Oscar Swartz :: Texplorer

Om FRA-kablarnas inkoppling

Opassande ställer frågan Vad gjorde du när kablarna kopplades in?. 1 dec 2009 är en väldigt ironisk dag för mig. Man behöver bara gå till Wikipedia för att se det. Jag nämnde det för Joakim Jardenberg när vi talade/satt i panel på Medieakademin i Göteborg i veckan som gick. Temat var "Solidaritet - den nya digitala revolutionen?". Han skrev det på sin blogg och sedan har jag sett andra som upprepat det på Facebook.

Så jag får väl erkänna att jag fyller 50 på tisdag även om jag gör allt för att förneka det. Jag är intresserad av transhumanismen och tycker att vi borde visa människans storhet genom att bota döden och få oss att leva i evighet, vilket jag nämnt några gånger. Det går om vi vill. Tyvärr kommer väl landvinningarna lite för sent för mig.

Jag tänkte ju ganska länge att jag skulle kandidera till riksdagen för Piratpartiet och hade då tänkt ta tillfället i akt med något lanseringsparty som kunde fungera som det där påbjudna 50-årsfirandet också. Fast jag bestämde mig ju för att inte kandidera och checka ut som aktivist.

Så om någon tycker att de borde tillhöra dem som borde blivit bjuden till kalas kan jag meddela att det inte finns något att bli bjuden till. Födelsedagar skall i princip sörjas, inte firas. När jag gör något som jag vill fira framöver kan det bli party dock. Då måste jag nog checka ut som aktivist som jag lovade för att i stället producera andra saker.

Jag försöker men blir ju så engagerad av galenskap. En sista grej om FRA-lagen här. Det pågår ju en kampanj på bloggar och Facebook nu, där man vill att operatörerna med TeliaSonera i spetsen visar att de vill skydda sina kunders kommunikation och inte bara passivt acceptera en kontroversiell lagstiftning. Det kan de visa genom att testa lagen juridiskt. Att ta strid i domstol.

Fråga är ju vilka operatörer som nu den 1 december kommer att börja kopiera över vår information till den statliga avlyssningscentralen FRA. Den överlägset största och uppenbara är TeliaSonera. Var skall man tro att samverkanspunkterna ligger, dvs den plats där TeliaSonera kopplar in sina kablar i FRA:s hemliga nät och börjar kopiera över trafik? Det kan ju vara kul att känna sig arg när man passerar ett bergrum med avlyssningskablar.

En titt på TeliaSonera International Carriers egen karta över "Capacity Backbone" ger förmodligen svaret för den första, största och viktigaste samverkanspunkten. Jag gjorde en skärmdump men vem som helst kan ju gå till deras webb och titta. Bilden är klickbar för större variant:

Capacity Backbone är nog det närmaste de de fysiska fibrernas dragningar man kommer. IP Backbone och Voice backbone är ganska lika men de indikerar ju snarare logiska nät som ligger ovanpå kapaciteten. Den samlade bilden blir att TeliaSonera från två noder i Stockholm (Fredhäll och Hammarby) har fiber som korsar gränsen med terminering i Oslo, Köpenhamn, Helsinki och Vilnius. Från Köpenhamn går nätet vidare till USA, ned i Europa osv. Och från Helsinki går det vidare till Ryssland, vars transittrafik genom Sverige sägs vara en viktig bit man vill åt genom signalspaning. Från Göteborg finns också förbindelser till Oslo och Köpenhamn. Från Malmö finns till Köpenhamn. (Och köpenhamn som är så viktigt för vidaretrafik måste givetvis ha flera förbindelser med Sverige på det viset för att nätet skall ha redundans och trafiken hitta andra vägar om en ledning skulle råka klippas).

Det är en ganska logisk slutsats att samverkanspunkterna med FRA ligger i Telias egna huvudnoder eftersom dessa bör vara skyddsklassade och så säkra något kan bli. Det handlar ju om landets infrastruktur. Hammarbynoden är ju välkänd under teletornet vid Hammarby Fabriksväg, inne i berget. Därinne i berget kommer med väldigt stor sannolikhet kablarna att kopplas in på först, kanske redan på tisdag då, kanske även med en kopia av trafik från Fredshällsledningarna till Helsinki och Oslo.

[Nätaktivister kan ju vara intresserade av att se vad TeliaSonera International Carrier erbjuder för "tjänst" till sina operatörer: Att genom "deep packet inspection" och "intelligent routing" göra nätsajter som av Internet Watch Foundation påstås innehålla "child sexual abuse" oåtkomliga. Det hade jag inte en aning om. Detta ligger på en helt annan nivå än det svenska Ecpat-filtret (ja, jag VET att det formellt inte drivs av Ecpat, men Ecpat kallar ju till kritikmöten när folk kritiserar filtret). Internet Watch Foundation känt för att ha blockerat delar av Wikipedia pga en bild av ett skivomslag från 1970-talet.]

Jag lade ju fram en idé på IT-Universitetet i Göteborg om hur ett juridiskt testande av FRA-lagen måste gå till och vem som bör göra det. Många anser ju faktiskt att den strider mot Europakonventionen och att vi som medborgare blir fråntagna grundläggande mänskliga rättigheter av de riksdagsledamöter som röstat för lagen.

En Facebookgrupp, Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol, startades (av Robert Bengtsson). Nu tror jag ju inte att en kampanj kan ha framgång egentligen. Det skulle krävas enorm kundbojkott el dyl. Förmodligen är Telia en stor leverantör till FRA av deras hemliga nät. Och svenska staten är störste enkilde ägare i bolaget. Men man kan ju känna sig bättre om man gjort något i alla fall.

Ett öppet blogginlägg som man uppmanar andra att publicera cisrkulerar just nu, Upprop: Telia - ta FRA-lagen till domstol. Finns hos Annarkia, Scaber Nestor, Sossar mot Storebror, Den Nya Medborgarrättsrörelsen, Archangel, Darkangel och Mumma, Signerat Kjellberg, Den digitala parkbänken, Sagor från livbåten, Piratpartisten, Thorlin, Sandrability, Bloggvärldsbloggen, Aspiebloggen, Farmorgun, Pesptraktelser, Humblebee.net, JensO, Beelzebjörn, Röd Libertarian, Calandrella, ProjO, Christian Engström, Webhackande, Liberal & Långsint, Osmidigt, Solid Block of Ise, Johan Ronström, Personlig Utveckling?, Bandhunden Skäller, Infallsvinkel, Hearts of Joy, Primarys Blog, Alliansupproret, Integritet & frihet, Tieowbeijas, The Pheleroxian Blog, Mattias Bjärnemalm, Skivad Lime, OlofB, OlofB, OlofB, Enligt min Humla, Daniel och de små tomtanra, hannes2peer, Beelzebjörn.

Cut eller Uncut: Om förhudens långa svans

Jag skrev en krönika om förhudar i Computer Sweden häromdagen (japp, i en datatidning!). Jag citerade där yttrandefrihetsspecialistjournalisten Anders R Olssons vackra ord om att målet med informationsfrihet är att alla skall kunna ”nå kunskap om sitt eget samhälle och om andra människors livsvillkor”.

Här på bloggen tänkte jag hävda att många sitter och tycker en himla massa teoretiska saker utan att inse att nätet skulle kunna ge dem nya infallsvinklar och direktkunskap i frågan. Nätet är en fantastisk kunskapskälla där våra vyer kan vidgas på det sätt Olsson föreställer sig.

Omskärelse av pojkar debatterades mycket i somras med artikelserier i SvD, ledarartiklar i alla stora tidningar, massor av bloggkommentarer. Referenser kommer nedan. Folkpartiet hade just landsmöte. Den hetaste debatten under en av dagarna gällde just det ämnet. Man avslog motioner som tyckte det är oliberalt att tillåta föräldrar att skära bort delar av sina omyndiga barns kropp. Jag hade redan skickat in min krönika till CS innan dess men den ser ju ut som en tanke nu. SNOP rapporterar också.

Själv var jag för någon månad sedan på Pornfilmfestival Berlin, vilket inte är en festival för porrfilmer utan en filmfestival med "porr" som tema. En tämligen kulturell händelse i Berlin. Där såg jag bl.a. Stalags - Holocaust and Pornography in Israel, en dokumentär om en typ av kiosklitteratur som var megastor i Israel på 60-talet och alla hade samma tema: Nazistiska sadistiska kvinnliga lägervakter som sexuellt utnyttjade och torterade krigsfångar. Tills hämnden kom på slutet.

Isreliske kulturkritikern Ari Libsker hade gjort den fascinerande filmen Stalags och var där personligen. Libsker hade även gjort en kort dokumentär som var kontroversiell och nedtystad. Den heter Circumcision och handlar om den judiska traditionen att skära bort förhuden på gossebarn. Circumcision kan ses i sin helhet på Google Video.

Det är lätt att ha åsikter om det principiellt illiberala i att fysiskt ingripa i pojkars anatomi. Om fysisk integritet och kroppsligt självbestämmande. Det är lätt att citera statistik från Afrika och säga att omskurna män verkar ha mindre risk att drabbas av HIV. Det är lätt att hävda religionsrihet och det är lätt att påstå att den inte får drabba oskyldiga barn. Och det är lätt att säga att ingen blir drabbad eftersom omskurna män inte tycks må dåligt. Och det är lätt att säga att de kanske inte vet hur det vore att inte vara omskuren och ha kvar känslig vävnad.

I min Computer Sweden-krönika ville jag dock visa att det på nätet finns mängder av män som gör allt de kan för att återskapa sina bortskurna förhudar. Uppenbarligen känner de sig misshandlade och ägnar åratal åt projektet och att det uppstått små hemmmaproducenter av produkter för ändamålet. Ingenjören jag skriver om jobbar visst heltid med sin fru sedan 2008 och säger sig ha mer ån 10.000 kunder, främst i det väldigt omskurna USA. Ja, vanliga vita kristna genomsnittsamerikaner är i allmänhet omskurna, vilket många kanske inte vet.

Internet är en fantastisk källa till kunskap "om andra människors livsvillkor", som Anders R Olsson skrev. Man kan se rakt in i communities man kanske inte visste fanns och faktiskt ta del av personliga upplevelser, fjärran från statistik över hela populationer. Den som söker på foreskin restoration som jag nämner i artikeln möter kanske en ny värld.

Nätet tycks ligga före. Som en recension av professor Leonard B. Glicks bok Marked in Your Flesh: Circumcision From Ancient Judea to Modern America säger: "The anti-circumcision crowd is not just on the Internet anymore". The Long Tail, nätets långa svans, syns tydligt, där utspridda små grupper kan göra sig hörda, utveckla produkter, sälja globalt och dessutom kanske växa.

Jag kan konstatera (utan undersökningar eller vetenskap) att världens främsta kukexperter anser att det är en hyfsat viktig faktor. Jag talar om homosexuella män - (experter eftersom de både har vuxit upp med och gillar kuk och i många fall avverkar fler än den genomsnittliga kvinnan). Eller åtminstone: En signifikant del av dem anser att det är en viktig faktor. Den som varit runt på sexdejtingsajter vet nämligen att det är ytterst få män som specifikt söker omskurna män. Däremot är det vanligt att en man specifikt anger att han är mer intresserad av en "uncut". Porrvärlden kan säga något också: om man söker på Google får man just nu 132.000 träffar på "Uncut cocks" medan "cut cocks" får 9.640. Omskurna män har ett visst drag av andrasortering äver sig även om frågan för de flesta inte är superviktig. Sådnaa faktorer har jag aldrig sett nämnas ens.

Bloggare och tidningsskribenter om frågan: jj.n, Nonicoclolasos, Motpol, Badlands Hyena, Sanna Rayman (svD), Paulina Neuding (SvD), Niklas Frykman (fp), Magnus Betnér, Pelle Billing, Ali Esbati (v), Ia, Rick Falkvinge (pp), Mattias Lönnqvist (fp).

Peter Wolodarski (DN) citerar läkaren och professorn Hans Rosling som tycks anse att man borde omskära alla pojkar precis som man vaccinerar barn. Andra läkare talar om stympning och vägrar utföra operationerna. Expressens ledare tycker att det är som att stänka vatten på ett barn vid dopet.

SvD hade en serie om traditionen att omskära pojkar: en [1], [2], [3].

En annan judisk-ortodox kritisk dokumentärfilmare är Eliyahu Ungar-Sargon. Hans Cut - The Film kan ses på hans webb.

Här var alltså min krönika i Computer Sweden om någon missade :).

Brevhemlighet?

Jag fick just ett brev som passerade rikets gräns. Inte ett paket. Ett platt brev. Det öppnades och genomsöktes av svenska tullen. De var vänliga nog att försluta det med en bit tejp som berättade vad de gjort.

Här är brevet:

Jag känner mig inte alls bekväm med detta. Vad fan har de för rätt att öppna förtroliga meddelanden som folk vill skicka till mig?? Svin!! Nu menar jag inte juridisk rätt, utan mänsklig, filosofisk, moralisk.

Nåväl, de kanske blev förvånade. Eller roade. Eller häpna, Inte vet jag. Jag skiter ju egentligen i vad statstjänstemän tror och tycker angående mig och min person. Jag står fri från allt. Men öppnade brev kan i princip användas mot dissidenter och obekväma riksdagsmän.

Svin!! Detta känner jag väldigt starkt efter att ett enda brev blev sprättat.

Men kom då ihåg: FRA får söka igenom nästan all kommunikation som passerar rikets gräns. Det måste alla operatörer försöka sätta stopp för.

Upphovsrättsreform i kantarellsås ?

Välkände juridikprofessorn Lawrence Lessig föreläste i riksdagens gamla kammare igår, inbjuden av Karl Sigfrid (m), Lage Rahm (mp) och Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket. (Jag tog några bilder, klickbara)

Precis som Copyriot har jag sett Lessig föreläsa tidigare. Ja två av gångerna var Rasmus och jag faktiskt på samma konferenser: Wizards of OS 4, samt 23C3. Dessutom på Stanford.

Jag håller med Rasmus. Jag tror inte att Lessig tidigare tryckt så hårt på att kopior i den digitala världen saknar betydelse. Eller värde. Exemplar finns inte. All digital användning producerar kopior/exemplar. I Danmark tolkade man ju till och med upphovsrättslagen så att även internetoperatörer producerade olagliga kopior av digitala verk genom att transportera datapaket genom sina routrar. Enligt lagen tillverkas faktiskt kopior fast det bara är paket som flyter igenom en maskin. Men de är flyktiga och nödvändiga för transporten och är därför specifikt tillåtna, just för att kommunikationsoperatörer alls skall kunna transportera på digitalt vis utan att begå intrång.

Inte heller har Lessig tidigare tryckt så hårt på att en hel generation växer upp som är kriminell. De vet att de gör saker som är olagliga men struntar i det för att de inte tycker att de gör något fel. Förtroendet för rättsstaten urholkas och Lessig verkade se en risk för kommande samhällsfarlig anarki som en följd. Och han ger ungarna rätt förstås. Nuvarande copyrightlagstiftning är INSANE, vansinnig. Han tryckte hårt på detta och hade väl hoppats att fler riksdagsledmöter vore där.

Lessig vill inte avskaffa upphovsrätten. (Inte jag heller!) Istället lade han fram ett förslag på hur en reform skulle se ut. Mikael Zackrisson på Veckans Affärer redogör för förslaget.

Själv ställde jag en fråga eftersom hans föreslagna lagstiftning skilde väldigt strikt på proffs och amatörer. Olika regler skulle gälla. Jag undrade om den uppdelningen är relevant och möjlig.

(1) Jag har påpekat tidigare att de som man i efterhand betraktar som "kulturarbetare" är just de som under en viss lagstiftningsregim lyckades överleva. "Proffsen" utsorteras som en funktion av den lagstiftning han vill ha. I teoretiska termer är de två grupperna alltså en funktion av de lagar han skapar. Han ser i stället lagarna som en funktion av den oberoende variablen "grupp" som kan anta två värden, proffs och amatör.

(2) Proffsen börjar nu anpassa sitt beteende till den nya världen. Musiker kan exempelvis sprida sina låtar fritt för att i stället tjäna på sina spelningar. Har de då exkluderat sig från den grupp av proffs som vill ha betalt för sin musik på nätet? Ja, enligt Lessigs resonemang tror jag det. De som lägger ut sina grejer utan att blockera eller sätta prislappar är med hans definition amatörer.

Jag har länkat en egen betraktelse över det där "problemet" många gånger tidigare men den är läsvärd.

Lawrence Lessig ansåg att politiken i USA är för korrumperad av penningstarka intressen för att immaterialrätten skall kunna korrigeras till att bli "sane", vettig. Men han hade hopp om Sverige. Framhöll vår piratrörelse och vår långt komna debatt i frågorna. Världen hoppas på Sverige. Japp, jag vet!

Jag åt lunch med Camilla Lindberg (fp) efteråt. På samma ställe satt Henrik Pontén och Lars Ilshammar som också hört Lessig. Vi joinade dem vid kaffet och Pontén sa att han och filmbranschen inte alls skulle ha några svårigheter att svälja delar av Lessigs förslag som gick ut på att släppa "orphans" fria. Hmm, fan tro't! Misstänker att djävulen skulle ligga i detaljerna där och att Hollywood inte är informerat. Som ett lunchsnack dög det dock.

"Orphans", "föräldralösa barn", kallar man alltså verk som inte är i "tryck" eller produktion idag och inte utnyttjas kommersiellt. Men som ändå är inlåsta av rättighetshavare som kanske ingen vet vem det är ens, eftersom rättigheter säljs och ärvs och ges bort utan att det finns något register över innehavare. Lessig hävdade att 75 % av de 18 miljoner böcker som Google skannar in är just sådana.

Men nog hade det varit bra om vi kunnat enas om det där vid lunchbordet: en pirat, en antipirat, en forskare, en lagstiftare och sedan en HD-domare jag känner som satt ytterligare ett bord bort. (Eller egentligen var det nog nästan hela Högsta Domstolen skulle jag tro). Vi hade kunnat sätta tumavtryck i kantarellsås och proklamerat för världen att vi just reformerat upphovsrätten ganska radikalt. Ett steg på vägen i alla fall!

Nåväl, Lessig lyckades få många att inse att det faktiskt finns åtminstone delar av dagens lagar som är just "insane". Man kände förresten en hel del folk där på föreläsningen: akademiker som Stefan Görling, Mathias Klang, Daniel Westman, politiker som Mary X Jensen (m), Ung Pirat-ordföranden Stefan Flod, riksdagsmannen Max Andersson (mp), nätkunniga Teliajurister som Patrik Hiselius, journalister som Linus Larsson (har dock inte sett något på IDG.se ännu men det kommer nog då). Per Strömbäck ställde en fråga till Lessig också.

På tal om Teliajurister startade Robert Bengtsson en Facebookgrupp idag: Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol, baserat på den idé jag lade fram på IT-Universitetet i torsdags. (Jag vill förresten påpeka att jag tycker Patrik Hiselius är en viktig juridisk röst när det gäller att försvara operatörernas neutrala roll, vilket i sin tur är en förutsättning för kommunikationsfrihet. Jag har redogjort för hans starka insatser mitt i lejonets kula tidigare).

Dagens Nyheter bevakade Lessigs besök bra: DN, DN, DN (Lessig om ACTA), DN video

Att sätta stopp för FRA-kablarna

Jag är hemma efter en föreläsning på IT-Universitetet i Göteborg. Jag lovade ju att visa hur man faktiskt kan förhindra kablarna att kopplas in den 1 december som tänkt. (Sorry, jag somnade efter föreläsning och sedan sen middag igår kväll så postningen blev hängande i natt.)

Jag påpekade i debattartikeln Telia måste ta strid mot FRA-lagen i SvD ett par dagar innan FRA-omröstningen i Riksdagen den 18 juni 2008 att lagen ju inte riktar sig mot oss enskilda människor. Vi kan inget göra själva. Man tvingar inte oss att göra något som vi sedan kan vägra, genom civil olydnad el dyl. Vår kommunikation tas ifrån oss utan att vi kan ingripa direkt.

Lagen om signalspaning riktar inte ett tvång mot oss utan mot fiberägande operatörer, de som äger kabel som passerar rikets gräns. Det finns kanske bara ett tiotal aktörer som gör det enligt utredningen. Resten hyr kapacitet i dessa ägares kablar.

De enda som kan vägra lyda staten och FRA är alltså dessa fiberägare. Jag har sett siffror på att Telia Sonera förmodligen äger fiber på vilka 80 % av svensk utlandstrafik skeppas. Telia Sonera är alltså FRA-vargens saftiga lamm som den omedelbart vill sätta tänderna i.

Men det är ju deras kunders trafik de lämnar ut. Andra operatörers trafik. Sina egna företagskunders och privatpersoners trafik. Den stora majoriteten tycker nog inte att det är korrekt att Telia Sonera i princip lämnar över en kopia av allt de gör på nätet till en statlig avlyssningscentral. Visst, man har försökt snäva in det där i uppdateringar av lagen en smula men det duger inte.

I den länkade artikeln i SvD skrev jag: "Telia Sonera måste gå i spetsen för operatörerna och visa att man finns för kundernas skull och inte är ett politiskt verktyg för övervakning, trots sitt statliga ägande. Ta strid!".

Jag ställer mig nu frågan: Hur skall svenska folket få Telia Sonera att inte bara vara ett passivt offerlamm utan faktiskt ta strid för kundernas skull? Jo, det enda som hjälper är ekonomiskt tryck från just dessa kunder. En landsomfattande kampanj om att byta operatör från Telia om de inte ger järnet i en juridisk strid som kanske hamnar i Europadomstolen. De borde kunna dra ut på den här processen tills nästa val är över och Piratpartiet i riksdagen kan förhandla fram en regering som villkoras av att man river upp FRA-lagen.

Jag ser att en deltagare vid min föreläsning igår redan sått ett aktivistiskt frö med förslag om vad man skall säga till Telia Sonera när man byter operatör.

Vad händer om Telia vägrar och beslutar sig att gå den juridiska vägen på det vis jag indikerade i artikeln? Jo, då får man titta på den lag där tvånget mot operatörerna fastställs samt sanktioner mot den som inte lyder. Texten fortsätter under bilden!

Ironiskt nog verkar annonssystemet lägga in an annons för Telia eftersom Telia nämns i min artikel, trots att artikeln är en kritisk uppmaning. Men det visar ju samtidigt att det finns ekonomisk potential i en kampanj

Lag (2003:389) om Elektronisk kommunikation (LEK), 6 kap, 19 a §:

19 a § För att inhämtning av signaler i elektronisk form enligt lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet skall kunna ske, är operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter. Varje sådan operatör skall anmäla en eller flera samverkanspunkter till den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om samverkanspunkter.
Samtliga operatörer som för signaler i tråd över Sveriges gräns skall till den myndighet som regeringen bestämmer lämna sådan information de innehar som gör det enklare att ta hand om signalerna.
Samtliga operatörer skall utföra uppgifterna enligt första och andra stycket så att verksamheten inte röjs. Lag (2008:719).

Vad händer om operatören underlåter att anmäla samverkanspunkter (och samarbeta om inkopplandet av kablar vid dessa). Jo, i SvD-artikeln skrev jag att det kan bli frågan om handräckning från Kronofogden som försöker koppla in kablarna själv. Detta framgår i 7 kap, 2 §:

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag.
Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Tillsynsmyndigheten är Post- och Telestyrelsen, utsedd av regeringen i Förordning (2003:396) om elektronisk kommunikation. Det är alltså de som måste agera. Men det lär bli svårt att på egen hand, utan motpartens teknikers medverkan, fixa till avlyssningen dock. Men det finns ju en allmän paragraf i LEK också i 7 kap, 8 §:

8 § Om en överträdelse av denna lag eller av de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan eller kan befaras orsaka allvarliga ekonomiska eller operativa problem för tillhandahållare eller användare av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster, får tillsynsmyndigheten, i avvaktan på att ärendet avgörs slutligt, omedelbart
1. meddela ett föreläggande att genast efterleva lagen eller de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
2. återkalla ett tillstånd eller ändra tillståndsvillkoren, eller
3. besluta att en verksamhet helt eller delvis skall upphöra.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt första stycket får förenas med vite.

Det är punkt 1 och 2 som kan bli aktuella där, givet att PTS anser att vägran utgör ett "allvarligt hot mot ... allmän säkerhet" (vilket egentligen inte är uppenbart, är dagens situation när kablarna inte är inkopplade ett allvarligt hot mot allmän säkerhet?)
1. Man säger: Lyd, eller betala följande vite. Som kan sättas till ett stort belopp förstås. Fast sådant kan överklagas och om man samtidigt tar strid på andra plan och driver saker uppåt till Europadomstolen borde det vara möjligt att undvika sådana kostnader. Tycker jag som icke-jurist men om detta har jag ingen aning egentligen. det rör sig om legal aktivism vilket vi inte är så vana vid i Sverige
2. Att återkalla hela tillståndet för ett bolag som ägs till 50 % av svenska och finska staten och som förser länderna med stora delar av deras kommunikationsinfrastruktur tycker jag verkar orimilgt. Det vore totalt samhällsfarligt. Sverige skulle släckas. Det kommer PTS inte att göra.

Så: Om det finns aktivister som vill sätta upp kampanjsajter fär att byta operatör för att sätta press på Telia att ta strid etc är det bara att köra!

Förresten, i den där länkade förordningen ovan finns detta:

36 a § Post- och telestyrelsen får efter samråd med Försvarets radioanstalt meddela sådana föreskrifter om samverkanspunkter som avses i 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Operatörer som utser samverkanspunkter ska anmäla dessa till Försvarets radioanstalt. Förordning (2008:928).

Det är alltså där de tekniska specarna för hur inkopplingen slås fast. Jag antar att de där föreskrifterna är sekretessbelagda. I annat fall kan de väl fås ut från PTS. Och som sagt, tillsynsmyndighet för alltihop är PTS.

P.S. Noterar just att Nils hittat bevis på att Tolgfors tror att han skulle ha kunnat förhindra den där vägminnan från att spränga det svenska Galtenfordonet i Afghanistan bara han fått avlyssna fiberkablarna över Sveriges gräns mot utlandet.

Afghanistan hör ihop med FRA och indikerar en havererad svensk säkerhetspolitik. SvD, SvD, SvD, SvD, GP, GP.

Hur vi hindrar FRA-kablarna att anslutas 1 dec

Jag ska hålla ett föredrag på IT-Universitet i Göteborg kl 1730-1930 ikväll. Den är tydligen öppen för allmänheten och har i alla fall två titlar såvitt jag kan se: "Bloggmakt, övervakning och politik", samt "Massövervakning och moststånd".

Tänkte där avslöja hur vi faktiskt kan hindra att FRA-kablarna kopplas in den 1 december. I princip. Det skulle ju behövas en kampanj i samband med det hela, helst någon "Expressen kräver"-variant förstås. Eller helt outtröttlig aktivism eftersom ju tiden är knapp.

ACTA och Lissabon: Slutet för nätet?

Jag frågade ju Beatrice Ask om de läckta uppgifterna från ACTA-förhandlingarna, där USA verkar vilja kräva av världen att Internetleverantörer skall bli skadeståndsskyldiga för användares upphovsrättsintrång, fildelning, skickande av material. I själva verket är skadeståndsmöjligheten mot mellanhänder en central del av ACTA enligt de läckta dokumenten. Man vill helt enkelt vrida nätet ur händerna på oss alla och låta Hollywood bestämma över användare, nätleverantörer, programvaror.

Professor Michael Geist i Kanada bevakar ACTA, läs hans blogg, före och efter denna postning.

Mats Henricson har grävt vidare i dokument och till och med läst ett handelsvatal mellan USA och Jordanien som det refereras till. Hans slutsatser borde få alla aktivister att äntra barrikaderna: "Jag tror ACTA kommer att förbjuda OneSwarm" är rubriken på hans analys.

Jag är ingen expert på Lissabonfördraget. Men jag har förstått att vi inte kommer att ha någon handlingsfrihet alls vad gäller ACTA. Det blir en sak som förhandlas mellan höjdare från Washington och Bryssel. Kanske nationella förhandlare finns kvar men betyder de något? Fast egentligen är det ju ett avtal mellan EU och USA och vissa andra länder. Någon som vet mer om hur det funkar, hur är Sverige representerat när det egentligen är EU som skall vara avtalspart? Är skillnaden den att Sveriges Riksdag inte kommer att behöva godkänna avtalet alls i och med Lissabon utan bara vara tvunget att acceptera det som bestäms på EU-nivå? Det hemlighetsmakeri som finns nu när man försöker radera ut nätet som vi känner det bör väl bli ännu värre. Nu måste resten av världen vakna och skicka Piratpartier till parlamenten. Så aktivister, stån upp!

I själva verket påminner en av de läckta ACTA-idéerna (att leverantörerna skall tvingas skriva in "three-strikes-and-you're-out"-regler i sina avtal) om vad Bodströmutredaren Cecilia Renfors föreslog i sin utredning om avstängning av abonnenter. I stället för att lagstifta om avstängning försökte hon göra det så dyrt för internetleverantörerna att dessa själva skulle skriva in långtgående avstängningsrätt i sina kundavtal och sedan proaktivt övervaka vad de hade för sig och stänga av innan de själva blev indragna i juridiska processer. Om detta skrev jag i Alternativ till Bodströmsamhället, sid 35-37.

Internetdagarna: varor, verk och barnporr

Internetdagarna 2009 är över. I år tog man steget till att bli ett arrangemang av vikt på samhällsnivå. Tidigare var det en smula introvert, något som främst angick aktörer inom Internet- och telekombranschen. Man har förstås alltid haft sessioner med ett fönster ut mot bredare frågor.

Men i år var t.ex. Juliagruppen där med nätaktivistisk posse och tre seminarier. Det fanns två breda spår om Användarnas Internet och Media och Twitter glödde.

Själv har jag suttit i olika paneler de senaste tre åren. Det har handlat om fildelning, medborgarjournalistik och integritet. I år var jag där som åskådare och minglare vilket var väl så trevligt.

Den mest framstående gästen var öppningstalaren James Boyle, juridikprofessor på Duke University, en oförtröttlig immaterialrättskritiker och väldigt engagerande föreläsare och dessutom hjärnan bakom och grundaren av Creative Commons. Han vill att man laddar ned hans senaste bok gratis här: The Public Domain: Enclosing the Commons of the Mind. Computer Sweden hade bra sammanfattning av Boyles två tal.

För tre år sedan besökte jag en konferens i USA som helt tillägnades James Boyle och senast i augusti skrev jag hyfsat långt om honom, läs gärna för en bakgrund. Lagstiftarna skulle behöva lyssna till tänkare och forskare som denne.

Det var också något jag sa till Beatrice Ask efter hennes inledningsanförande dag 2 av konferensen. Jo, jag skrev ju att jag checkat ut som aktivist. Men jag är ju en sån som inte kan sitta still när sveriges justitieminister skall hålla ett anförande om "Rättssäkerhet och integritet på Internet" och nästan helt talar om hur farligt nätet är för barn och ungdomar, att de riskerar att bli bortrövade och hur barnporren svämmar över och är en industri med jätteinkomster, hur hon försöker sprida Ecpats idéer i Europa som ordförandeland i EU.

Denna justitieminister nämnde inte med ett ord FRA-lagen i ett tal om integritet. Men jo, hon nämnde IPRED och upphovsrätt en del också. På en så låg - eller märklig - nivå att man skämdes.

Vad är det för talskrivare som författat denna märkliga sammanblandning av begrepp efter 23:30 in i klippet? "Den som har skapat en vara, äger varan och har rätt att få betalt för den och rätt att också ge tillstånd för användning av den varan. Det är ungefär vad upphovsrätten är."

Men hallå! Upphovsrätten gäller "litterära och konstnärliga verk". Verk - inte varor. En vara är ett "objekt som besitter ett ekonomiskt värde". Ett verk är "resultatet av ett arbete, speciellt inom konstnärlig verksamhet". I själva verket har upphovsrätten som syfte att underlätta att göra varor av verk, inte som ett egenvärde, utan som ett medel till ett "bättre" och mer innovativt samhälle. Denna konvertering av verk till vara är inte bara positiv. Den har kostnader. Jag har tidigare avslöjat moderaternas naturrättsliga syn på upphovsrätten. Det framgick ju glasklart i Almedalen att moderaterna inte greppar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätt (se länken alltså).

Här kan man se Beatrice Asks tal.

Men som sagt, jag kunde inte bara sitta där och lyssna på Ask utan att gå upp och konfrontera henne:

Justitieministern ser alltså Internet främst som ett pedofilnäste med ledning av hennes användning av tiden i talet. Skrämmande. Jag har tidigare slaktat de saker hon stoltserade över i sitt tal, gromningslagen och utökningen av barnporrlagen. Jag har också visat hur falska siffror man rör sig med för att få folk att acceptera att nätet stängs på olika vis.

Gick det bra med Telekompaketet? Svårt att veta. Sveriges regering går redan genom centerpartiets Åsa Torstensson ut och räcker lång näsa åt Europaparlementets förhandlingsdelegation och säger i praktiken att hon lurat de folkvalda. Centern måste ut ur riksdagen, fatta det! Det är ett samhällsfarligt svikarparti. Just! Det!

Kolla även in denalternativa Visbyagendan.