Ni minns väl att Försvarets Radioanstalt har sin egen version av Personuppgiftslagen? Intensifier och Scaber Nestor och Christian Engström kan friska upp minnet. Och Mark Klamberg förstås för djupare analyser.
Jag ansåg förra hösten att det var speciellt märkligt att homosexuella ledamöter, bl.a. Fredrick Federley (c), röstade igenom den där lagen som bl.a. tillåter registrering av information om sexualliv. Man skall komma ihåg att den klubbades i skymundan, innan det stora FRA-upproret startade.
Jag fick då en förklaring från en insider som jag nu publicerar här för att jag anser den vara så intressant. Svaret gavs till åtskilliga journalister men jag har inte sett någon ta upp det.
"Effekten av den lag om personuppgiftsbehandling hos FRA (ofta kallad "FRA-PUL:en") som antogs 2007 blev inte att FRA fick ökade möjligheter att behandla känsliga personuppgifter om enskildas sexualliv. Tvärtom. Innan dess fanns nämligen ingen särskild lagreglering alls om hur FRA fick behandla personuppgifter. Det enda som fanns var en förordning som regeringen själv hade utfärdat 2001, och som regeringen alltså fritt kunde ändra i när den ville.
I den förordningen – som alltså gällde fram till den nya lag som togs 2007 – stod det att FRA inte får behandla uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om hans eller hennes ”ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa ellers sexualliv”. Däremot kunde FRA behandla sådana känsliga personuppgifter om detta var ”nödvändigt” för att komplettera andra uppgifter om personen.
Vad blev då skillnaden med FRA-PUL:en som antogs 2007? Förutom att det nu är riksdagen som sätter upp regelverket (i stället för regeringen) minskas möjligheten till behandling av känsliga personuppgifter, eftersom villkoret ”nödvändigt” skärps till ”absolut nödvändigt”. I regeringens proposition framgår att uttrycket ska tolkas som liktydigt med den formulering om ”oundgängligen nödvändigt” som gäller inom t.ex. polisen.
Vän av ordning kan förstås fråga sig varför FRA ska tillåtas att hantera uppgifter om etnicitet, politiska åsikter, religion etc. i några som helst fall. Den motivering som använts är att det blir lite meningslöst för FRA att försöka skriva underrättelserapporter om t.ex. konfliktsituationen i Irak om man inte får namnge shiitiska och sunnitiska ledare (och därmed registrera deras religion). Förföljelse av oppositionella i en diktatur kan inte heller beskrivas utan att namnge enskilda dissidenter (vilket är att registrera deras politiska åsikt). Och så vidare.
Att sexualliv finns med i uppräkningen är mer kufiskt, men det har sin orsak i att den vanliga personuppgiftslagens lista över vad som räknas som känsliga personuppgifter har kopierats över till FRA-PUL:en. Då följde sexualliv med på köpet.
Om man vill kan man alltid täppa igen den luckan genom att stryka sexualliv från uppräkningen. Men effekten blir då att FRA förbjuds att skriva underrättelserapporter om att ”den kände människorättskämpen XX och andra homosexuella aktivister utsätts nu för ökade förföljelser från polisen” eller att ”i torsdags hängdes ungdomarna YY och ZZ anklagade för homosexualitet”. (Å andra sidan kan man förstås diskutera hur sannolikt det är att FRA skulle specialbevaka sådant när de skriver underrättelserapporter om ett visst land. Hittills finns inget som tyder på att de har gjort det ...)
Sedan har vi detta med att uppgifter kan lämnas vidare till annat land. Inte heller detta är någon nyhet med FRA-PUL:en, utan fanns med också i det tidigare regelverket. Både före och efter lagändringen finns ett absolut villkor att uppgifter som lämnas vidare inte får vara till ”skada för svenska intressen”.
En väsentlig förändring med den nya lagen är dock att det införs ett uttryckligt uppdrag för FRA att se till att ”personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”. Om det finns risk för att ett annat land använder personuppgifter för att förfölja enskilda tillåter alltså inte lagen att personuppgifter lämnas dit. Fram till dess att FRA-PUL:en antogs 2007 fanns inga sådana uttryckliga spärrar i lag."
Notera att tjänstemannen nästan enbart ägnar sig åt lagtekniskt svammel och gömmer sig bakom en fasad av godhet (Vi reglerar sådant som inte var reglerat. Vi striktar upp, etc.). Som en snäll robot ifrågsätter han ingenting av de bredare frågorna kring FRA. Fast eftersom han är så hemmablind säger han ju ganska mycket om vad de ägnar sig åt på den dyra myndigheten. De där 900 personerna i den statliga avlyssningscentralen, där de skall samla in en kopia av och avlyssna och analysera svenska folkets kommunikation, sitter och skriver länderrapporter!
Det kan man ju göra. Frågan är vad avlyssning av hela svenska folkets internetkommunikation har med detta att göra. Det finns trots allt en massa organisationer och företag som samlar in och även publicerar information om förhållanden i andra länder. Man kan abonnera på länderrapporter från The Economist Intelligence Unit. Man kan läsa rapporter från Amnesty International, ögonvittnesskildringar från Läkare Utan Gränser, bloggar från studenter runt om i världen, från folk på fältet, från ambassadpersonal stationerad i landet, från USAID, SIDA. Världen är inte sluten. Det finns ett enormt informationsutbyte och en ofantlig massa öppna källor. Vad är marginalnyttan att samla in information genom generell massavlyssning av hela folket? Mycket ringa jämfört med summan av de där andra insamlingsmetoderna skulle jag gissa. Och vad är den demokratiska risken och det pris för beskärd frihet vi får betala genom att bli massavlyssnade av en statlig spionorganisation? Stor risk och högt pris. Det handlar om kommunikationsfrihet, en grund för alla andra friheter.
FRA bör slaktas och slimmas och endast syssla med militär signalspaning i luften.
Sammanställning och analys av öppna källor på nätet och utanför nätet får väl någon enhet på UD ägna sig åt. De kommer att behöva IT-stöd förstås och det kanske skall finnas en specialistfunktion för sådan scanning av det öppna nätet. Den bör byggas upp från grunden så att man slipper de där IT-spionerna på FRA som har en helt felaktig syn på det där med integritet och sin egen roll i det hela. Ett krav på rekrytering till den internetavdelningen skall vara att man inte arbetat på FRA.
Före detta FRA-tekniker kan bli spetstekniker på ESS, materialforskningsanläggningen i Lund. Där kommer de förmodligen att behöva en eller flera av världens kraftfullaste superdatorer, sådant som snubbarna på FRA är duktiga på.
Läs Falkvinges
dystopi om vi inte säger stopp till figurer som Henrik Pontén, som nu gråter
krokodiltårar i SvD när han attackerar
Christian Engströms PP-förslag om integritetsdirektiv i EU. Det är alltså Pontén som är krokodilen. Han vill nedmontera yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, posthemlighet, källskydd,
Frendo.se gräver i remmissvar och visar var Antipiratbyrån står i sitt svar på Polismetodutredningen: Förbjud kontantkort och anonym surfning, håll koll på alla individer och vad de gör på nätet, att registrera uppgifter för abonnemang räcker inte. Så, det är dessa värderingar Henrik Pontén står för. Gråt på, bara! Ni har väl sett Frendos (Per Agermans) Noteringar från övervakningssamhället 2005-2009 som kan laddas ned gratis och fildelas? 142 sidor. Sidvind kommenterar Pontén.
Josh lyckas med sin ironi som vanligt.
Damon Rasti klagar på att det inte finns många blattar bland Piratpartiets aktivister. Han verkar dock inse i kommentarerna att han faktiskt kan påverka det själv. Här är två tjejer som är mycket läsvärda och som skriver om varför de röstar Pirat: Lisa Magnusson och Linda Skugge. projO skriver om kluvna känslor samtidigt som det visar att folk med olika åsikter samlas i medborgarrättsrörelsen Piratpartiet.
En mycket läsvärd artikel om upphovsrätten publicerades på SvD Brännpunkt av Henrik Brändén, själv bl.a. läromedelsförfattare. The Pirate Bays slöe och sege och brottsdömde och slafsige tekniker Fredrik Neij nämner just den artikeln som en spark i baken så att han skall ta sig till ambassaden i Bangkok och lägga sin röst för Piratpartiet.
PP ligger nu på 8,2 % enligt SvD/Sifo. Piratpartiets Anna Troberg intervjuas av QX och säger att man siktar på att skicka tre ledamöter till EU-parlamentet. Jag tror på två men garderar med tre hellre än med en.
De andra partierna försöker nu desperat haka på Piratpartiet i kommunikationsfrihetsfrågor. Lita inte en sekund på dem. Det är på grund av dagens politiker vi har FRA-lagen, IPRED, en samhällsfarlig upphovsrätt, snart datalagring m.m. De spinner i knät på de lobbyister som Henrik Pontén sålt sig till.
Även Gudrun Schyman försöker attackera PP men blir tillrättavisad på ett mycket bra vis av Blogge Bloggelito, vars skrift om kriget mot porren i Kina också rekommenderas.
Johan Norberg röstar på Fjellner (m). Samtidigt som han hoppas att PP kommer in. Jag tycker de flesta jag känner och umgås med håller Piratpartiet på åtminstone andra plats, vare sig de egentligen röstar vänster eller borgerligt i vanliga fall. De står och väger mellan ett av gammelpartierna och Piraterna. Om inte annat: Missnöjesrösta!
Recent Comments