Andreas Ekströms tankar i Expressen om teknokrati är grunda, banala och en smula illvilliga, något som klarare framgår av hans egen bloggning om samma artikel.
Ekström oroar sig för att de som inte är online och tekniskt kunniga blir maktlösa när framfusiga teknoentusiatser som lever på nätet tar för sig.
För det första undrar jag vilken verklighet Ekström lever i: Den lilla skara av digibeller (digitala rebeller) som finns har ju knappt något gehör alls för sina idéer i maktens korridorer ännu. Om vi inte lyckas få Telia att ta strid mot FRA kommer snart vår kommunikation att med kopia sändas till en statlig avlyssningscentral. Ekströms stackare har bestämt detta. Vad gäller alla andra kommunikationsfrihetliga frågor tajtar ju staten och off-line-folket till möjligheterna hela tiden. Det är ju de som är Makten och de låter lagförslagen hagla.
För det andra är hans applicering av teknokrati på digibellerna rent felaktig. Ur Expressen: "Teknokrati är idén om att de i teknisk mening lämpade är de enda som räknas. Idén om att bara den som har rätt tekniska färdigheter ska ha makt. Teknokratin bygger på förekomsten av absoluta sanningar. ... De finns hos Piratpartiet, som avvisar oliktänkande på den sakliga grunden att den som inte håller med - inte har förstått.".
Fel! Andreas Ekström har inte förstått. Tjohej! Jag kan inte tala för varje enskild Pirat. Men jag har trots allt varit bland de drivande i Piratdebatten och har träffat en himla massa Pirater. Inte så få kommer från teknikhållet i samhället. Men om man tar de röster som hörs i debatten och får genomslag är det inte alls teknikperspektivet det gäller.
När jag själv talar om att andra "inte förstått" menar jag inte svaret - "den absoluta sanningen". Jag menar att de inte ens förstått att det faktiskt finns en frågeställning som har aktualiserats, saker som nu måste diskuteras. Det är ju de stackars maktlösa i Ekströms värld - off-line-folket - som anser att de sitter på den absoluta sanningen och insisterar på den.
De kallar denna sanning för teknikneutralitet och den används för att slippa tänka och diskutera. De vill att allt skall vara som förr. Det är där vi hittar något som kanske kan likna "teknokrater" i Ekströms bemärkelse. Jag tog upp den där skevheten i verklighetsbeskrivningen tidigare i en läsvärd reflexion över Nicklas Lundblads understreckare om upphovsrättsdebatten.
Copyriot kritiserar Ekströms teknokrattext - en smula. Nu skrev ju Rasmus Fleischer det där medan han levererade bokmanus så ofullständigheten i kritiken kan man ursäkta.
Men jag tänker ju så här: Det finns en växande grupp människor som känner vad som är på gång. Ja, jag tror att vi är föregångare. Vi skall inte skämmas för det. Och det har absolut inte med "teknokrati" att göra.
Professor James Boyle @Stanford University, mars 2006. Foto: Oscar Swartz
Vi kan ju ta en tänkare som James Boyle som exempel. Han är juridikprofessor på Duke University i North Carolina. Redan 1996 skrev han boken Shamans, Software & Spleens: Law and the Construction of Information Society. Han saknade en "critical social theory of information society" och skulle väl med vanliga amerikanska måttstockar betraktas som en left-liberal.
Notera vad han gör i boken: Han ifrågasätter - eller blottlägger - författarparadigmet: "This then is the story of the imperial author and the role that the ideology of authorship might play in an information society." Vi har varit vana vid att sätta The Author, kreatören, på piedestal. Däruppe. Boyle visar då att denna ideologi för en massa negativa konsekvenser med sig i ett informationssamhälle. Det är alltså sådant Piraterna diskuterar för fullt men som Andreas Ekström föredrar att kalla "teknokrati" (!!).
Samma år, 1996, skrev jag själv min första ansats till kritik av upphovsrätten i informationssamhället. Den finns som en liten del i en Timbro-skrift. Jag var själv alltså i några år på 1990-talet en heltidsarbetande kulturskribent, dock aldrig konservativ som Ekström.
Nu börjar det Boyle talade om att sippra ut. Fast givetvis finns det inte bara en "author" till den där debatten. Något "origo" finns inte i diskurser. Själv var jag omedveten om Boyle ända till 2005. Våren 2006 fick jag sedan Publicistklubbens stipendium för att besöka en konferens på Stanford University som anordnades av Lawrence Lessig för att fira 10-årsjubiléet av just Boyles bok. En fotoberättelse från den resan har jag publicerat här.
Det finns alltså skäl att tro att de som Andreas Ekström ser som "teknokrater" i själva verket utgör det kulturella avantgardet, något som kanske borde hyllas av kulturskribenter i stället för att smädas.
Jag tänker på spridningen av idéer. Everett Rogers blev kändis på idén om "diffusion of innovations", hur nyheter sprids. Det är en modell som använts väldigt mycket i samhällsvetenskaperna. Modellen där man kan dela in befolkningen i "innovators", "early adopters", "early majority", "late majority" och "laggards". Tills en ny teknik, uppfinning, idé har slagit igenom. Mobiltelefon till exempel. Nu har även the laggards, eftersläntrarna, tagit den till sig. Vad gäller Piratismen kanske vi just har passerat över från innovators till "early adopters"?
Och jag tror att fler kommer att konverteras och se problemen vi ställs inför i samband med teknikskiftet. Alla kommer inte att finna samma svar. Det gör inte piraterna heller. Piratpartiets principprogram har ju stötts och blötts och är förstås en kompromiss mellan lika många viljor och svar som det finns individer. Det gemensamma är att alla förstår frågorna och inte bara häver ur sig teknikneutralitet som oreflekterat svar. Programmet är framme vid version 3.3 nu.
Eller tag Harvardprofessorn Clayton M. Christensen som introducerade begreppet "disruptive technology" inom managementlitteraturen för att beteckna teknikskiften som inte förutsågs av existerande aktörer på en marknad och som därför rejält kan skaka om.
i Sverige har vi Mathias Klang på IT-universitetet i Göteborg, vars doktorsavhandling hette just Disruptive Technology: Effets of Technology Regulation on Democracy. Han studerade lagstiftares impulser att reglera internet- och kommunikationsteknologi. Han definierade också sex olika demokratiska kärnvärden och studerade hur lagstiftningen påverkade dessa. Slutsatsen var att lagstiftarnas arbete ofta trycker ned teknologi som har positiva egenskaper vad gäller de där värdena. I slutänden undertrycker de själva den demokrati de är en del av när teknologin är disruptive, omruskande. Är det teknokratiskt att påpeka sådant?
Inom Piratismen är man faktiskt medveten om - och villig att diskutera och ta politika konsekvenser av - de sociala, affärsmässiga, kulturella, idémässiga, demokratiska, beteendemässiga, livsstilsmässiga, kommunikativa ... förändringar som faktiskt kan bli effekten av teknologiskiftet. Men det är något helt annat än att vara "teknokrat". Piratisterna försöker övertyga. Jag skulle hävda att vi Pirater är de verkliga humanisterna här. Som ser människan i detta nya tekniska landskap.
Kommunikationsfrihet är grunden inom Piratismen. Fri kommunikation utan generell övervakning från maktens sida. Varje intervention i den fria kommunikationen måste motiveras och utredas väldigt noga.
De konservativa säger att vi måste begränsa den fria kommunikationen radikalt för att få stopp på Piraterna, de som utan att betala pengar till någon "author" överför digitala filer mellan sig. Piratister anser förstås att vi inte skall övervaka, avlyssna eller filtrera nätet. Men vi nöjer oss inte med att säga att det är ett integritetsintrång att övervaka, avlyssna och filtrera; aktiviteter som i slutänden påverkar det demokratiska fundamentet, precis som Mathias Klang visade.
Piratisterna föreslår ett alternativ att få bukt med brottsligheten: Legalisera digitalt icke-kommersiellt delande av filer. Men föreslår också alternativa affärsmodeller än att ta betalt per exemplar eftersom exemplarförsäljning helt enkelt går emot den mänskliga naturen och ekonomiska naturlagar i en digital nätverksvärld.
Det är klart att Pirater även här kunde nöjt sig med att säga: "Ingen övervakning, basta! Fast vi tar inte ställning i immaterialrättsfrågor, det har inte med integriteten att göra på annat vis än att vi måste få kommunicera fritt och ha yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter".
Jaha, men om hela kulturen går under då?? säger den konservative.
Poängen är att Pirater ser en alternativ och upphetsande utveckling med nya sätt att producera, distribuera och sälja kultur. Och är öppna för att den kultur som överlever i den piratistiska världen möjligen kommer att se ganska annorlunda ut än den vi är van vid. Industriellt massproducerade topp-40-låtar kan mycket väl vara något som tillhörde det förlutna. Pirater sörjer inte detta utan ser positivt på alternativa framtider.
Finns det andra frågor där Piratismen implicerar alternativa lösningar på "problem" som kan uppstå eller förvärras eller förtydligas genom den digitala nätverksutveckling som många är oroade över? Eller måste vi säga: Ingen uppfattning, det är kommunikativ integritet som gäller helt enkelt?
Det tänkte jag ta upp i några postningar som kommer att följa denna.
Recent Comments