För er som missade det måste jag visa hur Aftonbladet toppade sin hemsida på morgonen idag lördag 28 augusti 2010. Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld twittrade om det och undrade om ingen redaktör kunde vakna och ändra rubriken, vilket skedde. Själv tycker jag att sådana rubriker faktiskt är en del av behållningen med tabloider och tycker att den skulle ha stått kvar. Jag skrattade rejält! Längre ned kommer den uppdaterade varianten.
Man ändrade till denna långa och tråkiga rubrik (fortsättning efter bilden):
Nu till något annat: Missa inte Isobel Hadley-Kamptz som skriver en lysande artikel på Expressens ledarsida: Kissliberalen har inga hemligheter. Den konstaterar uppgivet var vi har hamnat. Liberal skulle jag absolut inte kalla Beatrice Ask eller moderaterna dock. Det är ju en blandning av socialdemokrati och något som drar mot kristen höger i "moralfrågor".
Nu är ju inte alternativet roligt. Bodström och Ask är egentligen samma sak vad gäller kontroll över nätet och människor. Det finns ju en orsak till att vi började tala om Bodströmsamhället. Och sossarna tycks köra över den lilla opposition som finns i riksdagen mot att jaga en hel ungdomsgeneration eftersom det inte finns samsyn om Ipred hos de rödgröna.
Nej mina vänner, om vi ser någon annan roll hos riksdagen än att ta pengar ifrån oss för att sedan kunna ge löften om att vi får tillbaks dem på något vis, ja då är det dags. Ett ödesval för det fria samhällets medborgarrättsliga och informationspolitiska grund och det öppna nätets framtid. Piratpartiet måste in i riksdagen, så är det!
Jag har just blivit pudrad av en sminkös eftersom jag senare skall upp på scen på Entreprenörsmötet 2010. Ett stort arrangemang från Svenskt Näringsliv där man vill framhålla entreprenörens roll i ekonomin och samhället och påverka politiker. Twitter-tag: #entmote. Webbsändning sker direkt på svensktnaringsliv.se.
Många känner mig som nätideolog och Pirat och skribent, författare till skrifter om Bodströmsamhället [1], [2].
Men min bakgrund är ju entreprenörens. Jag är faktiskt kolumnist i Tidningen Entreprenör, vilket kanske inte är så känt eftersom den bara funnits i tryck (och i nedladdningsbart skick som hel PDF, en jättefil). Men har man sett, nu finns en fin sajt! Så här kan jag länka till min senaste krönika.
Jag gick Handelshögskolan och sedan ett par doktorandprogram i ekonomi, bl.a. i USA. Där fångades jag av nätet i början på 1990-talet. Jag började skriva och missionera om Internet. I Sverige fanns inget sätt för privatpersoner att koppla upp sig till detta häftiga nätverk. Med en kompis började jag 1993 undersöka hur vi skulle kunna råda bot på detta. Sommaren 1994 kopplade Bahnhof Data AB upp sina första kunder.
Vi ansökte om namnet Bahnhof Internet AB men det fick vi inte för Patent- och Registreringsverket. De sa att det där konstiga ordet "internet" redan var upptaget eftersom det fanns ett bolag som hade det i namnet. 1996 bjöd vi in den numera välkände Jon Karlung som delägare och VD. Själv har jag alltid varit "grundare" och styrelseordförande, aldrig VD.
Vi byggde en liten koncern på gammaldags vis. Inget riskkapital. Bara våra egna investerade pengar. Banklån. Bahnhof har alltid gått med vinst, även om den i början uppstod genom att vi bet ihop rejält och var extremt snåla med egna löner. Jag förlorade hela mitt sociala liv men vi hade ganska kul i företaget. Jag blev utköpt av Jon Karlung och hans affärspartner 2004. Ett halvår senare raidades Bahnhof på uppdrag av Antipiratbyrån eftersom de trodde att det fanns en piratserver i Bahnhofs hall och jag blev förbannad. Och Pirat. Bolaget heter nu Bahnhof AB och är noterat på Aktietorget.
Bahnhof stod för kommunikationsfrihet och integritet. Den själen finns kvar. Krönikan jag länkade ovan handlar om "Tredjemansrevision", ett uttryck som gör att man somnar ... men som drabbade Bahnhof som tog strid mot myndigheterna för att värna sina egna kunder. FRA-hjältinnan Camilla Lindberg har motionerat om detta i riksdagen.
Jag misstänker att en ny bok i två band av en tysk historiker kommer att refereras och talas om väldigt mycket framöver. Den bör komma att översättas till engelska. Jag har inte läst boken utan rekommenderar helt enkelt att man plöjer artikeln No Copyright Law: The Real Reason for Germany's Industrial Exapnsion? (på engelska!) i Der Spiegel International.
Det verkar handla om tysk detaljerad konkret historisk forskning om copyright på 17- och 1800-talet. En jämförelse mellan England och Tyskland. Tesen är att Englands copyright ledde till monopolistisk begränsning och skyhöga priser på intellektuellt material, som då begränsades till aristokratin. Medan enorma mängder kunskap i Tyskland spreds till låga priser och stora befolkningsgrupper eftersom man inte hade sådana upphovsrättslagar. Vilket ledde till en boom av industriell utveckling i Tyskland.
Intressant!
Man kan väl säga att forskaren - eller förlaget - delvis skjuter sig själv i foten. Geschichte und Wesen der Urheberrecht ("Upphovsrättens väsen och historia") av Eckhard Höffner består av två band. Varje band kostar 68 € att köpa! Eller 100 € för båda (vem vill ha ett band?). Det är ju just den typen av överprissatta ransonering som författaren kom fram till hämmade England. Finns det någon ironisk poäng här eller ...
Tillbaks till rötterna: Kommunikationsfrihet. Glöm inte vad det handlar om och vilka nya värden som står på spel när man försöker täppa till nätet. (Det har ju mest varit Wikileaks nu: SvD, DN, AB, AB, Ex, Ex, GP, Anna Troberg, RickFalkvinge, CE, Hax, Biology & Politics, SVT, Sydsvenskan). Rekommenderar denna video igen där kommunikationsfriheten ställs på sin spets. Då var det Pirate Bay, nu är det Wikileaks. Minns ni?
Det är valår i år. Jag är inte överdrivet intresserad av gammelpartiernas valrörelse. Det finns en mängd viktiga frågor som vi i Sverige överhuvudtaget inte kan rösta om. Vilken partiledare publicerade idag en skrift med titeln Framåt tillsammans? Jo, det var ledaren för det enda arbetarpartiet. Jag ser inte längre någon betydelsefull skillnad mellan de två ankarpartierna i de båda blocken, (m) och (s). Och som vi har sett spelar det ingen som helst roll om vi har Bodström eller Ask som styr över rättspolitiken.
Idag kom väl det knasigaste utspelet: Butlertjänster i SL-fastigheter så att man kan hämta upp sin förbeställda matkasse. Det är så uppenbart feltänkt att man helst vill sätta sig på golvet och dunka huvudet i väggen tills man tuppar av. Tag bort mig, liksom!! Ge mig en hel hög med skämskuddar! SvD, SvD, Ex, AB, AB, DN.
Vi måste höja blicken rejält i detta val!
Jag har skrivit två artiklar som försöker staka ut de stora linjerna i den upphetsande omvälvning som det digitala nätet är på väg att åstadkomma, en omvälvning som hotar starka etablerade krafter. Det är NU vi måste agera, alla vi som bejakar det här skiftet.
Läs gärna mina två korta exposéer över nätets utveckling - och det vi går miste om när Bodström (s) och Ask (m) får hållas:
I Computer Sweden går jag tillbaks till första numret av tidskriften Wired 1993 och drar ut tråden ända fram till Wikileaks - via en dödsfärd i propellerplan i en tropisk åskstorm.
På visionärssajten 2022.nu startar jag i John Lennon och drar ut tråden fram till dagens piratrörelse. Där finns också en Youtube-film med en textad version av videobeviset för att John Lennon var Pirat ;-)
I övrigt har jag konsumerat en hel del kultur live de senaste dagarna:
Fredag: Rummelsnuff, Italoporno, The Sound of Fridge och Femme Facade på legendariska SO36. I omvänd ordning. Rummelsnuff som var dragplåstret gick på scenen först kl 03:30. Han är bättre och märkligare på video än han var live ...
Lördag: When You're Strange - dokumentär om Jim Morrison och The Doors (med 60-talets medborgarrätts- och proteströrelser som bakgrund) på underbara lilla biografen Sputnik-Kino.
Tänk vad många som vill se de mangabilder som befanns vara olagliga att inneha av Uppsala tingsrätt. Eller förlåt, de vill inte se bilderna, de vill "kränka barn i allmänhet", för det är ju vad som händer enligt Ecpat och svenska lagstiftare när man tittar på en tecknad bild av fel sort. Jag var den förste som intervjuade Simon Lundström, den barnporrdömde mangakännaren. Folk har nu hört av sig från olika håll och undrat om jag genom Simon kan ordna fram bilderna eller kanske länkar till dem på nätet. Det är lagstiftare, journalister och bloggare som frågat mig.
Rapport har dessutom talat med forskaren Marie Eneman i Göteborg som anser att lagstiftningen handlar mer om sexualmoral än att skydda barn.
Jag ringde upp Simon Lundström för att höra om det fanns möjlighet att få länkar till några bilder som han blev dömd för. De där bilderna han dömdes för är ju faktiskt fullkomligt lagliga och accepterade i många civiliserade länder, även om Cecilia Malmström (fp) försöker exportera Ecpats och därmed Sveriges märkliga syn på yttrandefrihet och fiktion till hela EU nu och risken är ju att hon lyckas. För ingen vågar ju opponera sig bara ordet "barnporr" nämns. Även om det ofta varken handlar om barn eller om pornografi.
Simon sa att han förmodligen inte ens skulle kunna peka ut de exakta teckningarna nu. De där bilderna fanns i gamla arkiv på datorn och han såg dem bara i samband med rättegången. Han var ju utsatt för en husrannsakan i samband med en vårdnadstvist varvid man tog med alla datorer. Han blev förbluffad när han plötsligt fick ett meddelande från polisen att han var misstänkt för att inneha barnpornografi, vilket han själv visste att han inte hade. Det visade sig vara ca 30 japanska serieteckningar alltså.
Men Simon guidade mig över telefon till bilder som är lika dem han dömdes för. Han letade upp sajten för den tydligen i branschen bekante japanske mangatecknaren Hiroshi Arino: Studio Big-X. Simon Lundström menade att alla bilder där som innehåller naket och kan tolkas som underårigt - speciellt om brösten är små, eftersom tingsrätten hade många kommentarer om detta - skulle kunna vara av den typen som han fälldes för.
Han klickade litet på måfå och gav ett par exempel som låg nära och som han sa absolut skulle ha platsat bland de bilder som befanns olagliga. Den här bilden t.ex. Den är faktiskt en smula bisarr om man tittar på den noga. Seriefiguren har hyfsade tuttar. Men ser i övrigt omogen ut. Men det syns väl tydligt att fantasibilden kränker jordens alla barn? Ja, den bilden kränker nog oss alla faktiskt, eftersom barn bara är ett stadium av livet och nästan alla som läser detta förmodligen har passerat det stadiet. Frågan är om den alls är pornografisk, dvs "ägnad att vädja till sexualdriften". Det borde prövas i högre rätt, förutom att det borde prövas om de faller under det konstnärliga undantag som finns i förarbetena till lagen. Det togs aldrig upp i rättegången.
Och sedan en mer explicit bild som jag inte kan direktlänka pga sajtens uppbyggnad. Gå till denna sida. Titta på tredje rutan från vänster i tredje raden uppifrån alltså raden under den rubrik som säger "(2008/6 ...). Där finns en tjej som har ena ögat öppet. Klicka på den bilden.
Det fanns ett fåtal bilder som innehöll någon form av "action" sa Simon. Han mindes att det var en tecknad tentakelbild, en naken flicka som omslingras av tentakler. Tentakelerotika är ju en fin gammal japansk tradition inom fantasins värld. (Vi minns förstås Blogge Bloggelitos utredning om detta på hans gamla blogg, inklusive bilder av interaktion mellan naken kvinna och jättebläckfisk, som arrangerade scener med fantasimålningar). Dessutom nämnde Simon en teckning av en flicka som stack någon form av tub in i analen på en annan person. Man såg mest baken men förstod att det rörde sig om en äldre man.
Läs Karl Anderssons serie "Så vill Ecpat kränka barnen" i tre delar om förbud mot fiktion och närmare bestämt vart logiken "kränkning av alla barn" leder. Det är välskrivet och har exempel: Del 1, Del 2, Del 3. Deepedition skriver väl, liksom Jan Myrdal. Sanna Rayman har en lysande krönika på ledarsidan i SvD, Vem ska få styra din blick?. Jens Liljestrand tillför kanske inte så mycket i DN men det är bra att frågan lyfts på kultursidorna och artikeln kan gott läsas. Han berömmer för övrigt Piratpartiet som vågar ta i frågan.
Jo, Piratpartiets valmanifest har ju diskuterats. Jag tycker det verkar som om många inom partiet, även riksdagskandidater som ju är väldigt berörda av det, inte ens har vetat att diskussionen runt det har funnits. Det känns fel och som om nätorganisationen har misslyckats. Det verkar ha krävt att man har hängt på rätt kanaler, aktivt letat upp rätt forum etc för att delta. Kansk ehar det varit tanken men när folk som står på riskdagslistan verkar ovetande är något fel.
Jag ser det inte heller som något hugget i sten. Johannes Forsbergvar nog väl hård på Expressens ledarsida. Jag tycker att Christian Engström förklarar hur de tänkt runt en av huvudpunkterna i kritiken och han är ganska ödmjuk: "Piratpartiet har givit ett förslag på, kanhända en något brutal sådan. Men vi är ensamma bland partierna som ställer upp i riksdagsvalet om att överhuvudtaget ta upp problemet. Andra får gärna komma med andra förslag på vad vi ska göra, så får vi ta en debatt.". Själv skulle jag inte alls gått ut med sådana där specifika förslag till lagar utan låtit det vara mer idébetonat och öppet. Jag har faktiskt inte läst det. Bara läst om dessa sjökort.
Men kommer givetvis att rösta Pirat! Här kan ni se hur de som sitter i riksdagen nu resonerar. Det är SVT som har talat med våra ansvariga politiker om frågan. De är grunda som guldfiskdammar och leder oss glatt bort från ett fritt och demokratiskt samhälles grundvalar. Ingen opponerar sig mot ren idioti. Bort!!
Framför Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Var har du burit din Piratpartiknapp?
Swedish Sex delisted
Those who read this e-book were more shaken than stirred. It was published on the day of the Supreme Court decision in London that Julian Assange would be handed over to Sweden. When this never took place the topic lost part of its allure. It may be republished later with updates.
Bodströmsamhället
Rapport från 12 feb 2008. Finns som PDF.
Presenterades på seminarie ordnat av Ordfront och Timbro tillsammans! My new report for think tank Timbro concerning state surveillance of electronic communications.
Recent Comments