Oscar Swartz :: Texplorer

Kulturkritikern som blev Bögarnas värsta vän

"Bögarnas värsta vän", så kallades Karl Andersson i det upphetsade drev som följde publiceringen av det första numret av Destroyer, ett engelskspråkigt zine som publicerades i tio nummer 2006-2010. Karl skrev nästan allt själv, intervjuade folk, recenserade böcker, designade, tryckte, sålde. En del bilder stod han för själv, men det mesta kom från andra håll: fotografer, konstnärer etc.

Projektet avslutas nu med en bok som heter just Bögarnas värsta vän: historien om tidningen Destroyer. Nu i veckan ägnades denna bok nästan en helsida i SvD. I Aftonbladet fick artikeln om boken nästan ett uppslag. En ganska bra utdelning med tanke på att han skickade ut recensionsexemplar endast till dessa två tidningar plus Expressen och DN. De flesta böcker förbigås ju med tystnad på kultursidorna eftersom utrymmet är högst begränsat i papperspressen.

Möjligen kan man ju tänka att Expressens kultursida skulle vara mindre angelägen om att anmäla boken eftersom biträdande kulturchefen Johan Hilton ägnas ett helt kapitel i boken. Han gjorde alltså 2006 något som kanske kan beskrivas som ett hetsreportage i TV om och med Karl Andersson. Det ingick i programmet Böglobbyn och hade just titeln "Bögarnas värsta vän". Hilton intervjuas i artikeln i SvD.

[Uppdatering 3 nov: Noterar att Expressens kulturchef Karin Olsson idag ägnar i princip en helsida åt Karls bok. Att en bok med en upplaga på 500 ex får en helsida på - hittills - tre av huvudstadens fyra stora kultursidor säger nog något, men vad? Samtidigt undrar jag om det slagit slint i huvudet på Johan Hilton när han skriver att "kulturbögarna var roligare förr". Jag håller med men fyra av de fem han räknar upp var ju halv- eller helpederaster, just den typen av figurer som Karl Andersson vill återföra till homohistorien men som Hilton gjorde ett drev av. Ridå!]

Ett smått rafflande avsnitt i boken beskriver hur han satt i polisförhör i Prag efter att - som det visar sig - ha blivit polisanmäld i Sverige för sitt magasin. Karl Andersson valde att läsa upp detta kapitel på releasepartyt i Stockholm i onsdags.

Boksläppet skedde på Snövit Hedstiernas galleri Pony Sugar i Stockholm. Här leder hon ett samtal med Karl Andersson innan han läser ett avsnitt ur boken.

Unni Drougge var där. Hon var en av dem som skrev en krönika i Destroyer, vilket hon berättar om på sin blogg, där hon också publicerar den intervju som finns med henne i boken. Daniel Björk skrev också en krönika i tidningen och var på partyt. Han är känd som mode- och populärkulturguru från Rodeo, SvD, Bögjävlar m.m. Jovisst, andra kulturella Bögjävlar var där också: Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg, Roger Wilson. Det finns en intervju med mig i boken också eftersom jag själv bestämde mig för att ställa upp och skriva en krönika med bildbyline till nummer två av tidningen när jag blev tillfrågad, trots att drevet då gick som värst. Eller snarare på grund av just detta.

Petter Wallenbergs Tidningen Mums förtjänar ett omnämnande här. Ladda gärna ned den från sajten. Speciellt Mums #2 tycker jag är väldigt bra läsning. Udda vinklar på manligheten som man inte hittar någon annanstans. Karl berättade att kultur- och konstvärlden hade förstått hans projekt bra, medan HBTQ-världen hade förskjutit honom helt och det märktes på releasen. Att politiker vågat sig dit var kul: Camilla Lindberg och Maria Abrahamsson.

Karl är en nära vän och jag har följt hans kamp på nära håll. Jag inser att det är lätt att bara titta på omslagsbilderna och de fotoserier som finns i varje nummer och sedan skrika med i den kör som allt ivrigare förnekar den kraft som drabbar Homo sapiens och andra djur vid könsmognaden. Men det sammantagna resultatet av Destroyer är en massiv kulturkritik, inte bara ett dyrkande av skönheten. Där finns alltså en mängd analyserande artiklar och intervjuer med personligheter från både kultur och akademi. Blandat med något som en del kanske kan tycka är osmakligt objektifierande och sexualiserande. Den kulturkritiken kan man läsa en del av i boken. Men egentligen är den ett projekt i sig. Att Destroyer är namngiven efter Camille Paglia är signifikant.

Johanna Sjödin kommenterar, precis som Opassande och Blogge Bloggelito. Man kan notera att Karl Andersson inte kontaktat HBTQ-pressen alls, såsom QX eller KomUt. Bengt Helds bloggartikel är symptomatisk. Han är HBTQ-whatever-aktivist. Och lyckas blanda ihop en kulturkritisk diskurs om sexualitet med "sexuella övergrepp på barn".

Jag skrev tidigare att jag fått en bok på svenska ambassaden i Berlin men nämnde aldrig bokens eller författarens namn eftersom det var ett tidigt förhandsexemplar. Det var alltså denna bok. Den bloggpostningen var uppkallad efter förlagets namn. För att läsa om vad Entartetes Leben syftar på kan ni gå tillbaks till den postningen.

Karl själv upplyser om hur man kan köpa boken.

Igår var jag för övrigt med honom och andra vänner på Berliner Philharmoniker när de leddes av sin chefsdirigent Sir Simon Rattle. Mahlers andra symfoni var magnifik. När nästan 100 personer i orkestern och 100 i kören tar i allt de kan på slutet, då är det dramatik på hög nivå. Idag sänds den tydligen på nätet också.

Cecilia Malmström - bekände färg på Internetdagarna

Jag är på Internetdagarna 2010, "Sveriges viktigaste mötesplats för alla med intresse för Internet", som arrangören .SE själv uttrycker det. Det stämmer nog.

Cecilia Malmström var en av de tyngre talarna första dagen. Hon har stor makt. Som EU-kommissionär föreslår hon och jobbar för att tvinga alla EU-länder att stifta lagar på det sätt hon anser.

Malmström är ökänd sedan tidigare bland nätfrihetsaktivister för att lättvindigt vilja blockera och censurera nätet. Hon uppfyllde alla farhågor. Men jag måste säga att jag är förbluffad över att en disputerad person verkar ogilla kunskap så mycket. Hon är alltså fil. dr. i statsvetenskap men det kan man inte tro. Doktorsexamen innebär ju att man får träning i att kritiskt analysera omvärlden, i källkritik, i att ifrågasätta uppgifter som serveras en från olika håll. Det finns ju mängder av intressen som vill påverka en EU-kommissionär. Hon visar sig vara en ny Bodström.

Malmström talade om en lavinartad ökning av brott på nätet och att man nu måste ha nya verktyg för att samhället inte skall gå i kras. Jag märker att lagstiftare allt mer talar om brott som sker på nätet men egentligen ofta menar brott i den fysiska världen. Kopplingen är att människor ju kommunicerar på nätet och att man därför vill kunna komma åt den kommunikationen. Det finns goda möjligheter till det med existerande lagar.

Jag menar "vapenhandel" är inget nätbrott, det handlar om hårda prylar som transporteras och lagras. Expressen köpte ett vapen i Malmö på fem timmar genom att fråga runt lite på gatan och Metro erbjöds en Kalasjnikov, ett militärt automatvapen.

Det finns rena nätbrott. Låt säg att man lyckas överföra pengar från en persons bankkonto till något annat. Om inte bankerna tystar ned allting torde det vara väldigt ovanligt. Ändå var det exempel på den lavinartade brottsligheten som Malmström nämnde. I stället verkar det där hända utanför nätet. En anställd på SEB tycks ha länsat rika Östermalmsbors konton och låtit kompisar ta ut dem. 52 miljoner kronor försvann.

Vad gällde blockering av "barnporr" på nätet såg hon inga som helst problem. "Barnporr" är det absolut vidrigaste som finns i hela samhället och kommissionärern är beredd att göra allt för att få bukt med den. Hon såg inga som helst problem med att media inte tillåts granska de blockeringslistor som upprättas av polisen. Vi måste lita på dem, var hennes implicita svar på kritik från publiken. Den disputerade statsvetaren hoppades också att ingen i salen någonsin skulle försöka granska det som fanns bakom censurlistan eftersom hon påstår att ett övergrepp begås varje gång någon ser en viss bild. Jag skulle vilja ha en äkta diskussion med Malmström, som ju måste vara hyfsat intelligent, om vad hon exakt avser när hon framför en sådan teori.

Dessutom skulle jag önska att hon själv tittade bakom filtren. Hon kommer då att finna att där inte döljer sig de där vidriga och grova övergreppsbilderna på småbarn som hon verkar ha fått sig förevisade av polis och grupper som Ecpat. De finns inte öppet på nätet bakom filtren. De byts i slutna grupper och mellan personer på ett vis som filter inte kommer åt. Frågan är varför man blockerar istället för att försöka stänga sådana sajter och lagföra. Svenska Juliagruppen och tyska AK Zensur gjorde nyss ett bra jobb där de analyserade materialet bakom ett filter och illustrerade hur man borde agera. DN skrev om det.

Nu handlar ju inte hennes kamp om att skydda barn från övergrepp i verkliga livet, något som mycket få personer inte skulle vilja stödja. Kommissionären arbetar för att utvidga omfånget på de bilder som ingen människa skall kunna se. Hon vill att varje sexuell avbildning av en individ av arten Homo sapiens som kan förefalla vara under 18 år, oavsett verklig ålder, helt enkelt skall vara olaglig. Även tecknat. Detta skall också läggas in bakom obligatoriska filter på nätet. Detta har inget med sexuella övergrepp att göra.

Cecilia Malmström fick en fråga från upphovsrättsbranschens lobbyist, Per Strömbäck. Han presenterade sig som redaktör för Netopia och undrade om man inte måste lägga ansvar på mellanhänder, Internetoperatörerna alltså, för vad folk gör på nätet. Malmström föll rakt i hans famn och ursäktade att hon inte sagt det från början. Pär Strömbäck jublar förstås i sin krönika.

Skruvarna dras åt. Ett dokument har läckt om att abonnentuppgifter skall lämnas ut mycket lättvindigare än idag. Fildelningsjakten på en hel generation kan tas upp igen. Johan Linander (c) tar ett oerhört dåligt exempel i SvD på situation där han anser att hårdare lag behövs. Han gör det för att få folk med sig. Nämn ett naket barn och allt tänkande försvinner. Vilket givetvis är poängen med politikers falska användning av det där ämnet.

DN, DN, P3, Falkvinge, Troberg, Klamberg, Piratpartiet.

Jon Karlung kommer att delta i debatten om datalagringsdirektivet på Internetdagarna i eftermiddag. Jag skulle vilja påminna om att datlagringsdirektivet infördes med sytet att komma åt GROVA brott och att Beatrice Ask sa nej till det i opposition. Nu har Alliansen bekänt färg.

Att hyvla ned politiker

Fredrik Reinfeldt gav ett råd till folk som vill ha tyngre politiska poster: "Sluta googla er själva!"

Det skedde på Publicistklubbens traditionella eftervalsdebatt där företrädare för alla riksdagspartierna fanns, inklusive flera partiledare. Folkpartiets representant, statssekreteraren Helena Dyrssen ansåg att det bästa i valrörelsen ur en medisynvinkel var "att gammelmedia tog ansvar genom att inte lyfta upp mycket av den skit som finns i sociala medier".

Jag skrev en artikel om detta på Newsmill idag där jag lyfter upp hur han fortsatte utläggningen. Han menade att politiker riskerade bli "nedhyvlade" om de läser vad som skrivs på nätet. Den som vill se Reinfeldts utläggning om sociala medier kan titta på debatten hos Publicistklubben. Den som vill kan gå direkt till 38:54 i videon för att se frågan till Reinfeldt och hans svar.

I artikeln på Newsmill vänder jag Reinfeldts klagolåt till något positivt. Politiker som tar sig själva för stor makt att styra vanliga människor liv förtjänar att våndas när de möter folket på nätet. Dessa politiker skall hyvlas ned.

Jag argumenterar för att enträget hackande från de sociala medierna till slut har hyvlat ned Thomas Bodström till exempel. Men han fortsätter strida genom att gå till angrepp mot omvärlden på sedvanligt Bodströmskt vis. Han låtsas ha solidaritet med andra för att gynna sig själv. Att man ger honom chanser att fixa till sin Amerikasemester begriper jag inte. Det måste vara sammanhållning i politikerskrået i stort som gör att man försöker med sådant. Jonas Morian kallar honom Teflon-Thomas i Aftonbladet. Mer om Bodström: DN, DN, AB, AB, Ex, SvD, SvD, SvD, SvD, GP, GP, GP.  Maria Abrahamsson skriver en delvis oväntad men kul sak om det hela. Nyheter24.se har fin Bodströmbevakning som vanligt. Lyckligtvis har en del i (s) fått nog nu.

Ett par länkar till andra artiklar jag skrivit på sistone men inte länkat från bloggen tidigare:

Som kolumnist i Tidningen Entreprenör skrev jag om hur imponerande tyska småföretag kan vara, baserat på upplevelsen av att köpa cykel. Tyskland var ju världens största exportnation fram tills nyligen då Kina gick om: Döp företaget efter dig själv blev titeln på krönikan.

Min senaste krönika för Computer Sweden handlade om ett intrång i hemmet och var mörkare men fick trots det titeln Ofrivillig upplysning (+1 till rubriksättaren). Den skrevs precis innan valet men publicerades precis efter.

 

Piratrörelsen och framtidsvisioner

Piratrörelsen dödförklarades just när Hovrättens behandling av Pirate Bay-fallet började. Kanske är det tvärtom för nu kommer en debatt om den igång. Jag själv skrev idag en artikel på SVT Debatt där jag argumenterade för att Sverige har världens ledande piratrörelse. Jag resonerade också om varför det är så samt hävdade att den är väldigt vital.

Artikeln var ett svar på Rasmus Fleischer som hävdade att det aldrig funnits någon piratrörelse på SVT Debatt (med hans egen kommentar på Copyriot). Rasmus själv kommenterade nyss min artikel på sin blogg idag, Rörelsefrågan igen, och menade att det inte finns någon schism om realiteter, snarare olika uppfattningar om benämningen: "Piratrörelsen".

Jo, Rasmus har rätt: Min definition av "piratrörelse" har inte alls bara med fildelning att göra. Jag inkluderar en rad aktivistiska initiativ i den svenska "piratrörelsen". Bara några exempel: Telecomix, Werebuild.eu, Juliagruppen, Forskningsavdelningen. Det handlar om nätpolitik - eller informationspolitik. Jag citerar mig själv från SVT:

”Piratismen” utvecklades. Fildelning och upphovsrätt var en sida av myntet och integritetsfrågor den andra. Alla såg med oro på de krafter som ville täppa till nätet och förhindra en socialt frigörande utveckling. Jag var själv en av dem som tidigt och medvetet började använda ”piratrörelse” för att sammanfatta och för att bygga momentum. En av mina första artiklar fick titeln ”Piratrörelsen: Vital, viktig och glamorös”.

På Wikipedia nämns några olika organisationer under Piratrörelsen. Där skulle mer jobb behöva göras.

Det ser ju ut som en tanke att Martin Aagård just idag också hyllar piratrörelsen på Aftonbladet Kultur och önskar sig en fortsättning. Detta efter att ha läst två färska böcker: Christopher Kullenbergs Det nätpolitiska manifestet (som jag själv beställt men inte läst ännu) och den väldigt behagligt prissatta antologin Efter The Pirate Bay, där jag själv har ett bidrag. Jag känner att jag måste citera Aasgårds ord:

It-pionjären Oscar Swartz avslutar antologin med att diskutera om fildelningen verkligen kunde förändra vår kultur i grunden. Han ser möjligheten att knuffa genikult och kvalitetstänkande över ända och en värld där konstverk ersätts av ”händelser”.

Ja, det är ganska flummigt, men som läsare skäms jag över att jag inte förmått att uppskatta piratrörelsen bättre. Den första sant kulturradikala rörelse som dykt upp på närmare 30 år som hade visioner och verktyg som faktiskt kunde förändra vår allt mer nostalgiska, europeiska kultur i grunden.

Rasmus skrev väldigt fina ord idag om mitt bidrag: "Bortsett från att det är en väldigt bra recension av Det nätpolitiska manifestet är det kul att Martin Aagård lyfter fram just Oscar Swartz bidrag till Efter The pirate bay. Diskussionen om hur "verk" glider i bakgrunden till förmån för händelser är nämligen något av det mest visionära i boken. Läs det!"

Man kan köpa boken för ca 70 kr i förra länken. Men man kan också ladda ned hela verket [PDF 2,8 MB]. För att hjälpa just den som vill ha en behändig version av just mitt bidrag [PDF 1,2 MB] (pappa el dyl) drog jag alltså ut en PDF av det. Boken är halvakademisk och inte den lättsammaste läsningen.

Mer bakgrund till debatten om piratrörelsen: Lobbyisten Per Strömbäck hävdade på SvD Brännpunkt att piratrörelsen var död. Piratpartiets Anna Troberg svarade. Sam Sundberg, medförfattare till boken Piraterna drev samma begravningstes i en artikel i SvD. Hmm och ja, Strömbäck jublade över Rasmus artikel på SVT men han förstod nog inte de ganska interna differenserna inom "rörelsen". Kommentarerna är kul.

Obligatorisk läsning: Axel Andéns Piratrörelsen dödförklaras - hoten mot internet ökar. Han redogör för när han är ute och talar i skolorna om nätets framtid. Hans implicita slutsats är att piratrörelsen behövs mer än någonsin. Han är chefredaktör för Medievärlden som ju är Tidningsutgivarnas organ. De känner till betydelsen av yttrandefrihet.

Pelle Snickars om en offensiv nätpolitik skall läsas. HAX. Piratpartiets Farmor Gun är skarp som alltid. Kan även rekommendera kolumnen Schumpeter i senaste The Economist med ingressen: The wiki way: Two cyber-gurus take a second look at how the internet is changing the world.