Att döda ett träd: Om mediers svartvita värld

För några dagar sedan var jag väldigt glad. "Äntligen har man gjort något åt förbuskningen och förfulningen av området!". Tänkte jag, naiv som jag var.

Sedan såg jag omslaget på gratistidningen Södermalmsnytt och blev häpen över jätterubriken och bilden: "Pilträdsmorden som skakar Sjöstan": Artikeln.

 

Nu går pressdrevet. Aftonbladet skriver om trädmördare, SvD använder ett mer morgontidningsbetonat språk. DN skriver om nya trädmord. TV4 Stockholm berättar om sabotage mot både miljön och människor.

Det är förstås snabbare och mer klickdrivande för media att presentera klara historier där det bara finns gott och ont och där sanningen är solklar. Utan att tänka eller undersöka. Och Twitter med sin begränsning i tecken formerar sig snabbt till en "hatmobb" mot trädmördare, baserad på de där förenklade tidningsrubrikerna. (Det är väl den mobben som diskuteras och man vill få bukt med i samma tidningar, eller?)

Under sommaren har jag blivit alltmer bekymrad över hur den vackra träpromenaden runt Sickla Udde inte längre har varit så vacker och inbjudande. "Hur kan träd och buskar växa så fort", har jag tänkt mer än en gång och jag har undrat vem som egentligen skall sköta området.

Längs kanalen var träpromenaden på något ställe halvt övervuxen av trädgrenar och även rent sly: sälg och annat. "Undrar om en rullstol kommer förbi här längre", har jag funderat medan jag väntat på att några barnvagnar skall passera eftersom det har varit för smalt för att mötas.

"Här ute är det snart våldtäktskvalitet på buskagen, och sikten börjar ju bli läskigt skymd", har jag gått och funderat ute på udden.

Pilarna har svällt över alla breddar och fort har det gått. Där man tidigare gladdes åt att ha visuell kontakt med välmående sällskap som åt middag på sina terrasser, med svanarna och sothönsen åt andra hållet, ja där gick man nu nästan avskärmad från byggnaderna. Mer än en gång har jag tänkt att det ju inte kan vara roligt för dem som bor där heller. Ha utsikt mot en vägg av sly och buskar när man egentligen bor vid en vidunderligt vacker miljö där man skapat en fin  samklang mellan designernatur och bra boende och levande vatten, där båttrafiken är tät och där bryggor är fyllda av folk som har picknick eller äter sin hämtpizza eller sushi.  Allt det som tillsammans gör Sjöstaden till en härlig plats.

Det händer hyfsat ofta att jag har ätit middag med någon på Söder och tar färjan tillbaks och tar varvet runt Sickla Udde på träpromenaden i mörkret. Den är upplyst på ett harmoniskt vis med sina låga ljusstubbar. Snyggt gjort. Men när jag mött någon mörkerjoggande kvinna har jag numera nästan känt mig skyldig och undrat hur jag ska bete mig för att visa att jag inte har några dåliga avsikter nu när de trygghetsskapande upplysta rutorna bakom vassen har försvunnit bakom lövsly och okontrollerade silverpilar.

Jag är alltså både nätguru, en stor naturvän, fågelskådare och gammal fältbiolog som verkligen gillar mitt Hammarby Sjöstad och stolt brukar visa besökare hur snyggt och naturnära man ordnat och hur vi har fiber rakt in i husen. Från fönstren i en tidigare lägenhet i Sjöstaden lyckades jag "kryssa" 99 fågelarter på tre år och såg dessutom ett antal ytterligare under min promenader i närområdet. Det är imponerande med en sådan miljö i ett område som ingår i en innerstadsförsamling.

Jag har också de senaste två åren haft tillfälle att på en gård bekämpa törnrosasnår, klippa ned buskage som växer över alla breddar, ta bort trädgrenar som hänger ned och skapar mörker och förhindrar synkorridorer mot fälten och öppenheten. Därför har jag tänkt mycket på hur illa skött Sickla Udde har varit.

Ibland har jag funderat på om man borde kontakta någon. Skall jag gå till GlashusEtt och fråga vem som egentligen skall sköta utomhusmiljön? Är det någon parkförvaltning? Någon sammanslutning av bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag? Eller ska man kanske organisera det civila samhället och dra ihop folk som går ut med sekatörer och sågar en helg? Kanske borde jag kontakta vår alerta lokaltidning, Sjöstadsbladet, och be dem skriva om detta och ta reda på hur det skall funka eftersom de är väldigt engagerade i boendemiljön i Sjöstaden?

Naturligtvis har jag inte gjort något åt mina tankar. Precis som andra svenskar. Det civila samhället är dåligt utformat för sådant engagemang. Vi tänker att det väl kommer någon myndighet och inspekterar så småningom och att de då ser att de måste ta fram sågen.

Jag blev som sagt glad när jag såg att det hade blivit öppnare och finare häromdagen. Äntligen har "de" varit här! Myndigheten, förvaltningen, trädgårdsmästaren, den "som har hand om det". Tills jag fick syn på Södermalmsnytt och såg att det var fråga om mord och att vi här i Sjöstaden var "skakade". Jaså?

Jag tycker det verkar som om andra är skakade. Twitter går varmt. Någon tycker till och med att man skall sätta upp synhinder tills de nya träden har växt sig stora och återställt förbuskningen. Jag noterar att Twittraren bor på Nybohovsberget, det där berget vid Liljeholmen med ganska tråkiga 60-talskaserner men som ligger på ett av stadens högsta berg med utsikt över Stockholms vackra öar och vatten.

Parkförvaltningen måste fråga sig om de hade kunnat förhindra att giftampuller drevs in i några träd. Rent principiellt är det förstås åt helvete. Men svaret är med all säkerhet ja! Om man hade haft koll på igenväxningen och redan tidigare hade sågat ur lämpliga grenar på de där pilarna och hade rensat bort sälg och sly. Jag tror nämligen ingen hatar träd. De uttalanden som görs av parkförvaltare i media nu tyder på att de har noll kontakt med människor som skall röra sig i de miljöer de är satta att förvalta. De borde ändra sitt sätt att arbeta och tänka och söka input och samråd på lokalplanet. Har det t.ex. varit meningen att de vackra körsbärsträd som täcker en stor del av Lumatorget skall ha sina lägsta grenar så lågt att man inte kan gå under träden utan att huka? Och som i mörkret förhindrar sikten.

Media borde skildra historier ur mer än en fundamentalistisk synvinkel.

Hur ska man stoppa trädmördarna? undrar nu Södermalmsnytt. Tja, genom att sköta utemiljön bättre och genom mer demokrati och inflytande över den egna närmiljön kanske?

En länk till min augustikrönika i Computer Sweden förresten.