Oscar Swartz :: Texplorer

Black Internet - vem finansierar överklagandet?

Skivbranschen och Hollywood har misslyckats med att få vanliga människor att sluta upp med att skicka vissa digitala filer till varandra. Man har misslyckats med att få Pirate Bay att lägga ned verksamheten. Vad gör man då? Jo, går på internetoperatörerna.

Jag skrev en artikel i Expressen för nästan exakt fyra år sedan där jag hävdade att detta skulle ske. Min bloggkommentar till min egen artikel. Jag uppmanade internetoperatörerna att bilda en försvarsfond. Tanken var att de stora, rika industriorganisationerna från upphovsrättsbranscherna kommer att ge sig på små internetoperatörer som inte har råd att försvara sig. Man får då domstolsutslag som gäller för alla operatörer och rädsla sprider sig. En sådan fond som jag föreslog skulle ha varit bra nu.

Det lilla företaget Black Internet har alltså av Stockholms Tingsrätt dömts att blockera allmänheten att komma åt vissa IP-adresser som används av The Pirate Bay, eller egentligen att blockera möjligheten att komma åt vissa verk som man anser allmänheten sprider med hjälp av dessa IP-adresser. Om de inte blockerar får de böta 500.000 kronor, en jättesumma för bolaget.

IDG intervjuar VD för Black Internet. Han säger: "Beslutet fattades av tingsrätten i fredags och nådde oss idag. Vi har valt att följa beslutet, vi har framförallt valt att inte gå i svaromål, slå på stora trumman och lägga miljoner kronor på jurister ... Vi är ett litet bolag och vi har inte de ekonomiska resurserna att gå in i en sån här grej".

Black Internet måste nu hjälpas överklaga. Det ligger i hela telekombranschens - och nästan allas intresse. Var finns finansiärerna av ett överklagande? Det återstår två veckor innan det måste vara inlämnat!

Domslutet innebär en fara för nätet som vi känner det. Det är principiellt viktigt. Läs gärna Veckans Affärers webbchef Mikael Zackrisson som förklarar fallet på ett enkelt och läsvärt sätt.

Man kan läsa om det hela hos en mängd bloggare och tidningar: MMM-Mary, Deeped, Rick, TkJ, Christian Engström, Cornucopia. Hax, Farmor Gun, Emma. SvD, SvD, EX, Metro, DN,IDG, VA.

Måns Jonasson hos Internetdagarna koncentrerar sig på e-handelsdirektivet. Juristens funderingar om "mere conduit" (= tanken att operatörer, likt posten, ägnar sig åt "endast vidarebefordran") är intressant. Han gör en ganska lång analys av e-handelslagen och hur den egentligen skyddar operatörer/mellanhänder men hittar luckor.

Dessvärre kan det alltså vara så att de uppenbart logiska resonemangen inte håller juridiskt. Lagstiftarna var fullt medvetna om "mere conduit"-principen men tyckte ändå att man skulle få förelägga vite i vissa sammanhang mot internetoperatörer. Man ansåg också att dessa sammanhang skulle var vidare än i e-handelsdirektivet. Det skulle alltså vara enklare att kräva att en mellanhand/nätoperatör blockerade information under en mellantid, fram till dess att ett fall prövats. Även om operatören aldrig själv i slutänden skulle kunna dömas för någon brottslig gärning eller kunna tvingas att permanent blockera. (Och man kan väl anta att lagstiftarna trodde att den där parten som egentligen är den man vill stoppa kommer att sluta om den blir dömd och att mellanhanden bara blir ett snabbare sätt att stoppa intrånget. Dessa människor hade inte räknat med The Pirate Bay).

Men det där är resonemang i en proposition som jag berör nedan och det borde verkligen prövas: Håller det när olika direktiv och lagar egentligen kommer i konflikt med varandra. Vad skall gälla då egentligen? Juristens funderingar har en lång argumentation för varför utgången skulle kunna vara annorlunda.

Min läsning är att tingsrätten nu har utdömt vite för ett fall som lagstiftarna inte hade i tankarna enligt de förarbeten som finns. Domen finns här som [PDF] hos Piratpartiet.

Tingsrätten använder § 53 i Upphovsrättslagen. Den ändrades under Thomas Bodström som justitieminister våren 2005 till att explicit göra det möjligt att vitesförelägga mellanhänder (som internettjänsteleverantörer till exempel).

På sidan 10 i domen (domskälen) citerar Tingsrätten ur förarbetena om när en internetleverantör skall kunna dömas att upphöra med viss av sina tjänster eftersom man anser att medverkar till intrång i upphovsrätt. Det handlar om Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG (Prop 2004/05:110, ladda ned från länken).

"En situation då ett vitesförbud bör kunna åläggas en Internettjänsteleverantör angav regeringen vara när intrångsgörare träffat avtal med en mellanhand om rätt att utnyttja dennes serverutrymme och mellanhanden därefter fått indikationer på att dennes serverutrymme används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång (Prop 2004/05:110 s. 340)."

På sid 12 håller sedan tingsrätten med om att man inte har sannolika skäl att tro att Black Internet tillhandahålla serverutrymme.

Man dömer ändå, sid 12 i domen:

"Omständigheterna är sammantaget sådana att Black Internet genom att tillhandahålla Internetuppkoppling till fildelningstjänsten The Pirate Bay objektivt kan anses medverkande till de intrång som användare av tjänsten och eventuellt andra kan göra sig skyldiga till. För ett förbud krävs endast att medverkan i objetkiv mening är för handen"

Är detta självklart? Nej. Om man går till de förarbeten som tingsrätten själv hänvisar till verkar deras tolkning vara en utvidgning av vad lagstiftaren avsåg. Man tog som exempel när leverantören tillhandahöll serverutrymme men dömde som om tillhandahållandet av kapacitet är ekvivalent. Domen måste överklagas. Om den får stå lever internet farligt.

Däremot måste jag framhålla att lagstiftaren i förarbetena tycks ha vägt in det där med e-handelsdirektivet och mere conduit:

"Möjligheten till ingripande finns alltså även om mellanhanden sedan inte kan göras ansvarig på grund av att de subjektiva kraven för straffrättsligt ansvar (uppsåt eller grov oaktsamhet) inte är uppfyllda, eller på grund av att reglerna om ansvarfrihet avseende skadestånd, sanktionsavgifter och straff i 16-19 §§ lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster är tillämpliga." (p. 340)

Egentligen ansåg regeringen att gällande svensk lag redan uppfyllde EU-direktivets punkt 8.3 men man vek sig för lobbyn:

"Även i detta avseende gjordes i promemorian bedömningen att gällande svenska bestämmelser var tillräckliga för att uppfylla direktivets krav. Några lagändringar föreslogs därför inte. De flesta remissinstanserna har lämnat promemorians bedömning utan erinran. Ett fåtal remissinstanser, däribland SVF Sveriges videodistributörers förening och Svenska Antipiratbyrån, har dock anfört att de befarar att existerande regler inte uppfyller kravet i artikel 8.3. De har därför fört fram att URL bör kompletteras med en uttrycklig möjlighet att rikta ett vitesförbud även mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för intrångsgörande handlingar." (p.338)

Bodström lydde och så här låter 53 a § 2 st sedan 1 juli 2005 med ändringarna i fetstil:

"Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada."

Rick Falkvinge JO-anmälde men jag är tveksam. Riksdagens Ombudsmän har till uppgift att granska klagomål på myndigheters och tjänstemäns agerande och säkerställa att de följer lagar och förordningar. Från JO:s hemsida: "JO:s tillsyn tar främst sikte på förfarandet hos domstolar och myndigheter. JO överprövar inte innehållet i domar och beslut. Den som vill ha ändring i en dom eller ett beslut bör överklaga - vanligen hos en förvaltningsdomstol eller en hovrätt - snarare än klaga hos JO."

Karl Sigfrid skrev om det hela på SvD Brännpunkt.

Piratpartiet manar till samling och upprop för budbärarimmuniteten på Medborgarplatsen i Stockholm kl 15 i morgon lördag 29 augusti. Genom att lägga ansvar på en operatör för det som transporteras i ledningarna undermineras denna, menar man. I slutänden har det med yttrandefrihet att göra och hur vissa grupper försöker få bukt med den: Genom att angripa infrastrukturen.

Den felande länken? Om Afghanistan, FRA och Piratpartiet

Idag skrev jag en artikel på Newsmill om Sveriges engagemang i Afghanistan. De valde visst att lyfta upp den piratpartistsika vinkligen till att bli huvudrubrik: Piratpartiet borde kräva att Sverige drar sig ur kriget i Afghanistan, toppar man med just nu.

Jag undrade för en vecka sedan: "Finns det andra frågor där Piratismen implicerar alternativa lösningar på "problem" som kan uppstå eller förvärras eller förtydligas genom den digitala nätverksutveckling som många är oroade över? Eller måste vi säga: Ingen uppfattning, det är kommunikativ integritet som gäller helt enkelt? Det tänkte jag ta upp i några postningar som kommer att följa denna."

Det här var uppföljning. Vi kanske måste tänka om vad gäller vår säkerhets- och utrikespolitik i den nya världen där saker hänger ihop och där vi kan vara sårbarare än tidigare. Jag skrev själv om Piratpartiet och Afghanistan tidigare på min blogg men då påbörjades bara tankegången.

Nu håller garanterat inte alla Piratpartister med om vad jag skriver. Jag ber dock folk fundera på att hjärtat kan säga en sak och hjärnan en annan. Jag ser fram mot debatt och det kommer säkert att dyka upp andra funderingar. Partiet har ju i nuläget ingen åsikt i frågan utan den ligger utanför vår kompetens. Kanske blir det så framöver också och det accepterar jag förstås

Medan följer texten till Newsmill-artikeln med en del länkar inlagda. Men gå gärna till Newsmill och kommentera också!

---

BBC visar att röster köps och säljs i Afghanistan. The Economist har rapporterat att by- och klanhövdingar bestämmer hur alla deras "undersåtar" skall rösta. New York Times rapporterar om ett av jordens mest korrumperade samhällen där varje domare, polis, eller tjänsteman har prislistor för sina "tjänster". Samtidigt hotar talibaner att hugga fingret av varje Afghan som har en bläckdoppad fingertopp - tecknet på att man röstat. Och alla tycks överens om att landet egentligen styrs av opiumhandlande krigsherrar.

I detta centralasiatiska bergsland slänger klankrigare regelbundet ut kolonialmakter, inklusive de brittiska och sovjetiska imperierna. Man kan fråga sig vad Sverige gör där med nästan 500 man på militärt uppdrag.

En del påstår att vi är där för kvinnornas skull. Som liberal skulle jag uppskatta om alla på jorden erkändes de mänskliga rättigheter vi tar för självklara. Dock inser jag att det är långt dit och att det finns många sätt att agera för att komma närmare det målet. Var och en kan ju också fråga sig varför vi inte har skickat trupp till Saudiarabien. Det var ett av de tre länder som alls hade diplomatiska förbindelser med talibanerna och är dessas andliga föredöme. De är wahhabiter med samma extrema islamtolkning.

Det är historiskt okunnigt att tro att vi är där av frihetsskäl. Ironiskt nog infördes obligatorisk skolgång för flickor och andra liknande sociala reformer av den Sovjetstödda kommunistregeringen på 70-talet i ett Afghanistan som var ett mycket konservativt klansamhälle som styrdes av islam och "heder". För att motverka kommunismen försåg USA då islamistiska krigare med vapen. När Sovjetimperiet föll tog dessa talibaner över makten.

9/11 var den andra islamistiska terrorattacken mot World Trade Center. Den första skedde 1993. Därefter sprängde man de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania med 200 döda och tusentals skadade. Clinton svarade 1998 med missiler mot Sudan och Afghanistan som han ansåg huserade terrorister. Svaret i form av 9/11 var spektakulärt. USA förklarade då globalt krig mot terrorn och anföll Afghanistan på eget bevåg. FN:s säkerhetsråd har sedan godkänt att främmande länder skickar soldater för att hjälpa till att reda upp i kaoset. Sverige ställde snällt upp.

Vi är nu djupt inblandade i amerikansk "geopolitik" och uppfattas som ingående i en historia av amerikansk intervention i muslimska länder. Vi kan bli mål för terrorism på samma vis som Storbritannien och Spanien straffades när man drog i fält i Irak.

Terrorism är ett politiskt motiverat brott och kan inte krigas bort. Tvärtom föder dålig geopolitik terrorism. Jag tog i min Timbro-rapport Alternativ till Bodströmsamhället, upp kriget mot terroristerna som en drivkraft bakom det övervakningssamhälle som etablerade partier försöker införa genom långtgående kontroll av vår kommunikation.

Alliansregeringen har alltså beslutat att nätoperatörer från den 1 december skall skicka en perfekt kopia av en stor del av vår internettrafik till staten för sortering, genomgång och analys. Det handlar om FRA-lagen. Detta sägs vara nödvändigt för att skydda oss mot terrorister.

Den sittande regeringen driver en säkerhetspolitik som kan sammanfattas:

• Avveckla Sveriges militära försvar nästan helt.
  
• Skicka de små resurser vi har kvar till fjärran länder när det passar andra makter
  
• Gör istället Sverige till en internationell knutpunkt för avlyssning av nätet
  
• Skicka informationen till USA
  

Man får anta att det i ekvationen ligger någon form av militär utfästelse "om ryssen kommer" eftersom vi inte längre har ett försvar.

Ett vallöfte från Piratpartiet måste förstås bli att FRA-lagen rivs upp. Men dessutom måste en utredning omedelbart tillsättas som utvärderar Sveriges hela säkerhetspolitik, där ju signalspaning bara kan vara en liten del.

Piratpartiet har även starka kärnvärderingar i frågor om mänskliga rättigheter. Det smärtar att veta att folk i stora delar av världen lever under förtryck som kanaliseras genom religiösa, politiska och stamtänkande ledare. Afghanistan är bara ett litet exempel. Frågan är förstås vad vi realistiskt kan göra för att skapa en humanare värld. Vi invaderar exempelvis inte afrikanska länder för att de sysslar med kvinnlig omskärelse. Vi försöker förändra på andra sätt. Genom kunskap.

Piratpartiet är just kunskapsälskande. Det kan inte heller stoppas in i fack av för eller emot USA och Israel, som ju den svenska vänster- och högerskalan infekteras av. Själv studerade jag i USA och hade på flera sätt den bästa tiden i mitt liv där samt älskar det Amerika som står för frihet, entreprenörskap och individuella rättigheter.

Utifrån ett perspektiv av rationellt självintresse ser jag dock Sverige agera helt fel genom den säkerhetspolitik jag sammanfattat ovan. Vårt bästa skydd i en osäker värld håller på att förstöras: Det svenska passet.

Ingen övergripande debatt runt vår radikala sväng i säkerhetspolitiken har funnits eller dess konsekvenser. Man kan även misstänka att politiken underminerar vår förmåga att som liten nation på andra vis påverka världen i en liberalare och humanare riktning. Frågan är vad som alls uppnås i centralasien just nu.

Sverige bör enligt min mening militärt dra sig ur Afghanistan. Personligen skulle jag dessutom tycka att det hela är en chans för Piratpartiet att integrera sitt FRA-motstånd i en större politik som även inkluderar diskussioner om vad vi skall "göra istället". Det är en fråga man ofta får när man är informationspolitiskt liberal och motsätter sig statlig övervakning och kontroll.

OSCAR SWARTZ

---

För att förstå svårigheterna med att invadera och krossa ett land och sedan bygga upp det på vårt demokratiska vis kan vi ju titta på Irak. Det skall ju i stort sett vara färdigt nu.

Ändå mördas homosexuella på de mest förfärande vis: QX rapporterade för 4 månader sedan men nu har nyheten kommit ut större: QX, DN, SvD, Nyheter24, Dagen. Vad gör vi? Skickar soldater? Ja, åtminstone skickar man väl inte tillbaks en homosexuell irakier till infernot? Kan tipsa om en dokumentörfilm on HBT och hederskulturer som premiärvisas i Sthlm-Gbg-Malmö 28 sep-1 okt, Sämre än djur.

En bil sprängdes just utanför den säkraste zonen i hela landet. Eller om det var både granater och flera bomber. Minst 75 döda: Ex, DN, SvD.

Afghanistan i dagens tidningar: Ex, Ex, AB, AB, AB.

Dela med dig -eller bli rövknullad

Att inse när någon vill dela med sig av en upplevelse är en av de första saker ett barn lär sig: Följa någons blick i stället för att bara titta på den andres ögon. Senare kommer det omvända: Att själv vilja dela med sig genom att rikta blicken mot något eller genom att peka. Fenomenet kallas "joint attention", delat uppmärksamhetsfokus, och brukar betraktas som en del av att bli en fungerande människa. Autistiska barn anses ha bristfällig förmåga till det där.

Denna vilja att dela med sig av information, kunskap och upplevelser är stark. Och den är en orsak till att människan är stor och växer, att vi kan resa något som Manhattan ur en träskig ö istället för att bara bygga samma hydda om och om igen. Barn kan bli sjövilda om föräldrarna inte lyder deras uppmaningar om att "Tiiitta då!".

Det är fildelning de ägnar sig åt.

I förrgår kände jag själv att jag bara var tvungen att dela en upplevelse. Jag blev berörd och tyckte jag lärde mig en hel del. Precis när jag börjat lyssna på Sommar i P1 insåg jag att detta var ett stort program. Jag Twittrade ut ett meddelande och drog iväg ett mejl på ett par olika listor. Och mina tweets importeras automatiskt till Facebook. Efter programmet var jag tvungen att återigen twittra att folk inte skulle missa reprisen eller podcastversionen. Lisa Magnusson kände på samma sätt.Och kolla kommentarerna här.

En 80-åring berättade. Jag visste inte vem sommarpataren var men här hos Sveriges Radio finns presentationen av Günter Graffenberger. Men blev helt fångad. För hans berättelse om sitt liv när han blev skickad till nazistisk elitskola som 10-åring och som 16-åring blev utskickad att försvara Berlin mot Röda Armén i andra världskrigets slutskede är väldigt stark. Och mycket större än "bara" det där. Det kom att handla om enskilda människor som blir brickor inom stora system och där makten kontrollerar och manipulerar information för att få folk med sig. Och slutsatsen för min del: En väldigt stark känsla av att vi måste göra motstånd. Man kan lyssna live med hela musiken i 30 dagar. Eller ladda ned som MP3-fil med förkortad musik [36 MB].

Motstånd mot vad? FRA-kablarna skall inte kopplas in till exempel. Fyra juristerjournalister på DN Debatt visar precis hur Makten nu sprider rökridåer. Försöker få oss att tro på andra sanningar och bryter dessutom mot grundlagen. [EDIT: Juridiska experter håller med om kritiken].

ACTA är på gång. Detta är hemliga förhandlingar så långt borta från demokrati man kan komma men om frågor som väldigt kännbart kan påverka vår vardag och bygga ett olidligt samhälle. Här krävs stort motstånd! Idag talades det på HAR2009 i Amsterdam om ACTA. Man kan där ladda ned aktivisten Ante Wessels föreläsning som PDF för att se vad som är på G.

Det är dags att Centern levererar nu. Eller så skall (C) ut ur Riksdagen. Troligen är det så. Bort! För inte innebar väl Johan Linanders pressmeddelande om ACTA ett dugg? Svikarna måste röstas bort. Glöm inte att Piratpartiet fick 225.915 röster i EU-valet medan Centern fick 173.414 och (KD) fick 148.141.

Magnus Uggla skrev ju angående Spotify att han hellre blir våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av skivbolag. Och har man sett, det dök genast upp en bild där just det händer! Jag tycker Gottfrid ser nöjd ut!

Och när vi är inne på det ämnet: Såg ikväll one special night only fotoutställning av Luigi y Luca. Schysst blogg har de också med valspråket "Prostate and Heart". Bara Luigi var där dock, inte Luca. Och Karl Andersson, som drog dit mig.

Piratismen inte teknokratisk: Andreas Ekström har inte förstått

Andreas Ekströms tankar i Expressen om teknokrati är grunda, banala och en smula illvilliga, något som klarare framgår av hans egen bloggning om samma artikel.

Ekström oroar sig för att de som inte är online och tekniskt kunniga blir maktlösa när framfusiga teknoentusiatser som lever på nätet tar för sig.

För det första undrar jag vilken verklighet Ekström lever i: Den lilla skara av digibeller (digitala rebeller) som finns har ju knappt något gehör alls för sina idéer i maktens korridorer ännu. Om vi inte lyckas få Telia att ta strid mot FRA kommer snart vår kommunikation att med kopia sändas till en statlig avlyssningscentral. Ekströms stackare har bestämt detta. Vad gäller alla andra kommunikationsfrihetliga frågor tajtar ju staten och off-line-folket till möjligheterna hela tiden. Det är ju de som är Makten och de låter lagförslagen hagla.

För det andra är hans applicering av teknokrati på digibellerna rent felaktig. Ur Expressen: "Teknokrati är idén om att de i teknisk mening lämpade är de enda som räknas. Idén om att bara den som har rätt tekniska färdigheter ska ha makt. Teknokratin bygger på förekomsten av absoluta sanningar. ... De finns hos Piratpartiet, som avvisar oliktänkande på den sakliga grunden att den som inte håller med - inte har förstått.".

Fel! Andreas Ekström har inte förstått. Tjohej! Jag kan inte tala för varje enskild Pirat. Men jag har trots allt varit bland de drivande i Piratdebatten och har träffat en himla massa Pirater. Inte så få kommer från teknikhållet i samhället. Men om man tar de röster som hörs i debatten och får genomslag är det inte alls teknikperspektivet det gäller.

När jag själv talar om att andra "inte förstått" menar jag inte svaret - "den absoluta sanningen". Jag menar att de inte ens förstått att det faktiskt finns en frågeställning som har aktualiserats, saker som nu måste diskuteras. Det är ju de stackars maktlösa i Ekströms värld - off-line-folket - som anser att de sitter på den absoluta sanningen och insisterar på den.

De kallar denna sanning för teknikneutralitet och den används för att slippa tänka och diskutera. De vill att allt skall vara som förr. Det är där vi hittar något som kanske kan likna "teknokrater" i Ekströms bemärkelse. Jag tog upp den där skevheten i verklighetsbeskrivningen tidigare i en läsvärd reflexion över Nicklas Lundblads understreckare om upphovsrättsdebatten.

Copyriot kritiserar Ekströms teknokrattext - en smula. Nu skrev ju Rasmus Fleischer det där medan han levererade bokmanus så ofullständigheten i kritiken kan man ursäkta.

Men jag tänker ju så här: Det finns en växande grupp människor som känner vad som är på gång. Ja, jag tror att vi är föregångare. Vi skall inte skämmas för det. Och det har absolut inte med "teknokrati" att göra.

Professor James Boyle @Stanford University, mars 2006. Foto: Oscar Swartz

Vi kan ju ta en tänkare som James Boyle som exempel. Han är juridikprofessor på Duke University i North Carolina. Redan 1996 skrev han boken Shamans, Software & Spleens: Law and the Construction of Information Society. Han saknade en "critical social theory of information society" och skulle väl med vanliga amerikanska måttstockar betraktas som en left-liberal.

Notera vad han gör i boken: Han ifrågasätter - eller blottlägger - författarparadigmet: "This then is the story of the imperial author and the role that the ideology of authorship might play in an information society." Vi har varit vana vid att sätta The Author, kreatören, på piedestal. Däruppe. Boyle visar då att denna ideologi för en massa negativa konsekvenser med sig i ett informationssamhälle. Det är alltså sådant Piraterna diskuterar för fullt men som Andreas Ekström föredrar att kalla "teknokrati" (!!).

Samma år, 1996, skrev jag själv min första ansats till kritik av upphovsrätten i informationssamhället. Den finns som en liten del i en Timbro-skrift. Jag var själv alltså i några år på 1990-talet en heltidsarbetande kulturskribent, dock aldrig konservativ som Ekström.

Nu börjar det Boyle talade om att sippra ut. Fast givetvis finns det inte bara en "author" till den där debatten. Något "origo" finns inte i diskurser. Själv var jag omedveten om Boyle ända till 2005. Våren 2006 fick jag sedan Publicistklubbens stipendium för att besöka en konferens på Stanford University som anordnades av Lawrence Lessig för att fira 10-årsjubiléet av just Boyles bok. En fotoberättelse från den resan har jag publicerat här.

Det finns alltså skäl att tro att de som Andreas Ekström ser som "teknokrater" i själva verket utgör det kulturella avantgardet, något som kanske borde hyllas av kulturskribenter i stället för att smädas.

Jag tänker på spridningen av idéer. Everett Rogers blev kändis på idén om "diffusion of innovations", hur nyheter sprids. Det är en modell som använts väldigt mycket i samhällsvetenskaperna. Modellen där man kan dela in befolkningen i "innovators", "early adopters", "early majority", "late majority" och "laggards". Tills en ny teknik, uppfinning, idé har slagit igenom. Mobiltelefon till exempel. Nu har även the laggards, eftersläntrarna, tagit den till sig. Vad gäller Piratismen kanske vi just har passerat över från innovators till "early adopters"?

Och jag tror att fler kommer att konverteras och se problemen vi ställs inför i samband med teknikskiftet. Alla kommer inte att finna samma svar. Det gör inte piraterna heller. Piratpartiets principprogram har ju stötts och blötts och är förstås en kompromiss mellan lika många viljor och svar som det finns individer. Det gemensamma är att alla förstår frågorna och inte bara häver ur sig teknikneutralitet som oreflekterat svar. Programmet är framme vid version 3.3 nu.

Eller tag Harvardprofessorn Clayton M. Christensen som introducerade begreppet "disruptive technology" inom managementlitteraturen för att beteckna teknikskiften som inte förutsågs av existerande aktörer på en marknad och som därför rejält kan skaka om.

i Sverige har vi Mathias Klang på IT-universitetet i Göteborg, vars doktorsavhandling hette just Disruptive Technology: Effets of Technology Regulation on Democracy. Han studerade lagstiftares impulser att reglera internet- och kommunikationsteknologi. Han definierade också sex olika demokratiska kärnvärden och studerade hur lagstiftningen påverkade dessa. Slutsatsen var att lagstiftarnas arbete ofta trycker ned teknologi som har positiva egenskaper vad gäller de där värdena. I slutänden undertrycker de själva den demokrati de är en del av när teknologin är disruptive, omruskande. Är det teknokratiskt att påpeka sådant?

Inom Piratismen är man faktiskt medveten om - och villig att diskutera och ta politika konsekvenser av - de sociala, affärsmässiga, kulturella, idémässiga, demokratiska, beteendemässiga, livsstilsmässiga, kommunikativa ... förändringar som faktiskt kan bli effekten av teknologiskiftet. Men det är något helt annat än att vara "teknokrat". Piratisterna försöker övertyga. Jag skulle hävda att vi Pirater är de verkliga humanisterna här. Som ser människan i detta nya tekniska landskap.

Kommunikationsfrihet är grunden inom Piratismen. Fri kommunikation utan generell övervakning från maktens sida. Varje intervention i den fria kommunikationen måste motiveras och utredas väldigt noga.

De konservativa säger att vi måste begränsa den fria kommunikationen radikalt för att få stopp på Piraterna, de som utan att betala pengar till någon "author" överför digitala filer mellan sig. Piratister anser förstås att vi inte skall övervaka, avlyssna eller filtrera nätet. Men vi nöjer oss inte med att säga att det är ett integritetsintrång att övervaka, avlyssna och filtrera; aktiviteter som i slutänden påverkar det demokratiska fundamentet, precis som Mathias Klang visade.

Piratisterna föreslår ett alternativ att få bukt med brottsligheten: Legalisera digitalt icke-kommersiellt delande av filer. Men föreslår också alternativa affärsmodeller än att ta betalt per exemplar eftersom exemplarförsäljning helt enkelt går emot den mänskliga naturen och ekonomiska naturlagar i en digital nätverksvärld.

Det är klart att Pirater även här kunde nöjt sig med att säga: "Ingen övervakning, basta! Fast vi tar inte ställning i immaterialrättsfrågor, det har inte med integriteten att göra på annat vis än att vi måste få kommunicera fritt och ha yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter".

Jaha, men om hela kulturen går under då?? säger den konservative.

Poängen är att Pirater ser en alternativ och upphetsande utveckling med nya sätt att producera, distribuera och sälja kultur. Och är öppna för att den kultur som överlever i den piratistiska världen möjligen kommer att se ganska annorlunda ut än den vi är van vid. Industriellt massproducerade topp-40-låtar kan mycket väl vara något som tillhörde det förlutna. Pirater sörjer inte detta utan ser positivt på alternativa framtider.

Finns det andra frågor där Piratismen implicerar alternativa lösningar på "problem" som kan uppstå eller förvärras eller förtydligas genom den digitala nätverksutveckling som många är oroade över? Eller måste vi säga: Ingen uppfattning, det är kommunikativ integritet som gäller helt enkelt?

Det tänkte jag ta upp i några postningar som kommer att följa denna.