Ni har väl sett att USAs justitiedepartement nu kräver ut stora mängder uppgifter om namngivna personer från Twitter. Personer som på olika vis är eller har varit inblandade i Wikileaks.
Den mest uppmärksammade personen, förutom Assange förstås, som US DoJ söker information om är isländska parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttir, birgittaj, The Guardian har storyn.
En annan person är amerikanske aktivisten och hackern ioerror, Jacob Appelbaum, som haft besvär vid amerikanska gränskontroller sedan åtminstone augusti 2010. Han har fått mobiltelefoner beslagtagna. Honom har jag tidigare mött på Chaos Communications Congress och blivit räddad av när min kamera blev stulen. Han gav mig bilder som jag skulle leverera till ett reportage för IDG från konferensen. Rolling Stone har en lång och utmärkt artikel om Appelbaum, The American Wikileaks hacker (artikeln är 5 sidor så bläddra fram om ni vill läsa där). Han är ju bland annat inblandad i utvecklingen av Tor dessutom, anonymiseringsnätverket.
Man vill också ha info om Bradley Manning som misstänks ha läckt både Irak-videon och diplomatkablarna i #cablegate. Det här är den utförligaste storyn om Bradley Manning jag hittat: Private Manning and the Making of Wikileaks. Det faktum att Manning är gay har fått konservativa skribenter att gå i spinn i USA förstås. Är man gay har man från början så dålig moral att landsförräderi ligger om hörnet så att säga. Som Blunt och Burgess. Möjligen kan man resonera tvärtom, om det alls är en faktor: Att han inte kände lojalitet med det system som gjorde att han i militären egentligen inte kunde vara öppen utan att bli avskedad. Samtidigt är det märkligt att han verkligen inte dolt det på Facebook.
En annan person man jagar är Rop Gonggrijp, rop_g. Det var han som den 27 december 2010 höll inledningsanförandet till 27C3, 27:e Chaos Communications Congress i Berlin. Temat för CCC i år var "We Come in Peace". Mycket symboliskt nu när nätaktivismen möter Statens oförsonliga aggression. [Jag var i Sverige över julen och hade en flygbiljett till Berlin men blev insnöad så i år var jag inte där. Fast jag hade ingen biljett till kongressen, de är hårdvaluta nu och allt fler talar om att man måste byta lokaler till något större. 2009 var jag där, då Assange blev hyllad som en operastjärna ungefär].
Rop Gonggrijps tal kan ses i sin helhet här på Youtube och han publicerar texten här: http://rop.gonggri.jp/. [OT: Lägg märke till domänen, där han använder .jp (Japan) som en del av sitt namn. Ja, en del gamla aktivister tyckte det var roligt med domäner ett tag. Apropå aktivister, den som vill roa sig kan ju skicka ett mail till denna adress för att se vad som händer: chiefscientist(snabel-a)komintern.nsk.su , där .nsk står för Novosibirsk och .su för Sovjetunionen.]
Gonggrijp var inblandad i Irakvideon men drog sig ur. Han kommenterar i sitt tal:
I could have stuck around helping WikiLeaks also. They could probably have used me when they released the war diaries or these cables.
That did not happen. I guess I could make up all sorts of stories about how I disagreed with people or decisions, but the truth is that in the period that I helped out, the possible ramifications of WikiLeaks managed to scare the bejezus out of me. Courage is contagious, my ass.
I wish Julian and his people well, but I can’t live a life out of a backpack while on the run. Not to mention the fact that Julian has better hair and does much better soundbites.
Rop Gonggrijp var alltså en av grundarna till XS4ALL ("Access for all"), Nederländernas tidiga "Free Spech ISP", som startade 1993.
I en intervju med Forbes säger Julian Assange att han 1993 startade Australiens "Free Speech ISP", Suburbia. De stod upp för rätten att publicera.
Sveriges "Free Speech ISP" var förstås Bahnhof. Jag själv började tillsammans med en vän under 1993 undersöka hur vi kunde starta Internetaccess. Vi gjorde till och med studiebesök i New York hos en tidig internetleverantör för att se hur det gick till. Vi grundade Bahnhof och i slutet av sommaren 1994 anslöt vi de första kunderna. Att Bahnhof nu har Wikileaks som kund känns helt följdriktigt även om jag själv lämnade firman för några år sedan. Värderingar om fri kommunikation på användarnas villkor och integritet lever kvar och är nu bra business efter vad jag förstår.
Glenn Greenwald på Salon.com har grävt och publicerar även en kopia av domstolens order [PDF]. Han skriver:"And the key question now is this: did other Internet and social network companies (Google, Facebook, etc.) receive similar Orders and then quietly comply? It's difficult to imagine why the DOJ would want information only from Twitter".
Ja, om man läser PDF:ens Attachment A inser man att frågorna är mycket omfattande och formulerade på ett vis som inte är avpassat för just Twitter: Man frågar ju om fysiska adresser, telefonnummer, kredikortsnummer, debiteringar, saker som man inte anger när man skaffar ett konto på Twitter. Där finns inte ens någon betaltjänst. Wikileaks kräver nu att Facebook och Google gör som Twitter, dvs överklagar så att de åtminstone får meddela användare om domstolars ev order.
Notera omfattningen av information de begär ut: Exempelvis var personerna befann sig när de kopplade upp sig mot Twitter (dvs det IP-nummer man hade när man gjorde en Tweet), vilka konton man följer och tvärtom, vem man skickat privata meddelanden, ja i princip vill staten ha allt som finns och som rör vissa namngivna personer som haft med Wikileaks att göra. Dessutom kan man tolka punkt B2 som att de vill ha uppgifter om alla followers av exempelvis Wikileaks. Inklusive IP-nummer vid varje tillfälle vi anslöt till Twitter. Eller?
Jag ber att åter få referera till min krönika i Computer Sweden innan jul där jag argumenterade för att USAs dominans av företagsmässig infrastruktur håller på att bli ett säkerhetsproblem. Läs gärna! Problemet är nog ännu större än jag tänkte då. Fundera nu på er egen användning av Twitter, Facebook, Google och alla andra sajter samt vilken information som finns där. det ryktas om att Skype också fått ett föreläggande. Frågan är vad vi gör. Överger Facebook och Twitter? Alternativ? Man kan ju hoppas på Diaspora i stället för Facebook, men det kommer att ta tid. Brokep funderar. Telecomix har faktiskt ett alternativ till Twitter.
National Security Agency i USA har just börjat bygga ett datacenter för 1,5 miljarder dollar i Utah: The Community Comprehensive National Cyber-Security Initiative Data Center.
Nu har Twitterstoryn dykt upp i svensk media också: SvD, Ex, Sydsvenskan, DN.
Och så en näthistorisk sak som passar i sammanhanget med "Free Speech ISPs". En del har efterfrågat just näthistoria här ibland. I mitten av 1990-talet skedde den friaste delningen av information via Usenet eller Newsgrupper. Det var föregångaren till fildelning även om vi främst talar om textbaserade diskussioner samt bilder. Folk försökte nog dela warez och sådant också men det var inte lätt. Filer delades upp i bitar och ofta saknades några, de tappades bort. Normalt hade bara kunderna hos en viss ISP tillgång till just sin leverantörs Newsserver. Dessa var ofta censurerade. Man lät helt enkelt inte folk diskutera eller byta vilken information som helst (även om det inte var lätt att förhindra).
I enlighet med Bahnhofs värderingar om fri kommunikation öppnade vi en ocensurerad Newsserver för hela världen, den första i världen man kunde betala för att komma åt faktiskt. Betalsystem var ytterst ovanliga men vi hade ett och behövde finansiera bandbredden som var väldigt begränsad och dyr (2 Mbps icke överbokad internationell kapacitet kunde kosta 250.000 kr/mån innan dotcomårens stora fiberdragningar skedde). Så folk ägnade sig knappast åt någon större "fildelning" i dagens bemärkelse. Det explicita syftet var att folk skulle kunna gå förbi sina egna länders eller ISP:ers filtreringar och kommunicera som de själva ville. Jag fick ett brev från Kuwait från någon som var gay och var så tacksam att han hade hittat diskussionsgrupper (och upphetsande bilder förstås) som inte fanns i landet. Så här såg toppen av förstasidan ut. Nåväl, det där är lite lekfull historia, vi talar om mitten och slutet av 1990-talet. Frihetsgudinnan känns nästan ironisk idag:
PS. Förresten ändrade jag rubriken på postningen nu i efterhand, någon kan ju tro att jag talar om nutid. Jag vill inte störa dagens Bahnhof med näthistoria.
You may Flattr me:
Recent Comments