonstrera utanför Riksdagen på onsdag, det är väl en seger om något."

Glöm inte talkörerna framför riksdagen när partipiskorna ven och man försökte prygla in opponenter i ledet för att alliansen skulle kunna leverera, som Sten Tolgfors sa (leverera till vem undrar jag!).

Det är dags för alla andra att leverera nu! En rejäl känga mot makten i form av en Piratpartiröst i EU-valet. Och givetvis till Riksdagen nästa år. Det måste in nytt folk i det där huset vi ser på bilden nedan, jag kanske själv söker Piratpartiets medlemmars förtroende för ett sådant uppdrag. Det känns lockande att ge sig in i getingboet själv:

Den här postningen kan också ses som en kommentar till Dagens Nyheters felaktiga syn på det här med nätet. De framförde ju tesen att FRA-upproret var planerat av en PR-byrå och drevs av toppstyrda avlönade skribeneter. I wish ... Puckon! Jag blev säkert intervjuad i uppåt två timmar av en av där journalisterna som skrev artikeln. Utan att hon verkar ha förstått något.

Den här författarkollegan som Anna Troberg skriver om borde läsa min postning här också och hela den där FRA-kronologin ovan så kanske han får svar på sin fråga:

"Fildelarkramarna och frihetsbloggarna är välfyllda med svallande tongångar. Piratpartiet har rekordtillströmning. Vi hör tongångar om “hotad frihet” och “demokratiska principer”. Ärligt talat alla fildelare, tror ni ens på det där själva?"

DAGS ATT LEVERERA!

Gammelfolket: Håll pli på pöbeln!

Jonas Gardell skrev ju en stor anklagande text i Sydsvenskan där han hävdade att "pöbeln" tar över nätet och ställde sig bakom datalagring och övervakning för att hålla pli på denna "pöbel". Jag kommenterade artikeln på denna blogg.

Jag skriver ett svar idag i Sydsvenskan där jag vänder på Gardells elitistiska perspektiv. Jag tror det är första gången jag i media presenterats som medlem i Piratpartiet.

Yttrandefrihetsexperten och journalisten Anders R Olsson svarade tidigare Gardell i en artikel med den frejdiga titeln: Slägga fel verktyg för snorkråkor. Den är ganska rolig och läsvärd, speciellt i hans beskrivning av hur de bildade såg på det där med tryckfrihet, att den var till för dem själva: "Det var inte gödseldoftande drängar eller pigor som skulle skriva pamfletter eller ge ut tidningar. Herregud – de kunde ju knappt läsa katekesen!".

Jag hörde alltså av mig till Sydsvenskan om ett svar till Gardell. Det är något väldigt speciellt med tryckt media. Den fysiska formen och medföljande kostnad för att mångfaldiga och distribuera exemplaren gör att utrymmet är en begränsad resurs som måste hushållas med. Utrymmet blir "dyrt" och man måste hushålla med det.

Sydsvenskans svar var typiskt för print: Du får 1700 tecken, fast publicering kan vi inte garantera.

De som bara skrivit på blogg kanske inte räknar tecken. Men hela printmedierna är uppbyggda runt det. Själv använder jag då denna lilla programvara, Word Counter, för att räkna tecken i realtid. Den lägger sig som en liten ruta vid sidan av och uppdaterar sig hela tiden medan man skriver i Textredigeraren (på Macen)

1700 tecken är väldigt lite. Men den begränsningen skärper sinnena. Att bluddra på i långa bloggpostningar är ganska lätt (om man inte länkar kors och tvärs, vilket man ju gör och vilket tar tid ...). Men att skära ned och försöka vaska fram koncentrat av vad man vill ha fram på ett fast utrymme är något helt annat. Två olika former av skrivande. När vi talar om tidningsdöden har jag inte sett den aspekten beröras. Att själva texterna kan bli annorlunda och mindra skärpta när vi går från dyrt och begränsat tryck till billiga och obegränsade digitalformat. Fast med tanke på förstasidor med fel person uthängd vet man ju inte, en del säger Du sköna tidningsdöd.

Jonas Gardell tycks vara rädd för samma typ av tappade kontroll som moderaterna Beatrice Ask och Hans Wallmark i Corren. Och de tar alltid till skrämseltaktiken för att mota tillbaks oss alla, dvs "pöbeln", till TV-soffan där vi ska matas av deras politiksnack och pjäser. De vill ha oss om soffpotatisar vars enda funktion är att ge dem våra kreditkort eller gå till valurnan och låta dem få en period till i riksdag/regering. De kör alltid med osanningar om obduktionsbilder, barnporr, knark och naket. Kombinerat med en syn på sig själv som utgörande garanten för civilisation.

Piratpartiets EU-kandidat Anna Troberg redde ut det hela. Copyriots Rasmus Fleischer skriver att Correnartikeln visar var moderaterna står och påpekar att de glider mot antinätpartier som CDU/CSU i Tyskland.

Jag tror alltså att det hela är en mer allmän känsla av förlorad kontroll. Det är faktiskt möjligt att gammelpartister och gammelfolk som Beatrice Ask, Hans Wallmark, Jonas Gardell och Liza Marklund verkligen tror att världen faller samman om inte de själva får styra rubbet. Fast om de verkligen vågade släppa lös och tänkte litet djupare kanske de skulle förstå. Eller?

Det är en teori jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället - om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna. Jag tror att jag kan ha en del nya läsare här på bloggen nu när Piratpartiet och nätfrågorna exploderar. För dessa kan jag berätta att den rapporten kan laddas ned gratis som PDF. Där visar jag hur rivandet av kommunikationshierarkier på nätet nu gör att gamla informationseliter blir oroliga och därför börjar föra ovinnbara krig mot uppmålade fiender: "Terrorister", "pirater" och "pedofiler". Dessa är samtidens skräckfigurer som nu används för att skrämma oss till underkastelse, som argument för att vi skall berövas våra mest grundläggande rättigheter. Jag föreslår i rapporten också andra sätt att ta sig an den oron än att stänga nätet.

Det är alltså inom den där debatten min kortis i Sydsvenskan idag hör hemma. Jag refererade i artikeln till en konferens i Berlin. Jag skrev om den i Computer Sweden och intervjuade Roger Dingledine, huvudmannen bakom Tor. Bilder i artikeln!

Strömhopp till Piraterna

Så kom en av landets ledande intellektuella ut som Pirat.

Vi är ju ett växande gäng som outtröttligt har hamrat det här med nätet som måste tillåtas förändra världen, med upphovsrättens nuvarande utformning som ett hinder för detta, om maktens besatthet av att förhindra nätets transformering av samhället från vertikal informationssändning till horisontell informationsdelning. Vi upplever nu att allt fler ser vad vi talat om och själva vill berätta för andra.

Lars Gustafsson kommer idag ut som Pirat på Expressens kultursida och sin egen blogg.

Jag misstänker att han inte betyder så mycket för de yngre piraterna. Men Lars Gustafsson är en hel institution i sig själv. Ödmjuk som han alltid varit skriver han om sig själv så här på sin blogg: "Gustafsson is one of the most prolific Swedish writers since August Strindberg." Han fyllde 73 samma dag jag själv röstade Pirat i Berlin. Skrivit ett 75-tal böcker. Varit filosofi- och litteraturprofessor i USA, överöst med priser. Läs Rasmus Fleischers presentation av honom på Copyriot (som också pushar Embassy of Piracy, Sveriges "bidrag" till Venedig-biennalen).

En annan publicist, Per T Ohlsson, som länge var Sydsvenskans politiske chefredaktör, inser i en kolumn att Piratpartiet inte bara är ett ungdomligt enfrågeparti utan pekar på en större förändring.

Ni missade väl inte att allas vår Farmor Gun i Norrtälje nu röstat Pirat och kryssat Christian Engström? Man måste ned en bit i texten för att se. Egentligen skrev hon det i en tidigare postning och där måste man leta ännu mer.

Här på Piratpartister.se kan man se en del av dem som kommer ut.

Christian Andersson som varit chef för Europaparlamentets kontor i Sverige tidigare (jo, de har ett sådant, jag har kontaktat dem för info om omröstningar ett par gånger) anser att Piratpartiet har stora möjligheter att påverka i EU. Just det, blodhundar och mopsar!

Det jag verkligen gillar med Piratrörelsen och det som sker nu våren 2009 är Motståndet. Det är lätt att bara acceptera och passivt titta på medan existerande makteliter styr och ställer. Men varje sak de gör bevakas och leder till trubbel.

Deras förehavanden i Svensk Förening för Upphovsrätt har ju avslöjats och lett till jävsundersökningar.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hyllar Pirate Bay-domen, en dom som alltså inte vunnit laga kraft och där dessutom hela rättegången har begärts göras om p.g.a. detta jäv. Problemet är ju att domstolar inte skall vara politiska i Sverige. Om vi har vissa lagar vad gäller medhjälp till brott och upphovsrätt så skall domstolarna avgöra om folk brutit mot dem. Inte politikerna. Här finns en samling inslag hos Sveriges Radio om Pirate Bay-rättegången och efterföljderna.

Motståndet innebär att Peter Sunde omedelbart polisanmäler. Och en KU-anmälan skall vara på väg också.

Läs gärna De tusen registrens land och Det brinner i trapphuset.

Jag ber att få citera mig själv:

"Vad händer?? Kommer Sverige 2009 att bli motsvarigheten till Summer of Love i San Francisco 1967 ?? En motkultur som då bestod av "sex, drugs and rock'n roll", anti-kommersialism, "sharing", motstånd mot kriget (Vietnam). Sånt där som alla talar om i framtiden och ser nostalgiskt tillbaks på? Det där epokgörande skiftet när nya värderingar bröt igenom? Kanske!"

P.S. Miljöpartisten Max Andersson har nu KU-anmält kulturministern.

P.P.S. The Pirate Bays Peter Sunde Kolmisoppi bjuder själv på SvD Brännpunkt in kulturministern till deras utställning på Venedigbiennalen.

P.P.P.S. Dessutom har jag angående Lars Gustafssons artikel i Expressen gjort följande uttalande på Facebook: "Skillnaden mellan genetiskt intellektuella och mjukglassar som doppats i kulturarbetarströssel blir allt klarare" :-D

Blodhundar och mopsar till Bryssel

Rasmus Fleischer på Copyriot analyserar EU-valet briljant som vanligt: I Sverige har många en nästan religiös inställning till röstandet. Vi bekänner oss till en ideologi och vi ställer gärna frågor som Hur skulle världen se ut om detta parti fick egen majoritet och styrde allt?. "Programmatisk" inställning till politik i stället för "pragmatisk".

Man frågar "vad vill jag i den ideala världen?" i stället för "vad kan jag i den faktiska världen?".

Jag hade en amerikansk vän som blev förbluffad över svensk politik när han fick reda på att socialdemokraterna regerat år efter år med vänsterpartiets stöd, utan att dessa någonsin haft en ministerpost. Samma sak med miljöpartiet: De stödde regeringen (s) utan en enda ministerpost och utan att sitta med på regeringens sammanträden där ju den innersta makten trots allt finns.

Han kallade (v) och (mp) mesar och idioter och menade att sådant aldrig skulle inträffa i USA: Varför slår de inte bara näven i bordet och säger att de inte ställer upp om de inte får vara med i regeringen, "annars kan väl ni sossar låta de borgerliga regera då, skit på er, vi viker inte en tum!". Så borde de sagt, menade han. Eftersom det aldrig funnits några troliga koalitioner mellan (s) och andra partier som (fp) har han förmodligen rätt.

Vad är då Piratpartiets roll i EU-parlamentet och nästa år i Sveriges riksdag? Att vara blodhundar och mopsar på båda ställena och kanske vågmästare i Sverige.

Med blodhund menar jag det som Erik Josefsson sysslat med som aktivist. Trots att han inte har haft en officiell position i Bryssel mer än tidvis som ordförande i FFII och sedan som EFF:s europeiske sambandsman. Nu kandiderar Josefsson för (v). Men det är mycket tack vare Josefsson som varit på plats i Bryssel och grävt och dragit i kontakter och fått läckta dokument som vi fått aktivism på hemmaplan och i Europa mot Telekompaketet m.m. Erik har varit en blodhund som vittrat sig till farliga skrivningar och intitiativ i en massa olika rapporter som kommer från Bryssel.

Detta kommer att vara en oerhört viktig uppgift för Piratpartiets delegater (och jag tror på minst två som jag skrivit någon gång tidigare): Att bevaka just det de är specialister på och de där specialfrågorna. Vi kan inte alls räkna med att andra parlamentariker gör detta! Vi måste ha in folk som förstår det där med kommunikationsfrihet i den digitala världen. Vi måste ha in blodhundar. Nu tror jag på skräll: När stolta Piratmammor kommer ut och (i kommentarerna) stolta barn till Piratföräldrar kommer ut, då blir det succé i valet.

Dessutom skall de vara mopsar. Orädda, som outtröttligt gläfser mot de stora. Men som sedan kan vara fulgosiga nog att bygga allianser efter gläfsandet. Vi måste ha in mopsar.

Det handlar om politik och ingen tävling i ideologisk eller religiös renhet. Vad kan uppnås och hur? De som anser att frågorna är viktiga har nu ett gyllene tillfälle att VERKLIGEN göra skillnad med sina röster: Några svenska blodhundar och mopsar kommer faktiskt att på olika vis kunna påverka hela Europa genom den aktivism som kan uppstå runt deras nosande och gläfsande. De är spjutspetsarna in i maktens centrum men kommer att ha mängder av nätaktivister direkt och indirekt bakom sig i hela Europa.

Hur EU-arbete går till? SvD har en artikel.

Det verkar som om de hotade maktpartierna i Sverige, (c) och (fp), de som dabbade sig i FRA-frågan och seglade under falsk flagg, kommer att opponera sig mot att få Piratpartiet i samma grupp i parlamentet. Ja, ja, låt dem hållas. Men rösta inte på dem. Bort! Och om FRA-kramande är liberalism, vill man då ens sitta i en sådan liberal grupp? De gröna verkar däremot välkomna Piratpartiet. Inte mej emot. Samtidigt är de, precis som alla gammelpartierna, uppenbarligen förbluffade av och skräckslagna över Piratlavinen som rullar över politiken nu och griper efter minsta grej för att smutskasta Pirater.

Jag anser att de gjort bort sig fullständigt när de kritiserat den aktion och film som PP:s Daniel Nyström gjort och som jag utnämnde till en medborgarjournalistisk bragd. De hävdar att den är integritetskränkande. Privatlivskränkande. Rick Falkvinge förklarar bra. Christian Engström utvecklar. Opassande, dvs Marie Andersson i Piratpartiets ledning, är mer tveksam.

Henrik Alexandersson kommer ut som Piratpartist idag. Som medlem och röstare. Precis som Rasmus Fleischer gjorde i den först länkade artikeln (eller snarare som röstare). Spännvidden är stor på åsikterna i andra frågor skulle jag tro. Men de inser att PP kan göra skillnad. Som blodhundar och mopsar. Så röstar du.

Obama kopierar Piratpartiet

Jag fick en inbjudan från Moderaterna med följande text:

"Inbjudan: Moderaternas satsningar på nätet och sociala medier i valrörelsen

På tisdag 26 maj anordnar Moderaterna en pressfika där partiets satsningar på nätet och sociala medier inför valet till Europaparlamentet presenteras.

Medverkar gör partisekreterare Per Schlingmann, kommunikationschef Pär Henriksson samt Maria Thyni, chef för Moderaternas avdelning för Nya medier."

Samma unkna ovanifrånperspektiv som gjorde att partiet helt missade att FRA är en frihets- och framtidsfråga som faktiskt berör folk "där nere" och inte bara deras höga utrikes- och förvarsministrar. Samma perspektiv som förvandlade moderaternas riksdagsgrupp till en skränande pennalistisk internatskolepöbel (just det, här passar ordet bättre än i Gardells användning) som "uppifrån" mobbade ut Karl Sigfrid. Samma sak hände i de andra allianspartierna under FRA-omröstningen som gör att nästa all vår kommunikation snart kommer att skickas med kopia till staten. Alliansväljarna får inte glömma att de var helt vilsna i juni efter riksdagssveket. Förlåt dem inte, när det gäller fullkomligt grundläggande fri- och rättigheter måste vi vara långsinta!

Ledningen satsar nu alltså på nätet och sociala medier. De "där uppe" har tänkt till och skall nu försöka styra ihop något.

Lena Mellin i Aftonbladet undrar om Piratpartiet är Rick Falkvinges enmansshow. Va?? måste jag utbrista. Piratpartiet är väl det parti som minst av allt är en enmansshow. Det är klart att en grundare och partiledare syns en del. Men det finns ju ett fantastiskt driv och engagemang i rörelsen som jag inte ser i andra partier.

PP behöver inte kalla till presskonferenser och berätta om toppstyrda "satsningar" på "sociala medier". Där hänger folk på chattkanaler, diskuterar fram politik på forum, tekniker anmäler sig frivilligt och fixar ihop system som avlönade partikadrer och IT-avdelningar hos gammelpartierna inte alls förmår, någon fixar tröjor och dekaler med tryck etc etc. Allt samordnat via sociala medier. Som ingen har planerat egentligen. Mer än att man skall öppna vissa kanaler och fora. Givetvis krävs inspirerande ledare som Falkvinge, annars skulle inget ha hänt men sedan handlar det om människors engagemang och att bidra till något som känns meningsfullt och viktigt.

Och Lena Mellin, igen. Piratpartiet försöker inte "kopiera Obamas framgångsrecept", som du skriver. Piratpartiet har jobbat på det där viset från start och befolkas av just människor som helt naturligt använder nätet i alla fall. det är inget som behöver planeras eller kopieras fram. Obama kopierar ju snarare Piratpartiet. Eller den deltagarkultur som Piratpartiet har som sin bas men som traditionell politik inte varit en del av. Vertikal sänding som står mot horisontell delning, ni vet! [Oj, det händer så mycket att man inte hinner med, Rick Falkvinge skriver själv i Aftonbladet idag om den medborgarrättsrörelse Piratpartiet är].

Veckans Affärers Mikael Zackrisson har förstått. Han är ju en av gammelmedias vaknaste kommentatörer om nätfrågorna. Precis som Isobel Hadley-Kamptz. Vill påminna om denna härliga artikel hon skrev i Expressen (via Skiften där jag råkade hamna en bit bakåt i tiden).

Rick Falkvinge gläds förstås åt att i Demoskops opinionsundersökningen vara tredje största partiet i valet till EU-parlamentet (!). Läs Ricks postning för alla kommentarernas skull.

Nyheter24 ringde och frågade vad jag trodde om valutgången efter att de läst att jag varit bland de första i världen som röstade Pirat. Det blev en ganska stor story om Piratpartiets chanser, vilka jag alltså anser är alldeles lysande! Jag har ju stött PP sedan partiet dök upp 2006 och kommer med stor sannolikhet att engagera mig mer aktivt i själva partiet om vi nu lyckas få in PP i Europaparlamentet. De här frågorna kräver ju massiv politisering.

Det finns förstås många opinionsundersökningar. Någon räknade ut ett snitt på 5,8 %. Politiska superstjärnor kallas PP i Expressen.

Jag noterar att Christopher Kullenberg nu kommer ut som PP-röstare, tack! Jag ser i kommentarstråden att kryssen helt kommer att avgöra vilka som skickas till Bryssel (minst två mandat tippade jag ju tidigare någon gång). Det var en nyhet för mig måste jag säga. Jag förutsatte att listans ordning gällde om man inte kryssar i något, vilket inte jag gjorde. Jag tyckte listordningen bland de första såg bra ut och kryssade ingen. Men jag röstade ju tre dagar innan röstningen startade i Sverige. Christian Engström förklarade sedan hur det fungerar här.

Dagnes snackis är den film som Piratpartiets valsamordnare Daniel Nyström i Stockholm gjort efter rapporter om valfusk. I bästa Janne Josefsson-stil filmade han en valarbetare som påstås ha lovat slänga bort Piratpartiets valsedlar eftersom de inte ansvarar för dem. Piratpartistens säkra och mogna uppträdande är föredömligt, kolla filmlänken nedan. Inget skrik och skäll utan formellt och korrekt och insamlande av uppgifter inför eventuell polisanmälan, samtal med chefen etc.

Det handlar om medborgarjournalistik. Man behövde tidigare arbeta på SVT eller för TV4 och ha sändningstillstånd för att få ut sådant material. Nu kan medborgarna själva granska makten och "sända" via Youtube. HAX har uppmärksammat det hela i två poster: filmen, efterkommentar. Nyheter24 rapporterade igår och det hela lär hamna i SVT Rapport idag har jag förstått.

Kjell Häglund förtjänar läsas. I den här artikeln på Filmnyheterna ifrågasätter han inte bara digitala exemplar som jag har gjort. Han menar att filmindustrin har lyckats "lurat oss" att tro att vi skall samla exemplar i form av DVD när det ju egentligen är upplevlser vi vill ha. Jag håller med och har aldrig riktigt förstått mig på att äga DVD:er som man kanske tittar på en gång. Om ens det. Klokt klokt!

Varför vi röstade Pirat - och Jonas gör en Liza

I förrgår röstade jag och tre vänner Pirat. Vän av ordning undrar kanske hur det gick till eftersom förtidsröstningen öppnar onsdag 20 maj. Jo, den gör ju det i Sverige.

I Berlin öppnade svenska ambassaden sin röstmottagning kl 12 söndag den 17 maj. Vi anlände några minuter senare. Som volontär placerade jag ut röstsedlar för Piratpartiet i ambassadens lilla röstbås.

PP måste ju själv bekosta upptryckning och distribution av valsedlar till vallokalerna. Man kan alltså hjälpa till och att ansvara för en vallokal genom denna sida. Titta gärna efter om ni behövs! PP:s användning av nätet i sin organisering är föredömlig. Utländska lokaler finns inte med där dock så jag begärde själv att få en bunt skickad med posten till Berlin.

Jonas Gardell gör bort sig i Sydsvenskan. Han uttalar sig om något han inte tänkt igenom när han attackerar möjligheten att vara anonym på nätet.

Visst, han har fått hot via nätet säger han. Det är beklagligt. Förr brukade folk skicka pappersbrev med utklippta klistrade bokstäver. Helt anonymt. Det krävs inte att man visar ID-kort innan man lägger ett brev på postlådan.

Jonas Gardell kan med fördel läsa min krönika i Computer Sweden idag om en resa jag nyss gjorde i gamla Östtyskland och fundera ett varv till. Ibland används DDR slentrianmässigt och yvigt när man kritiserar övervakning. Men jag fick på resan ett mycket konkret och rentav förbluffande bevis på hur det rent konkret kunde fungera.

Inte så olikt det scenario jag skisserade i min postning med titeln En latte? ID-kort, tack! Och tala in i blomvasen på bordet! som fick folk att galghumoristiskt le mitt i eländet.

Gardell verkar inte förstå att man i många samhällen fullkomligt skriker efter sätt att kommunicera anonymt, att folk i Kina använder anonymiseringsprogram som Tor och nu kanske OneSwarm för att ta sig igenom "The Great Firewall". Han kan ju läsa mitt reportage från Chaos Communications Conference i Berlin om just det kinesiska "problemet". Men hans förbud mot att vara anonym kanske bara skulle gälla vissa länder?

Att Bahnhof och Tele2 och andra inte okritiskt deltar i östtyskifieringen av samhället skall Gardell vara glad för. Och det är inget kryphål man hittat i IPRED-lagen, som tidningar påstått. Tvärtom är det så att en operatör idag enligt lagen INTE FÅR spara information om sina kunders kommunikation. Det har betraktats som lika grundläggande som posthemligheten i Sverige hittills. Den som vill läsa om hur man nu försöker vända 180 grader och i stället skall tvinga dem att lagra sådan information kan läsa min rapport Marschen mot Bodströmsamhället. Detta är den digitala motsvarigheten till den östtyska Husboken.

Gardells artikel är lika grund som Liza Marklunds krönikor men han har förklätt den till att se litet religiöst intellektuell ut. Copyriot och Jonas Andersson sätter Gardells kristna maktvilja i perspektiv. Till och med kristdemokratiske, konservative kommentatorn Dag Elfström tycks förstå nätet och den nya världen bättre än Gardell. Kanske beroende på att han inte behöver segla under falsk flagg.

För Gardells inlägg verkar inte ha som syfte att diskutera hot. Egentligen. Det är uppenbart att poängen tycks vara att värna om affärsmöjligheter för honom själv. Han vill bända nätet i en riktning som passar just honom men som innebär stark kontroll av och våld mot "pöbeln" i slutänden. Citat ur artikeln:

Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli. ... Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.

Det är ju riktigt pinsamt att ta upp de där barnen i Arboga. Bilder som placerats i offentligt tillgängligt materialav en åklagare. Medborgare som själva vill ta ställning till det uppmärksammade målet och bevisning begärde ut materialet och delar det mellan sig via The Pirate Bay. Via den sajten delar "pöbeln" broderskapligt med sig av uppåt två miljoner filer. När TV4 gör skandal av det hela och leder folk till just den fil som innehåller de där offentliga bilderna, ja då börjar de spridas i massupplaga förstås. Blogge Bloggelito och Piratpartiets EU-kandidat Christian Engström förklarade.

Det var ju gammelmedia som kapade åt sig en massa klick och gjorde pengar på fallet. Det är Jonas Gardells elitvärld som sprider Arbogabilder och profiterar på det. Den värld han är van att själv kunna kontrollera.

För Gardell verkar det förmodligen naturligt att han skall kunna tillgripa våld för att han kunna skall kunna sälja exemplar av verk på nätet. I själva verket är just detta onaturligt. Om man tar ett steg bakåt inser man att allt här i världen inte är möjligt. Inte heller är det önskvärt att göra det möjligt.

Digitala exemplar går emot både ekonomiska fundamenta (att försöka ta flera hundralappar för något som kostar noll att producera) och mänsklig natur (att vilja dela med sig till sina medmänniskor av sina upplevelser).

Visst vore det bekvämt för en låtskrivare att kunna montera upp en högtalare på ett hustak och sedan kräva att samhället jagar alla som passerar förbi för att de lyssnade på låten. Jämförelsen är inte exakt men inte heller så felaktig när man vet hur nätet och mänsklig natur fungerar. Folk delar material med varandra, provlyssnar lite, provtittar, förstör, samlar saker på hårddiskar men "konsumerar" aldrig verken, glömmer bort dem, raderar dem, laddar ned samma sak igen. Digital information är mer att jämföra med ljudvågor i luften än enskilt manifesterade "exemplar". Och produktionskostnaden av "exemplaren" är noll precis som för ljudet.

Är det rimligt att låtsas som om exemplar har något värde? "Verk" kan förstås ha ett värde och frågan är om och hur och vilka kreatörer av olika slag skall lyckas få in pengar för dem. Det finns många sätt. Exemplarförsäljning och upprätthållandet av den är dock knappast ett av dem och det bygger ett fullkomligt omänskligt samhälle. Helt i onödan. Kulturen flödar mer än någonsin nu. Produktion och spridning av musik och text och rörlig bild har aldrig varit större än nu.

Upphovsrätt, kommunikationsfrihet, statlig övervakning, anonymitet, demokrati, yttrandefrihet, allt detta hänger ihop. Vi är många som är väldigt oroade över att det digitala löftet om en bättre värld håller på att förbytas i något som kommer att utvecklas till ett DDR-liknande kontrollsystem av hela den digitala världen. Där vi tillbringar allt mer tid.

Det finns bara en sak att göra just nu och jag misstänker att just detta är orsaken till att en artikel som Gardells ser ljuset nu: Etablissemanget börjar skruva på sig när det visar sig att Piratpartiet inte handlar om tonåringar som vill lyssna gratis till Britney Spears. Camilla Lindberg (fp) träffar nog rätt i sin "hyllning" av Piratpartiet. I Berlin igår spände åldrarna på mig och mina Piratpartiröstande kamrater från 35 till 65 ungefär. Alla högt utbildade och kvalificerade människor inom fritt företagande och media.

Jag har ju nämnt Farmor Gun här flera gånger. Idag har DN en lång intervju med henne. Ett välkommet uppmärksammande av den nya tidens aktivism. Det är i människor som hon som vi har förklaringen bakom FRA-upproret. Inte i avlönade PR-insatser som DN har hävdat. Hoten haglar! Dags att agera!

Två drömmar om nätet

Det finns två helt olika drömmar om det digitala nätverkssamhället.

Jag beskrev dem i Svenska Dagbladet hösten 2005. Kanske någon tyckte att det lät flummigt att tala om "internets själ" eller "bärande idé". "Maktkampen om internets själ har bara börjat" hävdade jag och beskrev några sätt som kampen skulle föras på.

Ett av dem var genom politiken förstås. Några månader senare startade Rick Falkvinge Piratpartiet och nu exploderar nätaktivismen. Jag har länkat artikeln förut på min egen blogg men jag tycker det är en vacker text jag fick in i SvD (när Anders Mildner var redaktör om jag minns rätt). Den känns högaktuell nu piratvåren 2009. Jag gick tillbaks till artikeln och tycker att jag träffade helt rätt i beskrivningen av de två synerna på nätet som nu gör att bloggbävningarna avlöser varandra och Piratpartiet exploderar i medlemsantal:

”Drömmen om horisontell informationsdelning”, där digital information kan och bör delas broderligt och generöst.

”Drömmen om vertikal informationssändning”, där digital information kan och bör licenseras ut från en sändande producentelit till en mottagande konsumentmassa och där internet bara ses som en effektivisering av verksamheten.

Det sociala nätet står mot visionen om enkelriktade pipelines in i vardagsrummen. Piratpartiet har fångat drömmen om det sociala nätet och det är därför det växer. Inte för att "gratis är gott" som en skvadron av ledarskribenter och status quo-tänkare häver ur sig. Kreativ förstörelse borde ledorden vara.

Karl Sigfrid skriver att konsekvensen av Antipiratbyråns agerande i kampen nu är att alla sociala sajter måste stänga. Jag håller i princip med. För DET ÄR DERAS DRÖM. De gillar inte att folk är sociala och delar med sig av sina upplevelser. De drömmer om en asocial värld.

Just därför går man på mellanhänderna och operatörerna med full kraft i svallvågorna efter Pirate Bay-domen. Jag skrev om vad som skulle komma i Expressen för några år sedan. Nu är vi där. Internetsverige har försökt säga ifrån men makten lyssnar bara på folk med den gamla drömmen. Makten ser oss som kreditkortsinnehavare, inte som medborgare.

IDG:s Daniel Goldberg kallar det hela för "slaget om nätet" och tar även upp Post- och Telestyrelsens negativa hållning till upphovsrättslobbyns krav.

Han skriver också om Telekompaketet som går till förlikning. Åsa Torstensson (c) surar eftersom hon trodde att alla fåren drivits in i flocken. Hon och hennes departementshantlangare har ju spelat dubbelt om Sveriges position som alla läsare vet.

SvD har på redaktionell plats börjat bevaka nätfrågorna stort och ger en bakgrund till Telekompaketet. Man skriver om hemlighetsmakeriet bakom ACTA som kan göra att varje innehavare av en dator eller mobiltelefon betraktas som en potentiell smugglare av obetalda (hu!) BWO-låtar och därför måste få sina filer lästa av statliga filinspektörer. Bara elaka rykten? Tja, om det inte är på det viset får ni väl lätta på sekretessen kära förhandlare som anser att ni har rätt att bestämma vad som skall hända med oss när vi är ute och rör oss. Annars är det detta som gäller enligt läckor. Och varför förhandlar ni inte med alla oss som skall bli drabbade av era genomsökningar utan bara med andra maktmänniskor?

Motstånd lönar sig: "Trycket för stort". Aktivism har betydelse. Många har gjort stora inatser: Christopher Kullenberg förstås. Henrik Alexandersson och Rick Falkvinge visade hur förvirrat och storpolitiskt komplicerat det hela är och var. Erik Josefsson har blåst så mycket i varningspipan att en massa andra bloggare och medborgare har engagerat sig.

Visst är det ett paradigmskifte som professor Håkan Hydén skriver på Cybernormer.se i sin reflektion efter Pirate Bay-domen. Det är något stort i luften skriver Piratbyråns Marcin de Kaminski. Just det! Att TPB-domaren nu anklagas för jäv i ett annat mål känns följdriktigt.

Vilken värld vill du ha? Valet till EU-parlamentet är verkligen aplätt i år!

Läs Lillbrorsan!

Templet måste intas och månglarna drivas ut! Det handlar om drömmen om nätet och den värld man vill leva i. (Skribenten själv i Petra, Jordanien, mars 2009, foto: Pappa).