I tunnelbanan i Stockholm kör just nu SL stora affischer med erbjudanden om att ladda ned vissa "verk" gratis om man skickar ett SMS: Musik, bilder, ljudbok.
Ibland blir det absurt att använda gammal terminologi för nya företeelser. Vissa begrepp har ingen relevans längre. Eller måste tolkas på ett helt annat vis.
När SL överför begrepp från den materiella till den immateriella världen blir effekten absurd. Men samtidigt instruktiv. För plötsligt framstår immaterialrättens problematik glasklart.
Nedladdningar "tar inte slut" enligt någon naturlag. En artikel på Wikipedia tar inte slut efter att den lästs 1 miljon gånger.
Man kan förstås själv sätta en gräns för hur många gånger ett verk får laddas ned på det där viset. Det vill säga i någon bemärkelse kan kanske nedladdningarna "ta slut", även om det låter ganska dumt. Och skälen kan möjligen vara goda eller förståeliga. Men verket tar definitivt inte slut. Det är just det som är det magiska med nätet och digitalisering av upplevelser. När de väl finns tar de aldrig slut. Sedan är ju frågan om och hur människor som skapar saker kan försörja sig.
Recent Comments