Jonas Gardell skrev ju en stor anklagande text i Sydsvenskan där han hävdade att "pöbeln" tar över nätet och ställde sig bakom datalagring och övervakning för att hålla pli på denna "pöbel". Jag kommenterade artikeln på denna blogg.
Jag skriver ett svar idag i Sydsvenskan där jag vänder på Gardells elitistiska perspektiv. Jag tror det är första gången jag i media presenterats som medlem i Piratpartiet.
Yttrandefrihetsexperten och journalisten Anders R Olsson svarade tidigare Gardell i en artikel med den frejdiga titeln: Slägga fel verktyg för snorkråkor. Den är ganska rolig och läsvärd, speciellt i hans beskrivning av hur de bildade såg på det där med tryckfrihet, att den var till för dem själva: "Det var inte gödseldoftande drängar eller pigor som skulle skriva pamfletter eller ge ut tidningar. Herregud – de kunde ju knappt läsa katekesen!".
Jag hörde alltså av mig till Sydsvenskan om ett svar till Gardell. Det är något väldigt speciellt med tryckt media. Den fysiska formen och medföljande kostnad för att mångfaldiga och distribuera exemplaren gör att utrymmet är en begränsad resurs som måste hushållas med. Utrymmet blir "dyrt" och man måste hushålla med det.
Sydsvenskans svar var typiskt för print: Du får 1700 tecken, fast publicering kan vi inte garantera.
De som bara skrivit på blogg kanske inte räknar tecken. Men hela printmedierna är uppbyggda runt det. Själv använder jag då denna lilla programvara, Word Counter, för att räkna tecken i realtid. Den lägger sig som en liten ruta vid sidan av och uppdaterar sig hela tiden medan man skriver i Textredigeraren (på Macen)
1700 tecken är väldigt lite. Men den begränsningen skärper sinnena. Att bluddra på i långa bloggpostningar är ganska lätt (om man inte länkar kors och tvärs, vilket man ju gör och vilket tar tid ...). Men att skära ned och försöka vaska fram koncentrat av vad man vill ha fram på ett fast utrymme är något helt annat. Två olika former av skrivande. När vi talar om tidningsdöden har jag inte sett den aspekten beröras. Att själva texterna kan bli annorlunda och mindra skärpta när vi går från dyrt och begränsat tryck till billiga och obegränsade digitalformat. Fast med tanke på förstasidor med fel person uthängd vet man ju inte, en del säger Du sköna tidningsdöd.
Jonas Gardell tycks vara rädd för samma typ av tappade kontroll som moderaterna Beatrice Ask och Hans Wallmark i Corren. Och de tar alltid till skrämseltaktiken för att mota tillbaks oss alla, dvs "pöbeln", till TV-soffan där vi ska matas av deras politiksnack och pjäser. De vill ha oss om soffpotatisar vars enda funktion är att ge dem våra kreditkort eller gå till valurnan och låta dem få en period till i riksdag/regering. De kör alltid med osanningar om obduktionsbilder, barnporr, knark och naket. Kombinerat med en syn på sig själv som utgörande garanten för civilisation.
Piratpartiets EU-kandidat Anna Troberg redde ut det hela. Copyriots Rasmus Fleischer skriver att Correnartikeln visar var moderaterna står och påpekar att de glider mot antinätpartier som CDU/CSU i Tyskland.
Jag tror alltså att det hela är en mer allmän känsla av förlorad kontroll. Det är faktiskt möjligt att gammelpartister och gammelfolk som Beatrice Ask, Hans Wallmark, Jonas Gardell och Liza Marklund verkligen tror att världen faller samman om inte de själva får styra rubbet. Fast om de verkligen vågade släppa lös och tänkte litet djupare kanske de skulle förstå. Eller?
Det är en teori jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället - om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna. Jag tror att jag kan ha en del nya läsare här på bloggen nu när Piratpartiet och nätfrågorna exploderar. För dessa kan jag berätta att den rapporten kan laddas ned gratis som PDF. Där visar jag hur rivandet av kommunikationshierarkier på nätet nu gör att gamla informationseliter blir oroliga och därför börjar föra ovinnbara krig mot uppmålade fiender: "Terrorister", "pirater" och "pedofiler". Dessa är samtidens skräckfigurer som nu används för att skrämma oss till underkastelse, som argument för att vi skall berövas våra mest grundläggande rättigheter. Jag föreslår i rapporten också andra sätt att ta sig an den oron än att stänga nätet.
Det är alltså inom den där debatten min kortis i Sydsvenskan idag hör hemma. Jag refererade i artikeln till en konferens i Berlin. Jag skrev om den i Computer Sweden och intervjuade Roger Dingledine, huvudmannen bakom Tor. Bilder i artikeln!
Recent Comments