Assange i svampskogen

Den 21 augusti avslöjade Expressen att Wikileaks frontfigur Julian Assange var anhållen i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Flera dagar efter att de haft sex med Julian Assange kom två kvinnor in på Klara polisstation precis innan stängningsdag på fredagen. En människojakt drogs igång. Dagen efter sa en chefsåklagare att han inte längre var misstänkt för våldtäkt eftersom det skeende som en av kvinnorna beskrivit inte var brottsligt.

Jag skrev en artikel för Newsmill om den märkliga affären med den långa titeln Assange-affären visar att politiseringen av sex hotar grundläggande samhällsvärden. Det var för en vecka sedan, dvs innan överprövningen ledde till att förundersökning om våldtäkt återupptas. Det spelar ingen roll. Det jag skrev är brännande aktuellt och bör läsas. I denna händelse sammanstrålar ett par av mina stora intressen:  Kommunikationsfrihet och dess konsekvenser för samhället samt sexualitet. Jag har skrivit om Wikileaks sedan tre år kanske.

 



Jag var ute i björnskogen i Dalarna och plockade svamp när nyheten om Assange dök upp. Foto: Kristian Thorin.

Artikeln tar bl.a. upp hur möjligheter till hemliga tvångsmedel såsom övervakning och till och med avlyssning av telefoni och internettrafik möjliggörs av en våldtäktsanklagelse eftersom brottet har ett straffminimum på två år. Det är en viktig rättssäkerhetsfråga och en fråga om under vilka omständigheter staten faktiskt skall kunna ta till några av de mest integritetskränkande åtgärder vi känner. Det öppnar onekligen för maktmissbruk på potentiellt mycket lösa grunder.

Det är också en fråga om Sveriges mycket dubbla förhållande till sexualitet. Jag anser ju att vår kultur i grunden är sexfientlig. Många har svårt att förstå vad det innebär eftersom tidningarna ju är fulla av sexskolor för pensionärer och tv kör halvporriga dokusåpor. Men det är bara en yta.

Egentligen säger vår kultur att sex under vissa, faktiskt ganska begränsade, omständigheter kan vara en glädje. Vad värre är: Små avvikelser från denna norm ses som en katastrof. Det finns inga gråzoner. Ingen vardagsmat som köttfärslimpa. Bara oxfilé och diarré. Vår kultur ser sex som antingen himmel eller helvete. Detta kritiseras av Sanna Rayman och Paulina Neuding i Expressen idag. Att peta på fel kroppsdel vid fel tillfälle blir oförlåtligt och grov brottsligt i stället för en incident att skaka av sig. Denna dikotomi upprätthålls väldigt starkt av den radikalfeministiska ideologi son numera omfattas av Bodström, Ask och Borgström m.fl. Den ideologin är skadlig både för kvinnor och samhället.

I Assange-fallet blir den sexuella schizofrenin väldigt tydlig eftersom en och samma redogörelse för sexuella skeenden mellan två personer, bedöms totalt olika. En åklagare anser att "inget brott begåtts". Andra anser att sexet utgör ett grovt brott som skall ge en person minst två år i fängelse. Bedömningen av sex pendlar mellan "inget brott" och "minst två år i finkan".

Liten påminnelse: Följande ger 10 månaders fängelse: Misshandla någon med yxa svårt. Följande ger 18 månaders fängelse: Mycket brutalt misshandla någon med kofot i huvudet. Följande ger fängelse på 22 månader: Att oprovocerat attackera två pensionärer på en parkeringsplats så att en av dem dör. Två års fängelse får man för detta: Slå sönder sin fru fullkomligt med ett dammsugarrör.

Jag sprang rakt in i Maria Abrahamsson i tunnelbanan i förra veckan och fick tillfälle att tacka henne för hennes uppskattande ord om min Newsmillartikel. Det är nämligen ovanligt idag att få beröm när man är uttalat sexliberal, oavsett om det handlar om rättssäkerhet eller annat. Fulsex urskuldar allt. (Skall Reinfeldt våga göra henne till justitieminister?).

Min grundinställning till sex är att vi är vuxna människor och måste ta ansvar för oss själva i stor utsträckning och vara hyfsat tåliga och vidsynta när inte allt blev exakt som man själv tyckte och tänkte. Ett fritt samhälle där vi alla kan experimentera med sex utan att hindras av petrifierade hederskulturer, utan krav på täckande klädsel, ett fritt samhälle där kvinnlig-makt-bloggerskor som Foki och Kissie har stort inflytande på tjejer - ja ett sådant fritt samhälle kräver viss mental och sexuell stryktålighet av sina medborgare. De som inte kan hantera det fria samhället måste ibland faktiskt hänvisas till psykolog eller terapeut, snarare än åklagare. Vi kan inte låta varje självupplevd kränkning styra hela samhället och låta den resultera i människojakter.

 

Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, skriver på Newsmill att man vill ha bort informationsplikten, dvs krav på att en HIV-smittad aktivt måste berätta för den andre om sin HIV-status. Det kan ju ses som ett märkligt krav men man ser denna plikt som kontraproduktiv eftersom den kan leda till att folk inte skyddar sig själv. Allt ansvar ligger ju på den andre, aldrig en själv. Vuxna människor borde vara mogna att fråga. Man kan även tycka att kvinnor som absolut inte vill råka ut för sperma skall utnyttja de medel som finns för att själv ta makten över sexet: Femidom. Givetvis vet inte jag exakt vad som hänt i Assange-fallet, men just den kondomlösa aspekten har ju diskuterats i media och i läckta polisförhör. Det känns som om feminister av min mammas generation skulle ha sprungit på gatorna och delat ut femidomer snarare än att bara vara kränkta.

 

I sammanhanget måste man också påpeka att åtskilliga män blir fäder mot sin vilja, något som kan kosta enorma pengar och lidande för dem. Jag frågade en jurist om hur vi bör sortera in detta i synen på sex och brottslighet och "våldtäkt" och fick följande svar: "Generellt sett intar juridiken den litet blåögda närmast katolska uppfattningen att varje barn är en välsignelse. Därav kan inte den fader som lurats in i föräldraskapet av en bluffande tjej - jag har själv varit inblandad i två sådana fall faktiskt, med ett rent bedrägligt beteende av modern - få ersättning för bluffen (än mindre är det ett brott). Det här är klassiska frågeställningar som inte diskuterats tillräckligt."

 

Det är roligt med Brewster Kahle's Internet Archive, som sparar gamla sajter. Där kan vi hitta den anspråkslöst benämnda bloggen IQ.org, där Julian Assange skrev av sig för några år sedan. Kanske kan vi där hitta en ledtråd till clashen mellan en ateistisk, socialt svår narcissist som avverkar tjejer på löpande band och ett par kristna svenska radikalfeminister:

"After my state sponsored stay at ANU, I ended up at a backpackers filled with some of the 900 Christians from the Australian University Christian Convergence. Most were young women and I turned, somewhat disgracefully, into a sort of Chesterton's Hardy, the village atheist, brooding and blaspheming over the village idiot, while they, for their part, tried to convert me with the rise and fall their bosoms.

One of the devout was the lovely daughter of a New Castle minister. At some point in my unintended wooing of her, she looked up, fluttered her eyelids and said 'Oh, you know so much! I hardly know anything!'. 'That is why you believe in God," I explained. This conversational brutality took her breath away and she swooned. I was exactly what she secretly longed for; a man willing to openly disagree with her father. All along she had needed a man to devote herself to. All along she had failed to find a man worthy of being called a man, failed to find a man who would not bow to gods, so she had chosen a god unworthy of being called a god, but who would not bow to a man."

Min egen syn på sexualbrott: de bör i stort sett avskaffas och istället ersättas med "brott mot kroppslig integritet", där allt våld och tvång mot andra människors kroppar inkluderas men där sexuella beröringar inte ges en så överdriven tyngd som idag.

(Återigen, min Newsmill-artikel för den som missade länken i början: Assange-affären visar att politiseringen av sex hotar grundläggande samhällsvärden.)

Advokatbyte: SvD, DN, GP. Update: SvD

Polisrazzian mot PRQ, där Wikileaks åyminstone delvis är hostad tycks inte ha med Wikileaks att göra: SvD, AB, SVT, SR.