I förrgår röstade jag och tre vänner Pirat. Vän av ordning undrar kanske hur det gick till eftersom förtidsröstningen öppnar onsdag 20 maj. Jo, den gör ju det i Sverige.
I Berlin öppnade svenska ambassaden sin röstmottagning kl 12 söndag den 17 maj. Vi anlände några minuter senare. Som volontär placerade jag ut röstsedlar för Piratpartiet i ambassadens lilla röstbås.
PP måste ju själv bekosta upptryckning och distribution av valsedlar till vallokalerna. Man kan alltså hjälpa till och att ansvara för en vallokal genom denna sida. Titta gärna efter om ni behövs! PP:s användning av nätet i sin organisering är föredömlig. Utländska lokaler finns inte med där dock så jag begärde själv att få en bunt skickad med posten till Berlin.
Jonas Gardell gör bort sig i Sydsvenskan. Han uttalar sig om något han inte tänkt igenom när han attackerar möjligheten att vara anonym på nätet.
Visst, han har fått hot via nätet säger han. Det är beklagligt. Förr brukade folk skicka pappersbrev med utklippta klistrade bokstäver. Helt anonymt. Det krävs inte att man visar ID-kort innan man lägger ett brev på postlådan.
Jonas Gardell kan med fördel läsa min krönika i Computer Sweden idag om en resa jag nyss gjorde i gamla Östtyskland och fundera ett varv till. Ibland används DDR slentrianmässigt och yvigt när man kritiserar övervakning. Men jag fick på resan ett mycket konkret och rentav förbluffande bevis på hur det rent konkret kunde fungera.
Inte så olikt det scenario jag skisserade i min postning med titeln En latte? ID-kort, tack! Och tala in i blomvasen på bordet! som fick folk att galghumoristiskt le mitt i eländet.
Gardell verkar inte förstå att man i många samhällen fullkomligt skriker efter sätt att kommunicera anonymt, att folk i Kina använder anonymiseringsprogram som Tor och nu kanske OneSwarm för att ta sig igenom "The Great Firewall". Han kan ju läsa mitt reportage från Chaos Communications Conference i Berlin om just det kinesiska "problemet". Men hans förbud mot att vara anonym kanske bara skulle gälla vissa länder?
Att Bahnhof och Tele2 och andra inte okritiskt deltar i östtyskifieringen av samhället skall Gardell vara glad för. Och det är inget kryphål man hittat i IPRED-lagen, som tidningar påstått. Tvärtom är det så att en operatör idag enligt lagen INTE FÅR spara information om sina kunders kommunikation. Det har betraktats som lika grundläggande som posthemligheten i Sverige hittills. Den som vill läsa om hur man nu försöker vända 180 grader och i stället skall tvinga dem att lagra sådan information kan läsa min rapport Marschen mot Bodströmsamhället. Detta är den digitala motsvarigheten till den östtyska Husboken.
Gardells artikel är lika grund som Liza Marklunds krönikor men han har förklätt den till att se litet religiöst intellektuell ut. Copyriot och Jonas Andersson sätter Gardells kristna maktvilja i perspektiv. Till och med kristdemokratiske, konservative kommentatorn Dag Elfström tycks förstå nätet och den nya världen bättre än Gardell. Kanske beroende på att han inte behöver segla under falsk flagg.
För Gardells inlägg verkar inte ha som syfte att diskutera hot. Egentligen. Det är uppenbart att poängen tycks vara att värna om affärsmöjligheter för honom själv. Han vill bända nätet i en riktning som passar just honom men som innebär stark kontroll av och våld mot "pöbeln" i slutänden. Citat ur artikeln:
Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli. ... Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.
Det är ju riktigt pinsamt att ta upp de där barnen i Arboga. Bilder som placerats i offentligt tillgängligt materialav en åklagare. Medborgare som själva vill ta ställning till det uppmärksammade målet och bevisning begärde ut materialet och delar det mellan sig via The Pirate Bay. Via den sajten delar "pöbeln" broderskapligt med sig av uppåt två miljoner filer. När TV4 gör skandal av det hela och leder folk till just den fil som innehåller de där offentliga bilderna, ja då börjar de spridas i massupplaga förstås. Blogge Bloggelito och Piratpartiets EU-kandidat Christian Engström förklarade.
Det var ju gammelmedia som kapade åt sig en massa klick och gjorde pengar på fallet. Det är Jonas Gardells elitvärld som sprider Arbogabilder och profiterar på det. Den värld han är van att själv kunna kontrollera.
För Gardell verkar det förmodligen naturligt att han skall kunna tillgripa våld för att han kunna skall kunna sälja exemplar av verk på nätet. I själva verket är just detta onaturligt. Om man tar ett steg bakåt inser man att allt här i världen inte är möjligt. Inte heller är det önskvärt att göra det möjligt.
Digitala exemplar går emot både ekonomiska fundamenta (att försöka ta flera hundralappar för något som kostar noll att producera) och mänsklig natur (att vilja dela med sig till sina medmänniskor av sina upplevelser).
Visst vore det bekvämt för en låtskrivare att kunna montera upp en högtalare på ett hustak och sedan kräva att samhället jagar alla som passerar förbi för att de lyssnade på låten. Jämförelsen är inte exakt men inte heller så felaktig när man vet hur nätet och mänsklig natur fungerar. Folk delar material med varandra, provlyssnar lite, provtittar, förstör, samlar saker på hårddiskar men "konsumerar" aldrig verken, glömmer bort dem, raderar dem, laddar ned samma sak igen. Digital information är mer att jämföra med ljudvågor i luften än enskilt manifesterade "exemplar". Och produktionskostnaden av "exemplaren" är noll precis som för ljudet.
Är det rimligt att låtsas som om exemplar har något värde? "Verk" kan förstås ha ett värde och frågan är om och hur och vilka kreatörer av olika slag skall lyckas få in pengar för dem. Det finns många sätt. Exemplarförsäljning och upprätthållandet av den är dock knappast ett av dem och det bygger ett fullkomligt omänskligt samhälle. Helt i onödan. Kulturen flödar mer än någonsin nu. Produktion och spridning av musik och text och rörlig bild har aldrig varit större än nu.
Upphovsrätt, kommunikationsfrihet, statlig övervakning, anonymitet, demokrati, yttrandefrihet, allt detta hänger ihop. Vi är många som är väldigt oroade över att det digitala löftet om en bättre värld håller på att förbytas i något som kommer att utvecklas till ett DDR-liknande kontrollsystem av hela den digitala världen. Där vi tillbringar allt mer tid.
Det finns bara en sak att göra just nu och jag misstänker att just detta är orsaken till att en artikel som Gardells ser ljuset nu: Etablissemanget börjar skruva på sig när det visar sig att Piratpartiet inte handlar om tonåringar som vill lyssna gratis till Britney Spears. Camilla Lindberg (fp) träffar nog rätt i sin "hyllning" av Piratpartiet. I Berlin igår spände åldrarna på mig och mina Piratpartiröstande kamrater från 35 till 65 ungefär. Alla högt utbildade och kvalificerade människor inom fritt företagande och media.
Jag har ju nämnt Farmor Gun här flera gånger. Idag har DN en lång intervju med henne. Ett välkommet uppmärksammande av den nya tidens aktivism. Det är i människor som hon som vi har förklaringen bakom FRA-upproret. Inte i avlönade PR-insatser som DN har hävdat. Hoten haglar! Dags att agera!
Recent Comments